Ingen kan vara oberörd av gängkriminaliteten och de ständiga våldsvågorna i det s.k. utanförskapsområdena eller ”No go-zonerna” (Polisen väljer att tala om ”särskilt utsatta områden” och ”oönskade händelser”. Nyspråk som heter duga.). De är nu uppe i dryga 50 stycken enligt Polisens egen statistik från en rapport december 2015 Länk >>
En av de mest uppseendeväckande, jag höll på att säga sjuka, signaler vi har sett från en stat som uppenbarligen är på väg att ge upp både sitt våldsmonopol och sin plikt att skydda allmänheten från våld och brottslighet finner vi i en aktuell artikel från Göteborgsposten skriven av åklagare Thomas Ahlstrand.
Några citat:
”Vi kan ändra fokus, från de misstänktas rättigheter och vällevnad, till brottsoffrens och till samhällets behov.”
Man har alltså hittills varit inriktad på förövarnas väl och ve: de ungdomar och “barn” som varit drabbade av den allestädes närvarande och ursäktande ”sociala oron”.
Det förklarar kanske det faktum att nära nog noll personer av de som kastat sten på ambulanser eller bränt bilar i parti och minut har lagförts och än mindre fått några strängare påföljder.
Men detta är än värre:
”Men vi kan försöka fånga upp unga män och kvinnor tidigt, och involvera dem i samhället. Men risken är stor att vi bara kan härda ut, hoppas att det går över.”
Tala om defaitism! Och över allt detta tronar Löfven, Ygeman och Eliasson – samt en handlingsförlamad (i praktiken ännu) DÖ-Allians. Känns väl sådär – om vi ska vara ärliga. Staten är i uppenbart förfall. Behovet av ett annat ledarskap är akut.
Facebook Comments