Stort fall för Sverige i ranking om äganderätt och rättssäkerhet

För svensk del innehåller rapporten 2020 besvärande statistik, som visar att Sverige från 2015 fallit från plats 19 till plats 46. ”

Utgångspunkt:
”Protection of persons and their rightfully acquired property is a central element of both economic freedom and civil society. Indeed, it is the most important function of government.

Det finns dessvärre fler avskräckande exempel än statens hantering av gruvindustrin. Ett sådant handlar ju om hanteringen av Preems utbyggnadsplaner i Lysekil. Ett annat om statens behandling av svensk skogsindustri och ett ytterligare om hur illa man behandlar ägare av strandnära marker. Med miljötillståndsprocesser som tar upp till tio år är chanserna inte stora att vår ranking kommer att stiga inom överskådlig tid.”

Till detta ska vi lägga “naturfascisterna” (= aktivister inom länsstyrelser och kommuner som  sätter små kryp och ”naturen” som väsen före människans urgamla rätt att bruka och njuta av samma natur på det ansvarsfulla sätt som man av rent egenintresse gjort i generationer) som trakasserar bönder och hemmansägare som vill flytta ett stenröse eller vill bygga en fiskebod vid sjökanten för att inte tala om den vansinniga 300-metersregeln för ”strandrätten” som i princip gör strandtomter omöjliga att någorlunda fritt bruka och förvalta.

”Det har blivit en vedertagen uppfattning att våra rättsliga institutioner inte fungerar så särskilt väl; polisen räcker inte till, våra domstolar tar på tok för lång tid på sig, fängelserna är överfulla och regeringen har ingen överdriven respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.”

Det som är särskilt allvarligt är att förvaltningsrätterna tydligen inte tycks gå att lita på när det gäller oväld och respekt för grundläggande rättigheter.

”Att vissa domstolar inte vill ta in att Europakonventionen är svensk överordnad lag är oroväckande och människor far illa. Att ordföranden i landets högsta domstol markerar att allt inte står rätt till i landets förvaltningsdomstolar är allvarligt.”

Hur ska vi få stopp på förfallet?

Det tycks tyvärr inte  vara möjligt under nuvarande regering:

”Det måste bli tydligt i ny lag att alla skall ha en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol (inte till regeringen) ”så fort” staten kränker en konventionsrättighet och att man i den domstolen tillförsäkras en rättvis rättegång. Detta vet man på justitieministerns departement. Där säger man sig ”följa rättsutvecklingen noga”, vilket dock i klartext betyder att man håller emot så länge man kan och att det inte blir tal om några lagändringar förrän staten förlorar en rättighetstvist i allmän domstol. En sådan skamlös attityd är förfärande – mänskliga rättigheter som inkräktar på statens intressen skall hållas på avstånd och ändamålet tillåts helga medlen.”

Och är justitieminister Morgan Johansson mannen att fixa detta? Frågan är uppenbart retorisk. INGENTING i vad han företagit sig eller aviserat skvallrar om någon större respekt varken för yttrandefriheten, äganderätten eller grundläggande rättigheter i övrigt.

”En icke-jurist som justitieminister innebär med nödvändighet att vederbörande har betänkliga kunskapsluckor i helt centrala ansvarsområden.”

Jag tro dock det inte handlar så mycket om okunskap som ovilja, ovilja att minska politiseringen av rättsområdet. Man vill inte släppa kontrollen, möjligheten att intervenera. En verklig maktdelning har aldrig varit högt upp på socialisters agenda. Det är bara att titta på vår egen regeringsform för att inse det.

Ett citat från den tyska politikern socialdemokraten Herbert Whener är belysande för denna inställning. Whener kommenterade 1973 den tyska Författningsdomstolen med följande ord: ”Vi tillåter inte att rövhålen i Karlsruhe förstör vår politik”

Man kan bara hoppas att oppositionen kan inse allvaret i ovanstående och agera kraftfullt. Så här kan vi inte ha det.

Du hittar hela artikeln här>>

Facebook Comments

Leif V Erixell

Författare: Leif V Erixell

Författare samt kultur- och samhällsdebattör. Formellt fil.kand i bland annat filosofi och social-antropologi och har därefter fortsatt att studera de samhällsfilosofiska klassikerna: Locke, Montesquieu, Constant, F A Hayek, Karl Popper m.fl. Drivit eget företag med anställda inom marknadskommunikation under 25 år. Numera ligger fokuset på författarskapet. Hans senaste böcker är Om den civila freden samt Omstart Sverige. Båda på Nordberghs förlag. Ordförande för MRRS sedan 2016.