Enligt 16 § i Rättegångsbalkens 42:a kapitel 16:onde paragrafen gäller bland annat följande villkor: “Om det är till fördel för handläggningen av målet, skall (min kursivering) rätten göra en skriftlig sammanställning av parternas yrkande och invändningar samt de omständigheter som dessa grundas på. Parterna skall (min kursivering) innan förberedelsen avslutas beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen.”
Denna lag (2005:683) är således absolut och måste sedan 2005 följas redan i tingsrätten; i tvistemål, där parterna ofta har diametralt helt olika uppfattningar om vad som är viktigast i varje mål för att vinna framgång.
De svenska domstolarna tvingas nu göra en korrekt sammanställning av hela målet, redan i första rättsinstans – där bägge parterna får tillstånd att yttra sig i viktiga sakfrågor och inlämnad bevisning – redan innan huvudförhandling och hovrätten fattar beslut om att bevilja eller avslå överklagande i nästa rättsinstans. Det finns således inte längre utrymme för det godtycke och otydligheter som tidigare funnits i många tingsrättsdomar – som jag tagit del av.
I de mål där tingsrätten försummar att göra detta begår de lagtrots som resulterar i att huvudförhandlingen inte följer EMR-reformens regler ( som återfinns i regelverket för “En modernare rättegång“)
Upprättas inte denna sammanställning kan ju domarna åsidosätta den en partens (kärandens eller svarandens) muntliga och skriftliga bevisning i domen. När målet överklagas till nästa rättsinstans ger en bra sammanfattning den röda tråden som hovrätten kan följa som legat till grund för domslutet där de skall pröva, om de kan bevilja prövningstillstånd.
En korrekt sammanställning hade även försäkrat bägge parterna att domarna kunna följa hela förberedelsen i förhandlingen och bättre förstå den komplexa värld som gäller för både globala företag, medelstora och mindre företag samt för handelsagenter som omfattas av EU:s direktiv som ovillkorligen måste följas av svenska domstolar, men som fortfarande inte följs i många mål.
Risken är att begäran om prövningstillstånd i komplexa mål annars blir fortsatt bristfälliga när domstolen dom helt grundas på bara den ena partens muntliga och skriftliga bevisning och tingsrätten inte beaktar om denna bevisning har varit belastad med upprepade meneder från ena parten och försök till grova förvrängningar av fakta och händelseförlopp.
En bristfällig sammanställning i tingsrätten försvårar ju hovrättens möjligheter att ta till sig en “rättvis prövning” av målet enligt Europakonventionens bestämmelser, som tidigare aktivt motarbetats av både svenska regeringar och domstolar, men som tack vare Sveriges inträde i EU sedan 1995, återfinns som tvingande bestämmelser i den svenska lagstiftningen.
Domstolarnas uppgift är ju att ytterst upprätthålla rättsordningen. Domstolarna och domarna skall ju garantera att alla kan få sina rättigheter och skyldigheter fastställda i rimlig tid och på ett objektivt och oberoende sätt.
Detta framgår också om de jävsregler som gäller och som måste åtgärdas både i samband med rättegången redan i första instans och i samband med överklagande i alla mål. När det gäller vilka regler som gäller för domarjäv framgår dessa i Rättegångsbalkens 4 §§ 14–15 där det framgår att det inte får föreligga något sådant särskilt i lag angivet förhållande som medför att domaren är jävig att handlägga målet och inte heller någon annan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet. Även villkoren för en domares opartiskhet återfinns i Europakonventionens artikel 6.
Europakonventionens tolkning av artikeln innefattar bestämmelser och krav på subjektiv opartiskhet, det vill säga att domaren rent faktiskt måste vara opartisk, dels krav på objektiv opartiskhet, vilket innebär att om att objektiva betraktare inte får hysa något tvivel på domstolens opartiskhet.
Min egen uppfattning är att efter att i min egenskap efter många år som vice ordförande i styrelsen för Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) tagit del av ett stort antal domar där en ordentlig sammanställning saknas. En ordentlig redovisning måste därför till av både grunder och omständigheter, redan i tingsrätten.
Ökade krav på domstolarna objektivitet måste därför ställas och det tjänstemannaansvaret som togs bort redan 1976 måste återinföras för att alla som tvistar i domstol skall kunna erhålla “en rättvis rättegång” enligt både svensk lag och Europakonventions bestämmelser.
När ett mål som inte prövas på rätt sätt redan i första rättsinstans kan ju lagtrots uppstå i tvistemål, om målet aldrig prövats efter det rätta grunderna eller att det inte heller finns någon riktig sammanställning innan huvudförhandling, som parterna inte ens fått tillfälle att yttra sig om innan huvudförhandling i varje mål.
Mats Lönnerblad
Författare och vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige
