Har den som äger skog full äganderätt till en egendom? Eller är skogen det allmännas egendom som skogsägaren bara får arrendera? Tre skogsägare, Anna, Lisa och Erik Westholm, svarar i SvD 27/3 bestämt nej på första frågan, och lika bestämt ja på den andra.
Min familj är skogsägare. Jag har erfarenhet vad som händer om man inte har förfoganderätt över det man äger. Man sköter det helt enkelt inte. Varför skulle jag investera pengar och arbetsinsatser i något som det är osäkert om jag får tillgodogöra mig avkastningen av?
Det finns erfarenheter av detta i allmänt ägd skog och kolchosjordbruk i Sovjet, Kina, Nordkorea, Jugoslavien m fl socialistiska folkrepubliker. Det går att läsa om detta i en stor litteratur. Det är märkligt att det trots detta finns människor som fortfarande har kommunistiska griller. I Sovjet svalt 20 miljoner människor ihjäl under försöken med kollektivjordbruk.
Men jag har inte bara läst teorin och erfarenhetslitteraturen som utbildad och verksam nationalekonom. Jag var med Olof Palme och Alva Myrdal till Zimbabwe 1983 då Robert Mugabe behövde hjälp att utveckla landet med Sverige som förebild. Jag var där under tre år. Men där fanns också experter från Nordkorea och Jugoslavien så vid sidan av de vita och svarta farmarna formades kolchosjordbruk. På mitt initiativ skulle jordbeskattning skrivas in i lagen och det skedde men efter alla kompromisser blev det ”land use tax” (markanvändningsskatt). Utan ”use” skulle staten erkänna att land kan ägas. Det var mot både socialism och klankultur.
Nästa steg var att landregister skulle upprättas och där föll allt samman. I en by vid orten Caves fanns en kolchos som var mitt tillämpningsexempel. Där fanns i ledningen hövdingen, medicinmannen och politruken, den senare Mugabes och ”partiets” handgångne man. När jag länge vandrat omkring med dem tröttnade de och jag kunde prata med bönderna i ensamhet. De ”ägde” marken ”gemensamt” och visste var de odlat före inbördeskriget men nu hade de fått nya lotter av de tre ledande personerna, hövdingen, medicinmannen och politruken.
Jag lade märke till att majsen på den angränsade vita farmarens mark stod i raka rader och var mycket större och gav mer skörd än kolchosens lotter. Där satt majsplantorna i ett enda sammelsurium och på min fråga om de hade någon form av gödsel så var svaret jakande men det var något de inte var så intresserade av att använda. Så småningom, när jag blev ensam med en av bönderna kröp sanningen fram, det var inte lönsamt för någon att anstränga sig. Oberoende av insats så fick alla behålla lika mycket för egen del för att försörja familjen. Alltså producerade var och en inte mycket mer än vad man fick behålla.
I början hade några varit entusiastiska och sått i rader och gödslat och fått lika stor skörd som de vita och svarta farmarna i omgivningen men snart omfördelades de lotterna till släktingar som stod nära ledningen, hövdingen, medicinmannen och politruken. Man fick inte behålla frukterna av sina insatser, inte ens när det gällde att förbättra jorden. Då lägger man av. Och i Zimbabwe svälter numera folket när man bara producerar vad man som bonde själv behöver. Visst fanns det en liten privat lott som man kunde odla och sälja produkterna från på marknaden för att kunna betala skatt och varor man behöver och som man själv inte producerade.
Frågan man ska ställa till de tre skogsägarna, Anna, Lisa och Erik Westholm är om inte Sverige ska ha en skog som kan ge timmer till sågverk, massaved till pappersbruk och anläggningar för fjärrvärme och biobränsle, mm? Äganderätt och förfoganderätt hör ihop och har med incitamenten i en ekonomi att göra. Det blir ingen leverans av produkter ur skogen i någon betydande omfattning om bevekelsegrunderna för det försvinner eller görs osäkra. Varför ska vi ge oss in på experiment som är dömda att misslyckas och äventyra vår välfärd? Eller är Anna, Lisa och Erik inte obildade idealister utan medvetna kommunister som vill försöka med Sverige igen?
Facebook Comments