Bokens titel: Om den civila freden
Författare: Leif V Erixell
Förlag: Nordberghs förlag
I boken: Om den civila freden ger författaren Leif V Erixell några mycket värdefulla reflektioner om kriget, våldet och demokratin. Den handlar om det som vuxit fram i våra gemensamma liv och genom hela mänsklighetens historia, även dagens tillvaro berörs: det som ännu i dag förmörkar våra hjärtan, sårar, besudlar och förintar. Frihetens historia är en historia om kampen mot djuret i vår egen själ.
När Erixell sammanfattar vad som hänt de tidigare Gudsstaternas religiösa makt och furstarnas övermod, bannbullor och kättarbål och senare tiders Gudsförnekande och skamliga och rituella ledarkult som för närvarande bara producerar maktvilja, skräckvälden och exempellösa fasa, visar det sig att många länders härskare i vår tid inte har lärt sig någonting av historien och summerar att en otyglad makt som är hämningslös i sitt beräknade godtycke och sin ständigt expanderade maktvilja fortfarande är ett lika stort hot mot den civila freden som den alltid har varit.
Två av de mest kända frederna genom tiderna från mitten av 1600-talet och framåt har gått till historien som mästerverk av diplomatisk balansgång. Det handlar om den westfaliska freden 1648 och Wienkongressen 1814 -1815. Den förstnämnda freden som avslutade trettioåriga kriget, spred gracerna år (nästan) samtliga deltagande parter. Det senaste stora fredsfördraget slöts sedan Tyskland kapitulerat efter andra världskriget. Det skedde efter den 2 maj 1945 när de tyska grupperna kapitulerade i Italien. Och efter den 5 maj när de tyska trupperna kapitulerade i nordvästra Tyskland på alla övriga fronter. Efter fem år och åtta månaders skoningslösa krig blev det äntligen på nytt fred i Europa. Under segermakternas kontroll kunde Tyskland avnazifieras och på nytt byggas upp till en framtida demokrati. Men ingen fred har någonsin varat för evigt.
Den 24 februari 2022 markerar en ny ordning i Europa Vladimir Putin introducerade sin linje under en säkerhetskonferens i München 2007. Han etablerade den med kriget i Georgien 2008 och med annekteringen av Krimhalvön 2014. Med den fullskaliga invasionen i Ukraina har han korsat Rubicon. I sitt tal på ”Segerdagen”, den 9 maj 2023, som årligen firas för Stalins deltagande under andra världskriget, erkände president Vladimir Putin för första gången att det Ukrainska folket har drabbats av en ”katastrof”. men han skyllde ifrån sig på västmakterna som hjälper till att försvara Ukraina – mot Putins terror mot Ukraina – när det är Putin själv som valt att bekämpa på nytt försöka erövra Ukraina – även under ”Segerdagen” med genomförande av ännu fler robotanfall mot flera ukrainska städer under tisdagen den 9 maj.
Maktmissbruk och ”roffarmentaliteten” hos tyranner av alla de slag är Erixell inte nådig mot i sin bok. Han anser att det kollektivistiska slutna samhällets grymhet är större än något annat system – eftersom det utövas kollektivt – och därför maximerar förkvävningen av allas våra livsmöjligheter – både hos den egna befolkningen och i de länder man erövrar eller hotar att erövra. Det sker numera genom en arsenal av kärnvapen och andra högteknologiska vapen. Alla medel som tillämpas av despotier under historiens gång, för att konsolidera sin makt, har inneburit förödelser och död. För att nämna några: utsvältningen av Ukraina under Stalin, slavarbete i Gulag, de godtyckliga nackskotten mot oliktänkande, nazismens groteska brott, massvälten efter det stora språnget i Kina, Kampucheas likpyramider, svältens farsoter i Nordkorea, alla de fängslade och likviderade på Kuba.
Kampen mot maktmissbruk får inte känna några gränser. Den måste föras till nära nog varje pris, överallt och i varje land. De grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna är historiska fynd som vi måste ta vara på: insikter nådda genom blod och kamp under generationer, skriver Erixell. Ignorerar eller urholkar vi dessa rättigheter slår vi inte bara mot våra förfäders och förmödrars kamp, lidande och död. Vi avhänder oss också frihetens redskap vilket gör att vi enklare kan tvingas in på mörkrets väg: en regression mot barbariet. Själv kan jag bara hålla med författaren när han skriver att fria medborgare aldrig får tillåta de maktviljande att styra efter eget godtycke – land skall med lag byggas! – eftersom de alltid med olika trix och på dolda vägar försöker strypa grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet och äganderätt. “Makten går på tills den möter en gräns”, sade Montesquieu. Det är upp till alla fria män och kvinnor att sätta den gränsen och sedan stadfästa den i en vis demokratisk konstitution, vilken därefter måste bevakas noga mot de maktviljandes angrepp
– som garanterat kommer.
Mats Lönnerblad
Författare, recensent och skribent i finansrätt
Du hittar boken i internetbokhandeln. Bl.a >>här.