Jäv och rättegångsfel i våra domstolar 

Det är mänskligt att fela. Ingen människa är fullkomlig. Men när man befinner sig i en juridisk maktposition – med förmågan att i både förberedelser och slutförhandlingar i olika  domstolsförhandlingar förändra människors liv – är det viktigt att inte upprepa sina fel – och att det finns en oberoende instans, som för närvarande inte existerar i vårt land,  som kan ställa de ansvariga  till straffsvars,  för vad de gjort sig skyldiga till. Det gäller både advokater och domare. 

Advokater kan tillåta sig att ljuga både förberedelsen och i slutförhandlingar,  utan att straffas. eftersom dom alltid kan hänvisa till vad deras klienter påstår, som gör allt för att vinna en process. Det gäller i både brottsmål och tvistemål.

Domare kan uppträda jävigt, och tillåta sig att begår allvarliga rättegångsfel  i både förberedelsen och  i sina domslut utan att någon ställs till straffansvar . Det gäller i både Högsta domstolens och Högsta förvaltningsrättens ledamöter och hovrätt och kammarrätt som utan att bevilja prövningstillstånd, och utan att ens motivera när de kommit fram till ett felaktiga beslut, genom att inte meddelar prövningstillstånd.

I flera fall har jag, i min egenskap som skribent i finansrätt, under ett kvarts sekel, följt flera stora rättegångar på plats i våra domstolar, och sett hur oskyldiga människor straffas både ekonomiskt och genom långa fängelsestraff för att både advokater och domare varit jäviga – utan att någon myndighet reagerar – för de uppenbart falska påståenden – som är lätt att bevisa – som gjorts i domstol.

När det gäller mord, räcker det inte att döma på enbart indicier, utan det måste finnas konkreta bevis, när någon döms till livstids fängelse för ett brott som han eller hon aldrig begått. Ändå sker detta då och då. Det senaste exemplet är  utpekandet av Skandiamannen  som mördare av Olof Palme, först sedan han avlidit, och inte längre kan försvara sig.

Den enda förklaringen till hur detta kan ha skett beror på att Palmeutredningen tagit alldeles för lång tid att utreda, och måste betraktas som Sveriges genom tidernas dyraste mordutredning och att man nu till varje pris vill lägga ner hela utredningen, vilket till slut också har skett.

Det är lagen som stiftar reglerna i både brottsmål och tvistemål. De advokater och domare i vårt land som fortfarande inte följer vare sig Europarätten eller den svenska avtalslagen – som skett i många mål som jag redan skrivit om – följer inte heller gällande regler – som aldrig beaktas, trots att både Europarätten och Europakonventionen (EKMR) och EU:s direktiv  numera ingår i den svenska grundlagen, vilket betyder att de som drabbas aldrig erhåller någon “rättvis rättegång”.

När mål överklagas till högre rättsinstans är det de lägre instanserna som numera digitalt är skyldig att översända alla aktbilagor till högre rättsinstans. Sker inte detta, måste ju överklagandena bli ogiltiga eftersom de högra rättsinstanserna aldrig får en riktig bild av vad som inträffat om felen som domstolen gör blir uppenbara redan i förvaltningsrätten eller i tingsrätten,

Om tingsrätten, till exempel inte följer lagen om överföringen av mål från en tingsrätt till en annan åligger är det ju tingsrättens skyldighet  att vidarebefordra alla handlingar från den ursprungliga stämningen, om det inte gäller ett helt nytt mål, vilket inte skett i ett aktuellt mål som efter 7 års förberedelser fortfarande inte är avgjort i någon rättsinstans.

Vid olagliga förvärv av delar eller hela privata företag begås det ofta många allvarliga fel som aldrig åtgärdas. Det gäller förvärv från statliga stiftelser – som tillåts lägger beslag på delar eller hela företag – utan några giltiga avtal –  Jag har exempel på ett stiftelse som förbundit sig att svara för kostnader, om man felaktigt förvärvar ett företag,  trots att det gäller totalt förbud mot att förvärva privata företag. Stiftelsen i fråga vägrar att lämna tillbaka aktierna i företaget – som man heller aldrig har förvärvat – vilket strider mot både lagstiftningen och gällande förbud för stiftelsen ifråga.

Trots att den som på detta sätt blivit av med sitt företag – som fortfarande är världsledande inom sin egen sektor och att den tidigare ägaren till hela företaget  både visat och styrkt att stiftelsen i fråga aldrig gjort något giltigt övertagande, är denna tvist fortfarande inte löst trots flera års process både i domstol och utanför domstolen.

I denna process, som jag följt i rätten sedan starten har den statliga stiftelsen tillsammans med två andra köpare genom avtal sinsemellan – utan ägarens kännedom –  kunnat förvärva 10 procent av aktierna i ett välskött företag och även av de återstående 90 procent av aktierna och tillskansa sig hela ägandet av det aktuella bolaget, utan att förvärva en enda aktie !

Varje gång det är finanskris i vårt land sker det stora förändringar av ägarsidan i bolag, utan att det finns någon instans som kan rätta de fel som uppkommer. Därför måste straffansvar och tjänstemannansvaret genast återställas.

Riksdagen har beslutat att tjänstemannaansvaret  ska återinföras, men i praktiken händer ingenting. Det öppnar för att tjänstemän kan styra utan straffrättsligt ansvar. Det var ju riksdagsledamöterna själva – som våren 2018 – enhällig röstade igenom en motion från Moderaterna, att tjänstemannaansvaret på nytt måste införas i offentlig förvaltning. Det gamla togs bort 1976 och det enda som blev kvar var begreppet “oriktig myndighetsutövning” som fortfarande inte beaktas i Sverige i den utsträckning som det borde.

Facebook Comments