“Den svenska rättskipningen fungerar inte”, skrev förre hovrättslagmannen Olle Ekstedt i sin artikel i Dagens Juridik 2017-05-31. Den kan läsas här: >>. Jag tror att många av Ekstedts kolleger i grund och botten håller med honom om det mesta i artikeln, även om få av dem skulle uttrycka sig så drastiskt som Ekstedt.
Ekstedt efterlyser en rättspolitik och föreslår en rad politiska reformer, som skulle kunna få rättsväsendet att fungera bättre. Hans förslag är vettiga och förtjänar allt stöd. Det här inlägget innehåller ett förslag som inte finns med i Ekstedts artikel, men som har starka kopplingar till flera av hans förslag.
Domskäl är ofta otillräckliga. Ibland är de så knapphändiga att det inte går att utläsa hur domstolarna har resonerat. Ofta bortser domstolar från en rad viktiga omständigheter i ett mål eller stöder sig på ad hoc-hypoteser, d.v.s. hypoteser som de inte kan belägga. Några exempel på det visas i dokumentet här: >> .
Fullständiga och hållbara domskäl ligger i allmänhetens intresse men inte på samma sätt i domstolarnas. Därför kommer traditionerna för motivering av domar inte att utvecklas om inte domstolarna på något sätt stimuleras till det. En tänkbar väg är att göra domaryrket till ett legitimationsyrke, i linje med kvalificerade vårdyrken och i praktiken även advokatyrket. Utövandet av dessa professioner styrs av etiska normer. För att trygga att normerna efterlevs finns etiska nämnder som kan vidta åtgärder när normerna åsidosätts.
Det har gjorts många försök att skapa etiska normer för domare. Hittills har motståndet från tongivande domare varit hårt. Men om domarlegitimation införs via ett politiskt beslut, måste den reformen kombineras med en modern yrkesetisk kod för domare. En sådan kod bör täcka ett brett spektrum av valsituationer och bland annat innehålla normer för motivering av domar. Den nämnd inom rättsväsendet som har att övervaka normernas efterlevnad, kan vi kalla reklamationsnämnden, RN. Ordet reklamation används vid klagomål på kommersiella varor och tjänster, men kan lämpligen användas även i samband med offentliga tjänster.
Ett system med reklamationsnämnd skulle utgöra en betydande trygghet för parterna i ett mål. När en dom avkunnats skulle det t.ex. kunna gå till så här:
Parterna studerar domskälen. Ena parten finner att en omständighet, som åberopats i målet, inte nämnts i domen. Den bristen reklameras. Domstolen har då att inför RN förklara varför denna omständighet inte nämnts. Om det kom sig av ett förbiseende, kunde domstolen åläggas att rätta till saken, vilket eventuellt kunde medföra ändring av domslutet. Om det i stället berodde på att domstolen hade funnit omständigheten betydelselös, återstod för domstolen att förklara varför. Kunde en acceptabel förklaring inte ges, fick domstolen ta målet under omprövning.
I en annan situation kan domen vara grundad på något, som domstolen påstått men inte kunnat belägga. Situationerna kan gestalta sig på otaliga andra sätt. Men vad som än reklamerats blir ärendets utgång bara en av två möjliga. Antingen godtar RN de skäl domstolen angett, eller så måste någonting i domskälen ändras.
Man ser omedelbart att en reform av detta slag inte bara skulle öka rättssäkerheten utan också innebära en betydande rationalisering. Hovrätterna skulle besparas alla överklaganden som enbart beror på misstag och förbiseenden från tingsrätternas sida. De mål som går till hovrätterna skulle då endast vara sådana som kräver svåra avvägningar. Mängden av överklaganden skulle därmed reduceras beydligt.
Men skulle inte processerna i RN bli en ännu större belastning för rättssystemet än överklagandena i dagens system? Kanske initialt, men knappast i långa loppet. Varje större reform kan medföra svårigheter i början. Men domarkåren kommer snabbt att anpassa sig till det reformerade systemet. När det väl satt sig, kommer RN förmodligen sällan att behöva anlitas. Vanligen torde det räcka med informella kontakter mellan domstolen och klaganden (något som de flesta domstolar i dagens läge helst undviker).
Att motivera en dom är jämförbart med att motivera ett vetenskapligt forskningsresultat. Men forskarna har alltid varit utsatta för kritik, vilket har framtvingat goda traditioner för presentation av forskningsresultat. Liknande mekanismer har inte funnits inom rättskipningen. Det finns inga etablerade former för intern kritik av domar, och kritik utifrån har snarare bekämpats än besvarats. Därför har det inte kunnat utvecklas någon god tradition för att skriva domskäl.
I domstolarnas perspektiv har det hittills inte funnits något behov av väl genomtänkta domskäl, dels eftersom domskälen inte har haft någon rättsverkan, dels därför att de inte fått överklagas. Men med ett lämpligt utformat system för reklamation av domar kommer ingen dom att vinna laga kraft om domskälen inte håller.
Anders Lundberg
Facebook Comments