Vårt hopp står till det nationella intresset

Förord

Denna text har sänts till EpochTimes som svar på en opinionstext av Lotta Gröning. Tyvärr har vi inte, vilket är kutym inom alla seriösa debattredaktioner, fått ett svar på länge från Gröning som ju har upphöjts till chef för debattredaktionen på EpochTimes. I väntan på ett eventuellt svar publicerar vi vårt inlägg här.

Sprid gärna.

//Lotta Gröning skrev i en intressant opinionstext den 12/2-24 att hon hoppas att ”riksdagens samtliga partier tar initiativ till en debatt om hur vår representativa demokrati ska stärkas.” Vi i Medborgarrättsrörelsen hoppas också på det och vi har arbetat för det allt sedan den politiska klassen införde sin egen konstitution på 1970-talet (det fanns aldrig några folkliga krav på ett övergivande av tvåkammarriksdagen, tvärtom de flesta ville bevara den), där man gjorde processen kort med allt vad maktdelning heter i och med enkammarriksdagen (1971) och Regeringsformen (1974) Se här>> för en bakgrund.

”Ingen av de politiker som försvarade grundlagsförslaget vädrade några funderingar kring hur författningsförslaget kunde tänkas uppfattas av eller förankras hos befolkningen. ”Anne Marie Bratt: ”Som ett solidariskt pojkgäng har partiledarna bestämt sig för att de vet bäst.

Tyvärr ger själva uppsättningen av vår nuvarande konstitution, inklusive valsystemet, inte några goda incitament för radikala grundlagsreformer och det  av främst följande skäl:

1. Valsystemet premierar inte ”verklighetens folk” utan mera partigängare som är lojala till partiledningen och som då har stora möjligheter att komma in i kammaren och där tjänstgöra i dess partibundna ”knapptryckarkompanier”. Partiledningarna själva har därigenom små incitament att minska sin makt.

2. Möjligheten att få in verkligt kompetent folk med t.ex. erfarenhet från näringslivet minskar i och med att partimedlemskapet minskar och därmed urvalet. Allt för självständiga doers tycks heller inte premieras av partiledningarna som månar om kontroll i sin led (se länk ovan). Således premierar inte heller detta förändringar i den grundläggande maktstrukturen.

3. Den ytterst centraliserade maktstruktur som man införde under 1970-talet ger politikerna vid makten stora möjligheter att utan någon extra fördröjning eller överläggning via en andra kammare och en författningsdomstol, driva igenom sina program rätt ner på ”markplanet” utan några ”checks- and balances” som hindrar. Detta underlättas förstås också av att det kommunala självstyret numera är en chimär (14 kap 3 § RF). Detta är förstås en frestelse för de makthavande och något man inte gärna vill lämna ifrån sig trots att det uppenbart är så att politiker gör misstag – ibland stora misstag – och i ett centraliserat system fortplantar sig misstagen ut i hela systemet, vilket är alla centraliserade systems nemesis och en av Montesquieus  viktigaste insikter när han förordade sitt geniala system av maktdelning där ingen del i statssystemet tillåts ha absolut makt.

Vi får inte ge upp

Detta sagt så får vi förstås inte ge upp vår strävan mot en visare konstitution än den vi har inkluderande en andra kammare med geografisk representation och en högre åldersgräns, ett valsystem som vi menar måste gå emot ett mycket större inslag av personval – så att väljarna kan utkräva personligt  ansvar av dem man väljer och de valda inser var deras lojalitet i sista hand ligger  – samt att partierna måste återgå till självfinansiering, vilket i sig kommer båda att premiera en folklig förankring och en reell och aktuell bedömning av partiernas förankring hos medborgarna (vilken annars lätt kan ignoreras med ett stort skattefinansierat partistöd). Dessa förslag och flera har MRRS nyligen delgett regeringen i en promemoria. Det vi hoppas på är att nationens intresse överträffar det kortsiktiga egenintresset hos våra politiska ombud. I verkliga statsmän (av båda könen) finns det en sådan förmåga. Det är en del av själva definitionen av sådana. 1970-talets konstitutionella reformer har inte levererat.  Hög tid för en omstart .

Leif V Erixell
Ordf. Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS)//

När ”intelligentian” blir psykotisk

Gunnar Myrdal sade en gång i tiden att ”Sverige är ett litet land, här ryms bara en åsikt i taget”. Det är svårt att säga emot det påståendet, särskilt när det gäller stora frågor med en möjlighet att brösta moralisk överlägsenhet – så länge det inte kostar något. Men när det sedan börjar kosta och de ädla som ska räddas, oftast med andras pengar, inte är så ädla längre, vilket de i smutsen neddragna kritikerna (ofta huserande i fördömda alternativa medier) varnat för från början, kommer många i den tongivande eliten ut och vill be om ursäkt; ”vi såg det inte komma” etc., trots att alla fakta fanns på bordet. Samma sak med Metoo – och klimathysterin. Alla relevanta fakta finns redan – och har funnits länge – och de visar entydigt att det inte råder någon klimatkris nu eller inom överblickbar framtid och att inget som klimatet kastar på oss kan få samhället att haverera så länge vi får behålla en säker, pålitlig och billig energi samt förstås en fri vetenskap som kan utveckla ny teknik och möta de utmaningar som ev. kommer (som t.ex. ”holländarna” gjorde när de byggde sina skyddsvallar mot havet.)
Adaption är den enda rimliga vägen att gå gentemot naturens ständiga ombytlighet.

Alarmistiskt haveri

Ett typexempel på enfrågepsykosen är när personer idag, som poserar som ”intellektuella”, i klimatets namn begår samma publicistiska haverier som under migrationskrisen. Ta Alex Schulman och vänsterikonen Jens Liljestrand som på olika medier utgjutit sig om den ”apokalyptiska klimatkrisen” efter att ha sett SVT:s ” 30-minuter” med klimatminister Romina Pourmokhtari  (22/2-24). Liljestrand levererar i sin alarmistiska vrede följande drapa:

”En dag i framtiden, när klimatapokalypsen har gjort världen obeboelig för miljarder människor och vår civilisation oåterkalleligen har gått in i en epok av ständigt kristillstånd där svält, krig, epidemier och naturkatastrofer överlappar och avlöser varandra, hoppas jag att någon tittar på ”30 minuter” från den 22 februari 2024”

Liljestrand kan för övrigt i sektmässig gemenskap krama om TV4:s panel (tre personer inom åsiktskorridoren som uttrycker uppfattningar om allt och alla) som den 25/2-24 unisont tyckte att vi ska ha kvar ”flygskammen” trots att Sverige, om man räknar in skogen, redan är CO2 neutralt och att flyget i hela världen inte ger med än ca 2 % av mänskliga CO2-utsläpp (atmosfären innehåller f.ö. 0,4 % CO2 och av dessa har människan bidragit med ca 3 %) vilket fullständigt irrelevant för den globala medeltemperaturen som alltså har gått upp med ca 1 grad C från ca 1850, vilket, förutom att det är mindre än den skillnad vi normalt upplever i temperatur mellan frukost och lunch, förstås bara är positivt, särskilt på våra breddgrader. Alarmisterna tycks på allvar tro att den lilla istiden (ca 1350–1850), som vi kommit ur med svagt stigande temperatur är något slags idealtillstånd vars lämnande anses behöva utlösa panik (”I want you to panic…!” som Greta Thunberg sade i FN), vilket faktiskt är direkt sinnessjukt, för att tala ren svenska. Kylan dödar också mer än värme – särskilt på våra breddgrader. Värdet av att ge medborgare frihet och livskvalitet och hålla affärsresandet igång – och därmed den ekonomiska aktiviteten – överstiger f.ö. vida de minimala utsläpp av den livgivande CO2-molekylen som flyget ger. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson har helt rätt och alarmisterna har som vanligt fel inklusive den patetiska tidigare nämnda TV4-panelen.

Fakta

Global medel är på minus ca 0,26 C sedan 2015 . Ingen ko på isen alltså. Men som prof. Richard Lindzen mycket riktig säger så är global medel egentligen en abstrakt simplifikation. Det som spelar roll är regionalt väder och klimat och det fluktuerar mycket mellan år och platser världen igenom, decennium för decennium: kallare än normalt på några platser, varmare på andra och drar man därifrån  ett medel så säger detta egentligen inget alls av värde om människor livsförhållanden på olika platser på jorden.

Lindzen:
”Faktum är att jorden har dussintals olika klimatregimer. Detta visas i figur 1 som visar Koppens klimatklassificering för perioden 1901–2010. Var och en av dessa representerar olika interaktioner med sina miljöer. Ska vi verkligen tro att var och en av dessa regimer reagerar fastlåsta vid den globala medeltemperaturanomalien? Tvärtom, figur 1 berättar att det vid varje given tidpunkt finns nästan lika många stationer som kyler som värms upp.” (förf. översättning och redigering.)

Vi kan vidare se i figur 2 att gör man en seriös graf, som inte är gjord för att genom val av tidsskala och datatrixande visa en dramatisk uppgång, så finner vi en kurva hos temperaturen som inte visar någon som helst dramatik. Michael Manns famösa ”hockeyklubba”-graf (temperaturen går enligt denna brant uppåt under 1900-talet) är och förblir ett alarmistiskt propagandatrick.

Allt detta är ganska lätt att kolla upp men Liljestrand & Co är så fast i sitt PK-signalerande och vänsteristiska flockbeteende att man bara måste häva ur sig saker som man vet skickar de rätta signalerna i de alarmistiska mediaredaktionerna och dito ryggdunkande kamrater. Liljestrand var en av dem som bett om ursäkt för sina förlöpningar under migrationskrisen (”jag har haft fel om allt”). Men han tycks – ovis av sitt tidigare misstag – ha en oemotståndlig lust att följa med PK-flocken och gärna vara dess galjonsfigur (i hård kamp med Alex Schulman et consortes). Kommer det en ursäkt även kring klimathysterin? Sannolikt men det dröjer nog något år till. Den här PK-pluggen sitter hårt i baken. Inte konstigt att de är så uppblåsta och högröda i ansiktet av en ytterst måttlig, närmast omärklig, anti-alarmism från klimatministern.

Fler relevanta fakta

  1. Vad är det som spelar större roll än väder i de olika regionerna för att klara olika klimathändelser? Pålitlig och billig energi förstås. Och vilken är den mest spridda idag och den enda alternativet för de flesta länder och särskilt de fattigaste? Just det; fossil energi. Den är på runt 80 % av världens energikonsumtion och ökar. Gott så, för de fattigaste. Alternativet är att elda ved och kodynga. Opålitliga vindsnurror, elbilar utan grid och känsliga solpaneler är inget alternativ på lång tid ännu. Men detta är förstås en så svår överkurs för Liljestrand & Co att de blir trötta i huvudet. Så de fattigas riddare de gärna vill framstå som så finns de gränser för hur mycket tankemöda man kan lägga ned på en medial positionering.
    .
  2. I IPCC:s vetenskapliga delar finns inte någon skrivning om någon överhängande klimatkris överhuvudtaget och det är väl vetenskapen vi ska lyssna till och inte politiska förvridningar av den, får man anta. Även IPCC:s nya chef har spelat ned Liljestrands & Co:s apokalyptiska domedagsvisioner (vilka endast i något mildare grad delas av nära nog hela riksdagens och EU:s nuvarande majoritet).
    .
  3. Samtidigt som CO2 nivån gått upp har den förväntade livslängden ökat minst lika dramatiskt, vilket även värdens både befolkning och BNP per capita gjort. Även kostnaden räknat i BNP för klimathänder har minskat över tid. Inga empiriska data kopplade till klimatet visar att denna trend skulle vika nedåt.
    Jorden har också blivit grönare genom växthusgasen CO2, till förmån för både djurliv och livsmedelsproduktionen.
    .
  4. Dödsfall genom klimatkatastrofer har minskat med över 90% sedan början av 1900-talet samtidigt som CO2 ökat i atmosfären (se länk om BNP ovan).
    .
  5. IPCCs senaste rapport är en usel produkt ur en strikt vetenskaplig synvinkel eftersom den inte beräknar kostnaderna och fördelarna med alternativ till ”avkolning” och konsekvenserna av detta för fattiga
    länder.
    .
  6. IPCC:s alarmististscenario RCP8.5 som alarmister som SVT:s Erika Bjerström, Björn Wiman i DN m.fl lutar sig mot är det INGEN seriös klimatforskare som anser vara sannolikt.
    .
  7. Inga farliga eller ovanlig trender för klimatet syns i empiriska data från EM-dat eller andra pålitliga statistiska källor. Havsnivåerna ökar inte på något som helst dramatiskt sätt och i Sverige med landhöjning i större delen av landet är det tvärtom en havsnivåsänkning.
    .
  8. Verkligt seriösa och högt meriterade klimatforskare som Rickard Lindzen och prof. John Christy, statsme- teorolog i delstaten Alabama, (ungefär 100 gånger mer meriterade än t.ex. agronomen och alarmisten Johan Rockström som dock föredras av våra PK-/alarmistmedier. Ergo…) ser i sin forskning inga som helt spår av en pågående eller kommande ”klimatkris”, än mindre en ”apokalyps”. Bilda dig mer om klimatet här.
    .
  9. I äkta vetenskap testar man hypoteser mot empiriska data och om hypoteser och förutsägelser ständigt falsifieras, betraktas teorin bakom som ohållbar. Så dock inte för klimatalarmismen, vilket i sig bevisar att den inte har någonting med vetenskap att göra men desto mer med politik, anti-kapitalism, paternalism, maktlystnad, naturfascism, sekteristisk dogmatik och grön utopism i oskön förening.

Summering

Är det då en realistisk adaptiv klimatpolitik som kommer att se extremt löjlig och missriktad ut ”en dag i framtiden” eller är det Jens Liljestrand & Co och deras apokalyptiska tungomålstal? Svaret är förstås att både nu och i framtiden är det Liljestrand, Schulman & Co. Det är garanterat. Jag är till och med, beredd att sätta ett datum: runt 2028 gissar jag på kanske t.o.m tidigare kommer dessa galenpannor med dumstrutar på huvudet att pryda omslag på böcker som tar sina titlar från Richard Lindzens förutsägelse att den nuvarande klimatalarmistiska perioden kommer att framstå som en av de ”mest galna och mentalt störda epokerna i mänsklighetens historia.”

MRRS – nu på youtube

Här>> en video från den av MRRS arrangerade EU-debatten i början av 2024.

Och här>> finner Du MRRS egen youtubekanal.
Några dolda pärlor där, bland annat en föreläsning om det kommunala självstyret, migrationen och det demokratiska underskottet som hölls i Stockholm i Mars 2017. De har en enkel teknisk kvaltet, men alla är vi barn i början. Det gäller att fokusera på innehållet…

Här finns också en viktig video om äganderätten, strandskyddet och allemansrätten som hölls av ordföranden Leif v Erixell vid stämman 27/4-17.

Återkoppla gärna med synpunkter på info@mrrs.se  eller ännu bättre kommentera konstruktivt direkt på youtube och sprid länkarna.

Inbjudan till årets första EU-debatt!

Medborgarrättsrörelsen i Sverige står som arrangör för årets första EU-debatt

“Debatten riktar in sig på Sveriges möjligheter att förhålla sig till EU i framtiden och tar utgångspunkt i två sätt att hantera detta på – att omfamna den här utvecklingen och försöka påverka den i vår riktning eller att avsäga oss medlemskapet för att samarbeta med EU likt Norge, Island, Schweiz, UK och/eller den övriga Världen. Paralleller kommer även att dras till UK och Brexit.”

Nu finns chans att delta på plats i Stockholm (Europahuset, Regeringsgatan 65). Anmäl dig idag. ”First come, first served” gäller eller på svenska: ”först till kvarn!”.  Du hittar mer information och ett anmälningsfomulär >>här.

Brev till Regeringen om WHO

Styrelsen har skickat en skrivelse till regeringen angående WHO:s. äskande på mer regulativ  makt över medlemsländerna och därmed över svenska medborgare.  Du hittar skrivelsen här>>

Socialdepartementet har nu inkommit med svar (1).
På det följer en fråga från MRRS (2) och sedan ett svar på det (3)  varefter en slutdialog (4) hålls.
Handläggarens namn är anonymiserat av integritetsskäl.
Vi måste se det som det är departementschefen som svarar.

Socialdepartementets första svar på vår skrivelse:
  1. /Hej Leif,
    Tack för ditt brev till regeringen. Jag har blivit ombedd att svara.Covid-19-pandemin blottlade grundläggande brister i den globala beredskapen att svara på omfattande hälsokriser, vilket fick långtgående konsekvenser. Exempelvis förlorades värdefull tid innan världen alerterades, många länder var inte var förberedda trots tydliga varningstecken och många reagerade för sent. Förutom virusets konsekvenser för sjuklighet och dödlighet fick pandemin även stora negativa effekter på länders hälsosystem och på samhällen i sin helhet. Bristen på samordning ledde sannolikt till att krisen förvärrades samtidigt som effekterna på ekonomi och handel påverkade hälsan för många.Covid-19-pandemin har visat hur hälsohot riskerar att lamslå hela samhällen. Det är inte en fråga omom utan när nästa pandemi slår till. För att undvika att nästa hälsohot utvecklas till samma världsomspännande kris som covid-19-pandemin behöver vår gemensamma förmåga att förebygga hälsohot och ha god beredskap stärkas.WHO är FN:s fackorgan för hälsofrågor med uppdrag att leda och samordna internationellt hälsoarbete, utfärda standarder och riktlinjer och på vetenskaplig grund stödja medlemsländernas regeringar i att genomföra bästa möjliga hälso- och sjukvårdspolitik. I uppdraget ligger även att agera som samordnande kraft i det globala hälsoarbetet.

    WHO:s styrka ligger i dess normativa roll som förmedlare av evidensbaserad kunskap och data. Detta arbete är erkänt och av betydelse för alla länder, såväl hög-, som medel- och låginkomstländer. WHO:s roll är central och arbetet med datainsamling och analys är avgörande för att kunna göra jämförelser mellan länder och globalt. Även inom utvecklingssamarbetet har WHO en viktig roll i det globala humanitära systemet som samordnare inom hälsoområdet.

    Pandemier är världsomspännande och kräver internationellt samarbete. WHO spelar en nyckelroll inom det internationella arbetet vad gäller pandemiberedskap och respons. WHO är det organ inom FN som har mandat att samla världens hälsoministrar. Därför kom världens länder samman i WHO för att besluta om ett mandat att förhandla fram ett globalt pandemifördrag och inleda en översyn av det internationella hälsoreglementet, IHR.

    IHR är ett legalt bindande ramverk framförhandlat av WHO:s medlemsländer. Syftet är att förebygga, förhindra och hantera gränsöverskridande hälsohot med minsta möjliga påverkan på internationell handel och trafik. IHR bygger på ett nationellt och internationellt samarbete för att så tidigt som möjligt upptäcka och begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar och ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa, både inom Sverige och över gränserna till andra länder. IHR omfattar samtliga allvarliga hälsohot, såväl kemiska, biologiska som radionukleära hot (CBRN) samt hälsohot med miljö- eller okänt ursprung, oavsett om dessa sprids avsiktligt eller oavsiktligt.

    Syftet med ett globalt pandemifördrag och översynen av det internationella hälsoreglementet, IHR, är att göra alla världens länder säkrare och bättre rustade för nästa pandemi. Syftet är inte att frånta stater deras förmåga eller skyldighet att agera i händelse av en pandemi.

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och revideringen av IHR syftar varken till att etablera en ny global organisation, begränsa Sveriges eller andra staters möjlighet eller skyldighet att agera vid en hälsokris eller tilldela WHO befogenheter på medlemsstaternas bekostnad.

    Regeringens målsättning med förhandlingarna är att få till stånd ett ändamålsenligt internationellt regelverk som kan stärka det multilaterala samfundets förmåga att förebygga och hantera pandemier. Målet är också att bidra till god nationell, regional och global beredskap och kapacitet att hantera pandemier. Detta i syfte att undvika att utbrott utvecklas till allvarliga kriser som riskerar att lamslå samhällen såsom covid-19-pandemin.

    Den svenska hållningen är att nuvarande regelverk i stora delar är bra, och att bristande efterlevnad hos länderna är ett större problem. Pandemin har illustrerat vikten av att samtliga länder följer samma regelverk. Utgångspunkten för svensk del är därmed att IHR:s syfte och omfång inte ska förändras jämfört med i dag, men att brister såsom svag uppföljning behöver åtgärdas.

    De grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna skyddas av grundlagen. IHR kommer inte att påverka dessa rättigheter.

    Samtliga 194 medlemsländer har haft möjlighet att föreslå ändringar av IHR; över 300 förslag har inkommit och långt ifrån alla kommer bli verklighet. Ändringsförslagen har sammanställts och kommenterats av en översynskommitté (the Review Committee regarding Amendments to the IHR (“Review Committee”)) i en rapport. Rapporten som tagits fram av översynskommittén är en expertrapport utifrån medlemsländernas ändringsförslag. Den gedigna rapport som expertgruppen publicerat är ett viktigt bidrag till förhandlingarna och finns tillgänglig på WHO:s webbplats: Report of the Review Committee regarding amendments to the International Health Regulations (2005) (who.int)

    Mer information om översynen av IHR och pandemifördraget finns på WHO:s webbplats:
    IHR: WHO | Working Group on Amendments to the International Health Regulations (2005) 
    Pandemifördraget: WHO | Intergovernmental Negotiating Body

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och översynen av IHR utgörs av multilaterala förhandlingar som Sverige deltar i på samma grunder som andra FN-medlemsländer och som genomförs på många andra sakområden. Regeringen håller riksdagen informerad i frågan löpande och information om pågående förhandlingar finns öppet på bland annat WHO:s webbplats.

    Det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar eller fördrag för regeringens del att ta ställning till. När detta finns kommer regeringen att ta ställning till det i sedvanlig ordning. Om riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget kommer ett sådant att inhämtas.

    Förhandlingarna pågår till maj 2024 då ett förslag ska presenteras för WHO:s medlemsländer.

    Med vänlig hälsning

    XX, handläggare
    Socialdepartementet

2. MRRS/Ordförandens svar på ovanstående

Bästa XX,

Tack för ett på ytan betryggande svar. Jag kan dock inte se några konkreta svar på själva frågorna vi ställde.

För att inte belasta Er för mycket vill jag dock gärna ha ett svar på i alla fall en konkret fråga i vårt dokument.

Hoppas det inte är för mycket begärt.

Frågan är denna (citat från dokumentet).

“B. Bort med mänskliga rättigheter

Man har fått in i ändringsförslagen att styrka själva den humanistiska grundbulten för allt hälsoarbete (artikel 3, IHR) nämligen att detta måste utövas med ”…full respekt för människans värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Detta föreslås nu tas bort ur IHR och ersättas av att det som ska styra är:

”..principerna om rättvisa, inkludering, samstämmighet och i enlighet med konventionsstaternas gemensamma men differentierade ansvar, med beaktande av hänsyn till deras sociala och ekonomiska utveckling. [equity, coherence, inclusivity].

Förutom det allmänna snömoset i denna formulering är detta alldeles uppenbart en skrivning som sitter som hand i handske för Kina och andra auktoritära stater ”…deras sociala och ekonomiska utveckling” ( = på ett annat stadium än ”västerländsk demokrati…) (Länk>> ).

Mycket obehagligt – och oroväckande.

Vi tar för givet att Sverige och andra demokratier inte kommer att godta denna förändrade skrivning. Kan Ni bekräfta detta för Sveriges del?
(Om inte med vilken motivering?)

Vänligen

Leif V Erixell
Ordf. MRRS

3. Departementets svar på ovanstående (punkt 2).

Hej,

Tack för era uppföljande mejl. Jag beklagar att svaret har dröjt.

Över 300 förslag till ändringar av IHR har inkommit. Förslagen kommer från de 194 medlemsländerna och det är dessa förslag som ligger till grund för förhandlingarna om ett reviderat IHR. Ett av dessa förslag är att stryka och göra ändringar i artikel 3 där bland annat mänskliga rättigheter nämns. Samtliga medlemsländer har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på de olika ändringsförslagen. EU:s position, inklusive Sveriges position, är att förslaget inte kan stödjas och att nuvarande formulering om mänskliga rättigheter ska behållas.

Förhandlingar om ändringar av IHR pågår fortfarande och det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar.

Med vänlig hälsning

XX
Handläggare
Socialdepartementet

4. Avslutande svar från MRRS/Ordf.

Bästa XX

Ett fall framåt med artikel 3. Bra jobbat!
Hoppas Ni fortsätter i det spåret.

Tack för en bra kommunikation – om än inte rekordsnabb.

Vänligen

Leif VE
Ordf. MRRS