Ostört privatliv – skall man ha rätt till det?

Vad är en rimlig ordning vad gäller rätten att få vara i fred? Hemfrid kallas det med juristspråk. Så här säger lagen:

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter. Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Det låter bra vid första påseendet! Rätten att få vara ostörd i sitt ”hem” är en viktig och grundläggande rättighet. Och ”hem” är inte enbart byggnad utan omfattar även ”gård”, dvs den mark man nyttjar runt sina byggnader. Denna rätt är skyddad i den Europeiska Konventionen för Mänskliga Rättigheter (EKMR). Skyddet i svensk lagstiftning är dock svagt och under fortlöpande urholkning.

Via lagstiftning och framförallt sina myndigheter håller staten på att i praktiken reducera hemfriden till en zon om storleksordningen 10 meter (!!!) runt huvudbyggnaden. Detta sker genom att föreskriva en s.k. tomtplats (som numera är 1500 m2 på strandnära mark). Innebörden av detta är att mark utanför dessa 10 m – ”tomtplatsen” är ”allemansrättsligt tillgänglig”. Det innebär att allmänheten har rätt att beträda all mark utanför tomtplatsen. Stängsel och grindar runt en fastighet som hindrar allmänheten att beträda fastigheten är inte tillåtna. Vänder sig en utomstående till myndigheterna med påpekande om detta tvingas fastighetsägaren att riva/ta bort stängslet.

En fastighetsägare skall på sin mark ha rätt till en rimlig hemfridszon och om han så väljer att stängsla in densamma.

Det är synnerligen angeläget att åtgärder i form av lagstiftning vidtages för att säkerställa rätten till hemfrid och ostört privatliv på egen mark. Allmänheten skall vistas utom syn- och hörhåll från byggnader. I öppen terräng kan detta innebära 100 meter eller mer.

Förutom en önskan, ett behov och en rätt att få vara ostörd finns ett behov av skydd som motiverar stängsel och grindar på avstånd från byggnation. Det kan handla om risk för inbrott, kidnappning och snokande i privatliv (”paparazzi”).

Eftersom numera s.k. drönare utrustade med kamera är vanligt förekommande måste hemfridszonen definieras även vertikalt (vara tredimensionell). Det finns nu en dom att drönarkameror skall vara tillståndspliktiga. En sådan dom är ingen ursäkt för att inte inkludera detta i lagen om hemfrid. Tillstånd skall krävas av fastighetsägaren även om ett tillstånd erhållits enligt kameraövervakningslagen.

­

Även myndigheter skall respektera och underställas hemfridsreglerna. Vill myndighet ha tillträde skall detta ske med fastighetsägarens samtycke. Givetvis kan tillträde ske utan sådant samtycke om det är fara för liv och/eller egendom (t.ex. eldsvåda). I övriga fall skall det ske med de regler som gäller för husrannsakan.

Brev med ovanstående innehåll har skickats till partiledare med fråga om hur ditt parti ser på detta, och vad är du och ditt parti beredda att göra för att stärka rätten till hemfrid enligt ovan.

Bengt Holmgren
Talesperson för äganderättsfrågor
Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Absurt: rännil i skogen gav strandskydd

I fyra år förhindrades Patrik Ardefelt i Särna från att bygga en fäbod på sin egen ensligt belägna skogstomt. På tomten, som familjen Ardefeldt köpte 2011, löper nämligen en bäckfåra. Det handlar om en liten rännil, som är 20 centimeter bred och dessutom till viss del uttorkad. Men den lilla fåran var tillräcklig för att byggplanerna skulle hindras av strandskyddet.

Hösten 2014 ändrades lagstiftningen för att man lättare skulle kunna ge undantag från strandskyddet vid små vattendrag utan nämnvärd betydelse. Det fanns motsträviga röster, såsom Vänsterpartiet och Världsnaturfonden, men annars rådde tämligen bred samsyn om att dåvarande regelverk kunde få absurda konsekvenser. Som i Patrik Ardefelts fall.

Men Länsstyrelsen tillämpade ändå inte möjligheten till undantag.

Centrum för rättvisa engagerade sig i fallet i våras. Och i veckan kom utslaget från Länsstyrelsen i Dalarna. Strandskyddet upphävs på fastigheten.

En liten seger, kan tyckas. Men många bäckar små…

Slutet gott, allting gott skulle man kunna tycka och tro. Och kanske det nu är slut efter fyra år och fastighetsägaren kan bygga sin fäbod. Men – kommunen kan överklaga. Det kan även diverse föreningar som Naturskyddsföreningen. Och det finns flera instanser kvar. Det kan bli dyrt och ta många år till att få ärendet avgjort. Mycket glädjande är att Centrum för Rättvisa (CfR) börjat engagera sig och hjälper de som drabbats av strandskyddets orimliga konsekvenser.

Kanske man skall se det som ljuspunkt. Men fallet illustrerar hur orimligt strandskyddet är. Samtidigt blottlägger den ett avgrundsdjup av brist påkompetens och sunt förnuft hos myndigheterna. Hur kan någon med förnuftet i behåll komma på något så dumt? Och låta det så förbli i årtionden? Strandskyddet handlar inte om skydd av djur och -växtliv. Detta är snömos för att legitimera konfiskation av mark. Helt i linje med vänsterns politik att ta från de som har. Man tål inte ojämlikhet. Och genomföra i små steg för att det inte skall märkas för mycket. Men istället för att attackera absurditeter måste man angripa systemet.

Strandskyddet måste avvecklas i sin nuvarande form och ersättas med system som tillgodoser det allmänna intresset att det skall finns tillgång till stränder men samtidigt fullt ut respekterar äganderätten. Under rubriken “Myndigheter nonchalerar Skogsägares egendomsskydd enligt regeringsformen och Europakonventionen” kommenterar Göran Bergström på Frihetsportalen det regelverk som skall styra och hur detta nonchaleras. In-lägget återges nedan i sin helhet men kan läsas på Frihetsportalen genom att klicka härEn mycket god nyhet är att att utredaren Charlotta Riberdahl har fått sparken efter sitt famösa uttalande, läs här.

Bengt Holmgren
Nätverket Rätt Strandskydd, Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Är myndigheter “opartiska”?

Kan man lita på att handläggning sker på korrekta grunder? Tydligen inte enligt en artikel i Skogsaktuellt under rubriken “Att avskeda en aktivist” som inleds med “Våren har varit en ögonöppnare för många. Miljöpartiet har visat sig vara en språngbräda för extremister rakt in i vår riksdag. Flera andra partier och myndigheter nöjer sig med att söka sin vänkrets bland utomparlamentariska aktivister.” Artikeln kan läsas här i sin helhet. Att det förhåller sig som det framgår av artikeln har varit tämligen uppenbart för oss alla.

Rebecca Weidmo Ubell har bl.a. studerat politiska tillsättningar. Läs här hennes senaste artikel på detta tema. Rebecca är mycket flitig, skriver rappt och har väl underbyggda artiklar som hänger ut den förljugenhet som råder och hur de som har makten förser sig och sina vänner.

I Skogsaktuellt nr 5, 1 juni, förklarar landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att han vill se en färggladare skog. Denna artikel finns endast i pappersupplagan. Bucht vill se fler aktiviteter i svensk natur, större utnyttjande av de möjligheter som finns till rekreation, skapande, inspiration med mera. Fler människor och fler aktiviteter måste få plats i naturen. Det andas mycket Klas Sandells tes om “allemansrätten som ett uttryck för ett “mångbrukat hänsynslandskap”.

Det Bucht vill göra är i klartext att räkna bort äganderätten som ett intresse att ta hänsyn till.

“Strandskyddet”

[vc_row][vc_column][vc_column_text]

Strandskyddslagen tillämpas idag på ett sätt som i praktiken innebär att marken tillhör staten: en expropriation utan ersättning. Bengt Holmgren är samordnare för Nätverket Rätt Strandskydd, NRS.

Nätverket vill erbjuda intresserade ett forum för att utbyta erfarenheter, distribuera aktuell information och samordna aktioner för att påverka utvecklingen. Nätverket är öppen för envar där man – utan kostnad – kan få mail med löpande uppdateringar.
Nätverket är en verksamhet inom ramen för Medborgarrättsrörelsen i Sverige, MRRS

Det är väsentligt att äganderätten inte undergrävs, och att Sverige följer Europakonventionen om medborgerliga rättigheter där äganderätten har en starkare ställning än i svensk lag.

Fyll i nedanstående kontaktformulär så kan du få kontinuerlig information och delta i i diskussion till det s.k. strandskyddet (som ju inte skyddar markägaren och dennes rätt att fullt ut bruka sin egendom.)[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column][rd_cf7 id=”432″][/vc_column][/vc_row]