Regeringens utnämningspolitik ett allvarligt samhällsproblem

En försämrad service från våra statliga och andra myndigheter på grund inkompetens i ledningen är ett allvarligt samhällsproblem som inte bara påverkar kvalitén i den service som erbjuds medborgarna utan även kan hota själva rikets säkerhet, vilket den senaste IT-skandalen hos Trafikverket visar med all önskvärd tydlighet.

Som jag nämnde tidigare (se här >>) så beror detta i mångt och mycket på den politisering som utnämningen av chefer genomgått under ett antal decennier. Branschkunskap är numera ingen tungt vägande merit när den vägs mot att man är med i de inre politiska maktcirklarna och om man dessutom tillhör ett “underrepresenterat” kön, desto bättre. Konsekvenserna av detta – att man utifrån matematiska kvoter och politisk lojalitet/reträttposter eliminerar verklig meritokrati – innebär som sagt hög risk för kompetensinfarkter av typen Trafikverket men också att man frustrerar de många verkligt kompetenta män och kvinnor som finns inom och utanför en organisation som bevisat sin kompetens men som aldrig kommer i fråga för de högsta posterna eftersom det politiska systemet sätter lojalitet och irrelevanta kollektivistiska kvoter framför bästa möjliga ledarskap. Denna frustration riskerar förstås att resultera i att de mest kompetenta lämnar en myndighet och går till t.ex. näringslivet. Denna brain drain försämrar då ytterligare en myndighets möjligheter att leverera kvalitet.
Här har vi en röta i staten som måste åtgärdas.

”Också Ekobrottsmyndigheten har haft interna problem. Dess f.d. generaldirektör, Eva Håkansson, förstod inte verksamheten hon var satt att leda. Det ledde till stor frustration hos de anställda. Med tanke på att Håkansson är socionom verkar det långsökt att utnämna henne till chef för Ekobrottsmyndigheten. Till skillnad från t ex Eliasson valde hon i våras att lämna jobbet. Och vad hände då? Hon blev istället generaldirektör för Datainspektionen. Socionom är tydligen en mycket gångbar utbildning för den som vill bli generaldirektör, speciellt när man inte behöver kunna något om den verksamhet som myndigheten ifråga bedriver.”

”Grunden för vårt konstitutionella system är att folkvalda och politiskt tillsatta personer kompletteras med opartiska [och visat kompetenta] tjänstemän och chefer som genomför vad politikerna beslutat.”

Den grunden är numera sprucken och sned. Går inte att bygga något på.
Måste göras om – och utan dröjsmål.
Kommer det att ske? Förstås inte på länge än.

Frestelsen från de maktägande i staten att tillsätta sina “närmaste” och ta ovidkommande politiskt korrekta hänsyn är oerhört svår att motstå.

Hade vi en författningsdomstol kunde man dra regeringen inför skranket under åtalspunkten “Beslut i strid med RF 12 kap, 5 § : ”
“Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).”

Att vi talar grundlagsbrott i angivna fall torde vara ostridigt.

Läs hela den intressanta bloggtexten här: >>

Facebook Comments