”Tingsrätten bedömer att dessa yrkestjuvar inte ska dömas till fängelse, trots hög risk för återfall i brott, ovilja att delta i frivårdens behandlingsprogram och en lång rad av tidigare domar.
Rätten menar att villkorlig dom bör räcka för den ene och att tre veckors samhällstjänst ska få den andre att upphöra med sin brottslighet.
Av det totala värdet på 126 988 kronor, som de kom över genom sina brott, döms de att betala 51 767 kronor i skadestånd till de drabbade.
Vi kan vara ganska säkra på att de inte kommer att betala detta, men även om de skulle ”göra rätt för sig” så tjänar de 75 221 kronor på affären.
Inte så dåligt betalt för tre veckors ”Samhällstjänst”.
Södertälje TR. Mål nr: B 2626-19
Om rättsmedvetandet
Rättsmedvetandet är inget entydigt begrepp. Man kan säga att det manifesterar sig som en aspekt av människors uppfattning om rättvisa. Rättvisa i sin tur kan i juridiska sammanhang definieras som att en destruktiv handling som ett brott mot person eller egendom ska får ett straff som ligger i proportion dels till åsamkade skada och dels i relation till förövarens historia och sannolikheten för återfall i brott. Om den senare är hög bör också straffet vara högre förutsatt att domarna dömer utifrån brottsoffrens synvinkel d.v.s att skydda hederliga medborgare från att bli utsatta för brott och därmed olika svårighetsgrad av personlig traumatisering.
Om domarna istället har brottslingarna väl och ve som prioritet blir straffen per automatik i den lägre straffskalan. Domarna tar då risken att allmänhetens förtroende för det juridiska systemet eroderar tillsammans med samhällskontraktet, av den enkla anledningen att domarna så uppenbart missar den uppgift de hederliga hårt arbetande medborgarna har god anledning att tycka och tro: nämligen att det rättssystem de finansierar ska vara på deras sida i första hand.
I ovanstående fall från tingsrätten i Södertälje torde det vara uppenbart för var och en (utom domstolen själv och kanske någon marxistisk kriminolog) att domarna i detta fall är:
1. ett hån mot varje rimligt definierat rättsuppfattning och därmed sammanhängande rättskänsla samt
2. att domstolen de facto släppt tanken på att prioritera brottsoffren i det de dels bortser från de dömdas brottshistorik och dels fabricerar domskäl som inte har någon som helst grund i de dömdas visade karaktär och brottshistorik samt att de slutligen dömer ut ett skadestånd som bekräftar just detta.
Denna utveckling hos domstolarna med förövarfokus (en rest från 1970-talets ideologiska vänsterdominans) måste brytas.
Det som står på spel är samhällskontraktet.
Det som väntar om det till slut bryts vill vi inte ens tänka på.
Läs hela flödet av kommentarer till nämnda dom här >>
Facebook Comments