I en sund demokrati hade JK fått gå

JK tog i början av augusti i år beslutet att tilldela en ung migrant dömd för grov våldtäkt SEK 840 000 i skadestånd. Anledningen som förebars var en häktningstid som ansetts för lång i relation till straffet som f.ö. var extremt lågt (det slutade  i Hovrätten med 2 års fängelse (!) + utvisning) Se hela det märkliga juridiska förloppet här >>

Lagen om ersättning för frihetsberövande (1998:714) säger följande (mina kommentarer inom klammer):

”Ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning [han kan antas fly/försvinna vid frisläppande, förstöra bevis eller hota vittnen till tystnad] eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. [att vara dömd för grov våldtäkt och med hänsyn till offret och dennes ersättning gör det synnerligen oskäligt – och grovt oetiskt – att lämna ersättning annat än möjligen en liten symbolisk summa].

Detta lagrum bortsåg alltså JK ifrån och kravet på hennes avgång är därför högst berättigat. Om hon får fortsätta (och inget tyder tyvärr på annat) kan vi på mycket goda grunder konstatera att justitieminister Morgan Johansson och regeringen är lika omdömeslösa som JK. Hennes vägran att svara vara på frågor (Samnytt m.fl.) annat än för utvalda servila PK-medier som DN och SvD är ytterligare ett viktigt skäl. 

Justitieministern har i samband med denna affär avvisat ett förslag från Moderaterna att slopa ersättning för dömda brottslingar som suttit häktade (någon som förklarats oskyldig men suttit häktad en längre tid ska självfallet ha ett kraftigt skadestånd). Strafftiden kan minskas med häktningstiden om den blivit för lång. Det räcker. Moderaternas förslag avisades av Justitieministern med motiveringen att han tyckte det var bättre att man höjda ersättningen för brottsoffren. Detta betyder alltså att han tycker det är helt OK att den dömde våldtäktsmannen fick nära en miljon kronor så länge offret får minst lika mycket. Men då har man rättat ett fel men behållit det andra. En helt orimlig ordning!

Signaturen ”Malm!” på Twitter säger följande, vilket är helt korrekt:
”Flera jurister – t.o.m JK själv – försöker få det att låta som beslutet följer av lag. Med det finns givetvis ingen lag som säger att en våldtäktsman ska ha 840.000 kr kumrif [kontant utan moms rakt i fickan]. JK gjorde en bedömning. I detta fall var det bedömning helt fel [ = gravt omdömeslös]”. 

Om det vore så att ersättningar av denna typ följde automatiskt av lag så skulle JK inte  ens behövas utan kunna ersättas med en teknokrat med en kalkylator, vilket inte är fallet. JK har som sagt alla möjligheter att göra egna bedömningar, välja belopp och även vägra utbetalning.

JK: ”Jag har förståelse för att gemene man tycker det här är stötande, men det är inget som JK har hittat på, utan det är enligt lag”,(SvD 16/8), så far hon med osanning. Hon hade absolut kunna jämka beloppet till noll och sedan om våldtäktsmannen varit missnöjd hade han kunna driva frågan i domstol. En JK som gör en personlig bedömning av skadeståndet och sedan låtsas som beslutet var hugget i sten från början är ingen JK som allmänheten och riksdagen borde godta. Hon är helt enkelt gravt inkompetent och urholkar därigenom förtroendet för rättsväsendet, vilket är ytterligare ett skäl för hennes omedelbara entledigande. 

Och så här säger ett av våldtäktsoffren:

– Det är ett hån mot kvinnor i Sverige, säger Petra till Expressen, och berättar att hon själv bara fått ut 3 000 av de 225 000 hon själv fick i skadestånd.

Ansvarig? JK och lagstiftarna i oskön förening. Men JK primärt. Hon hade alternativ. Det hon gjorde var inte oundvikligt och hugget i sten. Tvärtom. Ändå svek hon offren och stärkte förövaren. Det finns helt enkelt inga ursäkter.

Ett talesätt säger att ”en fisk ruttnar från huvudet” och i den svenska statens förfall är denna metafor tyvärr passande. Den förövarvänliga rättspolitiken i stort (t.ex. 17-åringar som begår svåra brott som polismord kommer undan med ett några få år på ungdomsanstalt innefattande allvarliga ”samtal” och datorspel, sedan tillbaks till gänget igen), den misslyckade bekämpningen av gängkriminaliteten, den extremt kostsamma migrationspolitiken samt energipolitiken där vi nu går mot en oviss vinter med högst sannolikt skenande elpriser och möjliga allvarliga el-avbrott, allt indikerar att vi lever i en politisk förfallsperiod där relativt svåra prövningar, helt i onödan, väntar svenska folket. 

Ett nytt Sverige- och medborgartillvänt ledarskap som bl.a. inför en ny brottsbalk byggd på klassisk straffrätt är av nöden.* 

En förändring i den riktningen kan inte komma fort nog.

  • För ett genomtänkt förslag på en sådan ny brottsbalk och byggd på klassisk straffrätt där offrens upprättelse genom rimligare straff byggd på att sona brottet (och inte primärt få ”vård” så som varande vandrande exempel på ”socioekonomiska faktorer”) står i fokus, se boken Gangstervåldet, den nya brottsligheten (Fri tanke förlag) av Fredrik Kärrholm. I Kärrholm har vi  tveklöst ett nytt ämne för en justitieminister i en ny regering. Boken och den analys den innehåller av vårt rättsväsende är ovärderligt klarsynt och förslagen etiskt helt rätt i tiden. Rekommenderas.

Svenska domare borde lära av Judge Judy !  

Serien utspelar sig i en rättssal där före detta domaren, Judy Sheindlin delar ut domar. I varje varje program tar sig Judy an flera mindre rättsfall, där utgången inte handlar om liv och död. Hennes något udda stil och återkommande visdomsord har nått stora framgångar. Många personer i liknande serier försökt kopiera hennes rättframma stil. Ingen har lyckats. 

Judith Susan Sheindlin, född som Blum den 21 oktober 1942 i New York  är en amerikansk familjerättsdomare och författare men mest känd som ” Judge Judy” i realityserien Judys domstol. Sheindlin föddes i Brooklyn och studerade vid Washington College of Law och i New York Law School .  Judith Sheindlin blev så småningom åklagare  inom familjerätt och 1982 blev hon utsedd till domare av New Yorks borgmästare. Fyra år senare blev hon domare i familjerätten på Manhattan. Judys domstol (originaltitel: Judge Judy) är en realityserie  där autentiska civilrättsliga rättegångsfall behandlas av domaren Judith Sheindlin. Hennes domslut fungerar som bindande skiljedomar. Programmet har spelats in sedan 1996. Serien distribueras och sänds av CBS. I Sverige sänds serien fortfarande på kanal sju och har redan pågått i 25 säsonger.  

Hon blev först känd för allmänheten genom ett inslag i programmet 60 Minutes 1993. År 1996 publicerades hennes första bok, Don’t Pee on My Leg and Tell Me It’s Raining (Harper Collins förlag) och samma år startade hennes eget tv-program,  Judys domstol. Programmet blev populärt och 2005 skrev hon på kontrakt för ytterligare fyra säsonger. År 2006 fick hon en stjärna på Hollywood Walk of Fame. År 2013 var hon den högst betalda tv-personligheten i USA, med en inkomst på 47 miljoner dollar/ år för Judys domstol, vilket motsvarade 900 000 dollar/arbetsdag, då hon arbetade 52 dagar/år.  

Hennes domstolsförhandlingar sker klockan 05.00 varje morgon och får mig att i bland gå upp lyssna på Judge Judy på kanal 7. Hon är enastående i  hur hon klarar av att vara både  advokat, domare, förhörsledare och åklagare i samma roll och lyckas med sin uppgift i de skiljedomar – där hon ensam klarar av att avge cirka 4 domar på en timme i olika rättsfall, för att innan dess läst igenom parternas inlägg i både brottsmål och tvistemål för att kunna  avge de skiljedom i belopp på högst 5.000 dollar som bägge parter förbundit sig att följa för att tillåtas medverka i rättegången. 

Vad kan då svenska domare lära av domare Judy  ? Det första är att läsa igenom inlagorna ordentligt från bägge parter redan i förberedelsen och innan huvudförhandling, så att domstolen kan göra sig en klar bild av vad målet handlar om. Det andra är att i förberedelsen av målet gå igenom alla inlagor – inte avbryta förberedelsen – innan alla sakfrågorna är ordentligt belysta. Det tredje är att beakta och tillåta all bevisning som är avgörande för  målets utgång. I Sverige är det ju fri bevisprövning som gäller som inte tillämpas som den borde i Uddevalla tingsrätt. Att bara lägga målen på hög gagnar ingen och strider dessutom mot Europarätten. Det framgår av tidningen Bohuslänningen som nyligen utsett Uddevalla tingsrätt till Sveriges sämsta domstol i detta avseende. Låt mig därför få berätta hur vissa domare inom Uddevalla tingsrätt arbetar:  

 Mened och jäv beivras inte i Uddevalla tingsrätt.  Upptäcker ombuden att vittnen och advokater ljuger måste målet åtminstone prövas i ytterligare en rättsinstans för att rättelser sker och de skyldiga straffas,  vilket alltför sällan sker i vårt land. Dessutom måste målet tas om från början och inte rättelser sker av någon annan beslutsfattare redan i första rättsinstans. Sverige har ju tagit bort tjänstemannaansvaret för våra domare redan under mitten av 1970-talet som göra att dagens domare tror sig kunna härja fritt utan att straffas. Som författare och skribent i finansrätt är jag nog den svensk som deltagit i mer rättegångar som observatör – än någon annan svensk –  under ett kvarts sekel i min som medlem i Europarättsföreningen där jag varit medlem sedan starten och som skribent i styrelsen för Medborgarrättsrörelsen i Sverige där jag verkat under ett kvarts sekel. 

Att avvisa all bevisning, när tingsrätten som i ett fall jag tagit del av undanhåller alla bevisning i målet som skett i ett protokoll som jag tagit del av från 2017-05-03 kan aldrig godkännas när rätten inte tillåter den bevisning parterna en gång skriftligen har godkänt och har tillgång till. 

Vad som göra Judge Judy så framgångsrik är ju att hon förberett sig väl innan huvudförhandling, vilket inte kan sägas om många svenska domare i flera mål jag redan skrivit om. Låt mig därför förklara bara i ett  tvistemål varför både brottsmål och tvistemål i ett mål kan tar så lång tid i anspråk i vårt land:   

I ett tvistemål som inlämnades till Stockholms tingsrätt redan 2014, var det  svaranden inlett tvisten genom Kronofogdemyndigheten med att påstå att kärandena var skyldig svaranden stora belopp. Målet togs upp i Stockholms tingsrätt. Svaranden tog strax tillbaka hela sin fordran, utan några förbehåll, men försökte ändå komma åt kärandena försätta kärandena i konkurs, genom att påstå att kärandena undanhållit sin momsredovisning genom att inte betala moms, vilket inte stämde och sedan på nytt skriva om den redan avskrivna skulden i Uddevalla tingsrätt som inte har med målet att göra.  

Målet flyttades först från Stockholm till Nacka tingsrätt, där kärandena förlorade,  gick upp i Svea hovrätt där kärandena på nytt förlorade.  Men kärandena vann i Högsta domstolen genom att kunna bevisa att momsen hade betalats in. Svaranden som redan hade tagit  tillbaka alla sina fordringsanspråk, men yrkade att kärandenas krav mot svarande i stället kulle överföras till Uddevalla tingsrätt. 

Samma mål flyttades till Uddevalla tingsrätt, där käranden tvingades att stämma om trots att han godkänt flytten och det hade räckt med att målet bara överfördes. Vad samma mål som först var föremål i Stockholms tingsrätt handlade om var att kärandens huvudman inte respekterat ingående skriftliga avtal som bägge parter godkänt och undertecknat där det också framgick att käranden kunde ha ytterligare skadeståndskrav som senare som var en följd av det allvarliga intrånget i kärandens verksamhet på grund av den tidsåtgång detta mål hittills tagit. Svaranden hade ju – trots påminnelser inte redovisat underlag för all fakturering – på ett korrekt sätt.  Justering uppåt kan ske först sedan käranden erhållit editionsunderlag och fått granska svarandens bokföring enligt avtal det avtal som inskickats till Stockholms tingsrätt redan år 2014 som två domare i Uddevalla tingsrätt inte tillät. 

När det gäller skadeståndets storlek – efter fem års arbete enligt avtal nr 1 beräknade käranden  redan år 2014 att svaranden lagt beslag på kunder som utan utan kärandes vetskap och inte redovisat alla underlag i tid eller överhuvudtaget, och underlåtit att redovisa alla uppdrag.  Uppdrag som huvudmannen själv lagt beslag på. Därför begärde käranden att direktiv 86/653/EEG om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter – där det finns fastställt hur avgångsvederlag skall beräknas som åberopades redan i stämningsansökan från 2014. Men vad som nu tillkommer är undanhållna vinster för käranden under 11 år (!) och att svaranden under själva förberedelsen kapat kärandenas gemensamma hemsida så kärandena inte kan bedriva någon verksamhet alls och att svaranden dessutom orderbekräftat alla uppdrag i eget namn. 

Att det föreligger ett handelsagenturförhållande mellan käranden och svarande , framgår av såväl avtal 1 och 2 vilket bekräftats av avtal ett av Uddevalla tingsrätt. Här inleds tvisten på nytt med domarens påstående att tvisten skulle vara preskriberad i avtal trots att det i avtalet framgår att avtal 2 är en förlängning av föregående avtal som gäller under 11 år, och således inte alls kan vara preskriberat, som domaren i en mellandom påstår och vägrar rätta till inför både mellandom och kommande huvudförhandling. 

Till skillnad mot hur Judge Judy arbetar där hon alltid frågar vilka bevis som parterna åberopar tillåter sig vissa svenska domare att undanhålla alla bevis som har betydelse för målets utgång. Det har skett  i flera rättegångar jag tagit del av och redan skrivit om.  

Det gäller även detta mål i Uddevalla tingsrätt, där den aktuella domaren inte bara avvisar alla bevis utan vad som står i det avtal mellan parterna som inskickats till Stockholms tingsrätt redan år 2014. Den berörda domaren avvisar också kommande förhör med svarandens anställda medan svaranden kommer att tillåtas vittna i den kommande huvudförhandlingen. 

Den berörda domaren som tidigare varit referent  avvisar också att kapningen av kärandenas hemsida yrkande som bevisligen kapats av svaranden och ordersystem skall återställas enligt avtal och som gör att både kärandens bolag utan  också både kärandenas aktbilaga  där kärandenas bokföringsbyrå och revisor skriftligen redogör för hur svaranden på ett flagrant sätt brutit mot det för bägge parterna skriftliga avtalet.  

Vad som hör till saken är att kärandena inte blivit ordentligt uppsagd i vare sig det första eller andra avtalet och att avgångsvederlag skall betalas först sedan avtalen upphört eftersom avtal nr 2 fortfarande gäller. Den granskning av svarandens bokföring som skall ske en gång per år tillsammans med kärandens revisor har ju aldrig skett genom att två olika domare i Uddevalla tingsrätt avvisat editionsförlägganden som är godkända av bägge parter och skall ske under hela avtalstiden.  

Låt mig först få säga att under ett kvarts sekel som jag skrivit om finansrättsliga frågor har jag intervjuat och skrivit om både advokater och domare och professorer som sköter sina uppdrag som de skall jag ser därför de domare i Uddevalla tingsrätt och de domstolar som fortfarande inte sköter sig som de borde som allvarliga, undantag som måste beivras.  

Fler domare borde följa Judge Judys exempel. Svenska domare  i alla rättsinstanser borde inte tillåts ha alla dessa sidouppdrag, som göra att de inte hinner med sitt eget arbete. Tjänstemannaansvaret borde gälla för  alla domare och jäv beivras redan i första rättsinstans. I flera fall som jag bevittnat har domare somnat och när målet skall avgöras i huvudförhandling blir en ny domare som inte varit med om förberedelsen utsedd att leda förhandlingen. Domare som inte följer vare sig Avtalslagen, Europarätten eller Rättegångsbalken borde avskedas utan några avgångsvederlag. Därför föreslår jag att åtminstone några regeringsmedlemmar och riksdagsmän borde lyssna på hur Judge Judy agera och ta till sig hur svenska domare borde återupprätta förtroendet för svenska domstolar var rykte är skadat i grunden, utan att någon i regeringen eller ansvariga tjänstemän som har till uppgift att granska svenska domstolar vill förändra det som sker. 

 Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt