Låt svenska folket rösta om EU:s ”räddningspaket”!

Denna text är redan publicerad i Nyheter i dag, men förtjänar en vidare spridning. Det handlar ju nämligen om en av MRRS grundfrågor – folkstyret. Är vår demokrati fullgången eller är den ett centralistiskt politikervälde med minimalt folkligt inflytande och därför i starkt behov av reformer? Frågan är förstås retorisk. Behovet av reformer för ökat folkstyre är omfattande.

//Det så kallade räddningspaketet, som EU:s regeringschefer nu klubbat igenom i Europeiska rådet, med coronapandemin som förevändning, innebär att svenska skattebetalare belastas med en hiskelig skuldbörda. Det vore därför mer lämpligt att kalla det ett skuldsättningspaket. För vi vet ingenting om dess räddande effekt på EU-ländernas ekonomier. Däremot är det hundra procent säkert att det blir en enorm skuldsättning.

7 700 miljarder i svenska kronor ska samlas i en ”återhämtningsfond”, varav ca hälften ska ges ut i bidragsform. Beräkning av bland andra chefsekonom Michael Grahn vid Danske bank ger vid handen att den påstått skicklige förhandlaren Stefan Löfven gått med på att Sverige ska betala 120–150 miljarder i rena bidrag. Detta utgör 2–3 % av BNP, som vi aldrig kan räkna hem. Varje svensk ned till minsta spädbarn blir därmed ålagd att hiva ut minst 15 000 kronor till övriga EU utan något löfte om återbäring. Och detta ovanpå alla andra skatter som regeringen har lagt på det hårt beskattade svenska folket (4:e högsta skattetrycket i världen; 10 % över OECD-genomsnittet.)

Såsom analyser av bidrag till fattiga länder har visat finns det all anledning att frukta att man genom bidragsdelen kommer att göda både korruption och projekt som aldrig borde sett dagens ljus. I EU:s fall går dessutom bidrag till länder som själva skulle kunna få fart på sina ekonomier. Den före detta EU-ambassadören Lars Anell konstaterar följande i Svenska Dagbladet 18/7 2020.

”Det är ett svårsmält faktum att de länder som i procent av BNP får allra mest inte behöver pengarna och dessutom finns i botten på Transparency Internationals korruptionsindex…“

Till detta kommer en lånedel om 3,7 BILJONER kronor. Hela ”Återhämtningsfonden” ska betalas tillbaka fram till 2058. Även detta kommer förstås att belasta det svenska folkhushållet med enorma kostnader under mycket lång tid och med en mycket osäker utväxling av investeringen (ROI). Dessutom innebär toppmötets överenskommelse att man vill införa nya centraliserade EU-skatter, som skatt på plast och på ”nätjättar” som Google och Facebook (omsättningsavgift). Även ”klimatet” har nämnts som en ny skattebas för den allt mer centralistiska EU-byråkratin.

Hela ” räddningspaketet” innebär således ett stort kliv på vägen mot en centraliserad finanspolitik inom EU, vilket i sig går på tvärs mot EU:s grundfördrag, som säkerställer nationernas finansiella självständighet och beskattningsrätt. Grundfördraget medger inte heller att medlemsländerna ska behöva ta ansvar för andra länders skulder.

Hur mycket kan EU:s konstitution smygförändras eller köras över genom en ny praxis utan att svenska väljare får säga sitt om saken? Kan man förneka ”svenska folkets rätt att sig själv beskatta” utan att samma folk blir tillfrågat om saken? Var det detta som svenska folket sade ja till i folkomröstningen om EU-medlemskap 1994? Knappast!

Det är inte utan att misstanken infinner sig att om nu inte medborgarna själva vill öka centralismen inom EU och minska nationernas självbestämmande, har brysseleliten nu kommit på att man kan tvångsbinda länderna samman genom den skattemässigt tacksamma ”klimat- och miljöfrågan” samt i och med ”räddningspaketet” – d v s skuldsättning. Vidare finns det skrivningar i överenskommelsen, som Stefan Löfven uppenbarligen har missat, vilka kan leda till att Sverige går miste om rabatten om 11 miljarder kr om året.  Se här>>

Oavsett hur Europeiska rådets överenskommelse ändras i detaljerna, när det manglats klart i EU-byråkratin, så kvarstår faktum: en påtvingad skuldsättning av denna omfattning liksom EU:s uppenbara förändring mot en centralistisk finansiell union, med beskattningsrätt och tveksamheterna gentemot ursprungsfördraget, kan rimligen inte smygas igenom av regering och riksdag utan folkets hörande. Det vore djupt oansvarigt och direkt respektlöst mot medborgarna – som i slutändan ska stå för notan.

Det självklara kravet blir därför: Låt svenska folket säga sitt om ”räddningspaketet”!

 

Leif V Erixell, författare och ordf. i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, MRRS.

Ilan Sadé, partiledare för Medborgerlig Samling

Erik Lidström, författare och Tekn. Dr.

PS
Här är artikeln i Nyheter i dag.

Se även denna viktiga artikel i samma ämne.