MRRS har angett sitt remisssvar om förändringar av vissa författningar

Promemorians hela titel är:“Anpassningar av de fastighetsrättsliga, associationsrättsliga, transporträttsliga och immaterialrättsliga författningarna till dataskyddsförordningen”. Ds 2017:19.”

Här nedan återges MRRS svar i sin helhet.

2017-09-07

Regeringskansliet

Remissvar Ju2017/05124/L1 – Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) har inget av uppenbar vikt att erinra mot de föreslagna anpassningarna av de fastighetsrättsliga, associationsrättsliga, transporträttsliga och immaterialrättsliga författningarna till dataskyddsförordningen. Vår bedömning är att de är balanserade med hänsyn taget till dataskyddsförordningens krav och svensk rättspraxis. De innebär inte heller några omfattande förändringar i existerande rätt.

Vad som ligger utanför den direkta remissfrågan, men som ändå är av vikt, är dataskyddsförordningen i sig. Kring denna förordning vill vi ta tillfället i akt att lämna följande kommentarer:

  • Dataskyddsförordningen begränsar kraftigt möjligheten för privata entiteter att sätta upp och hålla sökbara register kring personer. Sådana är i praktiken endast möjliga att hålla om de antingen bygger på direkta och fortlöpande uppdaterade medgivande från de registerförda, eller om de fyller ett syfte som är uppenbart av allmänt intresse. Vidare begränsas medlemsländernas möjligheter att hålla register, bortsett från om syftet är brottsbekämpning eller samhällelig säkerhet. Samtidigt undantas EU:s organ och byråer från kraven. Detta innebär i praktiken en försvagning av privata entiteters och medlemsstaters möjlighet att föra register till förmån för registerhållning på övernationell nivå, och en förskjutning av makten över att definiera samhällsnytta från den enskilde till staten och överstatliga institutioner.
  • Register fyller en viktig roll för att skapa ömsesidig tillit och gynna utbyte av varor och tjänster. Det är inte uppenbart när ett register börjar föras exakt vilka framtida nyttor för enskilda eller det allmänna som kan komma ut från registret. Dataskyddsförordningen begränsar möjligheten till nya registertyper och därmed framtida potentiell samhällsnytta från att uppkomma. Den innebär därmed en innovationsbegränsning som drabbar EU:s medborgare negativt relativt andra jurisdiktioner där sådan registerhållning är tillåten, och riskerar att minska den totala framtida samhällsnyttan.
  • Värdet av att värna personlig konfidentialitet skall således vägas mot den förskjutning i makt från den enskilde medborgaren till staten som lagstiftningen innebär. För ett fritt samhälle med decentraliserat beslutsfattande är fri informationsinsamling och informationshantering central. På samma sätt kan den statliga makten endast granskas om information går att göra tillgänglig och analyseras av privata entiteter.
  • Exakt hur dataskyddsförordningen kommer att uttolkas av de olika medlemsländerna och av EU:s organ är ännu inte tydligt för någon. Det är därför av högsta vikt att tolkningar görs som minimerar risken för förstatligande av informationshantering och begränsningar i informationsanalys av privata entiteter. Avvägningen mellan personlig integritet och personlig frihet att inhämta information är komplex och svår, och kräver att väl genomförda intresseavvägningar fortlöpande görs.

Med vänlig hälsning

Anders Borg                                                        Leif V Erixell
Styrelseledamot i MRRS                             Ordf. MRRS

Facebook Comments