maj 2025

Putins brott mot mänskligheten

1954 överlämnades Krim som en symbolisk gåva till Ukraina av Chrusjtjov, själv född i Ukraina, och vid Sovjetunionens sönderfall 1991 förblev Krim en officiell del av Ukraina, men Ryssland behöll den viktiga och strategiska flottbasen vid hamnstaden Sevastopol. Nu försöker Rysslands president Vladimir Putin , trots att Ukraina är en självständig stat, att med våld och grova krigsbrott erövra hela Ukraina.

Tre andra tidigare sovjetrepubliker har haft kärnvapen – Belarus, Kazakstan och Ukraina – men de överlämnades till Ryssland i samband med Sovjetunionens sönderfall. I fredstid äger arbetet och konsultationerna om kärnvapenfrågor inom Nato som skyddar Ukraina rum i Kärnvapenplaneringsgruppen. Rysslands aggression mot Ukraina inleddes våren 2014 med den olagliga annekteringen av Krim. Redan då påbörjade Ryssland sitt krig i östra Ukraina och sina försök att destabilisera andra delar av landet. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en oprovocerad och illegal fullskalig invasion av Ukraina.

Först på fredagen den 9 maj 2025 togs det politiska beslutet att inrätta en domstol för att granska och döma de krigsbrott som ledande företrädare för Ryssland anses gjort sig skyldiga till i Ukraina. Tribunalen skall börja sitt arbete 2026. – Denna tribunal kommer att säkerställa att de som är mest ansvariga för aggressionen mot Ukraina hålls ansvariga, sade EU:s utrikespolitiska chef Kaja Kallas.

Många befarar att Ukraina egentligen bara är en början på en längre militär kampanj där Ryssland försöker återta platsen som en global supermakt och inte kommer att vilja ha fred inom den närmaste tiden.

I december 2021 framförde Ryssland långtgående krav på en i grunden förändrad säkerhetsordning i Europa, krav som utgår från skapandet av intressesfärer och krav på inflytande över andra staters säkerhetspolitiska val. Den fullskaliga invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 utgör ett vidare och synnerligen allvarligt uttryck för denna ambition. Rysslands agerande innebär ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närområde. Natomedlemskapet och upprustningen av det svenska försvaret är en omedelbar följd av denna insikt. Den dåvarande regeringen beslutade att ansöka om Natomedlemskap den 16 maj 2022. Beslutet bygger på en rapport från den partiöverskridande arbetsgrupp som regeringen hade tillsatt för att genomföra överläggningar om det förändrade säkerhetspolitiska läget till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Den 7 mars 2024 blev Sverige medlem i försvarsalliansen Nato och anslöt därmed till nordatlantiska fördraget vilket innebär att Sverige deltar fullt ut i Natos verksamhet och beslutsfattande. Natomedlemskapet bidrar till säkerheten och stabiliteten i vårt närområde och i Europa förbättrats avsevärt.

Pål Wrange är professor i folkrätt vid Stockholms universitet och föreståndare för Stockholm Centre for International Law and Justice. Enligt honom är Rysslands agerande i Ukraina ett tydligt exempel på aggression/anfallskrig och ett väpnat angrepp, enligt folkrätten. Detta rättfärdigar självförsvar av Ukraina och eventuella allierade. Han påpekar att Ryssland redan före det storskaliga angreppet den 24 februari begått flera grova brott mot folkrätten. Det första är ockupationen och den olagliga annekteringen av Krim. Det andra är den politiska och (dolda) militära inblandningen från 2014 i östra Ukraina, vilket enligt folkrätten är angreppskrig eller aggression.

Det ryska Erkännandet av ”folkrepublikerna” i Luhansk och Donetsk en grov kränkning av Ukrainas suveränitet. EU är oroat över den fortsatta försämringen av människorättssituationen i Ryssland. Rysslands oberättigade och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina har inneburit ett ökat förtryck i Ryssland, drastiskt begränsad åsikts- och yttrandefrihet och mediefrihet och införande av krigscensur. EU fortsätter därför att fördöma den kraftiga utvidgningen av den restriktiva lagstiftningen och det systematiska förtrycket av det civila samhället och människorättsförsvarare samt de oinskränkta tillslagen mot oberoende medier, enskilda journalister, medlemmar av den politiska oppositionen och andra kritiska röster. Om Putin skulle åtalas så skulle sannolikt varje land som är part till ICC-stadgan (123 stycken) vara skyldiga att överlämna honom till ICC, och detta hot minskar hans möjligheter att verka som president.

– När Putin avgått (om han någonsin gör det) skulle han kunna åtalas var som helst. Putin har redan begått ett aggressionsbrott, vilket också det är ett internationellt brott. Krigets lagar är de regler som gäller under en väpnad konflikt (krig). De gäller lika för alla parter, alltså både den som angriper och den som försvarar. I krigets lagar ingår den internationella humanitära rätten (IHR), nedtecknad främst i 1949 års Gènevekonvention och 1977 års tilläggsprotokoll. Svåra överträdelser av krigets lagar kan utgöra krigsförbrytelser (krigsbrott). Enligt IHR är det förbjudet att angripa civila vilket sker i stor omfattning i Ukraina Det är också förbjudet med urskillningslösa anfall som inte skiljer på militära mål och civila vilket också har skett under kriget mot Ukraina. Vissa vapen kan inte användas i områden där det finns civila utan att det blir urskillningslöst, t ex så kallade vakumbomber.

Internationella brottmålsdomstolen efterlyser Vladimir Putin som ett led i att ställa Ryssland till svars för krigsbrott i Ukraina. Den ryske ledaren måste gripas och överlämnas om han sätter sin fot i något av de 123 länder som undertecknat Romstadgan. EU uppmanar nu världens länder att samarbeta med domstolen. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag har arresteringsorder mot den ryske ledaren Vladimir Putin som anklagas för krigsförbrytelser. Domstolen anser att Putin är ansvarig för den olagliga deportationen av barn från Ukraina till Ryssland. Internationell rätt förbjuder ockuperande makt att förflytta civila från områden de bor i till andra områden.

– Barn åtnjuter ett särskilt skydd under Genèvekonventionen, sade ICC-ordföranden Piotr Hofmański i ett uttalande.

Det finns rimliga skäl att tro att Putin bär ett individuellt straffrättsligt ansvar, menar ICC. Vladimir Putin är de tredje sittande presidenten som får en arresteringsorder utfärdad mot sig av ICC. De två tidigare var Sudans Omar al-Bashir och Libyens Muammar al-Gaddafi. Även den ryska barnrättighetskommissionären Maria Lvova-Belova efterlyses av samma skäl. Enligt Ukraina har över 16 000 barn bortförts till Ryssland. Putin måste nu gripas i 123 länder Dessa länder har godkänt Romstadgan vilket innebär att dessa har skyldighet att gripa och överlämna Putin och Lvova-Belova till domstolen i Haag om de sätter sin fot i något av dem. Ryssland lämnade stadgan 2016.

EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell ser ICC:s beslut som ett första steg i processen att ställa ryska ledare till svars för de brott de beordrar, möjliggör eller begår i Ukraina.
– Europeiska unionen välkomnar och uppmuntrar ytterligare ansträngningar för att säkerställa full ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser och de andra allvarligaste brotten i samband med Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, sade Borrell i ett uttalande. Han uppmanade alla ICC-anslutna länder att till fullo samarbeta med brottsdomstolen.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt

Yttrandefriheten och äganderätten under ständig attack

Både yttrandefriheten och den privata äganderätten är kraftigt eroderade i Sverige. Det är den bittra frukten av decennier av socialistiskt/ statsdirigistiskt” och islamanpassat tänkande – plus miljöpartiaktivism på våra myndigheter inklusive både JK, Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna.

Justitieministern är sannolikt medveten om problemet men förmår ändå inte vidta de radikalt förstärkande åtgärder som krävs. Nämnda socialistiska ethos sipprar liksom som ett osynligt gift från väggarna i Rosenbad och Kanslihuset och försvagar politikernas beslutskraft i dessa frågor.

Yttrandefriheten – om vi börjar med den – är under allvarlig attack inte minst genom en islamismvänlig hetslagstiftning där det märkliga >>missaktningsbegreppet får styra: ett begrepp som i princip aldrig tillämpas mot kritiker, hatare eller satiriker av kristna och knappas inte av judar heller, trots att vi där har det verkligt svårartade och ofta våldsbejakande hatet. Praxis har visat att det i praktiken bara användas mot kritik eller satir mot islam och islamska sedvänjor och symboler, vilket förstås applåderas av det muslimska brödraskapet – och därmed ären stor skam för Sverige som västerländsk sekulär stat.

Vad gäller tillståndet för den privata äganderätten, som är en grundsten i både marknadsekonomin och de enskilda medborgarnas möjlighet att bygga välstånd, så är det om möjligt ännu värre. Skogsstyrelsen inskränker skogsägares rätt att avverka pga att någon hackspett eller groda, som alls inte är utrotningshotade i ett större geografiskt perspektiv, har setts på skogsägarens mark. En fågel/djur som givetvis är i stånd att flytta om dess habitat störs. Här styr det jag kallar naturfascismen, d.v.s. ”NATUREN” som ett slags väsen sätts på en piedestal och människan kommer efter djur och insikter i en etisk värdehierarki. Detta innebär också, som en konsekvens, att människor och företag fråntas rätten att förfoga över sin privata egendom, så som man gjort sedan urminnes tider (och som är skyddat i Europakonvention/EKMR) och man fråntas därmed rätten att bygga välstånd för sig själva och samhället. Ett fråntagande som innebär en slags anti-humanism, vilket naturfascismen i grund och botten är.

Vad gör regeringen?
Så vad gör då regeringen? När det gäller de extrem långdragna tillstånden för t.ex. gruvbrytning, där välbetalda byråkrater tillåts dra benen efter sig i åratal innan de lyckas krysta fram ett beslut (då många företag har tröttnat och dragit sig ur/gått i konkurs), så händer i princip ingenting. Ebba Busch är uppenbarligen för svag gentemot denna byråkrati vilken lätt blir ”kollegor” i arbetsmiljön och därför inte angrips så hårt som den borde.

Vad gäller skogen och strandskyddet så har det tillsatts utredningar men där har man missat i direktiven för strandskyddet, vilket är en typsikt påverkan från naturfascismen.

Man är uppenbarligen också rädd för medias reaktioner om man förstärker äganderätten eftersom de stora hallstämplade medierna är djupt marinerade i Mp-aktivism och naturfascism. Återigen så blandar man ihop medierna med sina väljargrupper som inte kunde vara mer olika. Här måste regeringen visa mer stamina och ignorera alla skräniga socialister/planekonomer, paternalister, naturfascister och klimatalarmister i nämnda medier.

Claes Sjölin:
”Det verkar vara en vedertagen uppfattning att våra rättsliga institutioner inte fungerar så särskilt väl; polisen räcker inte till, våra domstolar tar på tok för lång tid på sig, fängelserna är överfulla och Justitiekanslern och regeringen struntar i grundläggande mänskliga rättigheter (se >>denna text för exempel). Se även denna text om hur tidöregeringen ser ut att missa chansen att stärka äganderätten i grundlagen. Bedrövligt är ordet.

Sjölin om äganderätten:
”Men statsmakten måste väl ändå ha ”gjort” något efter den kritik som framförts? Jo, rätt skall vara rätt, man har tillsatt två utredningar. Den ena handlar om synen på äganderätten i skogen medan den andra skall göra en översyn av strandskydden. Vid en genomgång av direktiven till de båda utredningarna tittar dock bockfoten fram. I skogsdirektiven (”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, Dir. 2019:46) sägs uttryckligen att utredningen skall belysa hur äganderätten kan stärkas. I översynen av strandskydden (Dir. 2019:41) ingår det tvärtemot inte i utredarens uppdrag att se över hur äganderätten kan stärkas. Så här får en statsmakt inte bete sig. Äganderätten är naturligtvis lika viktig på stranden som i skogen.”

Självklart är det så, men där kom den naturfascistiska bockfoten fram. Giftet på Rosenbads väggar får effekt. Det borde det inte få. Paradigmskifte inom nämnda områden är viktigare än någonsin om inte Sverige ska bli ett anti-frihetligt bakvatten. För det kommer vi att bli ännu mer än nu om ingenting görs. Det är långt gånget.

P.S.
Brasklapp. Tro inte att en S-led regeringen skulle göra något bättre. Tvärtom det är deras politik vi i stora delar ser stadfäst. Morgan Johanson t.ex. skulle garanterat göra dessa två grundläggande rättigheter ännu svagare. Det finns alltid i hans drömmar. Magdalena Andersson nickar inställsamt. ”Go for it Morgan!”… Väljarna har vid valet 2026 att se till att detta förblir en mardröm.

Skrivelse till Tidöpartierna

Till samtliga partiledare i regeringen samt Jimmie Åkesson

Professor emeritus i ekonomi Lars Jonung hade en ytterst viktig artikel i Svenska Dagbladet den 29/4-25. Den hittas här>>

I texten framgår och beskrivs det enorma maktkomplex som Socialdemokraterna byggt upp genom decennier av medveten maktpolitik. Här kan man verkligen tala om ”den djupa staten”!

Att kartlägga detta osunda och för vänskapskorruption vidöppna maktkomplex, som allt för många medborgare är omedvetna om, borde vara en central uppgift för en ”borgerlig” regering med stödparti.

Lars Jonung:
”Det är hög tid för en ny Koncentrationsutredning med fokus på det socialdemokratiska affärskomplexet nu när vi ser hur den liberala demokratin hotas av sammanväxten av politisk och ekonomisk makt i vår värld.”

Vi i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, som länge kämpat för ett friare och okorrumperat Sverige håller med Lars Jonung och uppmanar härmed regeringen att tillsätta nämnda utredning.

Tacksam för svar!

Vänligen

Leif V Erixell
Ordf. i Medborgarrättsrörelsen i Sverige
www.mrrs.se

____________________________

Här ett utdrag ur Lars Jonungs artikel.

”Det är hög tid att det socialdemokratiska affärskomplexet kartläggs genom en ambitiös statlig offentlig utredning byggd på etablerad samhällsvetenskaplig forskning. En sådan undersökning kräver omfattande resurser och många år av arbete. Utredningen bör ha fyra huvuduppgifter.

Först ska den kartlägga hela S-komplexets framväxt, drivkrafter och omfattning. Här ska den jämföra mönstret i några kommuner med långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav med bilden i kommuner med utdraget borgerligt styre.

I nästa steg ska utredningen beräkna storleken på det ekonomiska stöd via politiska beslut som direkt eller indirekt överförts till företag och organisationer närstående socialdemokratin. Det kommer att röra sig om enorma belopp med tanke på bland annat de subventioner som öppet getts till HSB och Riksbyggen via gynnsamma lån och räntor. Hyresgäströrelsen är ett annat exempel. Den har idag i praktiken en beskattningsrätt av hyresgäster som ger en inkomst på långt över 200 miljoner kronor årligen.

Undersökningen bör täcka hela efterkrigstiden för att ge en balanserad historisk kalkyl.   I ett tredje steg ska utredningen studera effekterna på svensk ekonomisk tillväxt av det politiska affärskomplexet. I vilken utsträckning har denna struktur påverkat vår tillväxt? Frågan är berättigad eftersom Sverige tappade i välstånd i förhållande till jämförbara länder under den senare hälften av 1900-talet, det vill säga under det långa socialdemokratiska maktinnehavet.  Slutligen, som en fjärde punkt, ska utredningen analysera om och hur den liberala demokratin kan skyddas från det korporativa system som S-partiet byggt upp. Vilka åtgärder kan stärka grunden för den liberala demokratin? En årlig och öppen redovisning för varje kommun om sambanden mellan S-partiets affärskomplex och den kommunala verksamheten vore en metod att ge väljarna information som skulle främja den lokala demokratin.

Denna fjärde punkt bör vara ett centralt avsnitt i utredningen – en punkt som aktualiserats av den politiska korruptionen i vår omvärld. Om utredningen skulle dra slutsatsen att det socialdemokratiska affärskomplexet har främjat den liberala demokratin i Sverige trots inslaget av kompiskorporativism, bör den i logikens namn föreslå hur andra politiska partier än S-partiet ska få bättre möjligheter att starta egna butiker, bensinstationer, försäkringsbolag, fackföreningar, hyresgäströrelser, begravningsbyråer, juristbyråer och så vidare. Konkurrensen mellan olika partipolitiska affärskomplex borde ju då förstärka den liberala demokratin.

Under åren 1961–1975 arbetade den statliga Koncentrationsutredningen för att kartlägga maktkoncentration och ägarstruktur inom det privata näringslivet. Den producerade inte mindre än åtta delbetänkanden liksom en rad doktorsavhandlingar under sina fjorton år.

Det är hög tid för en ny Koncentrationsutredning med fokus på det socialdemokratiska affärskomplexet nu när vi ser hur den liberala demokratin hotas av sammanväxten av politisk och ekonomisk makt i vår värld.”