Medborgarrättsrörelsen kräver nu i skrivelse till regeringen att hemfriden måste ses över och säkras med lag. Detta innan ett nytt regelverk för drönare antas.
Läs här regeringens förslag. MRRS skrivelse bifogas nedan.
Månad: december 2016
Religion ska inte få trumfa svensk lag och etablerade jämlikhetsnormer
Ett citat från en artikel i Göteborgsposten om att man utifrån islamska påtryckningar inför separata badtider för män och kvinnor: ”Här är det viktigt att komma ihåg att det inte är det svenska samhället som har begränsat dem genom att inte erbjuda separerade badtider, det är religion och kultur som begränsar dem genom att påbjuda könsseparatism.” Hur man kan ha missat att göra den analysen är ytterst anmärkningsvärt.
”Vi bör aldrig tillåta att religion blir ett frikort som får trumfa svenska lagar och regler, varken i denna fråga eller någon annan” skriver Aleksandra Boscanin vidare i samma artikel.
Till det kan man tillägga: nej, det behöver vi inte heller om vi hade haft jurister på DO som var bättre pålästa om vad det högsta normsystemet (Europakonventionen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna) säger i sina texter och domar om religionsfrihetens gränser.
DOs jurister är nämligen djupt okunniga i de delar de borde veta mer d.v.s. om religionsfriheten och dess begränsningar och att det faktiskt finns domar i Europadomstolen som visar att det finns ett begrepp som kallas negativ religionsfrihet d.v.s. frihet FRÅN religion i akt och mening att skydda värdefulla sekulära värden och kvinnors jämlikhet. Bara för att någon säger att något strider emot ens religon innebär detta inte att man som DO måste utgå från att det innebär en ovillkorlig rätt att få undantag från regler om skjortärmar i sjukvården (när reglerna av hygienskäl kräver otäckta armar) lika för alla eller kunna kräva särskilda badtider etc. Det är sorgligt att vi har en myndighet som agerade som en agit-proporganisation för multikulturalismen (några skulle säga nyttiga idioter för islamismen) snarare än en seriös juridisk instans. DO bör därför läggas ned eller i alla fall radikalt transformeras till en instans som mer arbetar i jämlikhetens och den sekulära upplysningens anda.
Läs mer om denna viktiga materia här: >>
Och här är Boscanins artikel i Gp: >>
Ostört privatliv – skall man ha rätt till det?
Vad är en rimlig ordning vad gäller rätten att få vara i fred? Hemfrid kallas det med juristspråk. Så här säger lagen:
Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter. Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.
Det låter bra vid första påseendet! Rätten att få vara ostörd i sitt ”hem” är en viktig och grundläggande rättighet. Och ”hem” är inte enbart byggnad utan omfattar även ”gård”, dvs den mark man nyttjar runt sina byggnader. Denna rätt är skyddad i den Europeiska Konventionen för Mänskliga Rättigheter (EKMR). Skyddet i svensk lagstiftning är dock svagt och under fortlöpande urholkning.
Via lagstiftning och framförallt sina myndigheter håller staten på att i praktiken reducera hemfriden till en zon om storleksordningen 10 meter (!!!) runt huvudbyggnaden. Detta sker genom att föreskriva en s.k. tomtplats (som numera är 1500 m2 på strandnära mark). Innebörden av detta är att mark utanför dessa 10 m – ”tomtplatsen” är ”allemansrättsligt tillgänglig”. Det innebär att allmänheten har rätt att beträda all mark utanför tomtplatsen. Stängsel och grindar runt en fastighet som hindrar allmänheten att beträda fastigheten är inte tillåtna. Vänder sig en utomstående till myndigheterna med påpekande om detta tvingas fastighetsägaren att riva/ta bort stängslet.
En fastighetsägare skall på sin mark ha rätt till en rimlig hemfridszon och om han så väljer att stängsla in densamma.
Det är synnerligen angeläget att åtgärder i form av lagstiftning vidtages för att säkerställa rätten till hemfrid och ostört privatliv på egen mark. Allmänheten skall vistas utom syn- och hörhåll från byggnader. I öppen terräng kan detta innebära 100 meter eller mer.
Förutom en önskan, ett behov och en rätt att få vara ostörd finns ett behov av skydd som motiverar stängsel och grindar på avstånd från byggnation. Det kan handla om risk för inbrott, kidnappning och snokande i privatliv (”paparazzi”).
Eftersom numera s.k. drönare utrustade med kamera är vanligt förekommande måste hemfridszonen definieras även vertikalt (vara tredimensionell). Det finns nu en dom att drönarkameror skall vara tillståndspliktiga. En sådan dom är ingen ursäkt för att inte inkludera detta i lagen om hemfrid. Tillstånd skall krävas av fastighetsägaren även om ett tillstånd erhållits enligt kameraövervakningslagen.
Även myndigheter skall respektera och underställas hemfridsreglerna. Vill myndighet ha tillträde skall detta ske med fastighetsägarens samtycke. Givetvis kan tillträde ske utan sådant samtycke om det är fara för liv och/eller egendom (t.ex. eldsvåda). I övriga fall skall det ske med de regler som gäller för husrannsakan.
Brev med ovanstående innehåll har skickats till partiledare med fråga om hur ditt parti ser på detta, och vad är du och ditt parti beredda att göra för att stärka rätten till hemfrid enligt ovan.
Bengt Holmgren
Talesperson för äganderättsfrågor
Medborgarrättsrörelsen i Sverige