Den som fortfarande tror att lagstiftningen om ”missaktning” av folkgrupp (men nu också ideologi/religion) är jämlikt verkande mot alla (inklusive judar, kristna och svenskar) och alls inte är en skydddsmekanism för islam och det muslimska brödraskapet måste i ljuset av fakta betraktas som förd bakom ljuset.
Magnus Norell förklarar varför (mina kommentarer mellan citaten):
”Det är uppenbart att ordalydelsen i lagen [om hets mot folkgrupp] i sig ger utrymme för olika tolkningar, vilket visar sig inte minst i hur lagen tillämpas och vem som åtalas enligt den. Både Jomshof och Paludan anmäldes för att ha kränkt islam och muslimer (enligt anmälarna och domen i Malmö). Samtidigt har ingen dömts för att ha uttryckt samma sak mot judar under alla de demonstrationer som ägt rum mot Israel och judar sedan den 7 oktober 2023.”
Och vad blev konsekvensen av fallet Jomshof?Jo. Det ”…skickades en signal till alla andra [politiker] att säger eller gör man något som av vissa kan upplevas som kränkande eller hatfullt mot islam, kan rättsliga åtgärder inte uteslutas.”
Mission accomplished. ”Låt islam och dess praktiker vara!”
Och detta från ett rättsväsende som är en del av en sekulär stat som i sin tur, i högtidstalen, sägs vara en del av det västerländska upplysningstänkandet. Var någonstans gick det snett? I skyddandet av Socialdemokraternas nya kärnväljare? Andra skäl?
”I fallet med Paludan är resonemanget också krystat. Det framgår tydligt när man läser domen.”
”Å ena sidan framhålls att brännandet av en bok, eller att offentligt kritisera islam inte i sig är olagligt. Men å andra sidan framhåller rätten att sådan kritik får ”inte klart överskrida gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion.”
Och var går den gränsen? Eller snarare ska ens en domstol ha rätten att sätta en gräns för kritik av ideologier poserande som religioner? Vi talar ju trots allt inte om personagrepp här eller uppvigling till våld (vilket självfallet ska lagföras).
”…vidare säger rätten att Paludan ”uttryckte missaktning mot bland annat muslimer och att hans agerande inte kan ursäktas som kritik mot islam eller som politiskt kampanjarbete”.
”Domslutet är varje teokrats dröm [just det, se ovan] och bidrar kraftfullt till att tysta en viktig debatt och att lämna fältet fritt för allsköns islamistiska aktivister och debattörer.”
”Bränn en koran och kalla islam ”jättedum” och du riskerar rättsliga påföljder, trots att det inte i sig är olagligt. Ett bättre sätt att tysta debatt är svårt att hitta.”
Återigen: mission accomplished men inte av ett islamskt rättsväsendet utan ett svenskt. Hurra för det?
Andra fall:
”Ann-Sofie Hermansson (S) i Göteborg i mars 2018 och anmälan mot riksdagsman Fredrik Kärrholm (M) av riksdagsledamoten Jamal El-Haj (S) i oktober 2023. I samtliga dessa fall handlar det inte i första hand om att få någon fälld. Syftet är i stället att markera vilket pris det medför att gå emot någon; ”om du kritiserar mig [för att jag t.ex. praktiserar vissa handlingar/beteenden sanktionerade av min icke-upplysningsbaserade religion/ideologi] så kommer det att bli rättssak”.
Någon som har missat mönstret?
Kan inte vara möjligt.
Således hög tid att ändra den djupt problematiska och skevt applicerade prinsessan på ärten- lagstiftningen kring det fjantiga begreppet ”missaktning” på grupp – och nu religionsnivå. Här har vi hamnat djupt ner i det regressiva mörkret. Dags att kravla upp.
”Det är därför hög tid att ändra hetslagstiftningen, annars har vi i praktiken fört in en ny lag mot blasfemi, dessutom enbart gällande islam. Med tanke på Sveriges stolta yttrandefrihetshistoria måste vi väl ändå kunna bättre? Minns att Hjalmar Branting fick fängelse 1889 för hädelse. Vi vill väl inte tillbaka till den tiden?”
Fast, det är tyvärr just dit vi är på väg.
Vad säger Justitieministern? Inte kan det väl vara så att han är passiv för att inte lilla L ska gå i taket (för att inte tala om S!). Bättre då att muslimska brödraskapet för fortsätta ha festdagar för att polisen antas därigenom slippa ”oroligheter”? Inte kan väl yttrandefriheten få gå före ”risken för oroligheter”? Bort det? Frågorna hänger onekligen i luften.
Många väntar på ett svar. Men det lär tyvärr inte komma. Mäktiga krafter är däremot. Således kvarstår skymfen mot den en gång stolta svenska yttrandefrihetstraditionen (före andra världskriget…). Det ända vi kan göra – annat än att föra debatt och rösta rätt i nästa val – är att notera passiviteten hos lagstiftaren i loggboken, inför den framtida historieskrivningen.
Den blir inte vacker (om den tillåts att skrivas…).
Magnus Norells text hittas >>här.
Facebook Comments