Brev till Regeringen om WHO

Styrelsen har skickat en skrivelse till regeringen angående WHO:s. äskande på mer regulativ  makt över medlemsländerna och därmed över svenska medborgare.  Du hittar skrivelsen här>>

Socialdepartementet har nu inkommit med svar (1).
På det följer en fråga från MRRS (2) och sedan ett svar på det (3)  varefter en slutdialog (4) hålls.
Handläggarens namn är anonymiserat av integritetsskäl.
Vi måste se det som det är departementschefen som svarar.

Socialdepartementets första svar på vår skrivelse:
  1. /Hej Leif,
    Tack för ditt brev till regeringen. Jag har blivit ombedd att svara.Covid-19-pandemin blottlade grundläggande brister i den globala beredskapen att svara på omfattande hälsokriser, vilket fick långtgående konsekvenser. Exempelvis förlorades värdefull tid innan världen alerterades, många länder var inte var förberedda trots tydliga varningstecken och många reagerade för sent. Förutom virusets konsekvenser för sjuklighet och dödlighet fick pandemin även stora negativa effekter på länders hälsosystem och på samhällen i sin helhet. Bristen på samordning ledde sannolikt till att krisen förvärrades samtidigt som effekterna på ekonomi och handel påverkade hälsan för många.Covid-19-pandemin har visat hur hälsohot riskerar att lamslå hela samhällen. Det är inte en fråga omom utan när nästa pandemi slår till. För att undvika att nästa hälsohot utvecklas till samma världsomspännande kris som covid-19-pandemin behöver vår gemensamma förmåga att förebygga hälsohot och ha god beredskap stärkas.WHO är FN:s fackorgan för hälsofrågor med uppdrag att leda och samordna internationellt hälsoarbete, utfärda standarder och riktlinjer och på vetenskaplig grund stödja medlemsländernas regeringar i att genomföra bästa möjliga hälso- och sjukvårdspolitik. I uppdraget ligger även att agera som samordnande kraft i det globala hälsoarbetet.

    WHO:s styrka ligger i dess normativa roll som förmedlare av evidensbaserad kunskap och data. Detta arbete är erkänt och av betydelse för alla länder, såväl hög-, som medel- och låginkomstländer. WHO:s roll är central och arbetet med datainsamling och analys är avgörande för att kunna göra jämförelser mellan länder och globalt. Även inom utvecklingssamarbetet har WHO en viktig roll i det globala humanitära systemet som samordnare inom hälsoområdet.

    Pandemier är världsomspännande och kräver internationellt samarbete. WHO spelar en nyckelroll inom det internationella arbetet vad gäller pandemiberedskap och respons. WHO är det organ inom FN som har mandat att samla världens hälsoministrar. Därför kom världens länder samman i WHO för att besluta om ett mandat att förhandla fram ett globalt pandemifördrag och inleda en översyn av det internationella hälsoreglementet, IHR.

    IHR är ett legalt bindande ramverk framförhandlat av WHO:s medlemsländer. Syftet är att förebygga, förhindra och hantera gränsöverskridande hälsohot med minsta möjliga påverkan på internationell handel och trafik. IHR bygger på ett nationellt och internationellt samarbete för att så tidigt som möjligt upptäcka och begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar och ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa, både inom Sverige och över gränserna till andra länder. IHR omfattar samtliga allvarliga hälsohot, såväl kemiska, biologiska som radionukleära hot (CBRN) samt hälsohot med miljö- eller okänt ursprung, oavsett om dessa sprids avsiktligt eller oavsiktligt.

    Syftet med ett globalt pandemifördrag och översynen av det internationella hälsoreglementet, IHR, är att göra alla världens länder säkrare och bättre rustade för nästa pandemi. Syftet är inte att frånta stater deras förmåga eller skyldighet att agera i händelse av en pandemi.

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och revideringen av IHR syftar varken till att etablera en ny global organisation, begränsa Sveriges eller andra staters möjlighet eller skyldighet att agera vid en hälsokris eller tilldela WHO befogenheter på medlemsstaternas bekostnad.

    Regeringens målsättning med förhandlingarna är att få till stånd ett ändamålsenligt internationellt regelverk som kan stärka det multilaterala samfundets förmåga att förebygga och hantera pandemier. Målet är också att bidra till god nationell, regional och global beredskap och kapacitet att hantera pandemier. Detta i syfte att undvika att utbrott utvecklas till allvarliga kriser som riskerar att lamslå samhällen såsom covid-19-pandemin.

    Den svenska hållningen är att nuvarande regelverk i stora delar är bra, och att bristande efterlevnad hos länderna är ett större problem. Pandemin har illustrerat vikten av att samtliga länder följer samma regelverk. Utgångspunkten för svensk del är därmed att IHR:s syfte och omfång inte ska förändras jämfört med i dag, men att brister såsom svag uppföljning behöver åtgärdas.

    De grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna skyddas av grundlagen. IHR kommer inte att påverka dessa rättigheter.

    Samtliga 194 medlemsländer har haft möjlighet att föreslå ändringar av IHR; över 300 förslag har inkommit och långt ifrån alla kommer bli verklighet. Ändringsförslagen har sammanställts och kommenterats av en översynskommitté (the Review Committee regarding Amendments to the IHR (“Review Committee”)) i en rapport. Rapporten som tagits fram av översynskommittén är en expertrapport utifrån medlemsländernas ändringsförslag. Den gedigna rapport som expertgruppen publicerat är ett viktigt bidrag till förhandlingarna och finns tillgänglig på WHO:s webbplats: Report of the Review Committee regarding amendments to the International Health Regulations (2005) (who.int)

    Mer information om översynen av IHR och pandemifördraget finns på WHO:s webbplats:
    IHR: WHO | Working Group on Amendments to the International Health Regulations (2005) 
    Pandemifördraget: WHO | Intergovernmental Negotiating Body

    Förhandlingarna om ett pandemifördrag och översynen av IHR utgörs av multilaterala förhandlingar som Sverige deltar i på samma grunder som andra FN-medlemsländer och som genomförs på många andra sakområden. Regeringen håller riksdagen informerad i frågan löpande och information om pågående förhandlingar finns öppet på bland annat WHO:s webbplats.

    Det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar eller fördrag för regeringens del att ta ställning till. När detta finns kommer regeringen att ta ställning till det i sedvanlig ordning. Om riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget kommer ett sådant att inhämtas.

    Förhandlingarna pågår till maj 2024 då ett förslag ska presenteras för WHO:s medlemsländer.

    Med vänlig hälsning

    XX, handläggare
    Socialdepartementet

2. MRRS/Ordförandens svar på ovanstående

Bästa XX,

Tack för ett på ytan betryggande svar. Jag kan dock inte se några konkreta svar på själva frågorna vi ställde.

För att inte belasta Er för mycket vill jag dock gärna ha ett svar på i alla fall en konkret fråga i vårt dokument.

Hoppas det inte är för mycket begärt.

Frågan är denna (citat från dokumentet).

“B. Bort med mänskliga rättigheter

Man har fått in i ändringsförslagen att styrka själva den humanistiska grundbulten för allt hälsoarbete (artikel 3, IHR) nämligen att detta måste utövas med ”…full respekt för människans värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Detta föreslås nu tas bort ur IHR och ersättas av att det som ska styra är:

”..principerna om rättvisa, inkludering, samstämmighet och i enlighet med konventionsstaternas gemensamma men differentierade ansvar, med beaktande av hänsyn till deras sociala och ekonomiska utveckling. [equity, coherence, inclusivity].

Förutom det allmänna snömoset i denna formulering är detta alldeles uppenbart en skrivning som sitter som hand i handske för Kina och andra auktoritära stater ”…deras sociala och ekonomiska utveckling” ( = på ett annat stadium än ”västerländsk demokrati…) (Länk>> ).

Mycket obehagligt – och oroväckande.

Vi tar för givet att Sverige och andra demokratier inte kommer att godta denna förändrade skrivning. Kan Ni bekräfta detta för Sveriges del?
(Om inte med vilken motivering?)

Vänligen

Leif V Erixell
Ordf. MRRS

3. Departementets svar på ovanstående (punkt 2).

Hej,

Tack för era uppföljande mejl. Jag beklagar att svaret har dröjt.

Över 300 förslag till ändringar av IHR har inkommit. Förslagen kommer från de 194 medlemsländerna och det är dessa förslag som ligger till grund för förhandlingarna om ett reviderat IHR. Ett av dessa förslag är att stryka och göra ändringar i artikel 3 där bland annat mänskliga rättigheter nämns. Samtliga medlemsländer har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på de olika ändringsförslagen. EU:s position, inklusive Sveriges position, är att förslaget inte kan stödjas och att nuvarande formulering om mänskliga rättigheter ska behållas.

Förhandlingar om ändringar av IHR pågår fortfarande och det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar.

Med vänlig hälsning

XX
Handläggare
Socialdepartementet

4. Avslutande svar från MRRS/Ordf.

Bästa XX

Ett fall framåt med artikel 3. Bra jobbat!
Hoppas Ni fortsätter i det spåret.

Tack för en bra kommunikation – om än inte rekordsnabb.

Vänligen

Leif VE
Ordf. MRRS

 

 

Om yttrandefriheten

Det finns en ofta missförstådd distinktion mellan lagar och “hets och hatretorik”. Sistnämnda rör situationer när medborgare anses bryta mot det sociala kontraktet: att man inte yttrar sig med  tillräckligt “god ton”.  Lagar kring detta kan innebära inskränkningar av yttrandefriheten och blir ofta föremål för en berättigad debatt. Lagstiftning som riktar sig mot yttranden som är sammankopplade med  tydliga brott som bedrägeri, förtal, mened, utpressning och spioneri utgör däremot inte inskränkningar av någons yttrandefrihet, skriver Andrew Doyle i boken: Yttrandefriheten och varför den spelar roll.  

Den populäre programledaren  Andrew Doyle är författare, dramatiker och journalist och politisk satiriker från Nordirland. Han har tidigare skrivit för den fiktiva karaktären Jonathan Pie. Skapat poeten Titanie McGrath och har nyligen författat böckerna Free Speech and  The New Puritans. Under en lång tid har han dessutom återkommande turnerat i Storbritannien med sin stand up show Friendly Fire. Han har också grundat en scen för stand up i London – Comedy Unleashed. Andre Doyle har doktorsexamen i renässanslitteratur från University of Oxford, där han också arbetade som stipendierad föreläsare. Han var tidigare gästforskare vid Queen´s University i Belfast.

Det fria ordet dör när befolkningarna blir alltför självbelåtna och till freds och tar sina friheter för givna, skriver Doyle. Han hänvisar till  John Milton som  år 1644 författade ett elegant försvar för yttrandefriheten som han döpte till Areopagfitica,, ett våldsamt motangrepp på det brittiska, i juni året innan antagna ”Licensing Act”. En lag som föreskrev att alla tryckta texter skulle föreläggas en censor innan det publicerades. Halvvägs genom sin skrifter erinrar sig Milton ett möte nära Florens med den åldrade Galileo Galilei under perioden när denne satt i husarrest under den spanska inkvisitionen. Astronomens brott bestod i att han ”tänkte på astronomi på ett annat sätt än de franciskanska och dominikanska censorerna”.

Galileis astronomiska studier hade övertygat honom om riktigheten i teorin om jordens rörelse runt solen. Talande nog försvarade inte Milton Galileis åsikter – vid den här tidpunkten var det en farlig åsikt – men han kände sig klart förorättad av de här auktoriteterna som ville se världens fritänkare bestraffade och skambelagda. Efter upplysningstiden i väst har man inte sett med blida ögon på hybrisen hos dem som i likhet med Galileis inkvisitorer, utser sig själva till domare över vad som är tillåtet att säga och tänka offentligt. Deras auktoritet var helt avhängig deras både fördomar och maktpositioner.  Våra tiders yttrandefrihetsskeptiker kännetecknas av en liknande tendens till att förväxla självbelåtenhet  med ofelbarhet. Om inte annat  är Galileis livshistoria en kraftfull påminnelse om yttrandefrihetens betydelse, skriver Doyle.

Goda människor bör inte överge sin övertygelser, bara för att onda människor gör anspråk på dem, skriver Doyle vidare. Det fria ordet är ju demokratins kärna. Utan yttrandefriheten existerar inga andra friheter. Den avskys av tyranner eftersom den ger kraft och mod till deras fjättrade undersåtar. Det var ju inte förrän tryckpressens uppfinning under mitten av 1400-talet och den efterföljande friheten att sprida en ny humanistisk kultur som yttrandefriheten återuppstod i Europa. Kampen för yttrandefrihet nådde sin höjdpunkt under den franska revolutionen i och med 1789 års Deklaration om människans och medborgarens rättigheter i vilken det ”det fria utbudet av idéer och uppfattningar” stadsfästes som en av de mest värdefulla mänskliga rättigheterna. Efter 1933  års maktövertagande, upphävde Adolf Hitlers symtomatiskt flertalet mänskliga rättigheter genom att begränsa den personliga friheten och rätten till fri åsiktsbildning, inklusive pressfriheten.

Det  finns goda skäl till att författare av romaner skildrar tyranniska regimer som först och främst fientligt inställda till yttrandefriheten. Det räcker med att tänka på de styrande partiets införande av ”nyspråk” i George Orwells 1984 eller ”brandmännen” i Ray Bradburys Fahrenheit 451, som ivrig söker genom husen på jakt efter böcker att bränna. Framsteg låter sig bara göra när dissidenterna blir lyssnade på, skriver Doyle. ”Om frihet betyder någonting alls”, skrev Orwell ”betyder det rätten att berätta för människor vad de inte vill höra”. Detta innebär ju inte att alla avvikande åsikter till sin natur är progressiva utan bara att vi, om vi endast utsätter oss för nuets vedertagna sanningar, dömer oss själva till evig stagnation.

John Stuart Mill  skriver i boken om friheten (1859) om faran som följer  av att lägga ut vår moraliska agens på entreprenad, till massans förmodade klokskap. Mill förstod att vår yttrandefrihet inte bara hotas av statens maktmissbruk, utan också vad han beskrev som ”den förhärskande åsiktens och  känslans tyranni”. Hans avhandling är ett övertygande brandtal för individens företrädesrätt. Johanna Williams skriver i sin bok Academic Freedom in an Age of Conformity (2016) att ”personlig frihet är en förutsättning för både kritiken av vedertagen kunskap och sökande efter ny”. Språket är mäktigt. Ända sedan antikens dagar har de största tänkarna förstått att bra idéer är värdelösa om argumenten för dem är dåligt framställda. Retoriken definieras bäst som ”övertalningens konst”, en tradition som sträcker sig tillbaka till antika Greklands attiska oratorer och Ciceros arbeten under den Romerska republikens dagar.

De senaste århundradens minnesrika politiska tal; från Gettyburgstalet (1863) till Martin Luther Kings berömda ”Jag har en dröm” (1963) har byggt vidare på det kulturella arvet, anser Doyle. Milton exemplifierar med den spanska inkvisitionen och hur deras censurhandlingar, trots den uttalade föresatsen att rensa världen från irrläror, snart kom att inkludera ”alla ämnen som inte föll dem på läppen” (jämför dagens woke-vänster och dess agerande för att få bort oönskade åsikter genom att få personer som yttrar dem avstängda – “cansellerade ” från social medier, avskedade från sina arbeten m.m.) . När det gäller att definiera vad som utgör oacceptabla yttranden är föreställningen om den äkta objektiviteten en illusion. Det gäller särskilt en debattklimat där, som vi har sett, också termer som ”fascist”  eller “rasist” har blivit helt frikopplade från sina ursprungliga definitioner.

Michel Foucaults övertygelse om sambandet mellan språk och makt har oftast betraktats som grunden för dagens diskurser om ”maktstruktur” som dominerar samhället. I den här modellen är  språket inte bara ett komunikationsverktyg, utan ett vapen som de mäktiga använder för att behålla sitt herravälde. Det är därför de som stödjer censur ofta hävdar att obegränsad yttrandefrihet leder till en ”normalisering” eller legitimering av hatiska och våldsbejakande åsikter, som Andrew Doyle redan varit inne på. Det gäller inte bara förolämpningar eller kränkningar, utan också – och det är det farliga –  åsikter som strider mot den allmänt rådande uppfattningen. Många av oss har redan sett TV-inslagen med upprörda demonstranter brännandes exemplar av Salman Rushdies  roman Satansverserna när den boken kom ut.

Andrew Doyle skriver sin  bok Yttrandefriheten och varför den spelar roll med värme och stor kunskap om yttrandefrihetens betydelse: hur viktig den är för vår frihet och demokrati och hur mycket den  betyder i länder där tyranner kväver alla kritiska åsikter och där oskyldiga, som bara vill ha den frihet som ensamt kan leda till välstånd och medborgerlig värdighet, straffas för att de använder den rättighet som vi naivt tar för given.

För oss som lever i en demokrati kan vi inte ta något för givet utan istället noga övervaka att det lagliga utrymme vi har för yttrandefriheten inte minskas av en överhet  – och olika regressiva och totalitära rörelser – som helst vill slippa att få kritik.

Vi har all anledning att känna en en stor tacksamhet gentemot dem som kämpat för vår yttrandefrihet och inte minst till dem som fortsätter försvara den mot de angrepp som aldrig tycks upphöra.

Mats Lönnerblad

Bokens  titel:  Yttrandefriheten och varför den spelar roll
Författare: Andrew Doyle
Förlag: Nopolar Publishing
Översättning: Öyvind Vågen