Regeringens utnämningspolitik ett allvarligt samhällsproblem

En försämrad service från våra statliga och andra myndigheter på grund inkompetens i ledningen är ett allvarligt samhällsproblem som inte bara påverkar kvalitén i den service som erbjuds medborgarna utan även kan hota själva rikets säkerhet, vilket den senaste IT-skandalen hos Trafikverket visar med all önskvärd tydlighet.

Som jag nämnde tidigare (se här >>) så beror detta i mångt och mycket på den politisering som utnämningen av chefer genomgått under ett antal decennier. Branschkunskap är numera ingen tungt vägande merit när den vägs mot att man är med i de inre politiska maktcirklarna och om man dessutom tillhör ett “underrepresenterat” kön, desto bättre. Konsekvenserna av detta – att man utifrån matematiska kvoter och politisk lojalitet/reträttposter eliminerar verklig meritokrati – innebär som sagt hög risk för kompetensinfarkter av typen Trafikverket men också att man frustrerar de många verkligt kompetenta män och kvinnor som finns inom och utanför en organisation som bevisat sin kompetens men som aldrig kommer i fråga för de högsta posterna eftersom det politiska systemet sätter lojalitet och irrelevanta kollektivistiska kvoter framför bästa möjliga ledarskap. Denna frustration riskerar förstås att resultera i att de mest kompetenta lämnar en myndighet och går till t.ex. näringslivet. Denna brain drain försämrar då ytterligare en myndighets möjligheter att leverera kvalitet.
Här har vi en röta i staten som måste åtgärdas.

”Också Ekobrottsmyndigheten har haft interna problem. Dess f.d. generaldirektör, Eva Håkansson, förstod inte verksamheten hon var satt att leda. Det ledde till stor frustration hos de anställda. Med tanke på att Håkansson är socionom verkar det långsökt att utnämna henne till chef för Ekobrottsmyndigheten. Till skillnad från t ex Eliasson valde hon i våras att lämna jobbet. Och vad hände då? Hon blev istället generaldirektör för Datainspektionen. Socionom är tydligen en mycket gångbar utbildning för den som vill bli generaldirektör, speciellt när man inte behöver kunna något om den verksamhet som myndigheten ifråga bedriver.”

”Grunden för vårt konstitutionella system är att folkvalda och politiskt tillsatta personer kompletteras med opartiska [och visat kompetenta] tjänstemän och chefer som genomför vad politikerna beslutat.”

Den grunden är numera sprucken och sned. Går inte att bygga något på.
Måste göras om – och utan dröjsmål.
Kommer det att ske? Förstås inte på länge än.

Frestelsen från de maktägande i staten att tillsätta sina “närmaste” och ta ovidkommande politiskt korrekta hänsyn är oerhört svår att motstå.

Hade vi en författningsdomstol kunde man dra regeringen inför skranket under åtalspunkten “Beslut i strid med RF 12 kap, 5 § : ”
“Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).”

Att vi talar grundlagsbrott i angivna fall torde vara ostridigt.

Läs hela den intressanta bloggtexten här: >>

I nyhetsbrevet 3-17: MRRS utlyser en essätävling om den svenska grundlagen

Det är i snart 100 år sedan den allmänna rösträtten infördes i Sverige och även 100 år sedan Medborgarrättsrörelsens första ordförande Gustav Petrén föddes. Vi vill hedra hans arbete för en medborgarrättsligt starkare svensk konstitution genom att utlysa en essätävling med avsikten att få in konstruktiva förslag till förbättringar av den svenska Regeringsformen från 1974 – inklusive alla dess lappningar och lagningar sedan dess.

Gustav Petrén var tidigt ute och kritiserade den svenska regeringsformen från 1974 såsom varande ett hafsverk. Det fanns inledningsvis inte ens en skyddad katalog av mänskliga rättigheter, något som senare (någorlunda) åtgärdades – inte minst tack vare Petréns och Medborgarrättsrörelsens envetna kamp.

Kritiken mot vår nuvarande RF har sedan fortsatt: alltifrån Maktutredningen i början av 1990 talet över Demokratirådets rapport från 2004, SNS författningsprojekt Att förbättra demokratin till olika rapporter och böcker i ämnet.

Samtliga texter ovan har noterat det speciella med nuvarande RF, i relation till de flesta västerländska kulturländer: att den saknar en verklig maktdelning i staten, inklusive en författningsdomstol.  Man tar också ofta upp äganderättens svaga ställning liksom det kommunala självstyret som chimär via den senaste “gummiparagrafen” 14 kap 3: ”En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Lag (2010:1408).

Genom att utlysa denna tävling vill vi försöka få igång en allmän medborgerlig debatt om förnyelse av den svenska grundlagen och hela det konstitutionella systemet.  De fel och brister vi ser i svenska politik med allt från ett allmänt slöseri med skattemedel, över en oförmåga att sköta statens kärnfunktioner som rättsväsende, polis och försvar, en dysfunktionell skola, vårdköer och en migrationspolitik som har dragit in landet i enorma svårigheter och lika enorma kostnader som inte någonstans ser ut att minska – bara rullas över på andra aktörer som kommuner och ytterst medborgare – så måste vi ställa oss frågan om det räcker att lappa och laga och om det istället inte är själva operativsystemet som är buggit och vi således behöver en om omprogrammering med påföljande omstart.

Läs mer på denna länk: https://mrrs.se/bloggar-debatt/essatavling/

Vårt nya nyhetsbrev bifogas. Sprid det gärna till vänner och bekanta.

MRRS_3-17

MRRS har angett sitt remisssvar om förändringar av vissa författningar

Promemorians hela titel är:“Anpassningar av de fastighetsrättsliga, associationsrättsliga, transporträttsliga och immaterialrättsliga författningarna till dataskyddsförordningen”. Ds 2017:19.”

Här nedan återges MRRS svar i sin helhet.

2017-09-07

Regeringskansliet

Remissvar Ju2017/05124/L1 – Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) har inget av uppenbar vikt att erinra mot de föreslagna anpassningarna av de fastighetsrättsliga, associationsrättsliga, transporträttsliga och immaterialrättsliga författningarna till dataskyddsförordningen. Vår bedömning är att de är balanserade med hänsyn taget till dataskyddsförordningens krav och svensk rättspraxis. De innebär inte heller några omfattande förändringar i existerande rätt.

Vad som ligger utanför den direkta remissfrågan, men som ändå är av vikt, är dataskyddsförordningen i sig. Kring denna förordning vill vi ta tillfället i akt att lämna följande kommentarer:

  • Dataskyddsförordningen begränsar kraftigt möjligheten för privata entiteter att sätta upp och hålla sökbara register kring personer. Sådana är i praktiken endast möjliga att hålla om de antingen bygger på direkta och fortlöpande uppdaterade medgivande från de registerförda, eller om de fyller ett syfte som är uppenbart av allmänt intresse. Vidare begränsas medlemsländernas möjligheter att hålla register, bortsett från om syftet är brottsbekämpning eller samhällelig säkerhet. Samtidigt undantas EU:s organ och byråer från kraven. Detta innebär i praktiken en försvagning av privata entiteters och medlemsstaters möjlighet att föra register till förmån för registerhållning på övernationell nivå, och en förskjutning av makten över att definiera samhällsnytta från den enskilde till staten och överstatliga institutioner.
  • Register fyller en viktig roll för att skapa ömsesidig tillit och gynna utbyte av varor och tjänster. Det är inte uppenbart när ett register börjar föras exakt vilka framtida nyttor för enskilda eller det allmänna som kan komma ut från registret. Dataskyddsförordningen begränsar möjligheten till nya registertyper och därmed framtida potentiell samhällsnytta från att uppkomma. Den innebär därmed en innovationsbegränsning som drabbar EU:s medborgare negativt relativt andra jurisdiktioner där sådan registerhållning är tillåten, och riskerar att minska den totala framtida samhällsnyttan.
  • Värdet av att värna personlig konfidentialitet skall således vägas mot den förskjutning i makt från den enskilde medborgaren till staten som lagstiftningen innebär. För ett fritt samhälle med decentraliserat beslutsfattande är fri informationsinsamling och informationshantering central. På samma sätt kan den statliga makten endast granskas om information går att göra tillgänglig och analyseras av privata entiteter.
  • Exakt hur dataskyddsförordningen kommer att uttolkas av de olika medlemsländerna och av EU:s organ är ännu inte tydligt för någon. Det är därför av högsta vikt att tolkningar görs som minimerar risken för förstatligande av informationshantering och begränsningar i informationsanalys av privata entiteter. Avvägningen mellan personlig integritet och personlig frihet att inhämta information är komplex och svår, och kräver att väl genomförda intresseavvägningar fortlöpande görs.

Med vänlig hälsning

Anders Borg                                                        Leif V Erixell
Styrelseledamot i MRRS                             Ordf. MRRS