Statsbudgeten och respekten för väljarna (som givit regeringen makten)

.
Mina första intryck av statsbudgeten (med instick av Klas Hjort med viken jag är i stor sett är enig) följer nedan.
Huvudintryck: ”S-märkt” – och ganska respektlös.
.
Hur så?
S-märkt eftersom det egentligen inte finns något i den som på allvar skvallrar om det paradigmskifte som man trots allt talat om och som väljarna i stora skaror röstat på för att få se. Inte minst gäller det en förväntad signal om att man nu vänder sig bort ifrån Miljöpartiets skräckvälde. Och just här är plastpåseskatten så viktig. Ingen stor sak ekonomisk men som just en signal om att nu är det slut med irrationell symbolpolitik. Men det var det tydligen inte, inte ens trots att näringslivet kom med goda argument att avskaffa den.
.
”Men att kämpa för att ha kvar en skatt som ingen tycker om och som visat sig ha väldigt begränsad nytta är svårt att förstå. Till en låg kostnad hade regeringen enkelt kunnat få lite pluspoäng.”
.
Det här visar en okänslighet för de väljare som lotsade regeringsunderlaget till en majoritet. Det är rimligt att förvänta sig lite tacksamhet och ge väljarna signaler som de förväntat sig. Istället blir det mer av just respektlöshet mot väljarna– och det är inget bra första intrycka att ge.
Samma sak gäller förstås den löjeväckande ”sänkningen” av drivmedelsskatten. Man tycks inte ens vilja ta bort indexuppräkningen efter nyår och än mindre utnyttja möjligheten att sänka bensinskatten kraftigt under 3 månader, vilket EU medgivit. Detta hade både lyft ett kostnadsok för många under en tung vinter och även minskat inflationen eftersom den i stort sett enbart drivs ha höga priser på insatsvaror (som sedan fortplantar sig ut i det slutliga konsumentledet.) Det hela hade lätt kunnat finansieras genom att ta en större del av biståndet. Se en rimlig reaktion här>>
.
Och att det skulle ta ett helt år att minska inblandningen av biodrivmedel kan bara en motsträvig tjänstemannakår hävda. Finns ingen rim och reson i detta. Ändå tycks regeringen ha köpt deras argument utan invändningar. Detta är illavarslande gentemot hur man kommer att agera när man ska försöka reformera hela det av socialdemokrater, miljöpartister och vänsteraktivister inpyrda statssystemet som t.ex. när det gäller att lätta på amorteringskraven vilket är livsviktigt, inte minst för alla unga som köpt sin första bostad och nu har hamnat i hela havet stormar. Här tycks regeringen/moderaterna sitta i knät på Finansinspektionen (som ju har en helt skruvad syn på vad som driver inflationen. Det är inte unga som kämpar på marginalen i ett läge dem oförskyllt!) och som regeringen nu säger sig behöva invänta synpunkter ifrån. Lägg av Svantesson, bara ta ett beslut om lättnader under 6 månader! Det brådskar.
.
Det finns vidare ett principiellt taktiskt problem: Dels är det första intrycket gentemot väljarna viktigt, som i alla relationer, inte minst gentemot de vallöften man vunnit rösterna på – och här man visat okänslighet – och dels är det viktigt att man gör de rätta sakerna i en begynnande lågkonjuktur för att hålla snurr på hjulen men här syns inga drivande reformer.
.
”Paradigmskiftet tycks inte omfatta ekonomin. Åtminstone inte nu. Kanske kommer det mer senare men då är ett år tappat, och i inledningen av en lågkonjuktur kan det vara väldigt viktigt.”
.
Det tycks som att krutet läggs på rättspolitiken viket är positivt men om man bara fortsätter som S och häller pengar över myndighet så kommer förstås inget substantiellt ”paradigmskifte” att hända, det krävs ett skifte inom själva synen på straff och rättsskipning (från en förövarvänlig till en brottsoffervänlig politik) och där återstår det att se om regeringen förmår hävda sig mot allt s.k. vested interest; de ännu maktägande strukturerna inom staten inkl. rättsväsendet med anknutna kriminologer.
.
Det som också saknas i budgeten och som är förvånande, är att man inte gått hårdare fram med miljardrullningen från Folkbildningsrådet som ju kritiserades hårt av Riksrevisionen för att tag sedan för sin oredlighet med skattemedel och där ljusskygga föreningar har kunnat tillskansa sig skattemedel. Här läggs detta på en långsam utredning och föreningar får tills dess fortsätta bada i skattemedel. Det ser faktiskt illa ut.
Se mer om detta här>>
.
Likaså hade man kunna signalera nedläggningen av ett antal irrationella myndigheter av alla drygt 240 som finns och tickar skattepengar; med fokus på dem som bedriver ideologisk påverkan på medborgarna utifrån en postmodern identitetspolitisk agenda och ett allmänt värdegrundsmässande som t.ex.:
Myndigheten för delaktighet
Myndigheten för kulturanalys
Myndigheten för statliga stöd till trossamfund
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser
Folkbildningsrådet
Jämställdhetsmyndigheten
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys
M.fl i en lång rad. ”Pärmbärare” med mycket liten samhällsrelevans – och skulle någon ändå anses ha det i någon del, så kan dess verksamhet läggas över på högskolor och andra som utredningsuppdrag.
.
Men som sagt, inte heller detta signaleras det om. Därav ”S-märkt”-epitetet.
Ska M, som ju leder regeringen, återigen gå till historien som en blek kopia av den socialdemokrati som har haft statsapparaten i sin hand under så många decennier? Man duttar lite i marginalen men ändrar inget radikalt?
Någon eller några  i denna budgetprocess har hur som helst visat en beklaglig okänslighet gentemot de väljare som gett dem makten. Vallöften har initialt svikits. Det olyckligt. Om det går att reparera återstår att se.
Men det måste repareras annars är denna regering körd.
.
Vi kan bara spekulera men tyvärr tror jag inte att det är någon av de mindre partierna eller SD (utom när det gäller förhalningen av Folkbildningsrådets dom och den löjliga sänkningen av det korruptionsskapande biståndet>> (där är det nog L/KD) utan det är sannolikt ett blått parti som börjar på M och som fortsatt S-märkningen på när nog alla områden i budgeten utom rättspolitiken och möjligen försvaret. Sistnämnda är den enda verkliga uppsidan.
.
Visst, det är tidigt i processen, så man ska ge de “blågula” mer tid, men första skottet mot mål var en snedspark upp på läktaren. Bara hoppas att man har bättre träff på bollen nästa gång,. Publiken bara väntar på att få jubla.  Svik vänligen inte den förväntan en gång till.
At your peril.
.
P.S.
Här är hela Klas Hjorts artikel i Bulletin.

Facebook Comments

Författare: Leif V Erixell

Författare samt kultur- och samhällsdebattör. Grundad i de samhällsfilosofiska klassikerna: Locke, Montesquieu, Constant, F A Hayek, Karl Popper m.fl. Hans senaste böcker är Om den civila freden, Omstart Sverige samt nu senast Den svenska statsideologin och Samhällspolitisk ordbok (finns i internetbokhandeln). Samtliga på Nordberghs förlag. Ordförande för MRRS sedan 2016.