Både yttrandefriheten och den privata äganderätten är kraftigt eroderade i Sverige. Det är den bittra frukten av decennier av socialistiskt/ statsdirigistiskt” och islamanpassat tänkande – plus miljöpartiaktivism på våra myndigheter inklusive både JK, Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna.
Justitieministern är sannolikt medveten om problemet men förmår ändå inte vidta de radikalt förstärkande åtgärder som krävs. Nämnda socialistiska ethos sipprar liksom som ett osynligt gift från väggarna i Rosenbad och Kanslihuset och försvagar politikernas beslutskraft i dessa frågor.
Yttrandefriheten – om vi börjar med den – är under allvarlig attack inte minst genom en islamismvänlig hetslagstiftning där det märkliga >>missaktningsbegreppet får styra: ett begrepp som i princip aldrig tillämpas mot kritiker, hatare eller satiriker av kristna och knappas inte av judar heller, trots att vi där har det verkligt svårartade och ofta våldsbejakande hatet. Praxis har visat att det i praktiken bara användas mot kritik eller satir mot islam och islamska sedvänjor och symboler, vilket förstås applåderas av det muslimska brödraskapet – och därmed ären stor skam för Sverige som västerländsk sekulär stat.
Vad gäller tillståndet för den privata äganderätten, som är en grundsten i både marknadsekonomin och de enskilda medborgarnas möjlighet att bygga välstånd, så är det om möjligt ännu värre. Skogsstyrelsen inskränker skogsägares rätt att avverka pga att någon hackspett eller groda, som alls inte är utrotningshotade i ett större geografiskt perspektiv, har setts på skogsägarens mark. En fågel/djur som givetvis är i stånd att flytta om dess habitat störs. Här styr det jag kallar naturfascismen, d.v.s. ”NATUREN” som ett slags väsen sätts på en piedestal och människan kommer efter djur och insikter i en etisk värdehierarki. Detta innebär också, som en konsekvens, att människor och företag fråntas rätten att förfoga över sin privata egendom, så som man gjort sedan urminnes tider (och som är skyddat i Europakonvention/EKMR) och man fråntas därmed rätten att bygga välstånd för sig själva och samhället. Ett fråntagande som innebär en slags anti-humanism, vilket naturfascismen i grund och botten är.
Så vad gör då regeringen? När det gäller de extrem långdragna tillstånden för t.ex. gruvbrytning, där välbetalda byråkrater tillåts dra benen efter sig i åratal innan de lyckas krysta fram ett beslut (då många företag har tröttnat och dragit sig ur/gått i konkurs), så händer i princip ingenting. Ebba Busch är uppenbarligen för svag gentemot denna byråkrati vilken lätt blir ”kollegor” i arbetsmiljön och därför inte angrips så hårt som den borde.
Vad gäller skogen och strandskyddet så har det tillsatts utredningar men där har man missat i direktiven för strandskyddet, vilket är en typsikt påverkan från naturfascismen.
Man är uppenbarligen också rädd för medias reaktioner om man förstärker äganderätten eftersom de stora hallstämplade medierna är djupt marinerade i Mp-aktivism och naturfascism. Återigen så blandar man ihop medierna med sina väljargrupper som inte kunde vara mer olika. Här måste regeringen visa mer stamina och ignorera alla skräniga socialister/planekonomer, paternalister, naturfascister och klimatalarmister i nämnda medier.
Claes Sjölin:
”Det verkar vara en vedertagen uppfattning att våra rättsliga institutioner inte fungerar så särskilt väl; polisen räcker inte till, våra domstolar tar på tok för lång tid på sig, fängelserna är överfulla och Justitiekanslern och regeringen struntar i grundläggande mänskliga rättigheter (se >>denna text för exempel). Se även denna text om hur tidöregeringen ser ut att missa chansen att stärka äganderätten i grundlagen. Bedrövligt är ordet.
”Men statsmakten måste väl ändå ha ”gjort” något efter den kritik som framförts? Jo, rätt skall vara rätt, man har tillsatt två utredningar. Den ena handlar om synen på äganderätten i skogen medan den andra skall göra en översyn av strandskydden. Vid en genomgång av direktiven till de båda utredningarna tittar dock bockfoten fram. I skogsdirektiven (”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, Dir. 2019:46) sägs uttryckligen att utredningen skall belysa hur äganderätten kan stärkas. I översynen av strandskydden (Dir. 2019:41) ingår det tvärtemot inte i utredarens uppdrag att se över hur äganderätten kan stärkas. Så här får en statsmakt inte bete sig. Äganderätten är naturligtvis lika viktig på stranden som i skogen.”
Självklart är det så, men där kom den naturfascistiska bockfoten fram. Giftet på Rosenbads väggar får effekt. Det borde det inte få. Paradigmskifte inom nämnda områden är viktigare än någonsin om inte Sverige ska bli ett anti-frihetligt bakvatten. För det kommer vi att bli ännu mer än nu om ingenting görs. Det är långt gånget.
Brasklapp. Tro inte att en S-led regeringen skulle göra något bättre. Tvärtom det är deras politik vi i stora delar ser stadfäst. Morgan Johanson t.ex. skulle garanterat göra dessa två grundläggande rättigheter ännu svagare. Det finns alltid i hans drömmar. Magdalena Andersson nickar inställsamt. ”Go for it Morgan!”… Väljarna har vid valet 2026 att se till att detta förblir en mardröm.
Facebook Comments