Angående J.D. Vance tal i München 14/2-25.

J.D. Vance tal i München har lett till ”chockvågor” inom den europeiska och svenska mediapolitiska klassen ( = från Kommunister/Vänsterpartiet, Public Service, TV4, DN m.fl. till Moderaterna). Vem kunde tro att den plötsligt och inför hela världen skulle exponeras så tydligt i all sin ynklighet.

Hotet inifrån, som Vance belyser, mot frihet och civil fred är uppenbara och exemplifieras inte minst av det islamistdåd som skedde i samma stad han höll sitt tal i.

Europas steg till baka från frihet, upplysningstänkande, yttrandefrihet och äganderätt – och därmed förmågan att bygga välstånd – är uppenbara. Samtidigt präglas samma klass som tagit dessa steg av en vägran att erkänna sitt ansvar för en oansvarig migrationspolitik och detta på samma gång som man intar en svassande och bugande attityd inför regressiva krafter som islam, vilka dels är en konsekvens av den oansvariga migrationspolitiken, dels förklarar den åtstramade yttrandefriheten.

Låt mig beskriva några av de punkter som den nämnda maktägande mediapolitiska klassen helst hade velat se fortsatt kamouflerade.

1. Domen mot Momikas medhjälpare (och även Momika som självklart hade dömts om han inte mördats) är en stor fet skandal och ett de facto bevis för det svenska rättssystemets kryperi för islam. Den nuvarande hetslagstiftningen, med det löjeväckande missaktningsbegreppet, är i praxis ENDAST till för att göra det muslimska brödraskapet och dess islamistiska svans nöjda – och förstås hålla socialdemokraternas nya kärnväljare på gott humör, så det inte uppstår ”oro” eller rent av våldsamheter i deras led (se inräknad video för en sammanställning av bevisen för detta).

2. Det går inte att tala om ett ”paradigmskifte” med någon som helst trovärdighet förrän man skrotar denna ynkedom till lag, utbildar domare i västerländskt upplysningstänkande, islams regressivt intoleranta ideologi samt återupprättar en yttrandefrihet värd namnet.

3. Vidare har vi en extrem inskränkning av den privata äganderätten i form av ett kafkaartat ”strandskydd” och naturfascistiska inskränkningar av skogsägares och jordbrukares rätt att fritt bruka och vårda sin mark – d.v.s funktionssocialism i sin prydno.

4. Vi har också en från EU propagerad men empiriskt grundlös klimatalarmism som i sina konsekvenser innebär en tsunami av regleringar och kostsamma idiotprojekt som på inget sätt gör oss mer fria eller ökart vårt välstånd. Det är bevisligen tvärtom; vi är med raketfart på väg mot Bakvattnet….

5. Vidare har vi t.o.m. på ”borgerliga” ministrars inrådan (som Paulina Brandberg) infört postmarxistisk antimeritokrati och kollektivistiskt tänkande i form av intersektionalism på högskolor liksom ”jämställdhetsintegrering” som är en fullständig misandrisk och byråkratiserande galenskap (se boken ”Genusdoktrinen” för en redogörelse för detta) etc., m.m. Denna icke-frihetliga och icke-upplysta minister har även tagit fram en politik ”mot rasism” där islamkritiker, stämplas som ”islamofober” (se ovan för att förstå varför.)

6. Lägg till detta att den svenska regeringen ställt upp på både Chat Controll och EU:s censurinstrument Digital Services Act och vi kan inte undgå att finna att både EU och Sverige är inne på ett både auktoritärt och gentemot regressiva krafter sluttande plan.

7. Ingenstans i Europa ser man en motsvarighet till DOGE trots att en förstaårsstudent i ekonomi enkelt kan se att det finns enormt mycket frihetsinskränkande dödkött och regelraseri inom alla europeiska länders offentliga byråkratier. Uppenbarligen lever den nuvarande maktägande klassen i symbios både med byråkratin och regressiva krafter som islam, som man alltmer ser som sina väljarbaser.

Ergo: J.D. Vance har rätt och både Europa och Sverige borde ta varning av det han säger och vidta rättelse.

Här är en video som visar att hetslagstiftning idag i sin praxis endast används för skydda islam och islamister mot kritik.

Och här en video som visar hur ovan nämnda klass skjuter på budbäraren och därmed värnar om den paternalistiska regleringssprutande och klimatalarmistiska byråkrati som man istället ur både välstånds- och frihetssynpunkt borde visa intresse för att demontera.