Pensionsbluffen 

 

Om våra pensioner som ”går upp i rök”  har jag skrivit flera artiklar. Bland annat i en recension av  journalisten på Svenska Dagbladet Joel Dahlbergs bok Pensionsbluffen. Författaren ställe bland annat frågorna: Varför går det inte att förutsäga sin pension som på ATP-tiden? Varför det är viktigt med eget sparande?  och Varför är idén med premiepensionssparandet omöjlig?

Vid ett tillfälle på ABF huset i Stockholm höll jag ett föredrag om mina egna böcker men jag var också moderator för Joel Dahlberg när han höll föredrag om sin mycket läsvärda bok om den svenska Pensionsbluffen – som jag även recenserat. Vi fick byta sal eftersom det kom så många åhörare som ville lyssna på våra föredrag. Men eftersom denna artikel handlar om hur våra pensioner regleras kan jag intyga att Joel aldrig fick några svar som var till fördel för det nuvarande pensionssystemet. Hans bok är väl värd att läsa och för den som har tur går den nog fortfarande att beställa på något antikvariat eller av Ordfront förlag.

Men vad som fortfarande gäller är att pensionssystemet är underfinansierat, och värre blir det. Både Joel Dahlberg och jag har även gått till storms mot bankerna, vilket jag fortfarande gör i mina artiklar och böcker och Joel Dahlberg i sin bok Bankbluffen. Själv har jag visat att de svenska bankernas oligopolsituation måste brytas genom bankdelning vilket fortfarande inte har skett, trots mina upprepade försök att begära att regering och riksdag måste tvinga de svenska storbankerna att betala för de bankkriser krisbankerna själva bär ansvaret för genom sin spekulativa handel. Bland annat derivathandeln. Hittills har det varit allmänheten och företagen som har stått för notan.

Vad Joel Dahlberg skriver i sin bok om pensionssystemet har redan besannats. Pensionen för en vanlig arbetstagare har redan visat sig bli väldigt låg. Ska systemet i framtiden ge något annat än ett magert grundskydd måste mycket stor del av arbetskraften arbeta till långt efter 65. Men ett utspel om högre pensionsålder är väl inget man vinner väljare på. Det har till och med den franska presidenten Emmanuel Macron upptäckt när han lagstiftat om det nya franska pensionssystemet som är mer rättvist än det som varit. Lagen har trätt i kraft  trots våldsamma protester och där våldsverkare försökt  få honom att ta tillbaka sitt lagförslag, vilket de aldrig lyckades med. Vad vi nu måste komma tillrätta med är det orättvisa svenska pensionssystemet som framförallt drabbar de allra fattigaste.

Vad som nu har hänt i Sverige är att myndigheterna inte ens följer de regler som gäller kring hur pensioner skall utbetalas enligt EU:s regelverk som Sverige förbundit sig att följa men fortfarande inte följer, vilket jag skrivit om i flera fall. Om inte ens statens tjänstepensionsverk och domare rättar sig efter EU-förordningar och direktiv EU:s direktiv utan några straffpåföljder (vilka annars kan uppgå till mångmiljonbelopp) är det illa ställt.  Tjänstemän får naturligtvis ha personliga åsikter om pensionärer, men i sin tjänsteutövning måste tjänstemän följa Europarätten, vilket de inte gör.

Enligt EU:s förordning 883/2004 skall pensionen bland annat betalas ut i det land där den tjänats in. De nationella reglerna om beräkning och värdesäkring av pension skall tillämpas vid fastställande av pensionens storlek. Den pensionsberättigade, om han eller hon önskar, kan få samtliga intjänade tjänstepensionsrätter från en och samma tidpunkt, dock tidigast från 60 år beträffande ålderspensionen. Statens tjänstepensionsverk måste därför följa det som står i artikel 6 i EU-förordningen 883/2004 i den Europeiska unionens bestämmelser, som stadgar hur pensionen skall utbetalas. De som drabbas av att svenska staten inte följer EU-förordning angående hur av utbetalning av skall gå till, måste få upprättelse. I annat fall måste felaktiga beslut från Sverige  överklagas till Europadomstolen, varvid mångmiljonbelopp i straffpåföljd för staten kan och bör utgå.

I de fall som Statens tjänstepensionsverk aldrig betalar ut statlig pension enligt förordning 883/2004 drabbas ju de pensionärer som är berättigad till pension. Det gäller bland annat i ett fall som jag nyligen tagit del av. Personen i fråga har arbetat i statlig tjänst både i Sverige och i EES-landet Norge och därmed kommit upp i de tre år  som fordras för att få statlig pension men denna har ändå inte utbetalats! SPV:s hantering av detta ärende har enligt mitt förmenande brutit både mot EU-rättens artikel 6 i förordning (EG) nr 883/2004 samt den nordiska pensionsöverenskommelsen som började gälla 1 mars 2002.

Personen i fråga har arbetat  i statlig tjänst i Sverige i nästan 3 år. Det fattas bara 14 dagar. Tillsammans med 10 månaders statlig tjänst i Norge har personen i fråga kommit upp i de tre år som behövs för att får statlig tjänst även i Sverige. Min uppfattning är att Sverige inte har förstått att tolka EU:s förordning på rätt sätt. Det har emellertid EES-landet Norge gjort där personen får statlig pension enligt EU-förordning 883/2004  och artikel 2 i den nordiska pensionsöverenskommelsen som började gälla i mars 2002.
Det är högst rimligt att svenska myndigheter här gör en rättelse.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt

Facebook Comments