Inbjudan till årets första EU-debatt!

Medborgarrättsrörelsen i Sverige står som arrangör för årets första EU-debatt

“Debatten riktar in sig på Sveriges möjligheter att förhålla sig till EU i framtiden och tar utgångspunkt i två sätt att hantera detta på – att omfamna den här utvecklingen och försöka påverka den i vår riktning eller att avsäga oss medlemskapet för att samarbeta med EU likt Norge, Island, Schweiz, UK och/eller den övriga Världen. Paralleller kommer även att dras till UK och Brexit.”

Nu finns chans att delta på plats i Stockholm (Europahuset, Regeringsgatan 65). Anmäl dig idag. ”First come, first served” gäller eller på svenska: ”först till kvarn!”.  Du hittar mer information och ett anmälningsfomulär >>här.

Brev till Regeringen om WHO

Styrelsen har skickat en skrivelse till regeringen angående WHO:s. äskande på mer regulativ  makt över medlemsländerna och därmed över svenska medborgare.  Du hittar skrivelsen här>>

Socialdepartementet har nu inkommit med svar (1).
På det följer en fråga från MRRS (2) och sedan ett svar på det (3)  varefter en slutdialog (4) hålls.
Handläggarens namn är anonymiserat av integritetsskäl.
Vi måste se det som det är departementschefen som svarar.

Socialdepartementets första svar på vår skrivelse:
  1. /Hej Leif,
    Tack för ditt brev till regeringen. Jag har blivit ombedd att svara.Covid-19-pandemin blottlade grundläggande brister i den globala beredskapen att svara på omfattande hälsokriser, vilket fick långtgående konsekvenser. Exempelvis förlorades värdefull tid innan världen alerterades, många länder var inte var förberedda trots tydliga varningstecken och många reagerade för sent. Förutom virusets konsekvenser för sjuklighet och dödlighet fick pandemin även stora negativa effekter på länders hälsosystem och på samhällen i sin helhet. Bristen på samordning ledde sannolikt till att krisen förvärrades samtidigt som effekterna på ekonomi och handel påverkade hälsan för många.Covid-19-pandemin har visat hur hälsohot riskerar att lamslå hela samhällen. Det är inte en fråga omom utan när nästa pandemi slår till. För att undvika att nästa hälsohot utvecklas till samma världsomspännande kris som covid-19-pandemin behöver vår gemensamma förmåga att förebygga hälsohot och ha god beredskap stärkas.WHO är FN:s fackorgan för hälsofrågor med uppdrag att leda och samordna internationellt hälsoarbete, utfärda standarder och riktlinjer och på vetenskaplig grund stödja medlemsländernas regeringar i att genomföra bästa möjliga hälso- och sjukvårdspolitik. I uppdraget ligger även att agera som samordnande kraft i det globala hälsoarbetet.

    WHO:s styrka ligger i dess normativa roll som förmedlare av evidensbaserad kunskap och data. Detta arbete är erkänt och av betydelse för alla länder, såväl hög-, som medel- och låginkomstländer. WHO:s roll är central och arbetet med datainsamling och analys är avgörande för att kunna göra jämförelser mellan länder och globalt. Även inom utvecklingssamarbetet har WHO en viktig roll i det globala humanitära systemet som samordnare inom hälsoområdet.

    Pandemier är världsomspännande och kräver internationellt samarbete. WHO spelar en nyckelroll inom det internationella arbetet vad gäller pandemiberedskap och respons. WHO är det organ inom FN som har mandat att samla världens hälsoministrar. Därför kom världens länder samman i WHO för att besluta om ett mandat att förhandla fram ett globalt pandemifördrag och inleda en översyn av det internationella hälsoreglementet, IHR.

    IHR är ett legalt bindande ramverk framförhandlat av WHO:s medlemsländer. Syftet är att förebygga, förhindra och hantera gränsöverskridande hälsohot med minsta möjliga påverkan på internationell handel och trafik. IHR bygger på ett nationellt och internationellt samarbete för att så tidigt som möjligt upptäcka och begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar och ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa, både inom Sverige och över gränserna till andra länder. IHR omfattar samtliga allvarliga hälsohot, såväl kemiska, biologiska som radionukleära hot (CBRN) samt hälsohot med miljö- eller okänt ursprung, oavsett om dessa sprids avsiktligt eller oavsiktligt.

    Syftet med ett globalt pandemifördrag och översynen av det internationella hälsoreglementet, IHR, är att göra alla världens länder säkrare och bättre rustade för nästa pandemi. Syftet är inte att frånta stater deras förmåga eller skyldighet att agera i händelse av en pandemi.

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och revideringen av IHR syftar varken till att etablera en ny global organisation, begränsa Sveriges eller andra staters möjlighet eller skyldighet att agera vid en hälsokris eller tilldela WHO befogenheter på medlemsstaternas bekostnad.

    Regeringens målsättning med förhandlingarna är att få till stånd ett ändamålsenligt internationellt regelverk som kan stärka det multilaterala samfundets förmåga att förebygga och hantera pandemier. Målet är också att bidra till god nationell, regional och global beredskap och kapacitet att hantera pandemier. Detta i syfte att undvika att utbrott utvecklas till allvarliga kriser som riskerar att lamslå samhällen såsom covid-19-pandemin.

    Den svenska hållningen är att nuvarande regelverk i stora delar är bra, och att bristande efterlevnad hos länderna är ett större problem. Pandemin har illustrerat vikten av att samtliga länder följer samma regelverk. Utgångspunkten för svensk del är därmed att IHR:s syfte och omfång inte ska förändras jämfört med i dag, men att brister såsom svag uppföljning behöver åtgärdas.

    De grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna skyddas av grundlagen. IHR kommer inte att påverka dessa rättigheter.

    Samtliga 194 medlemsländer har haft möjlighet att föreslå ändringar av IHR; över 300 förslag har inkommit och långt ifrån alla kommer bli verklighet. Ändringsförslagen har sammanställts och kommenterats av en översynskommitté (the Review Committee regarding Amendments to the IHR (“Review Committee”)) i en rapport. Rapporten som tagits fram av översynskommittén är en expertrapport utifrån medlemsländernas ändringsförslag. Den gedigna rapport som expertgruppen publicerat är ett viktigt bidrag till förhandlingarna och finns tillgänglig på WHO:s webbplats: Report of the Review Committee regarding amendments to the International Health Regulations (2005) (who.int)

    Mer information om översynen av IHR och pandemifördraget finns på WHO:s webbplats:
    IHR: WHO | Working Group on Amendments to the International Health Regulations (2005) 
    Pandemifördraget: WHO | Intergovernmental Negotiating Body

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och översynen av IHR utgörs av multilaterala förhandlingar som Sverige deltar i på samma grunder som andra FN-medlemsländer och som genomförs på många andra sakområden. Regeringen håller riksdagen informerad i frågan löpande och information om pågående förhandlingar finns öppet på bland annat WHO:s webbplats.

    Det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar eller fördrag för regeringens del att ta ställning till. När detta finns kommer regeringen att ta ställning till det i sedvanlig ordning. Om riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget kommer ett sådant att inhämtas.

    Förhandlingarna pågår till maj 2024 då ett förslag ska presenteras för WHO:s medlemsländer.

    Med vänlig hälsning

    XX, handläggare
    Socialdepartementet

2. MRRS/Ordförandens svar på ovanstående

Bästa XX,

Tack för ett på ytan betryggande svar. Jag kan dock inte se några konkreta svar på själva frågorna vi ställde.

För att inte belasta Er för mycket vill jag dock gärna ha ett svar på i alla fall en konkret fråga i vårt dokument.

Hoppas det inte är för mycket begärt.

Frågan är denna (citat från dokumentet).

“B. Bort med mänskliga rättigheter

Man har fått in i ändringsförslagen att styrka själva den humanistiska grundbulten för allt hälsoarbete (artikel 3, IHR) nämligen att detta måste utövas med ”…full respekt för människans värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Detta föreslås nu tas bort ur IHR och ersättas av att det som ska styra är:

”..principerna om rättvisa, inkludering, samstämmighet och i enlighet med konventionsstaternas gemensamma men differentierade ansvar, med beaktande av hänsyn till deras sociala och ekonomiska utveckling. [equity, coherence, inclusivity].

Förutom det allmänna snömoset i denna formulering är detta alldeles uppenbart en skrivning som sitter som hand i handske för Kina och andra auktoritära stater ”…deras sociala och ekonomiska utveckling” ( = på ett annat stadium än ”västerländsk demokrati…) (Länk>> ).

Mycket obehagligt – och oroväckande.

Vi tar för givet att Sverige och andra demokratier inte kommer att godta denna förändrade skrivning. Kan Ni bekräfta detta för Sveriges del?
(Om inte med vilken motivering?)

Vänligen

Leif V Erixell
Ordf. MRRS

3. Departementets svar på ovanstående (punkt 2).

Hej,

Tack för era uppföljande mejl. Jag beklagar att svaret har dröjt.

Över 300 förslag till ändringar av IHR har inkommit. Förslagen kommer från de 194 medlemsländerna och det är dessa förslag som ligger till grund för förhandlingarna om ett reviderat IHR. Ett av dessa förslag är att stryka och göra ändringar i artikel 3 där bland annat mänskliga rättigheter nämns. Samtliga medlemsländer har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på de olika ändringsförslagen. EU:s position, inklusive Sveriges position, är att förslaget inte kan stödjas och att nuvarande formulering om mänskliga rättigheter ska behållas.

Förhandlingar om ändringar av IHR pågår fortfarande och det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar.

Med vänlig hälsning

XX
Handläggare
Socialdepartementet

4. Avslutande svar från MRRS/Ordf.

Bästa XX

Ett fall framåt med artikel 3. Bra jobbat!
Hoppas Ni fortsätter i det spåret.

Tack för en bra kommunikation – om än inte rekordsnabb.

Vänligen

Leif VE
Ordf. MRRS

 

 

MRRS skriver till regeringen

MRRS har skickat en skrivelse till regeringen med ett antal rättspolitiska förslag som ligger i linje med vår verksamhet och våra stadgar.

Här är början på skrivelsen.

/Åtgärder och förslag för att stärka frihet och äganderätt för medborgare och företag samt utveckla demokratin genom förbättringar av grundlagen.

Medborgarrättsrörelsen i Sverige hoppas och tror att dessa förslag ligger i linje med regeringens syn på demokratin och dess nödvändiga utveckling i frihetlig riktning. Listan med förslag är uppdelad i allmänpolitiska förslag (A) och konstitutionella förslag till reformer (B). ”

Du hittar hela skrivelsen  här>

Okontrollerat expertvälde en samhällsfara

Vi har en övertro på formella meriter, vad vi en gång lärde oss i skolan, skriver Erik Lidström och förordar en mer demokratisk ordning för myndighetspersoner att visa sin duglighet.

Jag skrev nyligen [i Bulletin] tre krönikor om hur rättsväsendet kan demokratiseras. En sådan demokratisering vilar lämpligen på tre beprövade byggstenar: 1) en framlottad jury för att avgöra skuldfrågan, 2) personvalda tingsrättsdomare, tingsrättsåklagare och kommunpolischefer på lokal nivå, och 3), på nationell nivå, domare, åklagare och polischefer som nomineras av till exempel vår monark och som sedan granskas och utfrågas, inför kameror, av Konstitutionsutskottet och därefter tillsätts eller förkastas.

En huvudsaklig invändning jag ser är att sådant skulle innebära godtycke eller populism, och att istället ”experter” bör tillsätta sådana tjänster, i enlighet med ”meriter” och andra ”objektiva kriterier”.

Detta synsätt förefaller mig baserat på en inte så lite naiv auktoritetstro. Det låter som en världsbild som ibland tillskrivs ”duktiga flickor” i skolan, att lära sig vad magistern säger, sitta tyst och stilla, räcka upp handen och svara på frågor i klassrummet, svara rätt på provet och få höga betyg.

Att tillsätta höga tjänstemän enligt liknande processer, oavsett hur sofistikerade, är tyvärr ingen garanti för vare sig kompetens eller objektivitet. Skälen till detta är flera.

För det första, vad kunskap är. Du kanske har lärt dig något i skolan om säg Gustav II Adolf eller drottning Kristina. Några fakta som du bär med dig sedan du var 12 år gammal, som i ett prydligt litet paket. Du kan också ha lärt dig något när du läste tre terminer historia på universitet.

Om du nu går och läser ny och gammal litteratur, svensk och utländsk, om säg 5 000 tättskrivna sidor om personen och epoken ifråga, litteratur som varken är tillrättalagd för skolan eller för universitetets grundkurser, så kommer du att bilda dig en helt annan uppfattning. Den förmenta kunskap du bar med dig kanske inte en finns med i det nya du lärt dig.

Tyvärr är klockartron på den prydliga kunskapen Kunskap™ utbredd. Ett exempel är tron på ”vad vetenskapen säger”, Sådant uttalas ofta av personer som omöjligt kan begripa mycket av denna vetenskap.

Inte för inte har brittiska The Royal Society, grundat 1660, mottot Nullius in verba, ungefär, lita inte på någons ord. Gör istället ett experiment, gräv djupare, och, om du kan undvika det, lita inte på någon påstådd auktoritet. Fysikern Richard Feynman formulerade det som att Vetenskap är övertygelsen om att experter är okunniga.

För det andra, hur avgör man hur väl någon kommer att sköta ett jobb? Under mer än 50 år har man inom IT försökt hitta metoder för att bedöma detta. Man har prövat med betyg, olika former av intervjuer, antagningsprov och mycket annat. Tyvärr är resultatet mycket magert. Det är ofta endast när någon faktiskt sätts att utföra ett arbete som man ser hur väl han eller hon presterar.

Sedan 1960-talet har man dessutom funnit att prestationen för personer med samma formella meriter varierar med en faktor om över 20. Samma sak finner man inom många andra områden, som poliser, basebollspelare, advokater, och så vidare.

För det tredje har vi frågan om objektivitet. Är vi människor kapabla till det? Det är mycket tveksamt. Som David Hume skrev i A Treatise of Human Nature (1740):

Förnuftet är, och bör endast vara våra känslors slav, och kan aldrig göra anspråk på någon annan roll än på att tjäna och lyda dem.

Hur vi värderar de fakta vi har tillgång till, hur vi väljer ut de fakta vi beaktar och hur vi värderar de fakta vi betraktar som trovärdiga beror av sådant som våra åsikter, vår kultur och våra känslor. Daniel Kahneman skriver i princip samma sak i sin bok Tänka, snabbt och långsamt.

För det fjärde har vi möjligheten att människor fuskar, ljuger och bedrar. Ohederlighet sträcker sig från små vita lögner till de grövsta brott som människan är kapabel till. Ett exempel på att slira på sanningen är att The Royal Societynumera gömt sitt motto Nullius in verba på sin hemsida; man får verkligen leta efter det.

The Royal Society är idag inte längre ekonomiskt självständigt utan beror av statliga forskningspengar. Sådana flödar endast om mottagaren undviker att uttrycka skepsis gentemot vad politiker önskar höra.

Politiker idag önskar allmänt att det predikas att av människan förorsakad global uppvärmning kommer att leda till en katastrof. Vad varje disputerad forskare ska veta, att endast den är vetenskapsman som är skeptiker, rimmar illa med dagens vana att svartmåla just skeptiker.

Det finns ett femte, i Sverige närmast okänt skäl till att vara skeptisk till så kallade experter och till påstådd objektivitet. Sverige har sedan kanske tusen år varit ett homogent land där ”vi” styr. Tyskar har förtryckts av makten, fransmän och engelsmän likaså. De flesta länder har drabbats av blodiga, långvariga inbördeskrig där de stridande parterna har mördat och förtryckt, ofta med rättsväsendet som verktyg.

Inte Sverige. Trots allt nymodigt tal om ”herrarna” som ska ha påtvingat ”folket” sin vilja så har svenska folket nästan mangrant stött vad våra kungar och riksdagar har drivit som politik. Stödet för forna lagar var massivt. Endast små minoriteter, som romer, judar och katoliker, drabbades av förföljelse. Och återigen inte alls av ”makten” ensam utan av nästan alla.

Vatten, eld och staten vet inte vad barmhärtighet är, är ett albanskt ordspråk som ”does not compute” i Sverige. Staten är ju ”vi”, ”tillsammans”, och nu när vi dessutom har demokrati så är det ju ännu mer ”vi”. Tror vi.

Rättsväsendet i sig har alltid känt till dessa problem. Ända sedan den romerska republikens tid, sedan omkring 2 500 år, är de bättre varianterna därför konfrontatoriska. Åklagare och försvarsadvokater drabbar offentligt samman inför rätten, en tredje part som avgör skuldfråga och eventuellt straff.

Om människor kunde vara objektiva så skulle inget sådant behövas. Polisen skulle undersöka, en domare döma, dessutom utan att någon insyn skulle behövas. Vi låter experter välja ut de mest lämpade domarna, säger åt dem att vara objektiva, och så löser sig allt.

För den som söker objektiva experter, var finner ni dessa i kedjan väljare, riksdag, förhandlingar om ny regering, regering med justitieminister, tillsättande av medlemmar i Domarnämnden, rangordning av domare och utnämning av domare?

Quis custodiet ipsos custodes? Vem övervakar övervakarna? formulerade den romerske tänkaren och satirikern Juvenal (ca 60–130 e.Kr.) en del av problemet. Eller som min kapten i lumpen sade: ”Förtroende är bra, men kontroll är mycket, mycket bättre”.

Anne Ramberg, Advokatförbundets förra ordförande, som hänvisade till Hanif Bali som en brun råtta, förstår allt detta. Annars skulle hon inte ha firat att hennes nätverk Hilda och Ruben fått majoritet i Domarnämnden.

Domare, åklagare och polischefer som tillsätts enligt andra kriterier än idag skulle gradvis, baserat på identiskt samma lagar, utveckla en radikalt annorlunda rättspraxis än den medlemmarna i Hilda och Ruben producerar.

För att ta ett konkret exempel så blev en man angripen av en inbrottstjuv med en busshammare. Han försvarar sig med en mopedhjälm. Tingsrätten friar den angripne, men hovrätten dömer honom till fem års fängelse och till miljonskadestånd för att han i sin kamp på liv och död utdelat ett slag för mycket. Expressen skriver: ”’Verklighetsfrånvänt”, säger en anhörig. “Båda domar är juridiskt riktiga”, säger en straffrättslektor.

Med andra domare i hovrätten skulle det ha blivit ett frikännande där också, ett frikännande som dessutom skulle ha bidragit till gällande rättspraxis. Den som tror på experters förmågor och människans möjlighet till objektivitet bör inte kunna försvara ens existensen av hovrätter och Högsta domstol. I synnerhet ifall nämndemännen avskaffas och endast en utbildad jurist dömer i tingsrätten så skulle enligt ett sådant resonemang de högre nivåerna inte behövas.

Skulle vi tillsätta tingsrättsdomare, tingsrättsåklagare och kommunpolischefer genom personval så skulle vi strax se vilka bland dessa formellt kompetenta personer som faktiskt sköter sysslan väl.

När så inte fallet är den demokratiska lösningen också väl beprövad, antingen att inte välja om dem vid mandatperiodens slut eller att återkalla dem via en revokation, via vad som på engelska kallas för en ”recall election”.

En sådan brukar kunna framtvingas genom en namninsamling. Om en viss andel av väljarna, säg minst 5 procent, skriver på en sådan petition så framtvingas ett nyval. För den som är intresserad var detta något som nyligen drabbade en åklagare i San Fransisco.

Erik Lidström

Styrelsemedlem MRRS, Teknologie doktor och författare till böckerna >>Representativ demokrati – Vad det är, varför Sveriges brister, och hur den kan förbättras och >>Befriad utbildning – Vad som krävs för att återfå goda skolor, lärdom och yrkeskunnande.

Stärk medborgarmakten!

Våra politiker, i nästan alla partier, ser sig som våra förmyndare, med obegränsad tillgång till våra inkomster. Grundlagen ger ingen övre gräns för skatteuttaget. Makten har i alldeles för stor omfattning överlåtits till en politisk elit som medborgarna kan tillsätta eller avsätta endast vart fjärde år.

Genom den svenska grundlagen och regeringsformen delegeras makt och befogenheter inom de ramar som grundlagen ställer upp. Detta innebär långtgående befogenheter för regering och riksdag. Riksdagens ledamöter har tillsatts genom allmänna val där medborgarna har att välja mellan ett antal partier med omfattande program som medborgarna i de allra flesta fall har vaga begrepp om.

Är det rimligt att delegera befogenheter under en så lång tid som fyra år eller borde medborgarna kunna gripa in och be att få ett ord med i laget? Det kan finnas frågor där den allmänna opinionen står i strid med de åtgärder som regeringen vidtager. Det kan t.ex. vara så att regeringen utgörs av en koalition med ett litet parti som får gehör för udda förslag för att inte det större partiet ska tappa makten. Här vore det rimligt att medborgarna skulle kunna gripa in (genom att få tillräckligt många underskrifter på en petition) och kräva en folkomröstning i frågan. På liknande sätt kan det finnas frågor som bekymrar medborgarna men där inga åtgärder vidtages av regeringen. Medborgarna borde då genom en folkomröstning kunna kräva att regeringen agerar. Folkomröstning ska vidare vara obligatorisk vid förändringar i författningen.

Ett annat område för obligatoriska folkomröstningar gäller skatteområdet. ”Svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta” heter det men är det så när ombud får agera utan hörande av medborgarna?

Det som präglar det nuvarande systemet är ständiga förändringar och utökningar som gör det i praktiken omöjligt för medborgarna att ha kunskap om hur skatterna tas ut. Det är givetvis en allvarlig brist. Den bristande transparensen är inte i första hand en oavsiktlig följd av de ständiga förändringarna utan även av att man avsiktligt försöker dölja förändringar för medborgarna och göra dessa svåra att förstå.

Folkomrösta om alla stora skatteförändringar

Transparens och enkelhet måste vara ett grundkrav i en demokrati för att medborgarna ska kunna fullgöra sin rätt att genom sina röster tillsätta de som ska styra riket! Om sättet att ta ut skatter är komplicerat och dessutom ständigt ändras blir det omöjligt att förstå systemet och således ha en välgrundad uppfattning.

För att råda bot på detta borde alla beslut om ökade skattesatser och införande av nya skattebaser bli föremål för folkomröstning. Resultatet skulle bli ett betydligt enklare system som inte kommer att ändras så ofta vilket leder till att medborgarnas kunskap om vad som gäller förbättras.

Vidare borde lånefinansiering av statsutgifter utöver en viss ram – och därmed statsskuldens storlek – kräva godkännande av medborgarna genom en folkomröstning. Detta kan kompletteras med en regel om att om landet hamnar i en akut krissituation, vilket riksdagens båda kamrar har fastställt med kvalificerad majoritet, så får upplåningsramen utökas utan hörande av medborgarna.

För att en demokrati ska fungera behövs informerade och intresserade medborgare. Val vart fjärde år signalerar att de inte ska bry sig, andra sköter det åt dem. Med folkomröstning som ett viktigt instrument i författningen erbjuds medborgarna att med jämna mellanrum ta ställning till regeringens förslag samt via initiativ få möjlighet att träda in i beslutsprocessen.

Detta sätt att styra ett land har prövats i ett enda land i världen med mycket stor framgång, nämligen Schweiz. Ett land som består av fyra olika språkområden som genom sin geografi och topografi inte varit lättstyrt. Vi borde lära av dem, ta efter det goda exemplet – men göra vår egen svenska ”mix” enligt förslagen ovan.

Hur skulle man kunna introducera detta i Sverige så att det inte blir för krångligt, komplicerat och dyrt? Det beskrivs >>här.

En fördjupad demokrati kräver en utökad medborgardialog

I dag tillfrågas medborgarna vart fjärde år och skall då ta ställning till vilket parti de skall rösta på. Ett parti som har ett program som omfattar en mängd olika frågor där en del överensstämmer med den röstandes uppfattning och andra kanske inte. Efter att valet är över kan den politik som förs avvika från det som stod i programmet. Under de fyra åren fram till nästa val har medborgaren inget att säga till om. Detta inbjuder inte till att intressera sig för samhällsfrågor och politik. En spricka som vidgas till en klyfta uppstår mellan politikerväldet och medborgaren.

En demokrati behöver kunniga, intresserade och engagerade medborgare för sin långsiktiga överlevnad. Motsatsen leder till apati och successivt växande politikerförakt.

Ett botemedel är möjlighet till beslutande folkomröstningar. Det möjliggör för intresserade att deltaga i beslutsprocessen. Med modern it teknik kan detta åstadkommas enkelt, billigt och säkert.

Så här skulle detta kunna organiseras på det kommunala planet: Kommunen etablerar en hemsida på vilken en kommunmedborgare kan upprätta ett upprop till folkomröstning. Där skall anges vem eller vilka som är initiativtagare och kontaktinformation, vilken fråga det gäller, en beskrivning av frågan, var mer information finns att hämta samt kanske en inbjudan till ett offentligt möte.

Vidare skall det finnas plats att anmäla att man stödjer initiativet vilket kräver inloggning med BankID. Om initiativet samlar föreskrivet antal som stödjer det (idag 10 % av kommunens röstberättigade medborgare före ett visst datum) skall kommunen utlysa en folkomröstning i frågan. Detta sker på likartat sätt via kommunens hemsida. Där framgår vad frågan gäller, var man kan hämta mer information, datum då omröstningen avslutas samt hur man efter inloggning med BankID kan avlägga sin röst.

Idag har närmare 90% av röstberättigade medborgare BankID. Det måste således finnas en möjlighet att även avlägga en röst på traditionellt sätt vilket kan ske t.ex. på kommunkontoret och/eller en postanstalt.

Givetvis bör ett likadant system etableras på nationell nivå. Om vi inte, genom den politiska klassens likgiltighet för medborgarnas uppfattningar mellan valen, vill få ett ökat politikerförakt, är det hög tid för våra politiker på både kommunal- och riksnivå att inse att endast en mer aktiv dialog med medborgarna kan ge demokratin den legitimitet som krävs för både själva samhällskontraktets bevarande och ett minskat politikerförakt.

 

P.S.
Idag får enligt lag
namnunderskrifter endast samlas in på papper och inte digitalt, till exempel via internet. Men med tanke på att medborgarna anses betrodda att göra så känsliga saker som bankärenden med BankID, borde det inte vara några problem att rösta via detta system. Här har politikerna en läxa att göra och snarast modernisera folkomröstningsinstitutet!