En fastighetsaffär som tagit 33 år och köparna har fortfarande inte kunnat nyttja sin fastighet. Nedanstående artikel vittnar om pågående rättsövergrepp och brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna av myndigheter och rättsväsendet i Sverige.
Den 19 september 1984 undertecknade Monica och Jan Nilsson ett köpeavtal gällande en bostadsbyggnad. Överförmyndaren i Mora kommun företrädde säljarpartern. Med köpet följde ett befintligt gällande bostadsarrende från 1964. Enligt JB 10:7 är huvudregeln att arrendatorn ej får sätta annan i sitt ställe utan att dessförinnan erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället.
Överförmyndaren har genom vårdslöshet försummat att följa de i arrendelagstiftningen angivna rekvisiten för samtycke och överlåtelse.
Makarna ansökte den 16 april 1987 om bygglov. På grund av flera överklaganden kom det att dröja 6 år och 6 månader innan bygglov beviljades. Två Regeringsbeslut krävdes, 30 november 1989 och 28 oktober 1993.
Byggandet av en ny bostad påbörjas 1994. En betongplatta med golvvärme, el, vatten och avlopp drogs in till en kostnad av ca.450 000 kr. Överförmyndaren var vid tillfället underrättad och gav fullt klartecken till att riva den gamla byggnaden och bygga nytt.
Fel part i målet
Genom dom Falu Tingsrätts Fastighetsdomstol och slutligen i Svea Hovrätt 19 november 1997 fastslås att makarna inte har någon nyttjanderätt till fastigheten. Processen kan betraktas som både rättsövergrepp och rättegångsmissbruk. Dels var köparen fel part i målet och bevisbördan kan således inte placeras på denne. Tvärtom ankommer det på Mora kommun att känna och följa lagen samt ta ansvar för ingångna avtal. Domen visar att bostadsarrendet genom överförmyndarens vårdslöshet kvarstår hos säljarparten.
2000 övertog makarna Nilsson dödsboet och blev på så vis ägare av egendomen inklusive arrenderätten.
Rivning under pågående rättsprocess
Kronofogden anlitar den 15 april 2003, utan köparnas vetskap, ett företag som går in på dödsboets arrendetomt med grävmaskin och slår sönder den nygjorda husgrunden, river upp vatten och avloppsledningar, förstör nya elinstallationer, river och bortforslar uthus med inventarier som tillhör dödsboet. Kostnad för detta arbete var 31.250 kr vilket drogs direkt på Monica Nilssons lönekonto. Detta trots att dödsboets advokat Åke Söderman fem månader innan kronofogdens förstörelse av dödsboets egendom hemställt att Mora kommun inte skulle vidtaga några rättshandlingar mot dödsboet då det föreligger välgrundade skadeståndsanspråk mot Mora kommun. Ingen reaktion från Kommunen. Verkställigheten fortsatte utan dödsboägarnas vetskap.
Här sker ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Proportionalitetsprincipen har inte följts. Beslutet att riva den nyanlagda husgrunden och uthus var felaktigt, dvs. det måste finnas en rimlig proportion mellan det mål som skall uppnås och de medel som används. Det fanns ingen anledning att förstöra värden för 450.000 kr innan ärendet avgjorts och rättsprocessen ännu pågår.
Likhet med fallet Allard mot Sverige
24 juni 2003 kommer en dom där svenska staten har förlorat ett utdraget mål i Europadomstolen. Allard mot Sverige, ans.nr 35179/97. Det finns påfallande likheter mellan ovan beskrivna process och Allards fall. Domen mot Sverige kommer cirka tre månader efter kronofogdens rivning av makarnas husgrund.
Sture Lysén, professor i folkrätt kommenterar Allards dom:
”Domen visar på svenska domstolars oförmåga att tänka juridiskt och att man inte lärt sig Europakonventionens legalistiska sätt att resonera”
Rättsövergrepp
De har nu under 33 år hindrats nyttja sin egendom. Makarna Nilsson har utstått ett stort personligt lidande och den ekonomiska skadan de drabbats av är avsevärd. Bara mätbara kostnader som de förlorat uppgår till 5 miljoner kr. De har hela tiden agerat korrekt. Men har förlorat allt. Nu kvarstår bara stora obesvarade frågor.
Varför förtiger överförmyndaren, Mora kommun, i sitt vittnesförhör i Tingsrätt och Hovrätt att samtycke och överlåtelse inte uppfyllts enligt lagen, köpeavtal och arrendeavtal?
Varför har Tingsrätten och Hovrättens ledamöter inte förmåga att inse att köparna felaktigt tvingats av rättsväsendet att svara i rättegång för fel i överlåtelsen av en arrenderätt?
Varför anlitar Kronofogden ett företag under pågående rättsprocess som går in på dödsboets arrendetomt med grävmaskin och slår sönder en nygjord husgrund, river upp vatten och avloppsledning, förstör nya elinstallationer, river och bortforslar uthus med inventarier som tillhör dödsboet?
Dessa stora frågor är tyvärr obesvarade. De behöver besvaras – och ansvar utkrävas.
Så här kan vi inte ha det i Sverige.
Edla Jansdotter Nilsson
Facebook Comments