Om preskription har avbrutits enligt 6 § genom erkännande, krav eller erinran, löper en ny preskriptionstid enligt 2 § från dagen för avbrottet. Enligt 2 § preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten. För skadeståndsfordringar löper preskriptionsfristen från tidpunkten för den skadegörande handlingen fram till dess förövarna som stulit ett företag kan bevisa att de innehar ett giltigt köpeavtal som alla parter godkänt.
Vad som hänt i ett aktuellt fall är att ett bolag tagits i beslag utan någon formell överlåtelse som godkänts av ägaren, vilket betyder att käranden i det aktuella fallet kan visa att de som tagit företaget, med både fastighet, patent och varumärken utan någon rätt och med uppsåt att tillskansa sig hela företaget utan att behöva betala en krona. Käranden har tvingats skriva på handlingar för att inte företaget skall gå i konkurs. Det skett genom, svek och tvång blir handlingarna ogiltiga om det inte finns några dokument om övertagandet skett på ett korrekt sätt som föreskrives vid köp av företag. De som stulit företaget har därmed bevisligen handlat i ond tro.
Svaranden i detta fall skulle enligt en överenskommelse tillföra vardera 10 miljoner kronor i nyemission för vardera 1/3 delägande och kostnadsfritt överlämna samtliga immateriella rättigheter (patenten, varumärken och produktkoncept) till ägaren, vilket heller aldrig har skett. Ägaren skulle fortfarande vara anställd i företaget enligt överenskommelse med de tilltänkta delägarna. Ur brev som jag tagit del av framgår: De immateriella rättigheterna skulle även i fortsättningen ägas privat av ägaren som i fortsättningen äger en tredjedel av företaget. När det gäller ägarens kapitalbehov berodde detta på att bankerna i Sverige under denna period var på obestånd och sade upp krediterna för många företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj,” Men eftersom de tilltänkta delägarna i detta fall inte hade infriat sina löften borde ägaren fortfarande kunna driva vidare sitt företag.
Den investering som de tilltänkta delägarna skulle betala som de skriftligen hade bekräftat skulle ske genom en nyemission till företaget och delas mellan de två tilltänkta delägarna. Men detta skedde aldrig – eftersom de betalade med företagets egna pengar – vilket är olagligt. De har således svikit överenskommelsen om överenskommelsen utan att informera den som fortfarande ägde hela företaget. Dessutom hade omfattande information om företagets verksamhet och ekonomi överlämnats till de potentiella delägarna som visade att bolaget aldrig varit på obestånd och alltid skött sina förpliktelser till sina bankförbindelser. Bolaget var ju en igång varande lönsam och globalt etablerat koncern. Men kuppmakarna som ville lägga beslag på hela företaget behövde bara göra en justerad substansvärdering som ledde till en vårdslös och oseriös värdering för att pressa bankerna till nedskrivning av krediter vilket också måste betraktas som ett grovt brott.
Ägaren gör gällande att dolus och culpa in contrahendo gäller som stöd för yrkat skadestånd som jag tagit del av där det bland annat framgår att delägarna aldrig ägt delar av bolaget och dessutom aldrig tillfört det utlovade kapitalet varför ägaren borde fått tillstånd till begärd upplysningsplikt hur de tilltänkta företagskaparna burit sig åt för att kunna förvärva hela företaget, vilket domstolen hittills inte beviljat. I detta fall borde ovan nämnda preskriptionstid förlängas tills svar inkommit, vilket innebär att en ny preskriptionstid börjar löpa från dagen avbrottet (kravbreven) ägde rum och skulden inte kunnat preskriberas. Detta kallas preskriptionsavbrott.
Om det är ett konsumentförhållande eller inte så börjar en ny tid om 10 respektive 3 år att löpa (6 § preskriptionslagen). Preskriptionstiden förlängs alltså och börjar löpa på nytt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025, vilket fortfarande inte har skett. Merparten av lagändringarna föreslås gälla även för brott som har begåtts före ikraftträdandet – men som vid lagens ikraftträdande i detta fall ännu inte preskriberats. Genom den forensiska och tekniska utvecklingen finns numera helt andra möjligheter att klara upp äldre brott än tidigare vilket jag hoppas kan ske i detta fall.
Det är därför av stor vikt att preskriptionslagstiftningen anpassas. Den strängare syn på allvarlig brottslighet som lagstiftaren gett uttryck för under senare tid bör också avspeglas i lagstiftningen. Även den förändrade synen på brottsoffer bör få större genomslag i det preskriptionsrättsliga regelverket. Genom yrkadet editionsföreläggande bör även svenska domstolar bevilja att kärandena i dessa mål ska få ut de bevis som finns tillgängliga när kapare av livskraftiga företag påstår att ett korrekt köpeavtal skett, när det endast har skett genom en väl genomtänkt stöld som fortfarande, i många fall som jag skrivit om i mina artiklar och böcker, aldrig har avslöjats i rättslig prövning.
Facebook Comments