Ostört privatliv – skall man ha rätt till det?

Vad är en rimlig ordning vad gäller rätten att få vara i fred? Hemfrid kallas det med juristspråk. Så här säger lagen:

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter. Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Det låter bra vid första påseendet! Rätten att få vara ostörd i sitt ”hem” är en viktig och grundläggande rättighet. Och ”hem” är inte enbart byggnad utan omfattar även ”gård”, dvs den mark man nyttjar runt sina byggnader. Denna rätt är skyddad i den Europeiska Konventionen för Mänskliga Rättigheter (EKMR). Skyddet i svensk lagstiftning är dock svagt och under fortlöpande urholkning.

Via lagstiftning och framförallt sina myndigheter håller staten på att i praktiken reducera hemfriden till en zon om storleksordningen 10 meter (!!!) runt huvudbyggnaden. Detta sker genom att föreskriva en s.k. tomtplats (som numera är 1500 m2 på strandnära mark). Innebörden av detta är att mark utanför dessa 10 m – ”tomtplatsen” är ”allemansrättsligt tillgänglig”. Det innebär att allmänheten har rätt att beträda all mark utanför tomtplatsen. Stängsel och grindar runt en fastighet som hindrar allmänheten att beträda fastigheten är inte tillåtna. Vänder sig en utomstående till myndigheterna med påpekande om detta tvingas fastighetsägaren att riva/ta bort stängslet.

En fastighetsägare skall på sin mark ha rätt till en rimlig hemfridszon och om han så väljer att stängsla in densamma.

Det är synnerligen angeläget att åtgärder i form av lagstiftning vidtages för att säkerställa rätten till hemfrid och ostört privatliv på egen mark. Allmänheten skall vistas utom syn- och hörhåll från byggnader. I öppen terräng kan detta innebära 100 meter eller mer.

Förutom en önskan, ett behov och en rätt att få vara ostörd finns ett behov av skydd som motiverar stängsel och grindar på avstånd från byggnation. Det kan handla om risk för inbrott, kidnappning och snokande i privatliv (”paparazzi”).

Eftersom numera s.k. drönare utrustade med kamera är vanligt förekommande måste hemfridszonen definieras även vertikalt (vara tredimensionell). Det finns nu en dom att drönarkameror skall vara tillståndspliktiga. En sådan dom är ingen ursäkt för att inte inkludera detta i lagen om hemfrid. Tillstånd skall krävas av fastighetsägaren även om ett tillstånd erhållits enligt kameraövervakningslagen.

­

Även myndigheter skall respektera och underställas hemfridsreglerna. Vill myndighet ha tillträde skall detta ske med fastighetsägarens samtycke. Givetvis kan tillträde ske utan sådant samtycke om det är fara för liv och/eller egendom (t.ex. eldsvåda). I övriga fall skall det ske med de regler som gäller för husrannsakan.

Brev med ovanstående innehåll har skickats till partiledare med fråga om hur ditt parti ser på detta, och vad är du och ditt parti beredda att göra för att stärka rätten till hemfrid enligt ovan.

Bengt Holmgren
Talesperson för äganderättsfrågor
Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Facebook Comments

Bengt Holmgren

Författare: Bengt Holmgren

Född och uppvuxen i Stockholm. Efter KTH och HHS bosatt i Washington DC, Stockholm, Söderhamn och Bryssel. Sedan 2014 återflyttad till Stockholm. Arbetat för Världsbanken, Petroswede, Svenska Petroleum, OPAB, Bergvik Kemi/Arizona Chemical/International Paper. Intresserad av samhällsfrågor. Driver Nätverket Rätt Strandskydd med inriktning på att stärka ägarens rättigheter. Vice ordf. i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, MRRS.