Mats Lönnerblad

”Varje dag är en dag för mycket”

Stoppa Rysslands krig i Ukraina: ”Varje dag är en dag för mycket”

Det säger drottning Silvia apropå det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina i en intervju med Karin Grundberg Wolodarski i Dagens Industri (DI 25 september 2026) Drottningen har tagit emot krigsskadade barn i Spegelsalen på Stockholms slott och anser att ”som familjer kan vi ta hand om och tänka på dessa krigsskadade barn.

I det kungliga slottet, i Spegelsalen med guldmålade stolarna och kristallkronorna byter drottning Silvia kronprinsessan Viktoria och prinsessan Madeleine bord. Alla 14 barn får sitta med en kunglighet tillsammans med sina vårdnadshavare. Under valrörelsen har såväl Ulf Kristersson (M) som Magdalena Andersson ( S) träffat gruppen. Drottningen berättar för Wolodarski att kungafamiljen engagerat sig för Ukraina på många olika sätt. sedan den fullskaliga invasionen. Drottningen förstår att det är svårt att behöva åka tillbaka till Ukraina efter den korta vistelsen i Sverige, men hon tror att de gör det av med en inre kraft. Barnen tror att det här går över, att de har vänner och att vi svenskar tänker på dem. De här barnen, som har varit med om fruktansvärda saker, behöver komma ifrån och få rekreation och stimulans, säger Svante Nordgren, chef för Astrid Lindgren barnsjukhus.

Civila, både vuxna och barn, utsätts för ryska attacker över 3.900 barn har skadats eller dödats i Ukraina sedan den fullskaliga invasionen 2022, Siffran bedöms vara i underkant skriver Wolodarski. Mer än en tredjedel av Ukrainas barn är på flykt. Nästan 800.000 är internflyktingar i Ukraina och 1,8 miljoner ukrainare befinner sig utanför landet. Skolgången för barnen avbryts hela tiden på grund av ryssarnas bombningar som främst drabbar familjer och barn. Undervisningen sker, beroende på säkerhetsläget, under jord eller på nätet. Över 1.700 utbildningsbyggnader har skadats eller förstörts sedan den fullsakliga invasionen inleddes. 2022. Ryska angrepp mot energiinfrastrukturen har slagit ut elnät och orsakat problem med värme och vatten för den civila befolkningen. Av som händer är krigsbrott i större skala genom våldtäkter och dödandet av krigsfångar som FN inte kan stoppa.

Nära fronten attackeras och förföljs civila med drönare . Även distributionslager och humanitära lager förstörs och hjälparbetare dödas. Tiotusentalas ukrainska barn har enligt ukrainska myndigheter deporteras eller tvångsförflyttas till ockuperade områden och Ryssland. Radio Free Europe/Radio Liberty rapporterade i september 2026 att bortförda urkrainska barn hade skickats till läger i Nordkorea. Internationella brottsmålsdomstolen, ICC utfärdade 2023 arresteringsorder mot Rysslands president Vladimir Putin och landets barnrättskommissionär Maria Lvova- Belova. De är misstänkta för krigsbrott för deportation och tvångsförflyttning av ukrainska barn. Kriget måst få ett snabbt slut.
Det har pågått alldeles för länge.

Jag anser att Den Europeiska unionen (EKMR) måste ta ett samlat grepp för att de skyldiga till de grova krigsbrott som har skett och sker i skrivande stund, snarast beivras så att de ställs till svars på samma sätt som de skyldiga till andra världskrigets straffades när Adolf Hitlers korrupta rike föll i spillror för att, som jag hoppas, det aldrig mer kan återuppstå.

Mats Lönnerblad

Författare och skribent i finansrätt

Tvingande lagar måste följas

Riksdagen har beslutat om ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar genom det nya brottet” missbruk av offentlig ställning”. Det är nu infört i brottsbalken och gäller från den 1 augusti 2026. Lagen gäller alla anställda och uppdragstagare inom stat, kommun och region, inklusive domare och politiker. Om svenska domstolar inte följer en tvingande lagstiftning av denna typ eller andra grundläggande rättsprinciper leder detta till att en dom kan överklagas till högre instans och att staten kan bli skadeståndsskyldig eller – som en slutsation – att Sverige fälls i internationella organ.

Konsekvenser på nationell nivå betyder ändring eller upphävande: En felaktig dom kan överklagas till en högre rättsinstans som hovrätt eller Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, för att rättas till. En enskild person som drabbas av att en domstol bryter mot tvingande rätt – exempelvis EU-rätten eller Europakonventionen – kan kräva skadestånd av Svenska staten. Om en domare eller tjänsteman med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot sin tvingande plikt, kan det prövas som tjänstefel eller det nya brottet missbruk av offentlig ställning. Om svensk lag eller en dom i svensk domstol strider mot tvingande EU-rätt har EU-rätten företräde, och domstolen är skyldig att lämna den stridande svenska regeln utan avseende.

EU-kommissionen kan stämma Sverige inför EU-domstolen om landet systematiskt bryter mot EU-förpliktelser, vilket kan leda till höga böter. Om konventioner (som Europakonventionen (EKMR) åsidosätts kan avgöranden fällas av Europadomstolen, vilket innebär kritik mot Sverige och krav på upprättelse för den drabbade. En domare som grovt eller upprepat åsidosätter sina skyldigheter skall anmälas till Statens ansvarsnämnd, vilket kan leda till disciplinpåföljd som varning eller löneavdrag, eller i extremt allvarliga fall avskedande, om personen visat sig uppenbart olämplig. Domare i Sverige har ett straffrättsligt ansvar för tjänstefel.

Vi kan som ett exempel ta när en domstol åsidosätter tvingande regler om kundstock och lojalitet i lagen om handelsagentur. Handelsagenturlagen stadgar att Huvudmannen är skyldig att handla lojalt och redligt mot handelsagenten och inte kränka dennes berättigade kundkrets eller ensamrätt. Bestämmelser om provision och efterföljande ersättningar är tvingande till agentens fördel och kan inte avtalas bort. Ett grovt rättegångsfel kan i detta fall vara (hämtat från verkligheten) att det föreligger anmärkningsvärda brister i domstolens handläggning av processen, exempelvis att en part inte fått komma till tals och åberopa sina bevis som är avgörande för målets utgång, som att höra vittnen som kan styrka att handelsagenten agerat lojalt i rättsfall där huvudmannen vare sig följt godkända och bevittnade avtal.

När det gäller en domstols utdragna handläggningstid kan detta inte skyllas på målet har kunnat överklagas till högre rätt eller vilken specifik instans som gjort fel, utan på den enskilda domarens ansvar att följa gällande processregler.

Enligt svensk lag kan en domare som grovt åsidosätter sina skyldigheter dömas för tjänstefel oavsett målets överklagbarhet. Domstolen är alltid skyldig att driva ett mål framåt mot ett avgörande inom skälig tid, oavsett parternas agerande. Om en domare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot lagen och fördröjer ett mål avsevärt genom att t.ex. inte tillåta vittnen att höras som kan avgöra målet kan det prövas som att tjänstefel begåtts enligt Brottsbalken. Justitieombudsmannen (JO) granskar oskäligt långa handläggningstider och kan inleda förundersökning mot ansvariga domare.

Den viktigaste delen i det tjänstemannaansvaret som träder i kraft den 1 augusti 2026 är införandet av brottet missbruk av offentlig ställning, ett breddat tillämpningsområde som inte bara gäller myndighetsutövning utan all offentlig verksamhet, samt en skärpning av minimistraffet för grovt tjänstefel Införandet av 20 kap. 2 § BrB för att täcka in oönskade beteenden som inte ryms under det traditionella tjänstefelsansvaret. Den bredare tillämpning en gäller vid utövandet av offentlig tjänst, offentliga uppdrag eller annan offentlig verksamhet (till skillnad från tjänstefel som kräver strikt myndighetsutövning). Det är straffbart om man med uppsåt bryter mot lag eller författning för att gynna sig själv eller någon annan, eller för att otillbörligt missgynna någon.

En domare som inte följer lagar och förordningar riskerar böter eller fängelse i högst två år riskerar och för grovt brott fängelse från ett år och sex månader upp till sex år. Detta gäller både anställda och uppdragstagare i stat, kommun och region samt förtroendevalda politiker. Minimistraffet för grovt tjänstefel höjs till fängelse i ett år och sex månader.

Att kraftfullare motverka korruption, maktmissbruk och otillåten påverkan inom den offentliga sektorn är viktigt och den nya lagen är ett välkommet nytt verktyg för att göra just det. Om t.ex. en domstol försöker avvisa mål som aldrig prövats korrekt i någon domstol och som inte gått att överklaga på grund av att domstolen aldrig prövat hela målet korrekt redan i första rättsinstans, gör sig domstolen skyldig till grova rättegångsfel eftersom alla människor äger rätten till en ”rättvis rättegång.”

Felaktiga domslut och grova rättegångsfel måste beivras

I Sverige motverkas grova rättegångsfel främst genom ordinarie rättsmedel som överklagande och resning. Om dessa inhemska instanser inte ger rättelse kan Svenska staten ställas till svars för skadestånd, eller gör att ärendet kan anmälas till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern. Följande konkreta tillvägagångssätt och instanser kan nu användas för att agera mot felaktigheter i det svenska rättsväsendet: Tjänstemannaansvaret som nu har återinförts den 16 april 2026 och skärpts för att stärka skyddet mot maktmissbruk, korruption och otillåten påverkan där bland annat både svenska domstolar och kommuner gör sig skyldiga till. Detta sker genom det nya brottet ”missbruk av offentlig ställning” samt höjda minimistraff för grovt tjänstefel som sker hos både domstolar myndigheter och kommuner,

Tjänstemannaansvaret kriminaliserar uppsåtliga brott mot lagar och regler för att uppnå otillbörliga förmåner eller missgynna andra, och omfattar både statliga, kommunal verksamhet och vissa privatanställda. Lagrådet vägrade först att svara på varför lagen inte införts tidigare, trots riksdagens beslut, när jag riktade frågan direkt till Lagrådet. Då riktade Lagrådet istället juridisk kritik mot hur förslaget formulerats. Lagrådet menade att lagtexten gav för stort tolkningsutrymme och riskerade att bli otydlig och svårtillämpad, vilket kunde skapa rädsla och tystnadskultur inom offentlig sektor. Trots omfattande kritik från fackförbund och Lagrådet röstade Sveriges riksdag den 15 juni 2026 igenom propositionen för att möta medborgarnas krav på ett tydligare individuellt ansvarsutkrävande som nu gäller som lag i vårt land..

Regeringens proposition 2025/26: 217 och en detaljerad kritik från Lagrådet finns nu att läsa direkt via Lagrådets yttrande, om att ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar har införts. Lagrådet beviljade ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar den 13 april 2026 Prop. 2025/26:217. Allmänheten har ett berättigat krav på att offentlig verksamhet som för nu visar att utskottet ställer sig bakom förslaget om utökat straffrättsligt ansvar för offentliganställda vilket nu även gäller domstolar som inte följer tvingande lagar och förordningar.vilket betyder att Sverige nu visar vägen för att all offentlig makt skall utgå från folket och inte från de som innehar den juridiska och ekonomiska makten i vårt land även om vi fortfarande inte har någon större direktdemokrati att tala om.

Begäran om att Svea hovrätt snarast återförvisar Mål 8683-26 eftersom ingen domstol hittills prövat frågan varför avtal som godkänts som aldrig följts och vittnen som aldrig fått höras vilket strider mot tvingande lagar som Sverige förbundit sig att följa som skulle förändrat en hel rättegång där käranden som är handelsagent först vunnit i Stockholms tingsrätt där huvudmannen via Kronofogden yrkat att detta målet skulle ogillas ändå prövades efter svaranden överklagande till Högsta domstolen och huvudmannen tog tillbaka alla sina krav och i den domstol målet mot huvudmannen flyttades sedan till den ort där huvudmannen har sitt säte i Uddevalla.

Lagstiftningen om utökat tjänstemannaansvar innebär att det straffrättsliga ansvaret skärpts och att ett nytt brott, missbruk av offentlig ställning, införts i brottsbalken. För domare innebär detta följande: En ny bestämmelse gör det straffbart att med uppsåt, i strid med lag eller annan författning, vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i syfte att otillbörligt gynna eller missgynna någon. Detta kan exempelvis aktualiseras vid domstolstrots eller om en domare medvetet frångår gällande rätt för att gynna en part genom att inte pröva betydelsen av godkända och bevittnade avtal. Minimistraffet för grovt tjänstefel har skärpts till fängelse i ett år och sex månader. Straffet för missbruk av offentlig ställning är böter eller fängelse i upp till två år, och vid grovt brott fängelse mellan ett och ett halvt och sex år. Reformen syftar till att motverka korruption, jäv och maktmissbruk. Den understryker domarens skyldighet att följa objektivitetsprincipen och döma efter saklighet och opartiskhet.[

För ordinarie domare gäller dock alltjämt det grundlagsskyddade anställningsskyddet, vilket innebär att de inte kan avsättas eller skiljas från sin tjänst hur som helst, utan endast om de genom grovt åsidosättande visat sig uppenbart olämpliga. Tjänstemannaansvaret handlar uteslutande om hur statliga och kommunala tjänstemän utför sitt arbete, och huruvida de begår brott som exempelvis tjänstefel. Tjänstefel är ett straffbart tjänsteansvar för domaren vid uppsåtlig eller oaktsam lagöverträdelse i myndighetsutövning, medan ett grovt rättegångsfel är ett formellt handläggningsfel som kan leda till att domen rivs upp (domvilla). Att domstolen förbiser ett avtal i sin sakprövning är i första hand ett materiellt fel som ska överklagas.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet är partisk och enbart gynnar den ena parten, är det en fråga om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brottsbalken. Det strider direkt mot grundläggande principer om en rättvis rättegång. Opartiskhet är ett grundkrav. Enligt svensk lag har domstolen en skyldighet att agera helt opartiskt och sakligt. Domaren får inte ta ovidkommande hänsyn eller otillbörligt gynna någon part. Om en domare är partisk kallas det för jäv. En domare som misstänks vara jävig måste omedelbart anmäla detta, vilket aldrig har skett i Mål T 391-15. Om en domare agerar partiskt under en förhandling eller dömer därefter, betraktas det som ett rättegångsfel. Det innebär att den berörda parten kan överklaga domen och i många fall få den ogiltigförklarad så att målet prövas på nytt av en annan domare vilket nu måste ske.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet åsidosätter sin opartiskhet måste det leda till åtal för tjänstefel, och i mycket allvarliga fall leda till att domaren skiljs från sin tjänst. Men vad Svea hovrätt nu måste pröva om det kan vara rimligt att en domare struntar i att både följa det regelverk som gäller enligt avtalslagen, handelsagenturlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Täby 2026-06-14

Schweiz är världens mest kända exempel på direktdemokrati

Utöver att välja representanter till parlamentet kan medborgarna stifta eller riva upp lagar direkt via folkomröstningar. Folket röstar ofta i regionala och nationella frågor flera gånger per år. Min uppfattning är att Schweiz är det land som bäst försvarar sina företagare och är att bra exempel på maktdelning där presidenten byts ut vart 4:e år. Schweiz har ingen enskild president som styr landet eller sitter i fyra år. Makten delas istället av en regering (Förbundsrådet) med sju jämställda ledamöter. Parlamentet utser årligen en av dessa rådsledamöter till förbundspresident för ett ettårigt uppdrag. Efter sitt år som president återgår personen till att leda sitt ordinarie departement på samma villkor som tidigare.

Det finns inte heller någon mandatbegränsning på fyra år för regeringsmedlemmarna, utan de väljs om av parlamentet vart fjärde år och kan sitta så länge de blir omvalda. De unika reglerna och strukturerna för det schweiziska presidentskapet fungerar i detalj enligt följande: Vicepresidenten tar traditionellt över presidentskapet nästkommande år, och uppdraget roterar mellan de sju ledamöterna i enlighet med deras tjänstetid (senioritet). Presidenten är primus inter pares (den främste bland likar) och har ingen vetorätt eller makt att fatta beslut över de andra ledamöterna i regeringen. Eftersom titeln rullar runt bland de sju medlemmarna är det mycket vanligt att samma person blir förbundspresident flera gånger under sin tid i regeringen.

Schweiz försvarar sin fria företagsamhet genom en medveten strategi med låga skatter, omfattande direkt demokrati, decentraliserat självstyre och strikt politisk neutralitet. Det fria näringslivet skyddas främst genom fyra grundpelare: Låg regleringsbörda och skatter: Staten håller byråkrati och inblandning i ekonomin till ett minimum, vilket underlättar företagande, innovation och global handel vilket i mitt tycke gör att Schweiz gått om Sverige där den europeiska omvärlden i tvingar medborgarna ser till att hålla sig undan krig och gör allt för att behålla en stabil ekonomi, när omvärlden som i dag inom hela Europa lider av krig och kaos och demokratiska länder inom EU tvingas upprusta för att kunna försvara sina intressen mot Ryssland folkmord i Ukraina där presidenten Vladimir Putin är åtalad för de grova krigsbrott han begår i sina försök att återerövra hela Ukraina.

Schweiz har en betydligt starkare ekonomi och mer välmående än Sverige. Schweiz har högre BNP per capita, mycket lägre arbetslöshet och en extremt låg inflationstakt. Detta har resulterat i att den schweiziska levnadsstandarden och köpkraften i dag är avsevärt högre än den svenska. Schweiz domstolsväsende präglas starkt av landets federala uppbyggnad och delas in i tre nivåer: kommunal, kantonal (delstatlig) och federal.

Eftersom Schweiz är en civilrättslig rättsstat är domstolarna i första hand tillämpare av följa gällande skrivna lagar, som inte alltid följs i Sverige , snarare än att skapa prejudikat.

Schweiz är en respekterad rättsstat och med direktdemokrati. Makten ligger nära folket och mänskliga rättigheter respekteras överlag. Landet har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter .

Att Schweiz har dragit ifrån Sverige ekonomiskt sedan 1980-talet beror främst på fundamentala skillnader i skattetryck, kapitalmarknader och institutionella strukturer. Medan Sverige expanderade den offentliga sektorn, höll Schweiz fast vid en fri marknad. Det är något som jag anser svenska medborgare måste tänka på när vi närmar oss höstens riksdagsval. Vilket parti man röstar på är ju vilket parti, som vill landets bästa, och ser till att den stagnation som Sverige nu befinner oss i upphör. För att stärka svensk ekonomi bör politiker och näringsliv börja med att fokusera på att säkra en stabil och billig elförsörjning, minska regelbördan och korta handläggningstiderna för företag, reformera kompetensförsörjningen för att matcha arbetsmarknadens behov, samt reformera den dysfunktionella bostadsmarknaden, för att underlätta rörlighet och rekrytering.

Min egen uppfattning är Sveriges ekonomi måste förbättras dramatiskt och att 2026 års budgetproposition måste reformeras, för att skapa en bättre samhälle när det i vårt land behövs närmare 95 miljarder kronor som anvisats till utgiftsområdet, för rättsväsendet och för att möta behovet av ökade resurser och fler fängelseplatser. Sveriges ekonomi och rättsväsende har under en längre tid utmanats av lågkonjunktur och kriminalitet. För att förstå helhetsbilden är det viktigt att väga dessa områden mot varandra när vi lägger våra röster i höstens val.

Gäller lagen lika för alla i Sverige ?

Denna och sammanhängande frågor tas upp i boken: Medborgaren och rättssystemet som nyligen publicerats. En bok som är väl värd att begrunda och läsa. Boken – som är en antologi– ger en bra analys, utifrån ett frihetligt medborgarperspektiv, skriven av i ämnet av profilerade och insatta skribenter och författare.

Svaren som ges i dessa frågor kan säkert förvåna en del. Många akuta problem läggs i dagen som måste adresseras för att vi på allvar ska kunna kalla Sverige för en väl fungerande frihets- och medborgartillvänd rättsstat.

Hur är det nu med ”vardagsbrotten” eller brott eller anklagelser om brott eller förseelser som rör grundläggande rättigheter som äganderätten och yttrandefriheten eller de notoriskt svårbevisade sexualbrotten ? Hur utreder man jakt- och skattebrotten ? Kan vi i dessa fall räkna med en ”rättvis rättegång” ?

Förordet till boken Medborgaren och rättssystemet är skriven av Medborgarrättsrörelsens ordförande Leif V Erixell som berättar om bokens innehåll och upplägg. Den första delen av boken ger tydliga exempel på uppenbara felaktigheter i rättssystemet. Den andra delen är lösningsinriktad. Den ger exempel på uppenbart felaktiga och orimliga domar – och vad som kan göras förminska dessa felaktigheter, vilket gör att boken blir mycket läsvärd. Det är exempel på bristfälliga processer för bevisvärdering, jäv och aktivism hos domare, åklagare och advokater; allt sådant som hotar den enskildes rättssäkerhet, samt utifrån detta hitta sätt att i stället öka rättssäkerheten i vårt land som gör denna bok mycket intressant att ta del av.

Sverige är ökänt för långa handläggningstider som står i strid med Europakonventionen bestämmelser som Sverige har förbundit sig att följa, men fortfarande inte följer. Vi har dubbelt så lång tid från häktning till dom redan i första rättsinstans. Ju mer utdragna processer desto större lidande för alla brottsoffer, skriver Erixell i sitt förord.

Om dessa problem gäller brottsmål så är situationen ännu värre när det gäller miljö – och avverkningstillstånd för de medborgare som driver företag. Här står själva väldståndsutvecklingen på spel eftersom kapitaliseringar riskerar att utebli och många arbetstillfällen flyttas till andra länder med mer förtroendeingivande tillståndsprocesser. De flesta svenska medborgare som blir utsatta för ”vardagsbrott” får tyvärr aldrig någon upprättelse i vårt land.

Problem uppstår också med resningsansökan i högre rätt. Numera gäller det i Sverige att få prövningstillstånd i hovrätten. Att få resning i Högsta domstolen är mycket svårt och det råder långa väntetider ( sex månader) eftersom svenska domare, vilket inte tillåts i många andra länder tillåts jobba extra i många andra ärenden och förlikningsärenden, utanför domstolen, bara några procent av överklaganden till Högsta domstolen kan därför beaktas.

Många advokater menar att det ibland verkar att HD är mer intresserade att kollegialt skydda domare i lägre rätt än att ge tid och objektivt ge uppmärksamhet som en resningsansökan förtjänar. EMR- eformen ”En modernare rättegång” som trädde i kraft den 1 novvember 2008 (prop 2004/05:131 i Sverige. Dess syfte var att skapa bättre förutsättningar för ett modernare rättegångsförfarande i Sverige misslyckades.

Vad EMR- reformen visar är att sammanställningen innan huvudförhandling skall bägge parternas yrkanden och bevis som åberopas tydligt framgå vilket både tingsrätt och hovrätten många gånger misslyckas med att ta upp. Sker inte detta är hela syftet med EMR-reformen misslyckad – om tingsrätten, som sker i många fall och förhör måste medges för bägge parterna i en process, för att hovrätten sedan skall kunna ta ställning till hur målet skall prövas i andra rättsinstans, vilket inte alltid sker. Varför krävs aldrig prövningstillstånd i andra rättsinstans i Sverige frågar sig Eric Bylander i en artikel i Juridiska föreningens tidning i Sverige. Han är Jur.dr. och universtitetslektor I Uppsala universtitet.

Kafkas roman Processen (skriven 1914 -1915) har blivit en symbol för hur den lilla människan fastnar i ett rättssystem som han inte begriper och där allt vad rättskänsla och rättssäkerhet för den enskilde medborgaren är som bortblåst. Tursamt nog har vi inte detta rättssystem i Sverige på en generell basis. Däremot kan i enskilda fall som skildras i denna bok – den som kommit i kläm i rättssystemet och ofrivilligt hamnat i en rättsbyråkrati som är omöjligt rå på känna vad Kafka visar i sin bok. Sanningen är eftersom misstag begås i det svenska rättssystemet där oskyldiga anhålls och bedöms felaktig ( och då i bästa fall får upprättelse) eller döms för saker som i upplysningens och yttrandefrihetens namn borde vara lagliga (som får kritisera felaktiga domslut) borde uppmärksammats i många fler fall än vad som för närvarande sker.

Vad man bör veta om uttrycket ”Likhet inför lagen” är att det inte går att fastslå begreppet. Ursprunget till principen om ”lagen lika för alla” kan inte fastslås med säkerhet men vi kan ändå hitta en möjlighet i atenaren Perikles så kallades begravningstal hållet 431 före Kristus. I detta berömda tal prisar han Atens demokratiska konstitution. Staden beskrivs som en förebild där lag, meriter och jämlikhet – mellan dem som är medborgare – samverkar för att garantera rättvisa i privata tvister, ha öppen tillgång till offentlig service ( inklusive möjligheten att inneha offentliga ämbeten vilket kan ses som en tidig formulering av det i dag vi kallar för likhet inför lagen. Principen för likhet inför lagen borde enligt min mening betraktas i dag som en rättsstatens mest grundläggande normer.

Denna bok är av yttersta vikt för att både inse de grava problemen i svenskt rättsväsende och få exempel på konkreta reformer som skulle ställa saker och till rätta. Den borde finnas i varje frihetligt inriktad medborgares hand och där fungera som ett potent instrument för att ställa de ansvariga för systemets brister och defekter till ansvar.

Mats Lönnerblad

Bokens titel: Medborgaren och rättssystemet – en analys utifrån ett frihetligt medborgarperspektiv. Hittas bl.a. >>här.

Förlag: Nordberghs förlag.

Grova rättegångsfel i Sverige som måste beivras

Det är min egen erfarenhet efter ha hjälpt enskilda att försvara sina fri – och rättigheter i Sverige, under 40 år som ordförande från starten, för den ideella organisationen Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund tillsammans med Börje Ramsbro och Ingvar Axelsson, som bägge sedan starten ingår i styrelsen för Bankrättsföreningen.

Mina åsikter delas också av Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa i Sverige, Alexandra Loyd, biträdande chef för Centrum för rättvisa och Fredrik Bäärnhielm Thorslund, rapportförfattare och jurist på Centrum för rättvisa i en debattartikel i Dagens Nyheter (DN 2025-11-12) som menar att alltför många svenskar står i dag utan rätt att få sin sak prövad i på ett korrekt sätt i svenska domstolar. Till skillnad från många andra länder har Sverige aldrig skyddat rätten till en korrekt domstolsprövning i grundlagen vilket borde skett för länge sedan.

Även justitieminister Gunnar Strömmer delar min uppfattning att Sverige måste återinföra tjänstemannansvaret som jag skrivit om i flera artiklar i Dagens juridik som Sveriges Riksdag redan beslutat om, men som Lagrådet fortfarande inte sett till att det ingår i den svenska lagstiftningen och vägrar svara på frågan varför, när jag ställer frågan och när jag mejlar till Lagrådet för att få veta varför man vägrar svara på frågan. Riksdagen ställer ju sig bakom det som anförts i motionen om att snarast införa ett tydligt tjänstemannaansvar. Därför är det min förhoppning att riksdagen på nytt bör begära att lagrådet snarast följer riksdagens beslut om att återföra tjänstemannaansvaret i Sverige.

Vid varje bankkris i Sverige förekommer fientliga övertaganden av livskraftiga företag som inte får någon upprättelse genom en korrekt domstolsprövning. Genom tvångsåtgärder kan riskkapitalister – som visar sig vara fula fiskar – tillskansa sig värdefulla företag i bolag för en krona som egentligen är värda hundratals miljoner. Vad som händer är att domstolarna ignorerar inlämnade bevis och utgår från slaktvärdet vid en konkurs i stället för bolagens verkliga värden. Domstolarna begår därför avgörande fel vid bevisvärderingen, vilket leder till felaktiga domslut som inte går att överklaga. I flera fall som jag redan skrivit om ignorerar domstolarna skriftliga bevis som visar att det finns flera köpare som är redo att betala mångmiljonbelopp för företag som bara slumpas bort.

Det värsta som kan hända när en tvist blir föremål för resning mot svenska staten och Högsta domstolen vägrar att befatta sig med inlämnade skriftliga bevis, som visar att företag inte följer skriftliga avtal – som företagen skriftligen godkänt men aldrig följt – och om då inte Högsta domstolen (HD) heller tillåter att käranden får tillåtelse att förhöra vittnen som skulle kunna bekräfta vilka avtalsbrott som begåtts. I dessa fall måste självfallet målet återgå till tingsrätten för en ordentlig prövning om aldrig några bevis har prövats i någon rättsinstans är ju svenska staten skyldig att pröva inlämnade bevis som inte går att ifrågasätta. En grundläggande princip inom skadeståndsrätt är att den skadelidande ska försättas i samma situation som skadan aldrig har inträffat. Ingen ska ju kunna göra en vinst på sitt eget brottsliga eller ohederliga förfarande.

Det finns ju strikta regler för när staten via Justitiekanslern (JK) blir skadeståndsskyldig för felaktiga domstolsbeslut.

Om processen är avsluten och käranden har lidit ekonomisk skada på grund av uppenbart felaktiga domslut (som inte har rättats högre upp) eller om handläggningen tagit oskäligt lång tid blir ju staten skadeståndskyldig. Huvudregeln är ju att avtal skall hållas (pacta sunt servanda) Företag förväntas ju veta vad de skriver på. Grova rättegångsfel inträffar ju när domstolarna brister i sin utredningsskyldighet.