Strandlagen är betydligt äldre än Miljöbalken. Den tillkom 1950 som ett led i att ta ifrån markägare beslutsrätt över sin mark och skapa Allemansrätten. Lagen infördes med två mot varandra stridande motiveringar. Dels ge allmänheten tillgång till stränder, dels bevara den biologiska mångfalden vid stränderna. Strandskyddslagen, som den numera heter, inför också en begränsning i exempelvis skogsvårdslagens skötselkrav.
Enkelt uttryckt kräver strandskyddet att markägaren lämnar en 1, eller 5, eller kanske 10 meter bred skogsremsa längs ett vattendrag. I verkligheten blir det en ogenomtränglig djungel av sly som varken tillåter landstigning från en båt eller ombordstigning från land. Man kan inte heller vistas i denna zon, då den dels är för snårig och sommartid vanligen ett eldorado för mygg.
Men undantag kan ges. I Värmländska Sunne kommun upptäckte man för ett trettital år sedan att turisterna beklagade att de från landsvägen E45 inte kunde se lövens långa sjö, som Fryken kallas i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Grönskan var för tät.
Att Selma inte heller såg sjön från landsvägen var inte poängen. Hon såg den från någon av de ångbåtar man på 1800-talet och fram till 1960 resa med från Kil till Torsby, med stopp i byarna längs rutten. Då såg man och kanske tjusades som Selma av den frodiga bladgrönskan längs stränderna sommartid.
Sunne kommun beslöt dock att rensa stränderna från sly på utvalda sträckor, så att bilisterna kunde se det begärliga vattenglittret medan de susade fram i 90 km/h. Länsstyrelsen gav sitt bifall, trots protester från en del markägare.
Nu kan man kanske tro att då är det bara för gles- och landsbygdskommuner att göra avsteg från strandskyddet, och exempelvis tillåta bebyggelse. Men se det går inte för sig. Hur skulle det se ut om avfolkningskommuner långt från storstäderna fick lov att tillåta bebyggelse i attraktiv miljö?
Det skulle ju kunna motverka statens önskan att koncentrera hela folket till storstäder där de inget äger och inget har att bestämma om, vilket gör dem till enkla mål för propaganda och styrning. Skogsägare, djurbönder och sommarstugeägare med önskan om en egen brygga eller utemöbler vid stranden, får vackert fortsätta knyta näven i byxfickan för att staten med lögner vill uppehålla illusionen av naturvård och tillvaratagande av allmänhetens intressen. Strandskydd, det är helt enkelt ett av byråkratin omhuldat regleringsmedel för att på egen begäran (On Demand) hålla befolkningen i schack.
Mats Jangdal
P.S.
Se även detta (1:a sidan)>>
Facebook Comments