Vilken rätt har skogsägarna?

Har den som äger skog full äganderätt till en egendom? Eller är skogen det allmännas egendom som skogsägaren bara får arrendera?

Tre skogsägare, Anna, Lisa och Erik Westholm, svarar i SvD 27/3 bestämt nej på första frågan, och lika bestämt ja på den andra.

Ett märkligt resonemang. De tre kritiserar ett beslut i miljööverdomstolen om att staten ska ersätta skogsägaren om staten av miljöhänsyn kraftigt begränsar rätten att avverka skog. Deras argument: ”Men det som vi skogsägare `har`är inte själva marken i någon djupare bemärkelse, utan ett antal rättigheter till dess utnyttjande. Det är därför rimligt att se skogsägande som ett slags gratis arrende, där riksdagen har bestämt att vi tills vidare får sköta skogen och behålla avkastningen. Det kan i en demokrati aldrig innebära en fri förfoganderätt.”

Låt oss för resonemangets skull tillämpa detta resonemang på ägandet av t ex ett verkstadsföretag. Den som investerat sina pengar äger det inte, utan har bara en av riksdagen villkorad utnyttjanderätt. Hur många kommer på detta villkor att starta företag?

Trion Westholm tycks hylla den teori om funktionssocialism som utvecklats av Gunnar Adler-Karlsson, en lärjunge till Gunnar Myrdal. Han underkände principen om äganderätt; ägandet innebär endast en rad funktioner – t.ex. rätt att förvärva, använda, sälja; de funktionerna ska vara villkorliga, och de ska – och bör – staten socialisera. Det ”ägande” som är kvar blir värdelöst – vilket från Adler-Karlssons synpunkt är avsikten.

Att fri förfoganderätt strider mot demokratin är en idé som vi aldrig funnit i den politiska idéhistorien – bortsett från hos marxisterna, som aldrig accepterat vare sig demokrati eller äganderätt. Demokrati innebär att alla medborgare har lika rösträtt i val till lagstiftande församlingar. Detta demokratibegrepp bygger på idén om lika rättigheter. Och denna idé bygger på stoicismens naturrättsbegrepp, som utvecklades ca 2100 år innan Marx ville avskaffa äganderätten.

De tre skogsägarna har nog inte läst den amerikanske ekonomihistorikern Douglass North, som fick ekonomipriset. Han visade i en rad böcker att den ekonomiska utveckling i Västerlandet, som lyft oss från fattigdom till välstånd, startade först sedan lagstiftningen skyddat äganderätten. Först då vågade personer satsa pengar i långsiktiga investeringar.

Om privata skogsegendomar ska behandlas som allmän egendom kan vi bara rekommendera de tre skogsägarna Westholm att sälja sina skogar, så snart som möjligt.

Nils-Eric Sandberg, f.d. ledarskribent i DN, publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
Leif V Erixell, författare i bl.a. konstitutionella frågor, ordf. i MRRS, Medborgarrättsrörelsen i Sverige.

P.S.
Här >> är artikeln som kommenteras enl. ovan.

Får domare och polis verkligen undanhålla bevisning?

 

Frågan är faktiskt berättigad, hur orimlig den vid en första anblick ändå kan låta i en svensk kontext. Det skriver Mats Lönnerblad, mångårig författare och skribent i finansrätt.

I min egenskap av författare och skribent i finansrätt har jag  i flera böcker refererat till olika fall där detta har skett. Det har skapat orimliga juridiska och ekonomiska konsekvenser för både käranden och svaranden som drabbats, och det i både brottmål och tvistemål, när deras ärenden hanterats av svenska domstolar.

Låt mig först i tre aktuella ärenden visa vilka regler som gäller och vilka konsekvenser detta  får. Det ställer jag i kontrast till vilka regler som gäller enligt Europadomstolen, alltså regler som trädde i kraft redan den 3 september 1953. Sverige som nation har försökt slippa att förbinda sig att följa Europakonventionens bestämmelser, trots att Sverige ratificerade Europakonventionens bestämmelser 4 februari 1952. Konventionen införlivades i vår lagstiftning först den 1 januari 1995.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) stipulerar i artikel 6 att “rätten till en rättvis rättegång” utgör en av de mest grundläggande rättigheterna, vilket bland annat innebär rätten att få sin sak prövad inom rimlig tid. Men det sker inte i Sverige. Svenska domstolar har även låtit jäv, mened, rättegångsfel och undanhållande och förvanskning av bevis passera ostraffat, och det i flera fall som jag tagit del av, och skrivit om.

En annan grundläggande regel och princip som inte följs handlar om avtalslagen, och då närmare bestämt den som  säger att avtal skall hållas, pacta sunt servanda.

Låt mig därför kortfattat berättat vad som skett i tre fortfarande pågående mål.

Det första målet har pågått i mer än två år, genom alla rättsinstanser, och är både ett brottmål och ett tvistemål. Ärendet anmäldes till Justitiekanslern, som beslutade att inte vidta några åtgärder.

Fortfarande har målet inte kunnat prövas i sin helhet. Detta beror på att kärandesidan, genom att inte tillåtas granska bevisningen i målet, som svarandesidan dock har tillgänglig, inte kunnat slutföra sin talan. Och det problemet uppstod redan i första rättsinstans, trots att det finns ett skriftligt avtal som undertecknats och bevittnats av bägge parterna, om hur denna granskning skall ske.

Det skriftliga avtalet mellan parterna stipulerar att kärandena har rätt att själva, eller tillsammans med bolagets revisor, granska motpartens bokföring varje år. Svarandens  bokföring utgör den viktigaste bevisningen i detta mål.

Den  allvarligaste delen av målet – som anmälts  till polisens bedrägerirotel – handlar om hur kärandena drabbats av svarandens kriminella handlingar, och på grund av detta inte längre kan bedriva någon verksamhet överhuvudtaget.

Svaranden har erkänt brott. När kärandena vill få brottet bekräftat, via polisens bedrägerirotel, vilket borde kunna ske genom ett enkelt telefonsamtal med svaranden, inkom ett svar från polisen den 7 mars 2017: “Vi har tyvärr inte en enda handläggare ledig. Samtliga sitter med frihetsberövade personer och de har företräde“.

Det andra målet som pågått  mer än tre år i tingsrätten är både ett brottmål och tvistemål där käranden redan förlorat målet, i första rättsinstans, på grund av att svarandens ombud förfalskat ett dokument, vilket utgör den viktigaste bevisningen i målet. Målet är överklagat till hovrätten som beslutat att inte meddelat prövningstillstånd, ett beslut som i sin tur överklagats till Högsta domstolen för domvilla.

Handläggningen är också anmäld till Justitiekanslern som hittills inte vidtagit några åtgärder.

Den polis som skulle utreda ärendet informerade käranden, på ett vänligt och korrekt sätt, att detta ärende låg utanför hennes specialområde, som närmare bestämt utgjordes av droghandel och småbrott. Men istället för att vidarebefordra handläggningen till en sakkunnigt mer lämpad polis vidtog hon inte några som helst åtgärder, utan valde istället att avskriva brottmålet.

Det är lätt att likna bägge dessa domstolsprocesser med det som beskrivs i Franz Kafkas roman Processen, eller med en annan term från litteraturen, Moment 22. Det har blivit en evig rundgång i våra domstolar. Den fråga som jag, och flera andra journalister och skribenter, ställer oss är helt enkelt varför vi inte har kommit längre i vårt moderna samhälle?

De nya bestämmelserna och reglerna som trädde i kraft med reformen En modernare rättegång, eller genom Europakonventionen, följs fortfarande inte av våra domstolar, där både brottmål och tvistemål kan få pågå i evigheter.

Det tredje målet som pågått under fem år handlar om både brottmål och tvistemål där svarandena efter fem år till slut fått rätt i sak, och där anklagelserna om brott varit både felaktiga och grundlösa och allvarlig skadat de som anklagats för detta brott ekonomiskt.

Några av de felaktigt anklagade har drabbats hårt, genom att inte kunna arbeta under hela den tid rättegången hittills pågått. Den friande domen i målet överklagades för övrigt aldrig till hovrätten. Samma fall handläggs nu som tvistemål. Det är det största tvistemål mot flera parter som någonsin pågått i Sverige. Målet beräknas vara klart i första rättsinstans någon gång runt midsommar.

Min uppfattning är att både svaranden och käranden skall behandlas lika och inom rimlig tid under pågående rättsprocesser. Men i inget av dessa tre pågående mål har så skett, vilket kan beskrivas som en tydlig brist i det svenska rättsväsendet.

Mats Lönnerblad
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Författare och skribent i finansrätt

Seminarium om det kommunala självstyret!

I ljuset av både utjämningsbidrag och ”kommuntvång” (tvånget att skapa bostäder och platser i skola m.m .för de kvoter av de migranter med uppehållstillstånd som staten lägger på kommunerna) så är det hög tid att belysa hur det står till med självstyret.

Vad säger grundlagen? 

Är samhällskontraktet hotat?Vad blir konsekvenserna på ekonomin i kommunerna när kommuntvånget ska realiseras?  Vad kan göras rent konstitutionellt för att förhindra en liknande situation i framtiden? Hur ser en kommunpolitiker på dessa frågor? 

Anmäl dig i dag genom att svara på info@mrrs.se  (förhandsanmälan krävs).

Datum21/3, 2017

Tid: 18.45-21.00

Plats: Norrtullsgatan, Stockholm (exakt adress meddelas vid anmälan)

//Programpunkter och hålltider.

”Det kommunala självstyret och migrationskrisen”.

ca 18.45  Grundlagen och det  kommunala självstyret 

Analys av det kommunala självstyret i allmänhet och kopplat till ”kommuntvånget” i synnerhet. Analys av etik och moral i migrationsdebatten visavi statens  och medborgarna respektive roller i ett demokratiskt samhälle. Förslag för ett starkare självstyre i framtiden. (Görs av undertecknad som även tjänstgör som moderator)

Frågestund ca 10 min.

ca 19.45 Den kommunala ekonomin nu och i framtiden 

Hur ser det ut? Framtidsprognoser? Reflektioner kring dagens ämne.

(Hans Jensevik, Analyschef Svensk kommunrating)

Frågestund ca 10 min.

ca 20.20– ca 20.40  Den kommunala självstyret och den kommunala verkligheten 

(Kommunalrådet Leif Gripestam Täby kommun)

Kommunalrådet reflekterar över det som har sagt i de två inledande anförandena samt sin egen syn på det kommunala självstyret och hur han ser på det s.k. ”kommuntvånget”, vad som kunde gjorts annorlunda och vad som bör göras i framtiden för att dels förhindra en upprepning och dels klara den situation som nu har uppstått med bostadsbrist och ökade kommunala kostnader via krav på utbyggd skola/förskola, ökade bidragskostnader och annat som följer i det stora mottagandets spår.

Frågestund ca 10 min.

Sammanfattning och avslutning//

Välkommen med din anmälan!

Vänligen

MRRS/Leif V Erixell

En rättsstat i förfall

Av Eurostats statistik framgår till exempel att Sverige har fler överfall än jämförbara länder de senaste åren med 800–900 fall per 100 000 invånare. Jämförbara länder som Finland, England och Belgien ligger runt 600. Polisen rapporterar ­enligt medierna att användandet av handgranater bland kriminella i Sverige saknar motstycke i världen bland länder som inte är i krig.

UD förmodas nu sammanträda för att hitta länder där det faktisk förekommer handgranater trots att man inte är i krig så att Sverigebilden kan korrigeras.

Sverige berömmer sig om stabila offentliga finanser. Det finns till och med en lag om budgetbalans. Men att lyckas balansera budgeten är mindre imponerande om vi därigenom försummar att betala för samhällets grunduppgifter.

Lika lite imponerande som att Migrationsverket har fri dragningsrätt till Riksgälden och får dra hundratals miljarder utan att Magdalena Andersson reagerar på något märkbart sätt.* Försvaret och Polisen däremot – statens kärnuppgifter – får krypa på sina knän i förnedring för att ens få några ynka miljarder extra. Då är man väldigt mån om ”budgetbalansen” minsann.

Jo, det är i dessa delar ett sjukt samhälle vi lever i. Det går inte att se det på annat sätt. De politiska prioriteringarna är förvridna. Blicken för det centrala och viktiga svag och irrande.

Bortom det akuta skedet behöver vi alldeles uppenbart en ny typ av politiker som lyder under en ny typ av grundlag där statens kärnfunktioner inte kan kompromissas bort, där äganderätten har en mycket starkare ställning liksom rättsväsendets oväld och kvalité. Precis det som MRRS arbetar för – och efter förmåga och resurser kommer att fortsätta arbeta för.

Omstart Sverige. Hög tid.

Läs artikeln från vilken citaten är hämtade här >>

* Områdena migration samt etablering har budgeterats för ca 300 miljarder kronor bara för åren 2016–2019. Det är ca 100 miljarder mer än Rättsväsendet respektive Försvaret är budgeterade för under nämnda period. Källa: Finansdepartementet.

Bombmurklan och äganderätten…

Det är fler som har uppmärksammat att äganderätten är under angrepp – men vissa domstolar håller emot.

Domstolen ansåg alltså att markägaren inte gärna kan tillåtas drabbas både av ett förbud att avverka och den ekonomiska förlusten av förbudet. Verkar vettigt, eller hur?”

Tyvärr resonerar inte alla på detta ytterst rimliga sätt. Särskilt inte Länsstyrelserna där många av dem kör på med sina strandskyddsutvidgningar utan vare sig hämningar eller hänsyn till äganderättens grunder och principer.

Se artikeln här >>