“– Det måste finnas någon rättvisa. Jag belastar inte någon och vill bara leva mitt liv här på gården. Därför vägrar jag ge upp.”
Att slåss mot den svenska förvaltningsbyråkratin – särskilt dess miljöaktivistiska gren – är nog tyvärr utsiktslöst. Mark- och skogsägare får allt mer sin äganderätt kringskuren av påbud från s.k. “natur och miljöintressen”.
Men Vattendomstolens anmodan om flytt från 1950-talet och t.o.m. ersättning för detta är alldeles uppenbart ett tillstånd både de facto och de jure. Detta tog emellertid inte Mark- och miljödomstolen hänsyn till. De kräver ett uttryckligt tillstånd i modern text, svart på vitt!
Detta är inte seriöst dömande. Det är pennalism och förakt för både rim och reson och den enskilda människan som inget skadar med sin verksamhet.
Läs artikeln om detta upprörande fall här >>
Uppenbarligen pågår det en kampanj bland myndigheter för att “riva ut” de nästan 2000 småskaliga vattenkraftverk som finns i Sverige som minskar klimatutsläppen med 7 % (som kan bli mer) samtidigt som de ingår i natur- och kulturmiljöer med rötter i medeltiden.
Här en person som arbetar för att stoppa rivningsraseriet. SvD>>>
Positivt! Men lyssnar politikerna? Förmår de köra över de enögda, kortsynta miljöbyråkraterna?
Facebook Comments