Språkfrågan är grundläggande för vår demokrati

En sak som det talas alldeles för lite om i valrörelsen är vikten av ett gemensamt språk som fungerar överallt i landet och på alla arbetsplatser och som faktiskt är en förutsättning för både nationell sammanhållning (d.v.s motsatsen till etnokulturell splittring/enklavering), förståelse av historien och kulturen och därmed identiteten samt inte minst själva demokratins fortlevnad.
Utan ett sådant förstör man nämligen själva förutsättningen för den livsviktiga diskussionen ”på torget” om gemensamma problem och angelägenheter. Redan J.S. Mill skrev (i Representative Democracy):

” …ett folk som består av olika nationaliteter och olika språk, utan en delad gemensam ansvarskänsla för det övergripande nationella, kan inte skapa den allmänna medborgerliga opinion och uppleva de delade gemensamma aktuella och historiska erfarenheter som krävs för att den representativa demokratin ska kunna fungera och i längden fortleva.”

.
Sara Skyttedal skriver i Aftonbladet (5/9-22):
”Ett exempel är att skattebetalarna ännu står för tolktjänster inom vården för personer som vistats i Sverige i många år. Ett annat exempel märker den som nu i valtider gör ett besök i partiernas valstugor.”
Frågan är självklar:
”Men varför ska skattebetalarna finansiera valinformation på arabiska eller somaliska?”
Vidare:
”Att understryka skyldigheten att lära sig svenska bör, inte minst mot bakgrund av den massiva segregationen och de många utanförskapsområdena, väga tyngre än den dogmatiska jakten på att höja valdeltagandet. ”
”…den som inte behärskar svenska är inte heller i någon reell mening en del av det svenska samhället, och kan därför inte heller förväntas fatta ett välinformerat beslut i röstlokalen.”
.
Självklart är det så.
.
Luai Ahmed i Bulletin (5/9-22):

.
”Försök förstå att det förhåller sig så idag att 635 000 personer har beviljats svenskt medborgarskap utan några som helst krav på kunskaper i svenska, alltså nyckeln till att förstå och bli förstådd av samhället.

Det är lite som om halva Stockholms befolkning skulle utvandra till Egypten, inte lära sig arabiska, men ändå få rösträtt efter några år i landet och få vara med och bestämma hur den egyptiska regeringen ska se ut och vilka lagar som ska stiftas.”
.

Men överallt befordrar regeringen och dess samarbetspartners i riksdagen istället språkförbistringen och bygger Babels hus sten för sten (hemspråkspolitiken t.ex. är en demokratisk patologi).
Det pinsamma är att de inte tycks fatta det själva utan man tycks tro att man är progressiva. Men det finns inget progressivt med att att söndra ett land och successivt bryta ned förutsättningarna för både demokratin och den nationella sammanhållningen.

Sara Skyttedal vågar inte ta steget fullt ut men även de s.k. minoritetsspråkens lagliga rätt att få samhällsinformation och skolundervisning (!) på sina små ”dialekter” måste skrotas. Samtliga av dessa grupper kan svenska och har inga problem att kommunicera med vårt gemensamma språk. Att då medvetet förespråka både ökade kostnader, byråkrati och språklig splittring är på sista raden bara nationellt självdestruktivt. Självklart ska alla som vill prata sin dialekt/”minoritetsspråk” få göra detta med det får ske, som med alla dialekter, efter eget behov och intresse (i en spontan ordning) och inte läggas på övriga grupper som ett skattefinansierat musealt selektivt splittringsprojekt. Helt bakvänt och feltänkt.

Det blågula blocket – nej, alla partier! – borde här gå ut hårdare, för den sammanhållna framtida demokratins skull. Det här rör nämligen grundläggande demokratiska värden. Annars väntar en mörk, fattig och dyster framtid – i Babels hus. Garanterat.

Här>> är länken till Sara Skyttedals artikel.
Och här>> är länken till Luai Ahmeds text.

Skatt är en frihetsfråga

Den fjärde versen i Internationalen har textraden: ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner”.  Socialdemokraterna brukar som bekant sjunga detta musikstycke under 1 maj men även under kongresser. Dock hörs sällan eller aldrig just denna vers. Förklaringen är enkel. Socialdemokraterna har sedan länge tagit avstånd från tanken bakom versen: att en beskattning av folket minskar deras frihet i samma takt som statens och byråkratins ökar. Skattetrycket är således en medborgarrättslig frihetsfråga, men den går numera på tvärs mot den socialdemokratiska idén om ”det starka samhället” d.v.s en paternalistisk, allvetande och mästrande överhetsstat.

Numera finns inga spår av denna i Internationalen nedlagda frihetsdrift i Socialdemokraternas politik. Istället är det empiriskt korrekt att konstatera att Socialdemokraterna numera bara har ett mantra:

Skatter är till för att höjas, kostnader är till för att vara kvar.

Det finns nämligen miljarder på miljarder att spara i en offentlig sektor som dignar av byråkrati och antalet myndigheter kan skäras ned till minst hälften (se t.ex. MED:s program, här >>) utan att det märks ett dugg för medborgarna (tvärtom luften blir lättare att andas). ”Biståndet” är ett svart hål, (se t.ex. här >> . och här>> ) t.ex. kan skäras ned till hälften minst. Med mera, med mera.

”De senaste mandatperioderna har de rödgröna höjt 46 skatter. Ändå vill de ta in ännu högre summor från oss. Varför är det så förtvivlat svårt för dem att dra ner på utgifter och lägga av med slöseri?” 

Så mycket går att göra, som sagt:

”Skärp kraven på de som lever på bidrag, så att fler kommer i jobb. Att så hiskeligt många som 1,3 miljoner inte är självförsörjande är fräckt mot alla som tvingas betala för ekonomisk bistånd eller står för arbetslösas sjukvård. Kostnaden för utanförskapet är minst 270 miljarder kronor årligen. ”

(Citaten ovan är från denna text >>  )

Men nej, nej. Här ska inte skäras i några kostnader!

Nya pålagor ska det vara! Nu senast för att stärka försvaret.

Socialdemokraterna borde med sin medborgarmotvända politik rimligen hänga på gärdsgårn istället för att vara med och tävla om regeringsmakten. Att de inte är det är ett kraftigt underbetyg både till våra ”granskande medier” och den del av väljarkåren som går omkring med proppar i öronen och skygglappar vid ögonen och låter sig ledas som fån av nämnda medier i deras totalt misslyckade roll som tredje statsmakt: den makt som borde vara på medborgarnas sida mot maktens korruption och slöseri men som istället sitter i knät på samma makt och ammas av den.

Många uppfattar med rätta att det idag finns ett skattegap. En diskrepans mellan hur mycket som betalas in och hur mycket som det offentliga levererar.” (Läs mer här>> )

Detta borde bli uppenbart för många fler, som sedan drar konsekvenserna av sina nya insikter i september. Ett fortsatt oansvarigt och rutinmässigt pungslående av svenska folket och dess företag är inte och har aldrig varit ett recept för frihet och välstånd.

Tvärtom.

MRRS remissvar till partiledarna och regeringen

Angående EU-kommisionens förslag om “Hållbar bolagsstyrning” vilket i högsta grad är ett ohållbart förslag.

Du hittar den högst berättigade kritiken av förslaget här >>

Dela gärna länken till alla politiskt inflytelserika personer du känner liksom alla andra som kan tänkas  bilda opinion i frågan. Det här gäller nämligen vårt framtida välstånds vara eller icke vara.

Mvh

Styrelsen MRRS

P.S.
Inlagan har skickats till samtliga partiledare, regeringen,  EU-nämnden i riksdagen och de flesta ledarsidor i landets större tidningar.

 

Groteskt och ovärdigt rättsövergrepp

 Rätten slår fast att Tomas ska betala 10 000 kronor i böter och skadestånd på sammanlagt 34 000 kronor till hijablärarna. Vidare ska han betala 11 200 kronor till staten för sin försvarare.”

Det här fallet är upprörande.

Domen skulle nämligen aldrig hålla om den kom upp i Europadomstolen (ECHR ). Åklagaren och poliserna visar en närmas chockerande okunskap om sakläget och förstnämnda visar en aktivism som är ovärdig vårt rättsväsende.

”Tomas tydliggjorde även för sina följare på Facebook att han ”inte pekar ut gruppen muslimer utan bara kräver att skolan ska vara politiskt och religiöst neutral, särskilt gäller det undervisande personal”.

Detta att kräva religiöst neutral klädsel hos lärare inom skolväsendet har stöd av flera domar från ECHR. Något som åklagaren är pinsamt omedveten om. (Se t.ex. kom. mål nr: 26625/02, och 65500/01, nr 44774/98, 42393/98.)

I sistnämnda fall, som först drevs till den Schweiziska författningsdomstolen och vars argument sedan godkändes av ECHR anfördes att: ”Slöjbärandet förbjöds med hänvisning till […] att sjalen utgjorde en ”uppenbar identifikationsmarkering som påverkar eleverna av deras lärare”.

Klagan från islamisterna avfärdades också med orden: ” …det är svårt att förena bärandet av huvudduk med principen om jämställdhet [slöja/hijab markerar kvinnan accept av sharia i vars regelverk hon är manifesterat mindre värd och underdånig oavsett vad hon själv säger], vilken är en grundläggande värdering i vårt samhälle”.

Notera här att ”jämställdhet” är en av det absolut mest centrala och hyllade normerna inom den svenska statsideologin; att denna norm ändå får stå tillbaka inom rättsväsendet säger mycket om hur långt krypandet inför islam och kritik av densamma har gått i det här landet.

Europadomstolen lade också till i sin dom till att den inverkan en tydlig religiös symbol kan ha på barn i en ålder då barn ”undrar över mycket och också är mer påverkbara än äldre elever”.

Således borde det vara självklart att skolpersonalen ska ha en neutral religiös klädsel. Att döma en man som efterfrågar detta är ett groteskt rättsligt övergrepp, som måste korrigeras.

”– Det är så kränkande. En pappa som bara vill skydda sina barn, hur kan man bötfälla en sådan person? Dessutom förklara mig som brottsling. Man ger mig inte något som helst skydd utifrån grundlagen och yttrandefrihet. Det är så långt gånget så den stora chocken är att samhället har blivit så här och att det är så här riggat, säger Tomas till Samnytt.”

Tomas måste överklaga och då få upprättelse. Åklagaren å sin sida måste omgående entledigas pga sin uppenbara brist på både rättskunskap och det upplysningstänkande som hela vår civilisation vilar på.

Läs om hela den absurda rättsprocessen här>>

En omogen konstitution

Två  personer, som allmänheten knappt får veta något om, har utsetts till Justitieråd i Högsta domstolen. Där ska de döma och bl.a. sätta de så viktiga prejudikaten.
Se här >>

Av vad man kan se så är valet dels ett exempel på sedvanlig anti-meritokratisk könskvotering (Domarnämnden kommer regelmässigt med ett av varje könsdel som förslag oavsett bakomliggande meriter hos sökande) samt att ingen av kandidaterna gjort sig känd för ökatt inslag av folkligt deltagande i dömandet i form av t.ex. jurys för svårare mål. Båda är fast förankrade i ett anti-medborgerligt och anti-naturrättsligt status quo (nuvarande system) och den ena har dessutom en tydligt socialdemokratisk profil.

Hur som helst.

Att utse justitieråd ska förstås inte tillfalla regeringen, med deras uppenbara incitament till politisering, utan av riksdagen efter en utförlig och publik hearing av kandidaterna. Riksdagen kan efter detta neka en kandidat varefter en ny måste utses.

Vidare måste den gravt politiserade Domarnämnden, som vaskar fram kandidaterna, (och som bl.a. har en majoritet ingående i det jävsintrikata statsfeministiska Hildanätverket. Läs mer om det här >> och här >>) ersättas med en institution med bredare inslag av både domare, advokater, riksdagsmän och medborgare.

Nuvarande system är konstitutionellt infantilt men belönar maktmanipulation.  Således försvaras det hårt av  S och övriga partier som bara låter det rulla på  och av andra för att de är konstitutionellt inkompetenta.

Så mycket som behöver korrigeras i vår konstitution.
Läs gärna mer om det i boken Omstart Sverige>>