En dålig dag på jobbet

Kevinfallet har blottlagt brister i det svenska rättssystemet – så stora att förundersökningen nu ska återupptas. Rimligen kommer den att fokusera på vilka fel enskilda personer kan ha begått. En angelägen uppgift men den räcker inte. Också processen som sådan måste granskas. Var den rättssäker?

I artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter anges vad som krävs i detta avseende. Enligt den gäller att ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.”

Sverige blev 1995 medlem i EU och då förband vi oss att följa denna konvention. Under visst motstånd skulle det visa sig. För rätten till en opartisk prövning inbegrep även myndighetsbeslut som vi var vana vid kunde fattas utan insyn. Det skulle faktiskt dröja ända till 1998, efter det att Sverige fällts åtskilliga gånger av Europadomstolen, som vi fick en lagstiftning i harmoni med artikel 6. Då gavs nämligen svenska medborgare en rätt att överklaga myndighetsbeslut.

Men var inte polisens beslut att peka ut de båda pojkarna som Kevins banemän ett myndighetsbeslut? Var då inte den omständigheten att de inte kunde få sin sak prövad ett brott mot artikel 6?

Här har hävdats att andra lagar och regler gripit in. Men ska då det tolkas såsom att de mänskliga rättigheterna som formuleras i artikel 6 vid behov kan sättas ur spel.

I så fall en allvarlig ståndpunkt. För vi kan alla ha en dålig dag på jobbet. Det gäller även myndighetspersoner. Då måste det finnas ett finmaskigt kontrollsystem som hindrar deras missbedömningar från att få genomslag i besluten. Det är detta sammanhang som nödvändigheten av att det finns en opartisk instans med uppgift att ompröva och överpröva beslut ska ses.

Vi bör också utrusta oss med en sund skepsis gentemot vetenskapliga gurus. Forskning kan inte användas som underlag för en rättslig bedömning om vi ska tro Stanfordprofessorn Jeff Strnad. Med argumentet att forskning är en färskvara och ändras hela tiden.

Är det av slapphet som regering och riksdag inte säkerställt att de nödvändiga kontrollinstanserna funnits på plats? I Kevinfallet hade det räckt att den prövning av bevisen – bevistalan – som fanns gjorts tvingande. Bakom lyckta dörrar om så krävts. Och att regler funnits som garanterat minderårigas rätt till försvar.

För detta förtjänar regering och riksdag kritik. I viss mån kan dessa demokratins väktare gottgöra sina försummelser genom att snarast ändra reglerna för skadestånd så att även den som fått sitt rykte förstört ges en rejäl ersättning – inte bara den som frihetsberövats. Lägg till detta krav på en offentlig ursäkt från statens sida. Då har vi fått en bättre balans mellan statens rätt att utöva sina befogenheter och medborgarens rätt till upprättelse när staten handlat fel.

Denna artikel har även publicerats i Sydsvenska Dagbladet. Se här >>

Fritt fram för statliga myndigheters åsiktsregister, blockeringar och hatstämplingar av medborgare?

Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericsson och en mängd andra vanliga hederliga medborgare har av Svenska Institutet stämplats som aktiva eller potentiella högerextremister, nazister, näthatare och homofober och annat utan minsta empiriskt stöd. De har blockerats från att kommentera på SIs Twitterkonto – i många fall utan att ens ha kommenterat där överhuvudtaget. Det rör sig om ett register med över 10 000 personer som den ytterst ansvarige GD:n vid SI Annika Rembe godkänt och exekverat – för att sedan, när kritikerstormen utbröt och i strid med offentlighetsprincipen, raderat! Man har dessutom brutit mot personuppgiftslagen för dataregister vid uppställningen av det uppfunna åsiktsregistret. Skadestånd för den drabbade borde kunna komma ifråga. Detta är en praktskandal med oroväckande principiella konnotationer. 

Det är vidare notabelt att de så kallade Main Stream Media (MSM) i mycket liten utsträckning rapporterat om detta (räknar till en seriös artikel i SvD). Det är den lilla alternativmediasajten NYHETER IDAG som gjort ett hästjobb med att blottlägga denna skandal, men de får ingen credit för detta av MSM, tvärtom – de förtalas.

I vilken normalt funtat demokratisk land som helst med någon form av levande rest från upplysningstiden och respekt för yttrandefriheten och registerlagar hade denna uppenbarligen 100 % inkompetenta och samhällsfarliga GD sparkats på rekordtid. Men nu lever vi en gång i Sverige landet där systembärarna och deras stödtrupper i media är tycks arbeta hårt för att leva upp till alla föreställningar och “fördomar” om en isolerad elit som håller varandra om ryggen in i det sista – även kring etiskt förkastliga projekt.

Om inte Margot Wallström (SI ligger under UD) och regeringen sparkar chefen för SI, i en så här principiellt viktig fråga, så kan man inte tolka det på annat sätt än att SIs åsiktsregister och blockningsförfarande anses vara ett acceptabelt beteende hos svenska myndigheter, som i vart fall inte bör leda till några allvarligare konsekvenser. Saker och ting ställs på sin spets. Principiellt viktigt vägval.

Som det verkar är vägvalet redan gjort. GD får sitta kvar. Svenska medborgare bör därför varnas. Staten går nu in i en åsiktsregistrerande censurfas gentemot sina egna medborgare.

Det torde bli mer och mer uppenbart att den svenska staten och dess institutioner bör reformeras, den stundtals massiva inkompetensen och rättsvidriga beteendet behöver fråntas sina incitament  och en ny mer genomlyst och bättre fungerande konstitution ställas på benen – och sedan en omstart.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke anser att SI:s agerande är allvarligt – och att det kan röra sig om åsiktsregistrering.

– Det kan inte sluta med att myndigheten korrigerar sig och ber om ursäkt. Det här kan bara inte sopas under mattan. Jag tycker att en oberoende instans, till exempel JO, borde gå in och göra en principiell bedömning om myndigheter får göra på det här sättet.!”  Länk >>

Saken är nu JO anmäld av bl.a Christian Palme. Något säger mig dock att denna institution är på samma sida som MSM och SI. Sanden väntar på att detta ska rinna ut… That’s how they operate.

Var du med i det statliga åsiktsregistret? Kolla här (längst ned i artikeln): Länk >>

Trolöshet mot huvudman

(Från Sundsvalls tidning 2017-05-09 >> )

Det kommunala självstyret, en grundbult i svensk förvaltning, saknar i dag hållbart grundlagsskydd. Då kan staten ålägga kommunerna vilka tvingande bestämmelser som helst, menar debattören.

Redan i 1862 års kommunallag slås fast att Sveriges kommuner själva ska sköta sina inre angelägenheter på det lokala planet. I vår tid är det deras uppgift att utveckla och förvalta ett fungerande samhälle på både regional och kommunal nivå.

För att medborgaren skall kunna lita på att rättsstaten uppfyller sina löften gentemot alla medborgare i Sverige krävs det dels att lagarna verkar lika för alla, dels att det finns lagar som skyddar medborgarna mot ingrepp i deras privata sfär.

För att veta hur detta sker i verkligheten deltog jag den 21 mars 2017 i ett seminarium som anordnades av Medborgarrättsrörelsen i Sverige.(MRRS). Ordförande är Leif V Erixell, som var moderator och huvudtalare. Han har också skrivit boken “Omstart Sverige” där han menar att Sverige behöver ett nytt ramverk för politiskt beslutsfattande. Tillsammans med Hans Jensevik, analyschef för Svensk Kommunrating, redogjorde han pedagogiskt för hur de svenska kommunerna i dag i praktiken styrs av staten – och hur de i stället borde styras.

Här berättade också kommunalrådet i Täby, Leif Gripestam, om hur den kommunala verkligheten fungerar i dagens Sverige. Dagens tillämpning av skatteutjämningen medför att skötsamma kommuner – som vill spara och sänka skatterna för kommuninvånarna –  får betala stora summor till de kommuner som missköter sin ekonomi; som får stora bidrag från andra kommuner men ändå höjer skatterna. Jag fick då klart för mig att vi befinner oss i ett krisläge, när kommunernas pengar inte räcker på grund av alla åligganden från staten, som de tvingas genomföra.

Regering och riksdag har gjort intrång i det kommunala självstyret enligt en ny lag som trädde i kraft 2010 utan att någon verkar ha reagerat. Här försöker man ursäkta sig redan från början genom att säga: “En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den” (Lag 2010:1408) Det betyder i klartext att regeringen har fritt fram att fortsätta inskränka den kommunala självstyrelsen, om man anser det nödvändigt.

Vad som nu händer i vårt land är att välståndet, tryggheten och friheten sjunker. Demokratin som sådan sätts i fråga. Svarta ekonomier uppstår när skattetrycket ökar över “Lafferkurvan” (acceptansgränsen) Pensionerna räcker inte längre till för de som arbetat längst, men tjänat minst, eftersom staten redan lagt beslag på en stor del av pensionskapitalet. Om inte staten längre kan leverera enligt tidigare underliggande överenskommelse kommer samhällskontraktet oundvikligen att krackelera, anser både Leif V Erixell, Hans Jensevik och Leif Gripestam.

I dag svarar kommunerna för fysisk planering, infrastruktur, bostadsförsörjning och näringslivsutveckling samt välfärdstjänster som skola, barn- och äldreomsorg. Men regeringen lägger sig hela tiden i hur denna verksamhet skall bedrivas. Därmed företräder kommunerna inte längre sina huvudmän på den ort där de själva borde få bestämma hur de vill bedriva sin verksamhet. Det är ju människor på plats som bäst känner till både sina problem och möjligheter och kan agera långsiktigt utan några plötsliga statliga ingrepp.Min uppfattning, efter att ha lyssnat på de tre föredragshållarna, är att vi i dag saknar den demokratiska ansvarighet som vi haft tidigare: Medborgarna måste veta var ansvaret ligger vid val och folkomröstningar. Samhällskontraktet stärks när relationen inbetalning – service blir tydlig.

Den svenska folkstyrelsen bygger ju på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den kan endast förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den bittra sanningen är att det svenska självstyret i dag saknar verkligt juridiskt hållbart grundlagsskydd, så att regeringen kan trumma igenom tvingande bestämmelser som kommunerna tvingas följa. Det betraktar jag själv betraktar som “trolöshet mot den huvudman” som är svenska folket. Jag delar därför föredragshållarnas uppfattning att det kommunala självstyret i dag är mycket av en chimär.

Läs mer av Mats Lönnerblad: Bankerna äter upp framtidens pensioner

Fred i stället för geopolitiskt kaos

Mats Lönnerblad

Författare och skribent i finansrätt