Sveriges predikament

Hur staten sköter sina kärnuppgifter – inre och yttre försvar – liksom de regler, normer och traditioner som skapas för samhällelig samhörighet och ekonomisk utveckling är centrala för hur ett samhälle utvecklas. Dessa faktorer och incitament måste hanteras rätt om välstånd ska kunna skapas och de medborgerliga fri- och rättigheterna utövas i frihet och trygghet. I en sund demokrati respekteras också den lokala och regionala självbestämmanderätten samt att medborgarna vid val får rösta om stora och för samhället omvälvande händelser som en valuta, medlemskap i internationella organisationer som avser inskränka det nationella självbestämmande  eller en av den politiska eliten påbjuden och önskad massiv invandring – samt inte minst stora konstitutionella förändringar.

Vi vet genom successivt framtagna fakta – inte sällan under stort motstånd från krafter som har  intressen av att bevara en rosenröd bild av landets situation – att situationen är svår inom rättsväsendet – särskilt Polismyndigheten har uppenbara problem. Kriminalvården likaså. Sjukvården lider av planekonomisk dysfunktionalitet m.m. Skolan levererar långt i från optimalt utan tycks allt mer bli ett moras av multikulturalistisk splittring – som en konsekvens av en del av själva statsideologin.

Vi har kanske aldrig haft ett så svagt försvar relaterat till en allt mer orolig omvärld och en allt mer militaristisk och diktatorisk granne i öst. Nu kommer vi med i Nato – vilket som vanligt sker med kniven mot strupen.

Det är uppenbart att både ett effektivt rättsväsende och ett adekvat försvar tillhör en stats grundfunktioner.  Både är grundläggande för att för att samhällskontraktet ska kunna bevaras – och säkra landets själva överlevnad. Det är lika uppenbart är det är politiska prioriteringar som skapat den prekära situation som nämnts ovan.

Skulle detta kunna förhindrats om vi hade en konstitution som föreskrev att dessa områden måste prioriteras innan annat kan adresseras samt innehålla en kompetenskatalog som satte gränser för statens utbredning och utspädning av sina resurser? Vi tror det. Exemplet Schweiz visar att det går och fungerar mycket väl. Ta del av komplett recept i boken Omstart Sverige.

En från staten fristående och frimodig tredje statsmakt – alltså media – är ytterligare ett viktigt rekvisit för en väl fungerande demokrati. Tyvärr har detta fungerat dåligt i Sverige inte minst i migrations- och integrationsfrågan, som allt fler av de personer och medier som just dolt fakta – och skjutit på budbärarna – nu äntligen börjar komma fram med och erkänna.Kan detta problem lösas genom konstitutionella förändringar? I så fall är det genom att en fri mediakonkurrens garanteras, bidrag minimeras samt att yttrandefrihetsgrundlagen verkligen blir vid och tolerant. Vi bör gå mot det amerikanska First Amendment.

Sedan har vi de demokratiska nivåerna.Politiker och byråkrater går samman för att helt utan egentlig grund öka avståndet till medborgarna genom införandet att storregioner utan någon som helst koppling till identitet och tradition.  Sådant kan förhindras genom att vi i konstitutionen bygger in ett fungerande lokalt och regionalt självbestämmande via en konsekvent subsidiaritetsprincip. 

Äganderätten är central för att bygga välstånd i ett samhälle. Den svenska s.k. allemansrätten (i sin nuvarande form en statlig konstruktion från 1930-talet) är viktig för strövtåg i skog och mark men i handen på funktionssocialister och miljöaktivister kan den bli rent destruktiv: inte minst de närmast absurda reglerna för strandskydd sätter ägandet och dess förvaltningsrätt ur spel. Läs mer här >>
Detta måste adresseras genom att hitta en mycket mer rimlig balans mellan hemfrid, äganderätt och allemansrätt – den smygande funktionssocialismens måste stoppas. Vi har tillräckligt med yta i landet för att kunna garantera ett rikt friluftsliv utan att inskränka äganderätten på det vis som nu görs.

En reformering av konstitutionen är av nyss redovisade skäl av nöden. Vi behöver också reformera valsystemet i avsikt att få fram en ny typ av mer ansvarsfulla och till vardag och realism anknutna politiker, t.ex. genom majoritetsval i enmansvalkretsar.  Sedan gör vi en omstart – för att få en nystart.
Det brådskar.

Leif V Erixell
Ordf. MRRS

Facebook Comments