Språkfrågan är grundläggande för vår demokrati

En sak som det talas alldeles för lite om i valrörelsen är vikten av ett gemensamt språk som fungerar överallt i landet och på alla arbetsplatser och som faktiskt är en förutsättning för både nationell sammanhållning (d.v.s motsatsen till etnokulturell splittring/enklavering), förståelse av historien och kulturen och därmed identiteten samt inte minst själva demokratins fortlevnad.
Utan ett sådant förstör man nämligen själva förutsättningen för den livsviktiga diskussionen ”på torget” om gemensamma problem och angelägenheter. Redan J.S. Mill skrev (i Representative Democracy):

” …ett folk som består av olika nationaliteter och olika språk, utan en delad gemensam ansvarskänsla för det övergripande nationella, kan inte skapa den allmänna medborgerliga opinion och uppleva de delade gemensamma aktuella och historiska erfarenheter som krävs för att den representativa demokratin ska kunna fungera och i längden fortleva.”

.
Sara Skyttedal skriver i Aftonbladet (5/9-22):
”Ett exempel är att skattebetalarna ännu står för tolktjänster inom vården för personer som vistats i Sverige i många år. Ett annat exempel märker den som nu i valtider gör ett besök i partiernas valstugor.”
Frågan är självklar:
”Men varför ska skattebetalarna finansiera valinformation på arabiska eller somaliska?”
Vidare:
”Att understryka skyldigheten att lära sig svenska bör, inte minst mot bakgrund av den massiva segregationen och de många utanförskapsområdena, väga tyngre än den dogmatiska jakten på att höja valdeltagandet. ”
”…den som inte behärskar svenska är inte heller i någon reell mening en del av det svenska samhället, och kan därför inte heller förväntas fatta ett välinformerat beslut i röstlokalen.”
.
Självklart är det så.
.
Luai Ahmed i Bulletin (5/9-22):

.
”Försök förstå att det förhåller sig så idag att 635 000 personer har beviljats svenskt medborgarskap utan några som helst krav på kunskaper i svenska, alltså nyckeln till att förstå och bli förstådd av samhället.

Det är lite som om halva Stockholms befolkning skulle utvandra till Egypten, inte lära sig arabiska, men ändå få rösträtt efter några år i landet och få vara med och bestämma hur den egyptiska regeringen ska se ut och vilka lagar som ska stiftas.”
.

Men överallt befordrar regeringen och dess samarbetspartners i riksdagen istället språkförbistringen och bygger Babels hus sten för sten (hemspråkspolitiken t.ex. är en demokratisk patologi).
Det pinsamma är att de inte tycks fatta det själva utan man tycks tro att man är progressiva. Men det finns inget progressivt med att att söndra ett land och successivt bryta ned förutsättningarna för både demokratin och den nationella sammanhållningen.

Sara Skyttedal vågar inte ta steget fullt ut men även de s.k. minoritetsspråkens lagliga rätt att få samhällsinformation och skolundervisning (!) på sina små ”dialekter” måste skrotas. Samtliga av dessa grupper kan svenska och har inga problem att kommunicera med vårt gemensamma språk. Att då medvetet förespråka både ökade kostnader, byråkrati och språklig splittring är på sista raden bara nationellt självdestruktivt. Självklart ska alla som vill prata sin dialekt/”minoritetsspråk” få göra detta med det får ske, som med alla dialekter, efter eget behov och intresse (i en spontan ordning) och inte läggas på övriga grupper som ett skattefinansierat musealt selektivt splittringsprojekt. Helt bakvänt och feltänkt.

Det blågula blocket – nej, alla partier! – borde här gå ut hårdare, för den sammanhållna framtida demokratins skull. Det här rör nämligen grundläggande demokratiska värden. Annars väntar en mörk, fattig och dyster framtid – i Babels hus. Garanterat.

Här>> är länken till Sara Skyttedals artikel.
Och här>> är länken till Luai Ahmeds text.

Facebook Comments

Författare: Leif V Erixell

Författare samt kultur- och samhällsdebattör. Grundad i de samhällsfilosofiska klassikerna: Locke, Montesquieu, Constant, F A Hayek, Karl Popper m.fl. Hans senaste böcker är Om den civila freden, Omstart Sverige samt nu senast Den svenska ideologin (i bokhandeln inom kort). Samtliga på Nordberghs förlag. Ordförande för MRRS sedan 2016.