juni 2026

Statens räckvidd

En fråga som ständigt dyker upp i tänkande människors tankar är, vart är vi på väg? Så också jag och i dessa tider alldeles speciellt. Jag har alltid älskat träffande ordspråk och citat. Här är ett par med bäring för denna text.

”Det är mänskligt att fela” samt ”Nöd bryter lag”. Alla förstår innebörden av dessa två, hoppas jag. Men för säkerhets skull. Vi kan alla göra fel, alla gör vi fel och tyvärr gör somliga alla fel. Det hela har dock sin naturliga förklaring i att vi är människor och därför mer eller mindre per definition inte felfria.

Att nöd bryter lag är ett viktigt juridiskt, lagtolkningsmässigt, erkännande av att ibland tvingas vi bryta mot lagen för att göra rätt. Till exempel att det kan vara rätt att skada egendom för att rädda liv, För att vi helt enkelt värderar liv högre än egendom, i regel.

Utvecklingen av såväl samhället som teknologin gör dock att man ibland undrar om dessa två av gamla erfarenheter formulerade principerna kommer gälla i en snar framtid. Vi har redan robotar som klipper gräsmattan och dammsuger hemmet. Kirurger assisteras av robotar. Inom industrin svarvar, fräser, kapar och svetsar robotar som ingen annan kan.

Det är sedan länge vanligt att alkoholister får fortsätta köra bil om de har alkolås på bilen. De flesta företag med yrkeschaufförer har alkolås på sina bussar, lastbilar och andra fordon. Ibland ställer det till förtret och dröjsmål när tekniken inte klarar att skilja rätt från fel och därför stänger av, nekar tillträde.

Alla vet att i en nödsituation kan det vara ursäktligt att en måttligt berusad person flyttar en bil, för att rädda liv eller förhindrar allvarlig skada. Den tekniska utvecklingen har redan gjort den tanken så svindlande för många människor att de helt förnekar möjligheten.

För vår egen säkerhet vill idag många demokratiska stater, sådana som i ord hyllar frihetsideal, införa omfattande digital övervakning. Med denna övervakning planerar man sedan att införa teknik som sorterar människor efter på förhand uppgjorda mallar som styr AI-robotar.

Liknande finns sedan ett par decennier infört i större mjölkbesättningar. Hela tillvaron är byggd som labyrinter med datoriserade grindar som endast låter kon gå dit hon är behörig att gå. Med förslagen om femtonminutersstäder, allomfattande övervakning, digital ID, ansiktsscanning, snabb databehandling med AI, med mera, hur kommer då våra liv skilja sig från kossornas?

Är det säkert att all denna övervakning och styrning är till för vår egen säkerhet? Kan det vara så att den är till för statens säkerhet, och bekvämlighet? Staten är mycket skicklig på propaganda. Ett av statens trix är att med propaganda göra medborgarna rädda för varandra, skapa osäkerhet. Då blir det enkelt även i den mest inbitna demokratin att få medborgarna att kräva mer övervakning och styrning av de andra människorna. Vilket naturligtvis drabbar dem som begärt detta i minst lika hög grad.

Bara detta faktum i sig är nog för att kräva mindre räckvidd för staten in i medborgarnas liv. Människornas räckvidd in i varandras privata angelägenheter måste också begränsas. Det kan inte vara rätt att två som gaddar ihop sig mot en tredje har ”demokratisk” rätt att fullständigt göra om villkoren för dennes liv.

Friheten kräver ett större personligt rum än bara det som räcker till livsuppehållandet. Typiska tecken på diktatur är att människorna inte äger sina egna liv, de tillhör staten. Sålunda tillåts inte självmord. Det är så förnedrande för den totalitära staten om folk inte vill vara kvar i dess paradis. Så vi kallar det suicid för att ge det en teknisk term som utesluter såväl alla känslor privat ägande till det egna livet.

Å andra sidan är det besvärande för den perfekta staten om människor som är vid liv har obekväma åsikter och uttrycker dem som kritik mot staten, eller blir skröpliga på ett för omvårdnadsstaten plågsamt sätt. Så samtidigt som staten för en kamp mot självmord, sänker staten trösklarna för aktiv dödshjälp, eutanasi. För vår säkerhet och själsliga frid hjälper staten till att avsluta livet för de olyckliga själarna som inte trivs här längre. Sådana med grava själsliga besvär, allvarlig sjukdom och därför ohjälpligt lidande. Då träder den barmhärtiga staten in och avslutar lidandet. Allt för vår säkerhet och med vårt allra bästa i åtanke.

Jag avslutar med ett citat från en som kämpade intill självutplåningens gräns för sin egen och sitt lands frihet. ” Friheten är ingenting värd om den inte innefattar friheten att fela.” Mahatma Gandhi.

Mats Jangdal

Vart tog våra riktiga domare vägen?

I diktaturer får domstolarna order. I Sverige placerar regeringen sina tjänstemän direkt som domare i bland annat våra tingsrätter och hovrätter. Regeringen ger inte domarna order i enskilda fall men om domarna har anknytning till regeringen framstår skillnaden inte som stor. Det menar Bo Severin, pensionerad rådman i tingsrätt.

Nyligen har lagmannen i Göteborgs tingsrätt, det vill säga regeringens tidigare rikspolischef, dessutom lagt fram förslag att domarnas rätt att självmant begära komplettering av utredningar skall tas bort. Rikspolischefens/lagmannens förslag innebär domarnas abdikation, samt skulle leda till en övergång till det engelsk-amerikanska systemet Trial by battle.

Tanken att domaryrket kräver särskild kompetens, annorlunda än att efter direktiv fullgöra statliga utredningar, har fallit i glömska. Juristutbildningen var tidigare inriktad på att träna för en domare viktiga förmågor. En jur. kand. blev först notarie i tingsrätt. Därpå aspirant i hovrätt, följt av fyra år som yngste domare på nytt i tingsrätt samt prövades ytterligare något år i hovrätt. Den som slutligen godkändes var efter drygt åtta år berättigad att söka ordinarie domartjänst. Han/hon var då tränad i allt mänskligt, hade mött människor i nöd, hade studerat bevisproblem i många rättsfall, diskuterat med andra domare samt med försvarare och åklagare. Kunde objektivt granska en förundersökning och i samråd med parterna begära kompletteringar. Då regeringen nu utnämner domare läggs all vikt på sådant som inte har med domaruppgiften att göra, till exempel mångåriga utredningar. Eller ordförandeskap i projektledning i Domstolsverkets samarbete med Ryssland och Bulgarien eller uppdrag i Integritetsskyddsrådet vid Försvarets radioanstalt. Våra domare bör ha självständigt ansvar och inte bara se till formella regler för en tvekamp. Morddomarna mot Tomas Quick är exempel på att domarna kan abdikera från sin skyldighet att granska och i stället nöjer sig med åklagarens och försvarsadvokatens framställningar.

Hur har det kunnat bli så här?
Svaret är utnämningspolitiken.

Vid domarutnämningarna första halvåret 2012 nämndes inte en enda gång som merit utredningsmetodik med betydelsen att avse ett konkret faktum eller händelseförlopp, som skall bedömas. Den högsta posten, hovrättspresident, tillföll en av regeringens generaldirektörer. Hon utnämndes på grundval av starka rekommendationer från Regeringskansliet. Liknande bakgrund har också de andra som utnämndes.

Utnämningspolitiken visar att man inte förstår vad arbetet som domare kräver av sin utövare. I departementsarbetet försöker man förutse och påverka framtiden. För domaren gäller däremot att kunna se alla komplikationer som den enskilde ställs inför och som ingen lagstiftare kan förutse. Som någon klok man sagt, att granska ett ton information innan ett gram juridik tillämpas. Att förstå vad som sägs bakom orden, vad som inte sägs samt att genomskåda lögnerna, överdrifterna, inställsamheten. Det finns tekniker för sådant arbete.

Tingsrätternas egentliga uppgifter fordrar djupa insikter i grundläggande människokunskap och i bevisvärdering. Eftersom dessa förmågor inte behandlas i juristutbildningen innebar den tidigare domarkarriären en bättre grund för domarna än den nuvarande, där till och med erfarenheter från arbete i hyresnämnder, miljödomstolar eller statens förvaltningsdomstolar får meritera till domartjänst. Vidare fortsätter domare att arbeta för regeringen under sin tjänstgöring. Ett halvt yrkesliv i regeringens tjänst är inte en förberedelse för domarens roll som ett oberoende värn för medborgarna. Mera som språkrör gentemot undersåtar. Domare skall börja med att klarlägga vad som är bevisat och först därefter göra klart hur lagen siktar på den utredda situationen. Domaren skall alltså inte börja med att leta efter fall att tillämpa regeringens och riksdagens eller allmänhetens vilja på. Domstolsverket har som slogan att lika fall skall bedömas lika. Det är en uppmaning till domarna att stereotypera fallen, att leta efter någon minsta gemensam nämnare i sitt jämförelsearbete. Rättssäkerhet kräver i stället att olika fall bedöms olika. Av en utbildad, bildad, rättrådig och självständig domarkår.

En hovrättspresident har formulerat departementstjänstemännens krav:

”Avslutningsvis vill jag framhålla att jag anser att det börjar bli ett problem att konkurrensen om befordrade domartjänster på attraktiva domstolsorter nu är så stor att påfallande många duktiga och lämpliga sökande ser det som hopplöst att någonsin få en sådan tjänst. Det kan i längden bli destruktivt och nedbrytande att oerhört kvalificerade personer, som tillhör toppskiktet inom juristkåren, inte har tillräckligt många befordrade tjänster att gå vidare till. Det borde enligt min mening ske en utveckling av tjänstestrukturen så att olika typer av specialisttjänster, mellanchefsposter av olika slag m.m. inrättas i domstolarna.”

Tydligt, eller hur?

Bo Severin
Pensionerad rådman i tingsrätt och tidigare tjänsteman inom regeringskansliet.

P.S.
Texten ovan är författad 2013 men är lika aktuell i dag och återpubliceras med författarens godkännande.

Felaktiga domslut och grova rättegångsfel måste beivras

I Sverige motverkas grova rättegångsfel främst genom ordinarie rättsmedel som överklagande och resning. Om dessa inhemska instanser inte ger rättelse kan Svenska staten ställas till svars för skadestånd, eller gör att ärendet kan anmälas till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern. Följande konkreta tillvägagångssätt och instanser kan nu användas för att agera mot felaktigheter i det svenska rättsväsendet: Tjänstemannaansvaret som nu har återinförts den 16 april 2026 och skärpts för att stärka skyddet mot maktmissbruk, korruption och otillåten påverkan där bland annat både svenska domstolar och kommuner gör sig skyldiga till. Detta sker genom det nya brottet ”missbruk av offentlig ställning” samt höjda minimistraff för grovt tjänstefel som sker hos både domstolar myndigheter och kommuner,

Tjänstemannaansvaret kriminaliserar uppsåtliga brott mot lagar och regler för att uppnå otillbörliga förmåner eller missgynna andra, och omfattar både statliga, kommunal verksamhet och vissa privatanställda. Lagrådet vägrade först att svara på varför lagen inte införts tidigare, trots riksdagens beslut, när jag riktade frågan direkt till Lagrådet. Då riktade Lagrådet istället juridisk kritik mot hur förslaget formulerats. Lagrådet menade att lagtexten gav för stort tolkningsutrymme och riskerade att bli otydlig och svårtillämpad, vilket kunde skapa rädsla och tystnadskultur inom offentlig sektor. Trots omfattande kritik från fackförbund och Lagrådet röstade Sveriges riksdag den 15 juni 2026 igenom propositionen för att möta medborgarnas krav på ett tydligare individuellt ansvarsutkrävande som nu gäller som lag i vårt land..

Regeringens proposition 2025/26: 217 och en detaljerad kritik från Lagrådet finns nu att läsa direkt via Lagrådets yttrande, om att ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar har införts. Lagrådet beviljade ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar den 13 april 2026 Prop. 2025/26:217. Allmänheten har ett berättigat krav på att offentlig verksamhet som för nu visar att utskottet ställer sig bakom förslaget om utökat straffrättsligt ansvar för offentliganställda vilket nu även gäller domstolar som inte följer tvingande lagar och förordningar.vilket betyder att Sverige nu visar vägen för att all offentlig makt skall utgå från folket och inte från de som innehar den juridiska och ekonomiska makten i vårt land även om vi fortfarande inte har någon större direktdemokrati att tala om.

Begäran om att Svea hovrätt snarast återförvisar Mål 8683-26 eftersom ingen domstol hittills prövat frågan varför avtal som godkänts som aldrig följts och vittnen som aldrig fått höras vilket strider mot tvingande lagar som Sverige förbundit sig att följa som skulle förändrat en hel rättegång där käranden som är handelsagent först vunnit i Stockholms tingsrätt där huvudmannen via Kronofogden yrkat att detta målet skulle ogillas ändå prövades efter svaranden överklagande till Högsta domstolen och huvudmannen tog tillbaka alla sina krav och i den domstol målet mot huvudmannen flyttades sedan till den ort där huvudmannen har sitt säte i Uddevalla.

Lagstiftningen om utökat tjänstemannaansvar innebär att det straffrättsliga ansvaret skärpts och att ett nytt brott, missbruk av offentlig ställning, införts i brottsbalken. För domare innebär detta följande: En ny bestämmelse gör det straffbart att med uppsåt, i strid med lag eller annan författning, vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i syfte att otillbörligt gynna eller missgynna någon. Detta kan exempelvis aktualiseras vid domstolstrots eller om en domare medvetet frångår gällande rätt för att gynna en part genom att inte pröva betydelsen av godkända och bevittnade avtal. Minimistraffet för grovt tjänstefel har skärpts till fängelse i ett år och sex månader. Straffet för missbruk av offentlig ställning är böter eller fängelse i upp till två år, och vid grovt brott fängelse mellan ett och ett halvt och sex år. Reformen syftar till att motverka korruption, jäv och maktmissbruk. Den understryker domarens skyldighet att följa objektivitetsprincipen och döma efter saklighet och opartiskhet.[

För ordinarie domare gäller dock alltjämt det grundlagsskyddade anställningsskyddet, vilket innebär att de inte kan avsättas eller skiljas från sin tjänst hur som helst, utan endast om de genom grovt åsidosättande visat sig uppenbart olämpliga. Tjänstemannaansvaret handlar uteslutande om hur statliga och kommunala tjänstemän utför sitt arbete, och huruvida de begår brott som exempelvis tjänstefel. Tjänstefel är ett straffbart tjänsteansvar för domaren vid uppsåtlig eller oaktsam lagöverträdelse i myndighetsutövning, medan ett grovt rättegångsfel är ett formellt handläggningsfel som kan leda till att domen rivs upp (domvilla). Att domstolen förbiser ett avtal i sin sakprövning är i första hand ett materiellt fel som ska överklagas.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet är partisk och enbart gynnar den ena parten, är det en fråga om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brottsbalken. Det strider direkt mot grundläggande principer om en rättvis rättegång. Opartiskhet är ett grundkrav. Enligt svensk lag har domstolen en skyldighet att agera helt opartiskt och sakligt. Domaren får inte ta ovidkommande hänsyn eller otillbörligt gynna någon part. Om en domare är partisk kallas det för jäv. En domare som misstänks vara jävig måste omedelbart anmäla detta, vilket aldrig har skett i Mål T 391-15. Om en domare agerar partiskt under en förhandling eller dömer därefter, betraktas det som ett rättegångsfel. Det innebär att den berörda parten kan överklaga domen och i många fall få den ogiltigförklarad så att målet prövas på nytt av en annan domare vilket nu måste ske.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet åsidosätter sin opartiskhet måste det leda till åtal för tjänstefel, och i mycket allvarliga fall leda till att domaren skiljs från sin tjänst. Men vad Svea hovrätt nu måste pröva om det kan vara rimligt att en domare struntar i att både följa det regelverk som gäller enligt avtalslagen, handelsagenturlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Täby 2026-06-14

Schweiz är världens mest kända exempel på direktdemokrati

Utöver att välja representanter till parlamentet kan medborgarna stifta eller riva upp lagar direkt via folkomröstningar. Folket röstar ofta i regionala och nationella frågor flera gånger per år. Min uppfattning är att Schweiz är det land som bäst försvarar sina företagare och är att bra exempel på maktdelning där presidenten byts ut vart 4:e år. Schweiz har ingen enskild president som styr landet eller sitter i fyra år. Makten delas istället av en regering (Förbundsrådet) med sju jämställda ledamöter. Parlamentet utser årligen en av dessa rådsledamöter till förbundspresident för ett ettårigt uppdrag. Efter sitt år som president återgår personen till att leda sitt ordinarie departement på samma villkor som tidigare.

Det finns inte heller någon mandatbegränsning på fyra år för regeringsmedlemmarna, utan de väljs om av parlamentet vart fjärde år och kan sitta så länge de blir omvalda. De unika reglerna och strukturerna för det schweiziska presidentskapet fungerar i detalj enligt följande: Vicepresidenten tar traditionellt över presidentskapet nästkommande år, och uppdraget roterar mellan de sju ledamöterna i enlighet med deras tjänstetid (senioritet). Presidenten är primus inter pares (den främste bland likar) och har ingen vetorätt eller makt att fatta beslut över de andra ledamöterna i regeringen. Eftersom titeln rullar runt bland de sju medlemmarna är det mycket vanligt att samma person blir förbundspresident flera gånger under sin tid i regeringen.

Schweiz försvarar sin fria företagsamhet genom en medveten strategi med låga skatter, omfattande direkt demokrati, decentraliserat självstyre och strikt politisk neutralitet. Det fria näringslivet skyddas främst genom fyra grundpelare: Låg regleringsbörda och skatter: Staten håller byråkrati och inblandning i ekonomin till ett minimum, vilket underlättar företagande, innovation och global handel vilket i mitt tycke gör att Schweiz gått om Sverige där den europeiska omvärlden i tvingar medborgarna ser till att hålla sig undan krig och gör allt för att behålla en stabil ekonomi, när omvärlden som i dag inom hela Europa lider av krig och kaos och demokratiska länder inom EU tvingas upprusta för att kunna försvara sina intressen mot Ryssland folkmord i Ukraina där presidenten Vladimir Putin är åtalad för de grova krigsbrott han begår i sina försök att återerövra hela Ukraina.

Schweiz har en betydligt starkare ekonomi och mer välmående än Sverige. Schweiz har högre BNP per capita, mycket lägre arbetslöshet och en extremt låg inflationstakt. Detta har resulterat i att den schweiziska levnadsstandarden och köpkraften i dag är avsevärt högre än den svenska. Schweiz domstolsväsende präglas starkt av landets federala uppbyggnad och delas in i tre nivåer: kommunal, kantonal (delstatlig) och federal.

Eftersom Schweiz är en civilrättslig rättsstat är domstolarna i första hand tillämpare av följa gällande skrivna lagar, som inte alltid följs i Sverige , snarare än att skapa prejudikat.

Schweiz är en respekterad rättsstat och med direktdemokrati. Makten ligger nära folket och mänskliga rättigheter respekteras överlag. Landet har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter .

Att Schweiz har dragit ifrån Sverige ekonomiskt sedan 1980-talet beror främst på fundamentala skillnader i skattetryck, kapitalmarknader och institutionella strukturer. Medan Sverige expanderade den offentliga sektorn, höll Schweiz fast vid en fri marknad. Det är något som jag anser svenska medborgare måste tänka på när vi närmar oss höstens riksdagsval. Vilket parti man röstar på är ju vilket parti, som vill landets bästa, och ser till att den stagnation som Sverige nu befinner oss i upphör. För att stärka svensk ekonomi bör politiker och näringsliv börja med att fokusera på att säkra en stabil och billig elförsörjning, minska regelbördan och korta handläggningstiderna för företag, reformera kompetensförsörjningen för att matcha arbetsmarknadens behov, samt reformera den dysfunktionella bostadsmarknaden, för att underlätta rörlighet och rekrytering.

Min egen uppfattning är Sveriges ekonomi måste förbättras dramatiskt och att 2026 års budgetproposition måste reformeras, för att skapa en bättre samhälle när det i vårt land behövs närmare 95 miljarder kronor som anvisats till utgiftsområdet, för rättsväsendet och för att möta behovet av ökade resurser och fler fängelseplatser. Sveriges ekonomi och rättsväsende har under en längre tid utmanats av lågkonjunktur och kriminalitet. För att förstå helhetsbilden är det viktigt att väga dessa områden mot varandra när vi lägger våra röster i höstens val.