Kungl. Skogs- och Lantbruksakademins seminarium om äganderätten till skog och mark

Seminariet som jag har tagit del av hölls 31/5-18 i Stockholm.

Nedan följer några reflektioner kring seminariet och därefter en video över hela seminariedagen, vilken utgör ett rikt material över de ofta rent kafkaartade övergrepp på äganderätt och vanligt sans och förnuft som vanliga ansvarstagande markägare fått utstå.

Det som framkommer under seminariet är att en ny ickehuman ideologi sedan några år har slagit rot i våra Länsstyrelser och i Skogsstyrelsen, delvis styrd av en äganderättsfientlig lagstiftning och inte sällan stärkt av EU som med oändliga avstånd från t.ex. småskaliga vattenkvarnar-/kraftverk i Sverige uttalar sig tvärsäkert om deras fara för den biologiska mångfalden och att urgamla tillstånd behöver överprövas, trots att dessa kvarnar varit en del av landskapet i inte sällan hundratals år. Länsstyrelsen går fram med krav på så kallad MKB (Miljökonsekvensbeskrivningar) som i de flesta fall är meningslösa eftersom de flödande vattnet och ev. dammar i dessa gamla kvarnar sedan länge är integrerade i den biologiska kretsloppet. Slöseri med tid och resurser med andra ord, resulterande i inget annat än pennalism och kapitalförstöring.

Denna nya ideologi jag nämnde ovan kan kallas naturfetischism och innebär någon så radikalt som att människan och dess verksamhet blir sekundär till små lokala biotoper, djur eller insikter som byråkrater på Länsstyrelsen hävdar har företräde framför både äganderätten, en verksamhets effektiva bedrivande och respekt för generationers vård och ansvar för sina marker. Och detta utan några bredare konsekvensanalyser eller humanistiska reflektioner.

Ett exempel redogjort för av Anders Göransson: 5 st markägare fick avverkningsförbud med hänvisning till att lavskrikereviren minskat i områdena. Ingen analys om en minskning från 32 till 11 skulle ha någon helst effekt på utbredning av arten i stort d.v.s. om någon risk för utrotning eller ens i närheten av detta förelåg. Vilket det definitivt inte gör. Naturfetschismen kombinerar alltså en deklasserande syn på människan (för vars lycka och välstånd alla människor rimligen arbetar i sista instans!) med en våldsamt uppförstorad och samtidigt inskränkt syn på olika naturfenomenens betydelse i det lokala området.

Alla förstår att om ett djur är utrotningshotat att man måste vidta vissa försiktighetsåtgärder, men det handlar det i det flesta fall inte om utan istället används naturfenomen som en ursäkt för att utifrån ett miljöaktivistisk perspektiv angripa äganderätten och pennalisera och utöva paternalistisk makt över hederliga och hårt arbetande och i de flesta fall för naturen rimligt ansvarstagande medborgare. Detta kombineras inte sällan med byråkratisk inkompetens. I fallet med Lavskrikan återkom Länsstyrelsen efter nästan två år och medgav att man räknat fel. Självklart ges ingen ekonomisk kompensation av staten för uteblivna intäkter p.g.a. nämnda inkompetens. Detta anses medborgaren behöva tåla. Det gäller ju trots allt en handfull revir av Lavskrikan, som genom naturfetischismen satts på den tron som människan sedan urminnes tider – av naturliga skäl –  innehaft. Att det rör sig om en ideologi som inte är faktabaserad utan närs av en slags extrem miljöaktivism och alarmistisk klimatdiskurs kan även uttryckas som det gjorde i en debattartikel i nwt.se 4/10-18 där de bl.a säger: ”Grunden är påståendet att den biologiska mångfalden i skogen är hotad. Ett påstående som verkar helt taget ur luften”. Se här >>

Ett annat exempel på nämnda naturfetischism är bonden Joakim Frank som ville ta bort 180 meter en del av sina 9500 meter (!) långa stenmurar. Både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen avslog begäran med hänvisning till det s.k. “biotopskyddet” och “nyckelbiotoper” vilket i sammanhanget torde vara fullständigt befängt. Först tre år senare fick han rätt i Hovrätten. Tala om att förbruka tid och resurser helt i onödan!  Och så där håller det på riket runt. Det är en skrämmande bild vi ser ta form där Naturfetischismen antar en ren sektkaraktär och dessutom blandas upp med angrepp på själva äganderätten, bl.a exemplifierat av regerings utredare Charlotta Riberdahl (miljöaktivist av Länsstyrelsetyp) som ifrågasatte det privata ägandet av skog eftersom resursen är en så viktig del av ”det globala klimatet”– som om planekonomiers/staters skogsbruk på någon som helst plats på jorden har visat sig miljömässigt positivt eller utförts med överlägsen effektivitet!
Här ser vi f.ö. de socialistiska bockhornen ganska tydligt. Riberdahl fick visserligen gå, men det var en symbolisk gest för att gjuta olja på vågorna. Inget nämnvärt har ändrats i ideologin, Länsstyrelsernas beteende eller lagstiftningen.

Nedan följer en video över seminariet som jag starkt rekommenderar att man tar del av rätt igenom. Om Ni bara har tid med ett anförande så ta Lena Eks som börjar 14.20 in i videon. Läget ute i bygderna är allvarligare – och sorgligare – än vad de flesta inser. Den kunskap som presenteras i seminariet behöver spridas vitt och brett så att de här naturfetischisterna och deras människofientliga ideologi kan rökas ut ur de statliga och kommunala institutionerna, så att människan åter kan ta sin självklart centrala – men ansvarsfulla – plats i naturens mitt. Efter Lena Eks anförande kommer en lång rad av hårresande exempel på både myndighetsagerande och en lagstiftning som har lämnat medborgarrättsperspektivet långt bakom sig och gått in i en värld av rättsosäkerhet och pennalism som borde vara ovärdigt ett urgammalt skogs- och markbrukarland som Sverige.
Även juridiska frågor gås igenom i videon. Bra att känna till för dig som markägare.
Upp till kamp för ett återtagande av medborgar- och äganderätten!

Facebook Comments