Om tyranni

Timothy Snyder är professor i historia vid Yale University. Han har mottagit en rad priser för sina grundliga och initierade skildringar av europeisk 1900-tals historia. Han har tidigare skrivit böckerna  Den röde prinsen (2009) Den blodiga jorden (2011) samt Den svarta jorden (2016)

Titeln på hans senaste bok är: Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet i översättning av Margareta Eklöf och utgiven på  Albert Bonniers förlag.

Snyder varnar oss för enpartistaten. De partier som skulle komma att ta över staten agerade redan från början som allsmäktiga och tvekade aldrig att, så fort tillfälle gavs, undanröjda alla rivaler om makten. De utnyttjade ett historiskt ögonblick till att göra det politiska livet omöjligt för sina motståndare.

För att kunna behålla demokratin och folkstyret måste vi kunna försvara reglerna i demokratiska val, och kunna agera när alla demokratiska regler ställs ur spel. Tänk på vad den amerikanske slaverimotståndarens Wendell Phillips ord: Evig vaksamhet är frihetens pris och hans fortsatta yttrande: ”Frihetens manna måste samlas in varje dag, annars ruttnar den. Den moderna demokratins historia bekräftar visdomen i dessa ord.

Ändå faller många demokratier som käglor, som skett efter både första och andra världskriget när ett enda parti griper makten i någon form av kombination –  val eller som statskupp – skriver Timothy Snyder. Ett parti som hämtar kurage i ett gynnsamt valresultat eller motiverades av en ideologi, eller bådadera, kunde förändra systemet inifrån. När fascister eller nazister eller kommunister hade framgångar i val på 1930– och 1940-talen. De flesta lät sig luras av valresultatet. Oppositionen förföljdes. Några kastades i fängelse utan några rättegångar och andra misshandlades och dödades.

Symboler föder dagens verklighet. Snyder ber oss lägga märke till hakkorsen och andra hatemblem. Han föreslår att vi skall riva ner dem med våra egna händer för att statuera exempel. I Sovjetunionen under Josef Stalins välde framställdes välbärgade bönder som grisar i Stalins propaganda. Så var det i början av 1930-talet då Sovjetstaten ville kuva landsbygden och pressa fram kapital för industrialisering i blixtfart. Bönder som hade mer jord och fler kreatur än andra var de första som förlorade det de ägde. En granne, avbildad som gris, är en person vars jord vem som helst kan ta ifrån honom.

De som förföljde sina grannar och beslagtog deras tillgångar för att berika sig själva blev själva offer i sin tur. Efter att ha vänt de fattigaste bönderna mot de rikaste konfiskerade Sovjetstaten allas jord och lade dem under kollektivjordbruken. När kollektiviseringen var fullföljd utbröt hungersnöd i så gott som hela bondebefolkningen. Mellan 1930 och 1933 dog miljoner människor i Ukraina, Kazakstan och Ryssland, (alla sovjetrepubliker) en ohyggligt och förödmjukande död, skriver Timothy Snyder. Innan hungersnöden var över styckade sovjetmedborgare döda människor och åt upp köttet.

1933 kom nazistpartiet till makten i Tyskland. I segeryran försökte nazisterna organisera bojkott mot judiska butiker. Först gick det dåligt. Men i och med att företag markerades som ”judiskt” och ett annat som ”ariskt” med målarfärg på fönstren eller väggarna påverkades tyskarnas syn på judarna och på hushållsekonomin i Tyskland.

”Judiska” butiker hade ingen framtid. Önskan att se judarna försvinna, sedan de först blivit förtryckta, skärptes då den tillsatts med elak propaganda mot judarna och flera doser snikenhet. Tyskarna som målade ”judisk” på skyltfönstren på affärerna medverkade alltså i den process som ledde att judarna försvann. De blev även föremål för andra giriga planer. Efter hand som egendomar klassificerades efter ägarnas etniska tillhörighet vanna avunden insteg och förändrade etiken. Hur var det då med företag och fastigheter?  Den skärptes markant då den innebar att även judarnas olika framgångsrika företag och fastigheter och privata tillgångar beslagtogs av nazisterna utan att förövarna straffades.

När de nazistiska ledarna föregår med dåliga exempel blir det desto viktigare att alla andra upprätthåller en oklanderlig yrkesetik, skriver Timothy Snyder. Det är svårt att bryta ner en rättsstat utan jurister eller hålla skenrättegångar, utan domare som följer lagen. Enväldiga makthavare behöver lydiga tjänstemän och cheferna för koncentrationslägren letade efter affärsmän som ville ha billig arbetskraft. Korrupta jurister var starkt överrepresenterade bland befälhavarna för Einsatzgruppen: de specialförband som genomförde massmorden på judar, romer, polska eliter, kommunister, handikappade och andra som nazisterna betraktade som misshagliga individer och borde avrättas, utan de hade gjort sig skyldiga till några brott.

Se upp för beväpnade paramilitärer!  När de börjar dra på sig uniformer och marschera med facklor och bilder på ledare. När de ledarvänliga paramilitärerna stöttar tyranner tillsammans med den officiella polisen har slutet kommit för demokrativänliga länder. Olagliga väpnade grupper degraderar först den politiska ordningen och förvandlar den sedan. Så har det alltid varit. Våldsamma högerorganisationer, som järngardet i mellankrigstidens Rumänien eller Pilkorsarna i mellankrigstidens Ungern, satte skräck i sina rivaler. De tyska nazistiska stormtrupperna började som säkerhetsdetalj som jagade ut Hitlers motståndare ur lokalerna där han höll sina partimöten. Som paramilitära förband med namnen Sturmbteilung (SA) och Schutzstaffel (SS) skapade de ett klimat av fruktan som bistod nazistpartier i riksdagsvalet 1932 och 1933.

Modernt tyranni är detsamma som terrormanagement. Håll i minnet när terrorattacken på nytt kommer, utan att via anar det och att tyranner utnyttjar sådana händelser för att stärka sin makt. Den plötsliga katastrofen som får till följd att maktfördelningen upphävs, oppositionspartier förbjuds och förföljs och fängslas som nu sker i Ryssland, yttrandefriheten avskaffas, liksom rätten till en opartisk och ”rättvis rättegång” var och är fortfarande det äldsta tricket för att skapa en ny diktaturstat.

Var så modig som du kan uppmanar oss Timothy Snyder. Han menar att om ingen av oss är redo att dö för friheten kommer vi alla att riskera dö under tyranni. Det skriver också Shakespeare i sitt drama Hamlet. Hamlet är en rättskaffens man och en hjälte som på goda grunder blir skakad när en ondskefull härskare plötsligt griper makten. Han hemsöks av syner, överväldigas av mardrömmar, han är ensam och alienerad och känner att han måste ändra sin tidsuppfattning: Ur led är tiden; ve att jag är den/som föddes att vrida den rätt igen Jag delar Snyders uppfattning att vår tid sannerligen är ur led. Vi har glömt historien av en anledning, och om vi inte är på vår vakt kommer vi försumma den av en annan. Vi måste reparera vår egen tidsuppfattning om vi vill behålla och förnya vår utfästelse till friheten.

Mats Lönnerblad  
Författare och skribent i finansrätt

UBS uppköp av Credit Suisse 

Det som hände i Schweiz den 20 mars 2023 har på nytt skakat om hela det amerikanska och europeiska banksystemet. Även Sverige lider av det som hänt.  Svenska Alecta som är ett pensionsbolag  och därmed ägs av var och en som har sin pension placerade där, har redan drabbats av betydande förluster på gjorda investeringar i tre regionala banker i USA.

Den störtade schweiziska banken Credit Suisse, som har spekulerat bort stora delar av sitt kapital drabbades hårt. Banken gick mot sin egen undergång och köptes upp av UBS. Det var ett dråpslag mot ett land där banksektorn svarar för 9,4 procent av BNP och sysselsätter 5,5 procent av befolkningen. Investerare som köpt så kallade ATI, obligationer i Credit Suisse, har förlorat allt. Obligationsägare runt om i världen förlorar därmed cirka 180 miljarder kronor. Vinnaren i denna affär är UBS som nu kan kalla sig världens största förmögenhetsförvaltare med sammanlagt 3.400 miljarder schweizerfranc på sina konton. Den obligationsskandal  som uppenbarats i och med Credit Suisse fall har skapat den största bankkrisen i Schweiz historia. Den schweiziska regeringen och nationalbanken tvingades ge ett bidrag på totalt 250 miljarder schweizerfranc. (Cirka 2.800 miljarder kronor!).

Även Sverige har fått problem. Pensionsjätten Alecta gjorde mångmiljardförlust i samband med den amerikanska bankkris som utvecklats i samband med att Silicon Valley Bank och First Republic Bank förlorade miljarder, vilket, som all vet, även drabbade Alecta i Sverige. När banken togs över av myndigheterna blev det den största bankkollapsen i USA efter den globala finanskrisen 2007–2013.

Den fråga som måste lösas för Alectas ägare, det vill säga över 35.000 företag och 2,6 miljoner enskilda sparare, är vem som skall ansvara för förlusterna. Vilket ansvar har Alectas styrelse ? Den frågan har vi fortfarande inte fått svar på. Förlusterna beräknas i dag till minst 20 miljarder kronor, vilket motsvarar närmare 600.000 kronor per kund. Men redan nu har aktieförvaltningschefen Liselott Ledin fått lämna sin tjänst.

Advokaterna Mårten Lundmark och Johan Lidbeck vill i en artikel i Dagens Industri (2023-03-20) att Alectas styrelse skall ställas till svars så att pensionsspararna skall få klarhet i vad som hänt och vem som skall ställas till svars. Bara inom ramen för en rättsprocess kan det framkomma vilket beslutsunderlag Alecta har haft, vilka kontrollmöjligheter som tillämpats sam hur besluten förankrats och överensstämt med det regelverk som gäller för Alecta. “Att ansvaret klaras ut har betydelse för allmänhetens förtroende”, menar de bägge advokaterna.

Resultatet av all denna globala spekulation ser vi redan i Sverige. Hög inflation, skenande matpriser och höjda styrräntor. Konkurserna ökar dramatiskt, Inom bara detaljhandeln har konkurserna ökat med 27 procent, bara för att vi låter spekulation råda i stället för att satsa på den reala ekonomin i vårt land genom bankdelning som jag redan skrivit om i min senaste artikel. Konkurserna fortsätter att öka medan antalet nystartade bolag minskar. Det var precis det som skedde under både den självförvållade svenska bankkrisen 1987–1993 och under den globala krisen 2007–2013. När förtroendet för både den globala och svenska marknaden minskar samtidigt minskar också  incitamenten för allt nyföretagande.

Lika länge som det har funnits banker har det funnits kriser och kollapser. Det främsta skälet har varit för stora risker och för stora kreditförluster, vilket även författaren och historikern Dick Harrison anser. Han hänvisar till vad som hänt historiskt när kungar och furstar utan några större konsekvenser för egen del vägrar att betala tillbaka vad de har lånat. Och hänvisar till två av de kändaste bankirerna genom tiderna, Medici i Florens och Fugger i Augsburg när båda fick problem när de hade annat än ekonomi i tankarna. Såväl medicéerna som fuggrarna slutade som furstar med stora jordegendomar och med stor politisk makt. (mediceerna blev rentav storhertigar av Toscana) medan deras banker inte klarade övergångarna.

Länge var den svenska riksbanken Sveriges enda bank i egentlig bemärkelse, och fruktan för bankbubblor gjorde att det fanns en omfattande skepsis mot nyetableringar. Vår första privata affärsbank var Diskontokompaniet som grundades 1773 för att tillgodose behovet av korta lån, men den blev inte långlivad. Redan 1787 förvandlades den till statliga  Generaldiskontkontoret, som efter ytterligare några turer uppgick i Riksbanken 1816. I dag domineras Sverige av de fyra storbankerna: Handelsbanken, Nordea, Swedbank och SEB som dominerar den svenska marknaden i en oligopolsituation, som svarar för den dominerande in- och utlåningen och i vårt land samtidigt som de, i likhet med utländska banker  i den demokratiska västvärlden, fortfarande tillåts skapa sina egna pengar för varje nytt lån som beviljas.

När bankbubblan nu brister på nytt förklarar president Joe Biden att de ansvariga måste ställas till svars – vilket fortfarande inte händer – i de inhemska och globala bankkriser jag redan skrivit om. Så länge detta inte sker kommer ny bankkriser att uppstå och världens centralbanker kommer att fortsätta att gynna spekulationsekonomin i stället för att satsa på den reala ekonomin genom att gynna den långsiktiga företagsamheten i stället för den rådande spekulationshysterin inom varje land.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt