Den nya lagen om tjänstemannansvar, som trädde i kraft 1 augusti i år, ska tolkas fundamentalt olika beroende på om den aktualiseras i ett brottmål eller i ett tvistemål. Reformens kärna är införandet av det nya gradindelade brottet missbruk av offentlig ställning (20 kap. 2 § brottsbalken). Följande gäller för de båda domstolsprocesserna.
Tolkning i brottmål (Det straffrättsliga ansvaret) I brottmål är tolkningen strikt bunden till legalitetsprincipen och de specifika brottsrekvisit som regeringen fastslagit i i propositionen 2025/217 Krav på uppsåt (Medvetenhet): Lagen omfattar endast uppsåtliga handlingar. Det innebär att domstolen i ett brottmål helt ska bortse från vanliga mänskliga misstag, slarv, olyckliga omständigheter eller felbedömningar i otydliga regelverk. Tjänstemannen måste ha varit helt medveten om att handlingen stred mot gällande författningar och lagar som Sverige förbundit sig att följa. Vidare tillkommer syftesrekvisitet (otillbörlighet). För fällande dom räcker det inte att bara bryta mot en regel. Åklagaren måste bevisa att handlingen eller underlåtenheten gjordes i syfte att ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån,eller för att otillbörligt missgynna någon vilket kan ske om en domare inte ger tillfälle att låta vittnen höras som skulle kunna avgöra brottsmålet.
Utvidgat tillämpningsområde: Till skillnad från det klassiska brottet tjänstefel (som kräver direkt myndighetsutövning), omfattar det nya brottet all offentlig tjänst eller uppdrag. Domstolen kan alltså döma anställda inom stat, kommun och region samt politiker och privatanställda som utför offentliga uppdrag (t.ex. vid skattefinansierad upphandling), även om de inte fattar direkta myndighetsbeslut. Undantag finns för interna förseelser: Domstolen ska tolka lagen så att rena interna konflikter, brott mot interna policys, kollektivavtal eller anställningsavtal faller utanför det straffbara området. Detta ska istället hanteras arbetsrättsligt.
Straffskala: Normalgraden ger böter eller fängelse i högst 2 år. Vid grovt brott (där minimistraffet skärptes i reformen) döms till fängelse i 1,5 till 6 år.
Tolkning i tvistemål i domstolar (Det civilrättsliga och skadeståndsrättsliga ansvaret). I tvistemål prövas inte om tjänstemannen ska straffas med fängelse eller böter. Istället handlar det om skadestånd – antingen mellan en enskild/företag och staten/kommunen, eller mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det allmännas skadeståndsansvar (skadeståndslagen): Den nya brottsbalksbestämmelsen ändrar inte grundregeln att det är staten eller kommunen (det allmänna) som bär det primära ekonomiska ansvaret mot medborgarna vid felaktig hantering. En privatperson som drabbats av en tjänstemans maktmissbruk stämmer myndigheten i ett tvistemål, inte tjänstemannen personligen. Viadare har arbetsgivarens regressrätt mot tjänstemannen: om en myndighet tvingas betala skadestånd på grund av att en anställd begått det nya brottet missbruk av offentlig ställning, kan arbetsgivaren kräva pengarna tillbaka från tjänstemannen (så kallat regresskrav).
I tvistemål tolkar domstolen om den anställde har handlat i strid med sina skyldigheter i anställningen. Eftersom brottet kräver uppsåt och syftar till otillbörlig förmån, uppfylls i regel kraven på ”synnerliga skäl” i skadeståndslagen för att göra arbetstagaren personligen betalningsansvarig. Arbetsrättsliga tvister (LAS): Om tjänstemannen avskedas eller sägs upp till följd av agerandet, kan det leda till ett tvistemål i Arbetsdomstolen eller tingsrätten. Domstolen använder då den straffrättsliga fällande domen (eller bevisningen om uppsåtligt maktmissbruk) som grund för att bedöma om det förelegat laga grund för avskedande enligt lagen om anställningsskydd (LAS).
Svenska domstolar måste följa lagar och förordningar. Det är en grundläggande princip i den svenska rättsordningen att domstolarna är skyldiga att döma enligt gällande rätt. Enligt regeringsformen ska domstolarna pröva om en lag strider mot grundlagen (så kallad normprövning). Om en domstol finner att en lag strider mot en grundlag eller en överordnad författning, får den i vissa fall låta bli att tillämpa den EU-rätt: Sverige är medlem i EU, och EU-rätt har företräde framför svensk lag. Om en svensk lag strider mot direkt tillämplig EU-rätt, ska domstolen ge företräde åt EU-rätten. Objektivitet och självständighet: Domstolarna är självständiga i sitt dömande. Varken regeringen eller andra myndigheter får lägga sig i hur en domstol avgör ett enskilt fall. EU-rätt har företräde framför svensk lag. EU-domstolen (Luxemburg) avgör EU-lagstvister, ger förhandsavgöranden, är högsta instans.
I flera fall som jag redan skrivit om har svenska domstolar vare sig följt lagar och förordningar. Det gäller både tolkningen av Avtalsrätten EU-rätten och Handelsagenturlagen. I dessa fall har man också brutit mot sitt tjänstmannaansvar vilket är straffbart. I brottsmål bär Staten och kostnaden för processen och utredningsbördan. Målsäganden behöver inte riskera sin ekonomi för att bevisningen ska säkras eller att målet skall prövas i domstol men är skyldig agera om det redan är bevisat att godkända och bevittnade avtal aldrig har följts. I ett tvistemål får målsägaren (käranden) och motparten (svaranden) stå helt på egna ben. Käranden bär hela bevisbördan som domstolen är skyldig att utreda i både mellandom och slutlig dom. Förloras målet tvingas käranden stå för hela kostnaden vilket förutsätter att domstolen prövat målet korrekt och följt gällande lagar. Om inte måste målet prövas på nytt genom anmälan till Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) och genom resning.
Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt