I en sund demokrati hade JK fått gå

JK tog i början av augusti i år beslutet att tilldela en ung migrant dömd för grov våldtäkt SEK 840 000 i skadestånd. Anledningen som förebars var en häktningstid som ansetts för lång i relation till straffet som f.ö. var extremt lågt (det slutade  i Hovrätten med 2 års fängelse (!) + utvisning) Se hela det märkliga juridiska förloppet här >>

Lagen om ersättning för frihetsberövande (1998:714) säger följande (mina kommentarer inom klammer):

”Ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning [han kan antas fly/försvinna vid frisläppande, förstöra bevis eller hota vittnen till tystnad] eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. [att vara dömd för grov våldtäkt och med hänsyn till offret och dennes ersättning gör det synnerligen oskäligt – och grovt oetiskt – att lämna ersättning annat än möjligen en liten symbolisk summa].

Detta lagrum bortsåg alltså JK ifrån och kravet på hennes avgång är därför högst berättigat. Om hon får fortsätta (och inget tyder tyvärr på annat) kan vi på mycket goda grunder konstatera att justitieminister Morgan Johansson och regeringen är lika omdömeslösa som JK. Hennes vägran att svara vara på frågor (Samnytt m.fl.) annat än för utvalda servila PK-medier som DN och SvD är ytterligare ett viktigt skäl. 

Justitieministern har i samband med denna affär avvisat ett förslag från Moderaterna att slopa ersättning för dömda brottslingar som suttit häktade (någon som förklarats oskyldig men suttit häktad en längre tid ska självfallet ha ett kraftigt skadestånd). Strafftiden kan minskas med häktningstiden om den blivit för lång. Det räcker. Moderaternas förslag avisades av Justitieministern med motiveringen att han tyckte det var bättre att man höjda ersättningen för brottsoffren. Detta betyder alltså att han tycker det är helt OK att den dömde våldtäktsmannen fick nära en miljon kronor så länge offret får minst lika mycket. Men då har man rättat ett fel men behållit det andra. En helt orimlig ordning!

Signaturen ”Malm!” på Twitter säger följande, vilket är helt korrekt:
”Flera jurister – t.o.m JK själv – försöker få det att låta som beslutet följer av lag. Med det finns givetvis ingen lag som säger att en våldtäktsman ska ha 840.000 kr kumrif [kontant utan moms rakt i fickan]. JK gjorde en bedömning. I detta fall var det bedömning helt fel [ = gravt omdömeslös]”. 

Om det vore så att ersättningar av denna typ följde automatiskt av lag så skulle JK inte  ens behövas utan kunna ersättas med en teknokrat med en kalkylator, vilket inte är fallet. JK har som sagt alla möjligheter att göra egna bedömningar, välja belopp och även vägra utbetalning.

JK: ”Jag har förståelse för att gemene man tycker det här är stötande, men det är inget som JK har hittat på, utan det är enligt lag”,(SvD 16/8), så far hon med osanning. Hon hade absolut kunna jämka beloppet till noll och sedan om våldtäktsmannen varit missnöjd hade han kunna driva frågan i domstol. En JK som gör en personlig bedömning av skadeståndet och sedan låtsas som beslutet var hugget i sten från början är ingen JK som allmänheten och riksdagen borde godta. Hon är helt enkelt gravt inkompetent och urholkar därigenom förtroendet för rättsväsendet, vilket är ytterligare ett skäl för hennes omedelbara entledigande. 

Och så här säger ett av våldtäktsoffren:

– Det är ett hån mot kvinnor i Sverige, säger Petra till Expressen, och berättar att hon själv bara fått ut 3 000 av de 225 000 hon själv fick i skadestånd.

Ansvarig? JK och lagstiftarna i oskön förening. Men JK primärt. Hon hade alternativ. Det hon gjorde var inte oundvikligt och hugget i sten. Tvärtom. Ändå svek hon offren och stärkte förövaren. Det finns helt enkelt inga ursäkter.

Ett talesätt säger att ”en fisk ruttnar från huvudet” och i den svenska statens förfall är denna metafor tyvärr passande. Den förövarvänliga rättspolitiken i stort (t.ex. 17-åringar som begår svåra brott som polismord kommer undan med ett några få år på ungdomsanstalt innefattande allvarliga ”samtal” och datorspel, sedan tillbaks till gänget igen), den misslyckade bekämpningen av gängkriminaliteten, den extremt kostsamma migrationspolitiken samt energipolitiken där vi nu går mot en oviss vinter med högst sannolikt skenande elpriser och möjliga allvarliga el-avbrott, allt indikerar att vi lever i en politisk förfallsperiod där relativt svåra prövningar, helt i onödan, väntar svenska folket. 

Ett nytt Sverige- och medborgartillvänt ledarskap som bl.a. inför en ny brottsbalk byggd på klassisk straffrätt är av nöden.* 

En förändring i den riktningen kan inte komma fort nog.

  • För ett genomtänkt förslag på en sådan ny brottsbalk och byggd på klassisk straffrätt där offrens upprättelse genom rimligare straff byggd på att sona brottet (och inte primärt få ”vård” så som varande vandrande exempel på ”socioekonomiska faktorer”) står i fokus, se boken Gangstervåldet, den nya brottsligheten (Fri tanke förlag) av Fredrik Kärrholm. I Kärrholm har vi  tveklöst ett nytt ämne för en justitieminister i en ny regering. Boken och den analys den innehåller av vårt rättsväsende är ovärderligt klarsynt och förslagen etiskt helt rätt i tiden. Rekommenderas.

Facebook Comments

Författare: Leif V Erixell

Författare samt kultur- och samhällsdebattör. Formellt fil.kand i bland annat filosofi och social-antropologi och har därefter fortsatt att studera de samhällsfilosofiska klassikerna: Locke, Montesquieu, Constant, F A Hayek, Karl Popper m.fl. Drivit eget företag med anställda inom marknadskommunikation under 25 år. Numera ligger fokuset på författarskapet. Hans senaste böcker är Om den civila freden, Omstart Sverige samt nu senast Handbok för alternativa tänkare. Samtliga på Nordberghs förlag. Ordförande för MRRS sedan 2016.