Författare: Leif V Erixell

Detta tal höls av ordf. för MRRS på Swexitdagen på Sergelstorg den 9 maj, 2026.

”Jag heter Leif V Erixell och är ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige. Vi är en ideell förening helt utan kopplingar till politiska partier. Vi är en helt självständig kraft i den svenska opinionsbildningen.

Vi arbetar för att stärka den svenska demokratin genom ökat folkstyre och att stärka grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och äganderätt.

Varför vi är här idag är för att stå upp för den svenska demokratin som ju de facto krymper i sin beslutanderätt för varje dag som går till förmån för de större länderna i EU och det enorma byråkratiska – och som en aggressiv cancer växande – maktkomplexet i Bryssel, ur vars labyrinter det ständigt strömmar kostsamma och för den svenska och europeiska ekonomin och vårt välstånd och frihet, destruktiva lagar och regleringar.

Det är klart att vi ska ha ett samarbete med Europa och det var ju det som svenska folket sade ja till i folkomröstningen 1994.

Tullfrihet, jättebra. Fritt kulturellt utbyte. Jättebra. Polisärt samarbete för att bekämpa gränsöverskridande kriminalitet. Jättebra.

Men vad har eurokraterna i Bryssel och de stora länderna i Europa med hur vi hanterar fisket i Bottenviken, hur vi hanterar vargstammen, vad vi gör med våra – för beredskap, natur och företag livsviktiga – mindre vattenkraftverk, vårt skogsbruk, hur vi hanterar frågan om ”klimatet” och vilka som ska sitta i våra företags styrelsen (där man nu kräver kvotering)?  Förstås ingenting ur ett svenskt demokratiskt perspektiv.

Det har man inte med att göra i Bryssel eftersom i Sverige ska det vara svenska folket som bestämmer. Det står ju faktiskt grundlagen, första paragrafen:” ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Och det betyder att den inte ska utgår från Bryssel. Punkt.

EU-medlemskapet är ur denna synvinkel faktiskt inget annat än ett grundlagsbrott. Sedan hjälper det inte att man smugit in ett antal paragrafer, som knappt någon svensk fått ta ställning till i ett val som försöker nullifiera denna portalparagraf som 6 § 10 kapitlet där man överlåtit all beslutande rätt som inte rör statsskickets grunder till EU. Fullständigt häpnadsväckande att man lyckats smuggla in en sådan paragraf i grundlagen i princip helt utan debatt inför en valrörelse och ännu mindre en särskild folkomröstning i saken, vilket i en demokrati värd namnet bode varit självklart.

Överger man den principen – att i Sverige bestämmer svenska folket genom sina ombud över Sverige –  vilket vår politiska klass tyvärr har gjort – så förtjänar man att kallas en fiende till den svenska demokratin. Och det är ingen åsikt det är ett faktum. Beräkningar visar att runt 50 % av de lagar och förordningar som tas i riksdagen har sitt ursprung i EU och samma sak – och sannolikt ännu mer – i  kommunerna.

Låt os alltså slå fast: att krympa de domäner över vilka den svenska demokratin har beslutanderätt är demokratifientligt visavi det svenska folket och vår demokrati. Per definition.  Det går inte att komma runt.

Svenska folket har heller aldrig någonsin sagt ja till den smygande maktöverföringen till centralisterna i EU som vår politiska klass låtit ske.

Att denna succesiva maktöverföring har varit demokratisk godkänt av folket i någon verklig och djupare mening, är helt enkelt inte sant. Väljarna har liksom i en slags naivt förtroende trott att våra politiker verkligen skulle värnande det nationella självbestämmandet, allt skulle ju bli så bra. Men nu drygt 30 år efter folkomröstningen så vaknar vi upp till det sorgliga faktum att det förtroendet har man tyvärr svikit.

Det är också helt uppenbart att EU för länge sedan skrotat den princip, den så kallade subsidiaritetsprincipen, som man sade skulle rädda det nationella självbestämmandet. Makten skulle stanna på de nivå som berördes av den sade man. EU skulle bara ta det som de enskilda länderna inte kunde hantera själva.

Och hur blev det? Nära nog ingenting är längre kvar av det nationella självbestämmande och därmed av den svenska demokratins omfång, dvs. den har krympt och fortsätter att krympa i takt med att regleringsfloden fortsätter att välla in.

Man talade t.ex. om att någon beskattningsrätt skulle EU aldrig få, inte en chans! Men nu ligger det skarpa förslag på bordet att man ska börja införa en EU skatt på företagen för att kunna finansiera alla de megalomaniska feltänkta projekt man drivit igenom som t.ex. coronafonden.

Den enorma och ständigt svällande EU-budgeten, (till vilka vi för övrigt är nettoinbetalare d.v.s vi betalar mycket mer än vi får tillbaka i den planekonomiska snurran), räcker inte längre för EU-kolossen omätliga hunger efter nya resurser. Det är rätt skrämmande faktiskt hur långt det har gått sedan 1994.

Jag avrunda med att kommentera en artikel i Aftonbladet idag som har rubriken ”Den som inte firar EU idag är en idiot”. Man blir så trött…

Alltså: Definierar man att demokrati i ett land är lika med nationellt självbestämmande – antingen via folkomröstningar som i Schweiz eller via ombud som i den representativa demokratin – och om man respekterar portalparagrafer i grundlagen som slår fast folkstyre och att man inte vill bli en dörrmatta för andra länder och en centralistisk utrikesbaserad byråkrati, vad är man då? Jo, då är man en äkta och sann svensk demokrat. Så vem är en idiot här egentligen?
Ni vet svaret.

Jag vill sluta med en uppmaning att stödja Medborgarrättsrörelsen i Sverige, Gå in på hemsidan mrrs.se och stöd oss i kampen för att bevara och stärka den svenska demokratin. Vi behöver verkligen en demokratisk Omstart i det här landet! Tillsammans kan vi göra skillnad.

Tack för ordet.

Det är ett stort underbetyg till de borgerliga partiernas analysförmåga att de inte insett att vår nuvarande regeringsform (RF) i det stora hela är en produkt av socialdemokraternas och vänsterliberalers syn på staten och att vänsterideologiska bråte finns inlagt i var och varannan paragraf – något som inte bör permanentas.

Som jag och Medborgarrättsrörelsen i Sverige har skrivit >>tidigare så möter RF inte de rimliga krav man kan ställa på en frihetlig, nationellt sammanhållande, meritokratisk och medborgartillvänd konstitution.

Lite historik

Som bekant så planerades och tillkom RF i slutet den socialdemokratiskt styrda statsmaktens tillväxtperiod då den ”demokratiska socialismen” (socialism via successiv lagstiftning – enligt principen ”de små stegens tyranni”) stod i zenit. Den nattväktarstat vi hade i början av 1900-talet kom att bli en paternalistisk överhets- och socialstat (medborgaren skulle tas om hand av det offentliga ”från vaggan till graven”).

Staten gick från ett skatteupptag på cirka 10 procent vid 1900-talets början till över 50 procent som mest och nu runt 40 procent av BNP, och med en samtidig tillväxt av myndigheter och offentlig byråkrati till tidigare aldrig skådade nivåer.

Man kan med goda skäl kalla detta den på den demokratiska socialismen byggda paternalistiska socialstaten. När denna stod på sin höjdpunkt i början av 1970-talet – och genererade ett så högt skattetrycket att stora företag som IKEA flydde landet – beslöt den politiska klassen att genomföra en radikal grundlagsreform. Allt detta speglas i många av RF:s paragrafer.

Att då, i praktiken, ge vänsterblocket veto mot alla försök att reformera RF i mer frihetlig och meritokratisk och icke-multikulturalistisk riktning, är otroligt märkligt – och ett historiskt misstag. Efter den föreslagna ändringen som ju kräver 2/3 majoritet i den andra omröstningen av en grundlagsändring efter ett val, så behöver vänsterblocket (S,V och MP) tillsammans komma ned på 30 % av mandaten eller mindre i riksdagen, vilket under överskådlig tid måste betraktas som utopiskt.

Några exempel på det vänsterideologiska bråte som nämnts ovan

1. Det kommunala självstyret (subsidiaritetsprincipen) är eliminerat.Trots att det i RF: portalparagraf står att landet ska styras genom just kommunalt självstyre har man genom 14 kap 3 § dödförklarat den paragrafen genom att skriva in att kommunala självstyret kan inskränkas, även om en sådan inte bör ”…gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den”. Har man ett ändamål (som exempelvis att ta skattemedel från välskötta kommuner och ge till misskötta) så är det fritt fram. Här har centralismen således upphävt den sista resten av verklig vertikal maktdelning.

2. En andra kammare – verklig maktdelning – saknas
   Sveriges konstitution är extrem centralistisk – precis som alla socialistiska stater och totalitärt inriktade stater, som av en händelse, är. Den geniala idén om maktdelning fick sitt mest pregnanta uttryck i Charles-Louis de Secondat Montesquieus skrifter som föreskriver maktdelning i staten med motivet att dels undvika despoti från en enda maktnivå och dels göra lagstiftningsprocessen trögare och mer genomtröskad så att förhastad och undermålig av tillfälliga opinionsstormar frampiskad lagstiftning bättre kan undvikas, saknar helt praktisk tillämpning i Sverige. Därför är skapandet av en andra kammare en högst rimlig reform men de centralistiska Socialdemokraterna och vänstern skulle aldrig acceptera en sådan högst rimlig och viktig reform men det verkar de borgerliga tycka är helt okej. Märkligt.

3. Anti-meritokrati och kollektivistisk identitetspolitik.
   Så här står det i 2 kap. 13 §: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet [alltså procentuell likhet i könsdelar definierat som ”rättvisa”, vår anm.] mellan män och kvinnor.”
   Detta betyder i praktiken att även om en person är lika eller bättre meriterad för en uppgift än någon med ett annat kön så ska denne, enligt regeringsformen, ändå kunna diskrimineras om det motsatta könet anses ”underrepresenterat”. Som professor Lotta Westerhäll sagt så innebär detta ”…de facto att grundlagen tillåter diskriminerande föreskrifter, som syftar till att främja jämställdhet.” Att ha en grundlag som genom vänsterideologisk kvoteringspolitik tillåter diskriminering p.g.a. kön torde vara en pinsamhet som borgerliga förment ”meritokratiska” politiker inte borde tolerera bli fastlåst i grundlagen.

4. Ogenomtänkt demokratism
   I 1 kap 2 § står: ”Det allmänna [d.v.s. staten] ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden”.
   Detta är som bäst okunnigt och som sämst ett medvetet sätt att förbereda för ett korporativistisk alt. socialistisk maktövertagande. Hur då?
   Demokratins grundläggande funktion och motivering är att de som innehar makten över våldsmonopolet ska kunna bytas ut utan inbördeskrig. Detta är den funktion som är den mest centrala och viktiga i demokratins existensberättigande. Därefter kommer möjligheten till öppen och genomlysande debatt kring lagstiftningen baserad på yttrandefrihet och en fungerande tredje statsmakt. Det finns däremot inget som säger att demokratins beslutsformer (majoritetsbeslut via konstanta omröstningar inom eller utom beslutande församlingar) är den enda rimliga och eftersträvansvärda organisationsformen i ett fritt samhälle. Det så viktiga näringslivet använder sig sällan av dessa beslutsformer. Där finns en tydlig hierarki bestående av ägandets prioritet (de som står risken via sina investeringar i tid och pengar). Det finns stiftelser och föreningar ned till familjer som fattar beslut på en mängd olika sätt. Utifrån nuvarande skrivning 1 kap 2 § så skulle det kunna låta så här vid en socialistisk majoritet i riksdagen: ”Med stöd av grundlagen anser vi att ett politiskt övertagande av det och det företaget/organisationen är rätt och riktigt – i avsikt att demokratisera dess organisationsform – eftersom det är i linje med demokratins idéer, som enligt grundlagen ska vara vägledande inom samhällets alla områden.” Ridå.

5. Den paternalistiska statens penetrering av den privata sfären och den enskilda människans agens
   
   I 1 kap. 2 § andra stycket kan vi läsa:
   “Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.” Det är förstås helt rimligt att staten ska sträva efter att genom inre rättstrygghet och skydd mot yttre hot samt goda incitament för näringsverksamhet ge alla människor i riket förutsättningar att följa sina drömmar och utveckla sin potential. Att däremot statens mål skulle var den enskildes “personliga välfärd”, vilken han eller hon endast själv kan definiera, är både orimligt och ovärdigt; ska staten alltså förbruka och portionera ut pengar/resurser för att medborgaren ska kunna uppnå ”personlig välfärd” i vilken rimligen dennes personliga och kulturell utveckling måste ingå? Vad skiljer detta från ett totalitärt samhälle som vill styra individens liv in i mista detalj? Svar: ingenting. Och ska staten verkligen “trygga rätten till arbete, bostad och utbildning”. Finns det något samhälle någonstans där det inte finns en rätt att bo någonstans eller en rätt att arbeta förutsatt hederlighet? Detta ska då skiljas från garanterandet av arbete och bostad, vilket förstås ingen stat kan göra (men som ändå indikeras av grundlagen), givet att man inte har en totalitär kontroll av bostads- och arbetsmarknaden och knappast ens då. ”God förutsättningar för hälsa”. Ja, okej, om staten via lagar och regler kan stävja miljöförstöring så är väl detta adekvat men skrivningen indikerar ändå styrning av människors livsval. Det är inte statens roll under en frihetlig konstitution. Men detta paternalistiskt-socialistiska bråte vill de borgerliga nu låsa fast i grundlagen för överskådlig tid.

6. Multikulturalismens är grundlagsfäst
   Allt fler underkänner multikulturalismen som en hållbar idé för ett sammanhållet samhälle, men borgerligheten tycker uppenbarligen att det är en jättebra idé att permanenta denna vänsterideologi i grundlagen.
   
   Multikulturalismens kärna kan sammanfattas med att alla kulturer har ”lika värde”. Den svenska kan inte anses ha företräde. Inte ens i Sverige. Kulturer som lider under ett klan- och hederstänkande som vi lämnade bakom oss för många århundraden sedan ska därmed inte bara beredas plats i vårt samhälle på samma nivå som den svenska, de ska också i sin separatism aktivt understödjas med sådant som statsbidrag till icke-svenska kulturföreningar och skattefinansierad hemspråksundervisning, där svenskan klassas som ett “andraspråk” – i Sverige. Denna splittringspolitik går på tvärs med tanken om nationell sammanhållning inom en pluralism av kulturell olikhet, sammanfattat i devisen ” E pluribus unum”/”av många en”.
   
   John Stuart Mill skrev i boken Representativ Democracy: ”…ett folk som består av olika nationaliteter och olika språk, utan en delad gemensam ansvarskänsla för det övergripande nationella, inte kan skapa den allmänna medborgerliga opinion och uppleva de delade gemensamma aktuella och historiska erfarenheter som krävs för att den representativa demokratin ska kunna fungera och i längden fortleva.”
   
   ”Men multikulturalismen är i RF stadfäst genom formuleringen i 1 kap. 2 §:
   ”…etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”
   
   Detta innebär de facto att riksdagen har byggt in en etnisk och kulturell splittring i själva grundlagen. Självklart ska olika kulturyttringar och språkliga variationer få finnas, men de får då som alla lokala och regionala dialekter och språkliga egenheter utvecklas av egen kraft och på eget initiativ i en civil spontan ordning. Det finns ingen frihetlig och nationellt sammanhållande princip (däremot är det klockren vänsterideologisk identitetspolitik) som säger att staten ska “främja” vissa representanter för kulturell, språklig och etnisk separatism. Det är att bygga in splittring och konflikt i själva konstitutionen och dessutom öppna för att fler än de grupper som nu definierats som privilegierade minoritetsgrupper kommer att kräva samma privilegier – tills Babels hus är ett faktum – och J S Mills farhågor besannats.
   
   Är det verkligen så att Ni vill låsa detta i grundlagen för överskådlig tid M, L och KD?

   P.S.
   Se även >>detta som är ytterligare ett grundlagshaveri av regeringen.
   Tyvärr. Man hade hoppas på mer insikt i dessa frågor.

Till samtliga partiledare i regeringen samt Jimmie Åkesson

Professor emeritus i ekonomi Lars Jonung hade en ytterst viktig artikel i Svenska Dagbladet den 29/4-25. Den hittas här>> 

I texten framgår och beskrivs det enorma maktkomplex som Socialdemokraterna byggt upp genom decennier av medveten maktpolitik. Här kan man verkligen tala om ”den djupa staten”!

Att kartlägga detta osunda och för vänskapskorruption vidöppna maktkomplex, som allt för många medborgare är omedvetna om, borde vara en central uppgift för en ”borgerlig” regering med stödparti.

Lars Jonung:
”Det är hög tid för en ny Koncentrationsutredning med fokus på det socialdemokratiska affärskomplexet nu när vi ser hur den liberala demokratin hotas av sammanväxten av politisk och ekonomisk makt i vår värld.”

Vi i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, som länge kämpat för ett friare och okorrumperat Sverige håller med Lars Jonung och uppmanar härmed regeringen att tillsätta nämnda utredning.

Tacksam för svar!

Vänligen

Leif V Erixell
Ordf. i Medborgarrättsrörelsen i Sverige
www.mrrs.se

____________________________

Här ett utdrag ur Lars Jonungs artikel.

”Det är hög tid att det socialdemokratiska affärskomplexet kartläggs genom en ambitiös statlig offentlig utredning byggd på etablerad samhällsvetenskaplig forskning. En sådan undersökning kräver omfattande resurser och många år av arbete. Utredningen bör ha fyra huvuduppgifter.

Först ska den kartlägga hela S-komplexets framväxt, drivkrafter och omfattning. Här ska den jämföra mönstret i några kommuner med långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav med bilden i kommuner med utdraget borgerligt styre.

I nästa steg ska utredningen beräkna storleken på det ekonomiska stöd via politiska beslut som direkt eller indirekt överförts till företag och organisationer närstående socialdemokratin. Det kommer att röra sig om enorma belopp med tanke på bland annat de subventioner som öppet getts till HSB och Riksbyggen via gynnsamma lån och räntor. Hyresgäströrelsen är ett annat exempel. Den har idag i praktiken en beskattningsrätt av hyresgäster som ger en inkomst på långt över 200 miljoner kronor årligen.

Undersökningen bör täcka hela efterkrigstiden för att ge en balanserad historisk kalkyl. 

I ett tredje steg ska utredningen studera effekterna på svensk ekonomisk tillväxt av det politiska affärskomplexet. I vilken utsträckning har denna struktur påverkat vår tillväxt? Frågan är berättigad eftersom Sverige tappade i välstånd i förhållande till jämförbara länder under den senare hälften av 1900-talet, det vill säga under det långa socialdemokratiska maktinnehavet. 
Slutligen, som en fjärde punkt, ska utredningen analysera om och hur den liberala demokratin kan skyddas från det korporativa system som S-partiet byggt upp. Vilka åtgärder kan stärka grunden för den liberala demokratin? En årlig och öppen redovisning för varje kommun om sambanden mellan S-partiets affärskomplex och den kommunala verksamheten vore en metod att ge väljarna information som skulle främja den lokala demokratin.

Denna fjärde punkt bör vara ett centralt avsnitt i utredningen – en punkt som aktualiserats av den politiska korruptionen i vår omvärld. Om utredningen skulle dra slutsatsen att det socialdemokratiska affärskomplexet har främjat den liberala demokratin i Sverige trots inslaget av kompiskorporativism, bör den i logikens namn föreslå hur andra politiska partier än S-partiet ska få bättre möjligheter att starta egna butiker, bensinstationer, försäkringsbolag, fackföreningar, hyresgäströrelser, begravningsbyråer, juristbyråer och så vidare. Konkurrensen mellan olika partipolitiska affärskomplex borde ju då förstärka den liberala demokratin.

Under åren 1961–1975 arbetade den statliga Koncentrationsutredningen för att kartlägga maktkoncentration och ägarstruktur inom det privata näringslivet. Den producerade inte mindre än åtta delbetänkanden liksom en rad doktorsavhandlingar under sina fjorton år.

Det är hög tid för en ny Koncentrationsutredning med fokus på det socialdemokratiska affärskomplexet nu när vi ser hur den liberala demokratin hotas av sammanväxten av politisk och ekonomisk makt i vår värld.”

Det Klimatpolitiska rådet består av några  professorer och ekonomer som har det gemensamt att de köpt FN-chefen Antonio Guterres klimatalarmism. Som akademiker har de därmed avsvurit sig sin popperianska vetenskapliga heder i det de inte på något sätt undersökt eller ifrågasatt de hypoteser och påståenden som präglar både FN-chefens och EU:s regleringsinflatoriska klimatpolitik. Hade de gjort det så skulle de ju inte ställt upp i rådet från början.

Eftersom ingenting EU gör för ”klimatet” har någon som helst nämnvärd effekt på det faktiska globala klimatet (se nedan), så innebär det att dessa personer inte bara har satt sin akademiska heder i pant för lite medialt inflytande och en ”grön” gloria av ”vi skyddar planeten från undergång”-typ; misstanken att de även sitter där av rent pekuniära skäl är svår att slå ifrån sig. Och ett sista motiv, som ju är bevisat i handling är för att kunna utöva pennalistisk makt mot de förnuftiga krafter som, under ständig attack och utfulning, kräver realism i klimatdebatten och ett stopp på den regelhysteri som hotar att kväva Europas välståndsutveckling och medborgarns frihet.

Ekonom missar den basala kalkylen
Rådet har en nationalekonom vid namn Olof Johansson Stenman. Denne (Mp?)-ekonom förmår dock inte göra följande enkla ekvationer vilka varje person med lite intresse och envishet kan arbeta fram, förutsatt att man inte är låst av förutfattade meningar om sakernas tillstånd.

Människan står för ca 4-6 % av alla utsläpp av det årliga flödet av växthusgaser (fluktuerar men låt oss säga 5 %), av vilka CO2 är den centrala. Resterande 95 % står naturen själv för. Av dessa 5 % står Europa för ca 7 %. 7 % av 5 % innebär att EU-länderna står för ca 0,35 % av de totala utsläppen på planeten. Omräknat till ppm (parts per million som CO2 mäts i) blir det 0.018 (0,35 % av 40 Gigaton/Gt [människans del av det totala utsläppen]: 40 x 0.0035 = 0.14 Gt CO₂  =  0.14 ÷ 7.8 [7,8 Gigaton CO2 = 1 ppm]  ≈ 0.018 ppm). Detta är helt betydelselöst visavi temperaturpåverkan.

Men eftersom det är nettoeffekten av de mänskliga utsläppen som anses öka temperaturen så måste vi räkna med all 7 procenten som  ”värmeeffekt”. Naturens utsläpp (de övriga 95 procenten) anses vara ”i balans” med upptaget. Klimatalarmisterna anser att de är människan som är huvudorsak till den begränsade uppvärmningen sedan ca 1850. Naturliga variationer och orsaker anses spela en marginell roll eller förnekas helt.

Vi räknar således om och finner då att om EU skulle eliminerade alla sina CO2-utsläpp i morgon dag (”netto-noll!”) så skulle effekten på CO2 i atmosfären minska med blygsamma ca 0,36 ppm i de årliga flödet: (7 % av 40 Gt: 40 x 0.07 = 2.8  Gt CO₂  =  2.8 ÷7.8  ≈ 0.36 ppm). Effekten av detta på ”klimatet”– och dess blygsamma uppvärmning (som förövrigt sker mest vintertid och på nätterna) skulle, om vi utgår från CO2-hypotesen, innebära några tusendels grader minus (ca -0.0001–0.002 °C).vilket både är helt betydelselöst och praktiskt omätbart. Och då ska det noteras att CO2s effekt är logaritmisk d.v.s dess effekt minskar ju mer som tillförs, så effekten är då sannolikt ännu mindre.

Hade nämnde ekonom gjort dessa basala kalkyler så hade han och övriga i rådet insett att de var ute i ogjort väder och mangrant avgått. Men eftersom rådet uppenbarligen inte drivs av ett vetenskapligt förhållningssätt, så borde det vara ett lätt beslut av regeringen att upplösa rådet.

Det är svårt att se vitsen med att ha ett råd som på osaklig grund agerar som piskare av regeringen, såvitt regeringen och klimatministern inte drivs av en uttalad masochism. Så länge rådet är kvar måste vi tyvärr dra slutsatsen att det är precis så det de i grund och botten är.

Men vi ska vara ett föredöme!
Det Europa gör är som sagt betydelselöst för det globala klimatet. Återstår argumentet att vi ska vara ett föredöme. Genom vår egen flagellantism så visar vi andra hur det ska gå till att ”rädda planeten”. Men nu är det så att att Kina, Indien, Ryssland och nu även USA ger tusan i hur vi späker oss här som något slags föredöme. De prioriterar sina egna länders välstånd och har säkerligen även insett det minimala problem som den ökning av ca +1 grad C som skett sedan den lilla istidens helvete före 1850 inneburit. Tvärtom ska vi vara tacksamma för att att sluppit ut ur kylan. Och som data visar i all seriös klimatforskning så har denna blygsamma uppvärmning som skett ägt rum på det norra halvklotet och mest vintertid och på nätterna. Tittar vi i empiriska data som t.ex. från EM-DAT, så finner vi inga farliga trender för olika klimathändelser och definitiv inga som på minsta sätt skulle motivera de drakoniska och från EU centraldirigerade och extremt kostsamma projekt som kalls ”den gröna omställningen”. (För en initierad faktasammanställning av klimatforskningens nuvarande tillstånd se boken ”Professionell klimatbevakning”). Ingen som helst ko på isen alltså.

Europa som föredöme?  Inte på något sätt! Omvärlden utanför Europa har all all anledning, baserat på fakta och välståndsargument, att tvärtom se på Europa som ett varnande exempel.

Exit irrationalismen?
Ovanstående fakta och beräkningar visar alltså hur totalt irrationell  EU:s regelhysteri är kring klimatfrågan och den ”gröna omställningen”. Den är inget annat än ett dirigistiskt försök för eurokratin och dess uppdragsgivare att dels skaffa sig mer pennalistisk makt, dels att därigenom få en anledning att öka skatteintäkterna och under tiden inbilla sig att man bär på gröna glorior. Glorior som vi nu tvingas konstatera i själva verket är gröna dumstrutar, senast sittande på investerarna i Northvolt. Irrationalism och halleluljakörer bygger förstås inte välstånd för fler än de gröna entreprenörer som ser tillfället och tar det. För övriga och samhället i stort följer endast kapitalförstöring, armod och ofrihet. Och vi har tyvärr bara sett början – om ingen radikal tillnyktring sker.

Klimatmålens umbärlighet
EU:s och Sveriges klimatmål är som visats ovan helt onödiga. Beräkningar visar att EU har producerat ca 39 000 nya regler bara under perioden 2010–2025. En stor del av dessa rör klimatfrågor. Det finns som redan indikerats inga empiriska data över klimattrender som visar att vi skulle stå inför något överhängande hot inom överskådlig framtid. En förutsättning är förstås att vi får behålla billig och pålitlig energi – ”förnybart” går därmed bort–  vilket gör att vi kan anpassa oss till allt som olika väderhändelser  kan innebära, även om olika extremväderhändelser, som följt oss sedan Hedenhös, alltid kommer att ställa till skador, vilka dock blir ännu värre ju fattigare vi är, vilket vi kommer att bli genom t.ex. massiva klimatregleringar och galna energisatsningar.

Som Bjorn Lomberg visat så skulle det kosta i runda tal 36,2 biljoner svenska kronor, enligt aktuell växelkursen visavi Euron, att nå EUs. klimatmål om ”netto-noll” 2050, vilket är mer än alla statliga kärnåtaganden i samtliga EU-länder tillsammans. Men även om man kan tvista om detaljer i dessa siffror så kvarstår faktum att det är astronomiska kostnader vi talar om och de kan bara betyda en sak –  en säker väg, om inte till kokurs, så ett kataklysmiskt elände i Europa. 

Sverige vill alltid vara en ”gold standard”…
Till yttermera visso har Sverige, sin vana trogen, inte bara följt EU:s påbud utan vridit upp dem ett snäpp till och infört ett mål om ”klimatneutralitet”till 2045 (S och Mp-regeringen). EU förestavar en minskning av ”utsläppen med 55% jämfört med 1990 års nivåer. Sverige slår till med 85 % och bröstar upp sig samtidigt som den gröna glorian/struten glöder. EU vill minska utsläppen inom transportsektorn till 90 % 2050. Sverige ska ha en helt fossilfri transportsektor till 2040 (S-Mp), vilken ingen seriös bedömare anser vara ens avlägset möjligt, än mindre nödvändigt ur klimatsynpunkt. Ändå är dessa och andra klimatmål kvar och klavbinder våra politiker.

Dags för medborgarn att vakna
Medborgarna måste börja inse med vilken liten visdom landet och EU styrs i denna fråga och göra något åt det. Det parti eller partier som nu på allvar börjar plädera för ett övergivande av dessa vansinniga klimatmål – inklusive det djupt destruktiva förbudet mot nytillverkade fossildrivna fordon – och istället sikta på en marknadsdriven teknikutveckling för att minska skadliga ämnen i luft/avgaser vatten och livsmedel kommer, förutom att bli föremål för den sedvanliga svenska utstötningsmekanismen för sanningsägare som pekar i en annan riktning än det fiskstimmet vinglar mot, att vinna alla förnuftiga medborgares gillande – och röster. Att få rätt i historieboken är heller ingen liten sak. Våga vinn!

Ursula von der Leyens ”Man on the moon moment” betyder, när allt kommer omkring och saken är genomlyst, inget annat än ett ”Tomtar på loftet- moment. Och det borde vi ha fått nog av nu. Medborgarna har alla en möjlighet att se till att det blir ett slut på galenskapen vid valet 2026 och i nästa EU-val. Tar man int de tillfällena att vrida saker och ting i rätt riktning, så får man faktiskt skylla sig själva för det garanterade bakvatten och den stagnation som man då med tvingande logik skapat för sig själva och sina barn och barnbarn.

Det verkar inte bättre än att vi har en Justitiekansler som är mer intresserad av att skydda rikspolischefen Petra Lundh (som var djupt insyltat i övergreppen mot Karl Hedin) än att ge en medborgare som utsatts för ett exempellöst rättsövergrepp upprättelse.

Vi tvingas då konstaterat att staten i denna viktiga del är korrupt.

Johan Westerholm sammanfattar Hedins stämningsansökan:

”Karl Hedin yrkar att staten är skadeståndsskyldig för:

Olovlig telefonavlyssning: Beslut om hemlig avlyssning saknade laglig grund enligt rättegångsbalken, vilket kränkte Hedins integritet.

Felaktig hantering av bevis: Ett telefonsamtal med Hedins syster återgavs felaktigt, vilket ledde till ogrundad häktning.

Misskötsel av “det trovärdiga vittnet”: Upplysningspersonens uppgifter var otillförlitliga då hon var föremål för bland annat utredning för stämpling till mord, och polisen utsatte henne för otillbörliga påtryckningar.

Ogrundat frihetsberövande: 31 dagar i häkte under svåra förhållanden, baserat på falska grunder.

obefogat åtal: Åklagaren Lars Magnusson väckte åtal trots brist på bevis, och överklagandet saknade grund.

Orättmätigt vapenbeslag: Hedin berövades sina jaktvapen i över tre år, trots frikännande dom.”

Allt är således upplagt för att JK ska ge Karl Hedin upprättelse.
”JK har befogenhet att anmäla försumliga tjänstemän till respektive personalansvarsnämnd samt som särskild åklagare åtala för fel och försumlighet i tjänsten.”

Men…JK menar att hela stämningsansökan ”…skall avslås i sin helhet och inte ens prövas i tingsrätten.

Och anledningen….?
”Genom att JK motsätter sig tingsrättens prövning av stämningsansökan i sin helhet faller myndigheten in bakom bland annat nuvarande rikspolischef Petra Lundh som i sin roll som riksåklagare menade att de eventuella fel som begåtts, som ledde till inte bara de rättsliga övergrepp en olaglig avlyssning innebär, att även häktningen av Hedin samt den omfattande negativa publicitet som Hedin och bolaget fick uppleva om det ens var tjänstefel var så ringa att de inte går att pröva rättsligt.”

”Lundh hade [och har=?] vidare uppfattningen att jaktbrott borde jämföras med grovt narkotikabrott och terrorism. ”Denna inställning till jägare präglade även gripandet av Hedin där den nationella insatsstyrkan kallades in.”

Så hur tror Ni att ett bejakande från JK av stämningen mot staten hade tagits emot på högsta ort? Just det.

”Trots att dessa övergrepp är i strid med Europakonventionen menar JK i sitt svar att det vare sig från Åklagarmyndighetens, Polismyndighetens eller Västmanlands tingsrätts sida har det skett några överträdelser av Karl Hedins rättigheter”

Och de rättsliga och medborgartillvända argumenten för detta?
Saknas helt.

Ergo: JK är uppenbarligen en maktens förlängda arm.
En nickedocka. Medborgarna göre sig icke besvär.
I alla fall inte när mäktiga intressen och personer utmanas.

Här är länken till Westerholms artikel: