Kategori: Ordförandens blogg

Det Klimatpolitiska rådet består av några  professorer och ekonomer som har det gemensamt att de köpt FN-chefen Antonio Guterres klimatalarmism. Som akademiker har de därmed avsvurit sig sin popperianska vetenskapliga heder i det de inte på något sätt undersökt eller ifrågasatt de hypoteser och påståenden som präglar både FN-chefens och EU:s regleringsinflatoriska klimatpolitik. Hade de gjort det så skulle de ju inte ställt upp i rådet från början.

Eftersom ingenting EU gör för ”klimatet” har någon som helst nämnvärd effekt på det faktiska globala klimatet (se nedan), så innebär det att dessa personer inte bara har satt sin akademiska heder i pant för lite medialt inflytande och en ”grön” gloria av ”vi skyddar planeten från undergång”-typ; misstanken att de även sitter där av rent pekuniära skäl är svår att slå ifrån sig. Och ett sista motiv, som ju är bevisat i handling är för att kunna utöva pennalistisk makt mot de förnuftiga krafter som, under ständig attack och utfulning, kräver realism i klimatdebatten och ett stopp på den regelhysteri som hotar att kväva Europas välståndsutveckling och medborgarns frihet.

Ekonom missar den basala kalkylen
Rådet har en nationalekonom vid namn Olof Johansson Stenman. Denne (Mp?)-ekonom förmår dock inte göra följande enkla ekvationer vilka varje person med lite intresse och envishet kan arbeta fram, förutsatt att man inte är låst av förutfattade meningar om sakernas tillstånd.

Människan står för ca 4-6 % av alla utsläpp av det årliga flödet av växthusgaser (fluktuerar men låt oss säga 5 %), av vilka CO2 är den centrala. Resterande 95 % står naturen själv för. Av dessa 5 % står Europa för ca 7 %. 7 % av 5 % innebär att EU-länderna står för ca 0,35 % av de totala utsläppen på planeten. Omräknat till ppm (parts per million som CO2 mäts i) blir det 0.018 (0,35 % av 40 Gigaton/Gt [människans del av det totala utsläppen]: 40 x 0.0035 = 0.14 Gt CO₂  =  0.14 ÷ 7.8 [7,8 Gigaton CO2 = 1 ppm]  ≈ 0.018 ppm). Detta är helt betydelselöst visavi temperaturpåverkan.

Men eftersom det är nettoeffekten av de mänskliga utsläppen som anses öka temperaturen så måste vi räkna med all 7 procenten som  ”värmeeffekt”. Naturens utsläpp (de övriga 95 procenten) anses vara ”i balans” med upptaget. Klimatalarmisterna anser att de är människan som är huvudorsak till den begränsade uppvärmningen sedan ca 1850. Naturliga variationer och orsaker anses spela en marginell roll eller förnekas helt.

Vi räknar således om och finner då att om EU skulle eliminerade alla sina CO2-utsläpp i morgon dag (”netto-noll!”) så skulle effekten på CO2 i atmosfären minska med blygsamma ca 0,36 ppm i de årliga flödet: (7 % av 40 Gt: 40 x 0.07 = 2.8  Gt CO₂  =  2.8 ÷7.8  ≈ 0.36 ppm). Effekten av detta på ”klimatet”– och dess blygsamma uppvärmning (som förövrigt sker mest vintertid och på nätterna) skulle, om vi utgår från CO2-hypotesen, innebära några tusendels grader minus (ca -0.0001–0.002 °C).vilket både är helt betydelselöst och praktiskt omätbart. Och då ska det noteras att CO2s effekt är logaritmisk d.v.s dess effekt minskar ju mer som tillförs, så effekten är då sannolikt ännu mindre.

Hade nämnde ekonom gjort dessa basala kalkyler så hade han och övriga i rådet insett att de var ute i ogjort väder och mangrant avgått. Men eftersom rådet uppenbarligen inte drivs av ett vetenskapligt förhållningssätt, så borde det vara ett lätt beslut av regeringen att upplösa rådet.

Det är svårt att se vitsen med att ha ett råd som på osaklig grund agerar som piskare av regeringen, såvitt regeringen och klimatministern inte drivs av en uttalad masochism. Så länge rådet är kvar måste vi tyvärr dra slutsatsen att det är precis så det de i grund och botten är.

Men vi ska vara ett föredöme!
Det Europa gör är som sagt betydelselöst för det globala klimatet. Återstår argumentet att vi ska vara ett föredöme. Genom vår egen flagellantism så visar vi andra hur det ska gå till att ”rädda planeten”. Men nu är det så att att Kina, Indien, Ryssland och nu även USA ger tusan i hur vi späker oss här som något slags föredöme. De prioriterar sina egna länders välstånd och har säkerligen även insett det minimala problem som den ökning av ca +1 grad C som skett sedan den lilla istidens helvete före 1850 inneburit. Tvärtom ska vi vara tacksamma för att att sluppit ut ur kylan. Och som data visar i all seriös klimatforskning så har denna blygsamma uppvärmning som skett ägt rum på det norra halvklotet och mest vintertid och på nätterna. Tittar vi i empiriska data som t.ex. från EM-DAT, så finner vi inga farliga trender för olika klimathändelser och definitiv inga som på minsta sätt skulle motivera de drakoniska och från EU centraldirigerade och extremt kostsamma projekt som kalls ”den gröna omställningen”. (För en initierad faktasammanställning av klimatforskningens nuvarande tillstånd se boken ”Professionell klimatbevakning”). Ingen som helst ko på isen alltså.

Europa som föredöme?  Inte på något sätt! Omvärlden utanför Europa har all all anledning, baserat på fakta och välståndsargument, att tvärtom se på Europa som ett varnande exempel.

Exit irrationalismen?
Ovanstående fakta och beräkningar visar alltså hur totalt irrationell  EU:s regelhysteri är kring klimatfrågan och den ”gröna omställningen”. Den är inget annat än ett dirigistiskt försök för eurokratin och dess uppdragsgivare att dels skaffa sig mer pennalistisk makt, dels att därigenom få en anledning att öka skatteintäkterna och under tiden inbilla sig att man bär på gröna glorior. Glorior som vi nu tvingas konstatera i själva verket är gröna dumstrutar, senast sittande på investerarna i Northvolt. Irrationalism och halleluljakörer bygger förstås inte välstånd för fler än de gröna entreprenörer som ser tillfället och tar det. För övriga och samhället i stort följer endast kapitalförstöring, armod och ofrihet. Och vi har tyvärr bara sett början – om ingen radikal tillnyktring sker.

Klimatmålens umbärlighet
EU:s och Sveriges klimatmål är som visats ovan helt onödiga. Beräkningar visar att EU har producerat ca 39 000 nya regler bara under perioden 2010–2025. En stor del av dessa rör klimatfrågor. Det finns som redan indikerats inga empiriska data över klimattrender som visar att vi skulle stå inför något överhängande hot inom överskådlig framtid. En förutsättning är förstås att vi får behålla billig och pålitlig energi – ”förnybart” går därmed bort–  vilket gör att vi kan anpassa oss till allt som olika väderhändelser  kan innebära, även om olika extremväderhändelser, som följt oss sedan Hedenhös, alltid kommer att ställa till skador, vilka dock blir ännu värre ju fattigare vi är, vilket vi kommer att bli genom t.ex. massiva klimatregleringar och galna energisatsningar.

Som Bjorn Lomberg visat så skulle det kosta i runda tal 36,2 biljoner svenska kronor, enligt aktuell växelkursen visavi Euron, att nå EUs. klimatmål om ”netto-noll” 2050, vilket är mer än alla statliga kärnåtaganden i samtliga EU-länder tillsammans. Men även om man kan tvista om detaljer i dessa siffror så kvarstår faktum att det är astronomiska kostnader vi talar om och de kan bara betyda en sak –  en säker väg, om inte till kokurs, så ett kataklysmiskt elände i Europa. 

Sverige vill alltid vara en ”gold standard”…
Till yttermera visso har Sverige, sin vana trogen, inte bara följt EU:s påbud utan vridit upp dem ett snäpp till och infört ett mål om ”klimatneutralitet”till 2045 (S och Mp-regeringen). EU förestavar en minskning av ”utsläppen med 55% jämfört med 1990 års nivåer. Sverige slår till med 85 % och bröstar upp sig samtidigt som den gröna glorian/struten glöder. EU vill minska utsläppen inom transportsektorn till 90 % 2050. Sverige ska ha en helt fossilfri transportsektor till 2040 (S-Mp), vilken ingen seriös bedömare anser vara ens avlägset möjligt, än mindre nödvändigt ur klimatsynpunkt. Ändå är dessa och andra klimatmål kvar och klavbinder våra politiker.

Dags för medborgarn att vakna
Medborgarna måste börja inse med vilken liten visdom landet och EU styrs i denna fråga och göra något åt det. Det parti eller partier som nu på allvar börjar plädera för ett övergivande av dessa vansinniga klimatmål – inklusive det djupt destruktiva förbudet mot nytillverkade fossildrivna fordon – och istället sikta på en marknadsdriven teknikutveckling för att minska skadliga ämnen i luft/avgaser vatten och livsmedel kommer, förutom att bli föremål för den sedvanliga svenska utstötningsmekanismen för sanningsägare som pekar i en annan riktning än det fiskstimmet vinglar mot, att vinna alla förnuftiga medborgares gillande – och röster. Att få rätt i historieboken är heller ingen liten sak. Våga vinn!

Ursula von der Leyens ”Man on the moon moment” betyder, när allt kommer omkring och saken är genomlyst, inget annat än ett ”Tomtar på loftet- moment. Och det borde vi ha fått nog av nu. Medborgarna har alla en möjlighet att se till att det blir ett slut på galenskapen vid valet 2026 och i nästa EU-val. Tar man int de tillfällena att vrida saker och ting i rätt riktning, så får man faktiskt skylla sig själva för det garanterade bakvatten och den stagnation som man då med tvingande logik skapat för sig själva och sina barn och barnbarn.

Det verkar inte bättre än att vi har en Justitiekansler som är mer intresserad av att skydda rikspolischefen Petra Lundh (som var djupt insyltat i övergreppen mot Karl Hedin) än att ge en medborgare som utsatts för ett exempellöst rättsövergrepp upprättelse.

Vi tvingas då konstaterat att staten i denna viktiga del är korrupt.

Johan Westerholm sammanfattar Hedins stämningsansökan:

”Karl Hedin yrkar att staten är skadeståndsskyldig för:

Olovlig telefonavlyssning: Beslut om hemlig avlyssning saknade laglig grund enligt rättegångsbalken, vilket kränkte Hedins integritet.

Felaktig hantering av bevis: Ett telefonsamtal med Hedins syster återgavs felaktigt, vilket ledde till ogrundad häktning.

Misskötsel av “det trovärdiga vittnet”: Upplysningspersonens uppgifter var otillförlitliga då hon var föremål för bland annat utredning för stämpling till mord, och polisen utsatte henne för otillbörliga påtryckningar.

Ogrundat frihetsberövande: 31 dagar i häkte under svåra förhållanden, baserat på falska grunder.

obefogat åtal: Åklagaren Lars Magnusson väckte åtal trots brist på bevis, och överklagandet saknade grund.

Orättmätigt vapenbeslag: Hedin berövades sina jaktvapen i över tre år, trots frikännande dom.”

Allt är således upplagt för att JK ska ge Karl Hedin upprättelse.
”JK har befogenhet att anmäla försumliga tjänstemän till respektive personalansvarsnämnd samt som särskild åklagare åtala för fel och försumlighet i tjänsten.”

Men…JK menar att hela stämningsansökan ”…skall avslås i sin helhet och inte ens prövas i tingsrätten.

Och anledningen….?
”Genom att JK motsätter sig tingsrättens prövning av stämningsansökan i sin helhet faller myndigheten in bakom bland annat nuvarande rikspolischef Petra Lundh som i sin roll som riksåklagare menade att de eventuella fel som begåtts, som ledde till inte bara de rättsliga övergrepp en olaglig avlyssning innebär, att även häktningen av Hedin samt den omfattande negativa publicitet som Hedin och bolaget fick uppleva om det ens var tjänstefel var så ringa att de inte går att pröva rättsligt.”

”Lundh hade [och har=?] vidare uppfattningen att jaktbrott borde jämföras med grovt narkotikabrott och terrorism. ”Denna inställning till jägare präglade även gripandet av Hedin där den nationella insatsstyrkan kallades in.”

Så hur tror Ni att ett bejakande från JK av stämningen mot staten hade tagits emot på högsta ort? Just det.

”Trots att dessa övergrepp är i strid med Europakonventionen menar JK i sitt svar att det vare sig från Åklagarmyndighetens, Polismyndighetens eller Västmanlands tingsrätts sida har det skett några överträdelser av Karl Hedins rättigheter”

Och de rättsliga och medborgartillvända argumenten för detta?
Saknas helt.

Ergo: JK är uppenbarligen en maktens förlängda arm.
En nickedocka. Medborgarna göre sig icke besvär.
I alla fall inte när mäktiga intressen och personer utmanas.

 

Här är länken till Westerholms artikel:

J.D. Vance tal i München har lett till ”chockvågor” inom den europeiska och svenska mediapolitiska klassen ( = från Kommunister/Vänsterpartiet, Public Service, TV4, DN m.fl. till Moderaterna). Vem kunde tro att den plötsligt och inför hela världen skulle exponeras så tydligt i all sin ynklighet.

Hotet inifrån, som Vance belyser, mot frihet och civil fred är uppenbara och exemplifieras inte minst av det islamistdåd som skedde i samma stad han höll sitt tal i.

Europas steg till baka från frihet, upplysningstänkande, yttrandefrihet och äganderätt – och därmed förmågan att bygga välstånd – är uppenbara. Samtidigt präglas samma klass som tagit dessa steg av en vägran att erkänna sitt ansvar för en oansvarig migrationspolitik och detta på samma gång som man intar en svassande och bugande attityd inför regressiva krafter som islam, vilka dels är en konsekvens av den oansvariga migrationspolitiken, dels förklarar den åtstramade yttrandefriheten.

Låt mig beskriva några av de punkter som den nämnda maktägande mediapolitiska klassen helst hade velat se fortsatt kamouflerade.

1. Domen mot Momikas medhjälpare (och även Momika som självklart hade dömts om han inte mördats) är en stor fet skandal och ett de facto bevis för det svenska rättssystemets kryperi för islam. Den nuvarande hetslagstiftningen, med det löjeväckande missaktningsbegreppet, är i praxis ENDAST till för att göra det muslimska brödraskapet och dess islamistiska svans nöjda – och förstås hålla socialdemokraternas nya kärnväljare på gott humör, så det inte uppstår ”oro” eller rent av våldsamheter i deras led (se inräknad video för en sammanställning av bevisen för detta).

2. Det går inte att tala om ett ”paradigmskifte” med någon som helst trovärdighet förrän man skrotar denna ynkedom till lag, utbildar domare i västerländskt upplysningstänkande, islams regressivt intoleranta ideologi samt återupprättar en yttrandefrihet värd namnet.

3. Vidare har vi en extrem inskränkning av den privata äganderätten i form av ett kafkaartat ”strandskydd” och naturfascistiska inskränkningar av skogsägares och jordbrukares rätt att fritt bruka och vårda sin mark – d.v.s funktionssocialism i sin prydno.

4. Vi har också en från EU propagerad men empiriskt grundlös klimatalarmism som i sina konsekvenser innebär en tsunami av regleringar och kostsamma idiotprojekt som på inget sätt gör oss mer fria eller ökart vårt välstånd. Det är bevisligen tvärtom; vi är med raketfart på väg mot Bakvattnet….

5. Vidare har vi t.o.m. på ”borgerliga” ministrars inrådan (som Paulina Brandberg) infört postmarxistisk antimeritokrati och kollektivistiskt tänkande i form av intersektionalism på högskolor liksom ”jämställdhetsintegrering” som är en fullständig misandrisk och byråkratiserande galenskap (se boken ”Genusdoktrinen” för en redogörelse för detta) etc., m.m. Denna icke-frihetliga och icke-upplysta minister har även tagit fram en politik ”mot rasism” där islamkritiker, stämplas som ”islamofober” (se ovan för att förstå varför.)

6. Lägg till detta att den svenska regeringen ställt upp på både Chat Controll och EU:s censurinstrument Digital Services Act och vi kan inte undgå att finna att både EU och Sverige är inne på ett både auktoritärt och gentemot regressiva krafter sluttande plan.

7. Ingenstans i Europa ser man en motsvarighet till DOGE trots att en förstaårsstudent i ekonomi enkelt kan se att det finns enormt mycket frihetsinskränkande dödkött och regelraseri inom alla europeiska länders offentliga byråkratier. Uppenbarligen lever den nuvarande maktägande klassen i symbios både med byråkratin och regressiva krafter som islam, som man alltmer ser som sina väljarbaser.

Ergo: J.D. Vance har rätt och både Europa och Sverige borde ta varning av det han säger och vidta rättelse.

Här är en video som visar att hetslagstiftning idag i sin praxis endast används för skydda islam och islamister mot kritik.

Och här en video som visar hur ovan nämnda klass skjuter på budbäraren och därmed värnar om den paternalistiska regleringssprutande och klimatalarmistiska byråkrati som man istället ur både välstånds- och frihetssynpunkt borde visa intresse för att demontera.

Den som fortfarande tror att lagstiftningen om ”missaktning” av folkgrupp (men nu också ideologi/religion) är jämlikt verkande mot alla (inklusive judar, kristna och svenskar) och alls inte är en skydddsmekanism för islam och det muslimska brödraskapet måste i ljuset av fakta betraktas som förd bakom ljuset.

Magnus Norell förklarar varför (mina kommentarer mellan citaten):

”Det är uppenbart att ordalydel­­sen i lagen [om hets mot folkgrupp] i sig ger utrymme för olika tolkningar, vilket visar sig inte minst i hur lagen tillämpas och vem som åtalas enligt den. Både Jomshof och Paludan anmäldes för att ha kränkt islam och muslimer (enligt anmälarna och domen i Malmö). Samtidigt har ingen dömts för att ha uttryckt samma sak mot judar under alla de demonstrationer som ägt rum mot Israel och judar sedan den 7 oktober 2023.”

Och vad blev konsekvensen av fallet Jomshof?Jo. Det ”…skicka­des en signal till alla andra [politiker] att säger eller gör man något som av vissa kan upplevas som kränkande eller hatfullt mot islam, kan rättsliga åtgärder inte uteslutas.”

Mission accomplished. ”Låt islam och dess praktiker vara!”

Och detta från ett rättsväsende som är en del av en sekulär stat som i sin tur, i högtidstalen, sägs vara en del av det västerländska upplysningstänkandet. Var någonstans gick det snett? I skyddandet av Socialdemokraternas nya kärnväljare?  Andra skäl?

”I fallet med Paludan är resonemanget också krystat. Det framgår tydligt när man läser domen.”

”Å ena sidan framhålls att brännandet av en bok, eller att offentligt kritisera islam inte i sig är olagligt. Men å andra sidan framhåller rätten att sådan kritik får ”inte klart överskrida gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion.”

Och var går den gränsen? Eller snarare ska ens en domstol ha rätten att sätta en gräns för kritik av ideologier poserande som religioner? Vi talar ju trots allt inte om personagrepp här eller uppvigling till våld (vilket självfallet ska lagföras).

”…vidare säger rätten att Paludan ”uttryckte missaktning mot bland annat muslimer och att hans agerande inte kan ursäktas som kritik mot islam eller som politiskt kampanjarbete”.

”Domslutet är varje teokrats dröm [just det, se ovan] och bidrar kraftfullt till att tysta en viktig debatt och att lämna fältet fritt för allsköns islamistiska aktivister och debattörer.”

”Bränn en koran och kalla islam ”jättedum” och du riskerar rättsliga påföljder, trots att det inte i sig är olagligt. Ett bättre sätt att tysta debatt är svårt att hitta.”

Återigen: mission accomplished men inte av ett islamskt rättsväsendet utan ett svenskt. Hurra för det?

Andra fall:

”Ann-Sofie Hermansson (S) i Göteborg i mars 2018 och anmälan mot riksdagsman Fredrik Kärrholm (M) av riksdags­ledamoten Jamal El-Haj (S) i oktober 2023. I samtliga dessa fall handlar det inte i första hand om att få någon fälld. Syftet är i stället att markera vilket pris det medför att gå emot någon; ”om du kritiserar mig [för att jag t.ex. praktiserar vissa handlingar/beteenden sanktionerade av min icke-upplysningsbaserade religion/ideologi] så kommer det att bli rättssak”.

Någon som har missat mönstret?
Kan inte vara möjligt.

Således hög tid att ändra den djupt problematiska och skevt applicerade prinsessan på ärten- lagstiftningen kring det fjantiga begreppet ”missaktning” på grupp – och nu religionsnivå. Här har vi hamnat djupt ner i det regressiva mörkret. Dags att kravla upp.

”Det är därför hög tid att ändra hetslagstiftningen, annars har vi i praktiken fört in en ny lag mot blasfemi, dessutom enbart gällande islam. Med tanke på Sveriges stolta yttrandefrihetshistoria måste vi väl ändå kunna bättre? Minns att Hjalmar Branting fick fängelse 1889 för hädelse. Vi vill väl inte tillbaka till den tiden?”

Fast, det är tyvärr just dit vi är på väg.

Vad säger Justitieministern? Inte kan det väl vara så att han är passiv för att inte lilla L ska gå i taket (för att inte tala om S!). Bättre då att muslimska brödraskapet för fortsätta ha festdagar för att polisen antas därigenom slippa ”oroligheter”? Inte kan väl yttrandefriheten få gå före ”risken för oroligheter”? Bort det? Frågorna hänger onekligen i luften.

Många väntar på ett svar. Men det lär tyvärr inte komma. Mäktiga krafter är däremot. Således kvarstår skymfen mot den en gång stolta svenska yttrandefrihetstraditionen (före andra världskriget…). Det ända vi kan göra – annat än att föra debatt och rösta rätt i nästa val – är att notera passiviteten hos lagstiftaren i loggboken, inför den framtida historieskrivningen.

Den blir inte vacker (om den tillåts att skrivas…).

Magnus Norells text hittas >>här.

Ett löfte från Tidöpartierna var att stärka den av funktionssocialister och naturfascister (d.v.s. människan anses stå under fåglar och insekter i värdehierarkin) svårt sargade privata äganderätten– en grundbult i ett fritt samhälle.  I den sittande grundlagskommittén fanns tydliga skrivningar om att man skulle agera:

”Skyddet av äganderätten är av central betydelse. Äganderätten är en förutsättning för frihet och marknadsekonomi, och därmed en grund för det samhällssystem som gäller i vårt land. Men även för enskilda är respekten för privat ägande och rådighet över egendom av stor betydelse. Det är därtill självklart i en liberal demokrati som bygger på rättsstatens principer och skydd för mänskliga rättigheter att äganderätten ska vara starkt skyddad.”

Men… så var det där med Socialdemokraterna. Detta parti, som tillsammans med Mp och V varit drivande för att urholka nämnda rätt, vill förstås inte se deras funktionssocialism>>  naggad i kanten.

(M)an är beredd att vika ned sig
Och vad tycks regeringen göra då? Stå på sig eftersom det är en djup skada på en grundläggande mänsklig rättighet som behöver åtgärdas och nu med en majoritet i riksdagen har en chans att bli det?  Nej, man är beredd att vilka ned sig. Varför då?

Jo för att man hänvisar till en ”frivillig överenskommelse” att man behöver tvåtredjedels majoritet i sittande riksdag för att gå vidare med grundlagsändringar. Och vad betyder det i praktiken: jo, att S behöver komma ned på 10-15% i väljarstöd för att frihetliga och medborgartillvända ändringar av grundlagen ska komma till stånd ! Och den minskningen lär dröja. Länge.

Självklart måste Tidöpartierna gå vidare med detta och om, gud förbjude, S skulle komma till makten i nästa val så måste det ju i så fall  tydligt gå ut med att de vill beskära den privata äganderätten (något som de hittills lyckats driva fram i kulisserna).

Historiskt misstag
Det vore ett historiskt misstag av regeringen att inte i denna viktiga fråga slopa den ”frivilliga överenskommelsen (just för att den är frivillig!) och gå vidare enligt tillkännagivande OCH inte minst för att hedra vallöftena.

Allt annat ären smärre katastrof faktiskt, med tanke på hur grundläggande den privata äganderätten är för ett fritt och välståndsskapande samhälle.

Alla måste nu agera efter förmåga
Jag rekommenderar alla agera i denna fråga och sprida detta inlägg och  artkel från Timbro som länkas in nedan och  som visar hur otroligt svagt och fegt regeringen nu tycks vilja agera på Socialdemokraternas villkor.

Här ett exempel på hur det ser ut idag:
”I hans skog bor inga tretåiga hackspettar men väl tjäder. Det är en fågelart vars population är livskraftig – ja, till och med ökande. När tiden för den årliga tjäderjakten infinner sig är det fritt fram för jakträttsinnehavaren att bege sig ut i skogen och jaga den. Ändå kostar tjäderspelplatsen Kristofer Stigen miljonbelopp i förlorade intäkter och förlorat fastighetsvärde [han får inte avverka].

I en utdragen rättsprocess har Kristofer Stigen tagit upp kampen mot svenska staten och Skogsstyrelsen. Den kampen har inte varit framgångsrik. Avverkningsrestriktionerna ligger fast. Någon ersättning har domstolarna inte heller velat ge honom. Nej, den senaste domen innebar till och med domstolen fann att det var Kristofer Stigen som skulle betala svenska staten 235 000 kronor – för Kammarkollegiets rättegångskostnader. ”

Ett exempel av många. (Läs om fler här>>)  Det vi ser är naturfascism och fuktionssocialism i symbios. En sällsynt vedervärdig och medborgarfientlig kombination.  Regeringen har nu möjligheten att bryta upp den.
Det vore oursäktligt att inte ta den.

Hjälp oss att hjälpa regeringen ur dess defaitism!

Här> är länken till den artikel som beskriver problemet och regeringens kommande kapitulation (som ännu kan stoppas!) för Socialdemokraterna.

Väl mött på barrikaderna.

Förord

Denna text har sänts till EpochTimes som svar på en opinionstext av Lotta Gröning. Tyvärr har vi inte, vilket är kutym inom alla seriösa debattredaktioner, fått ett svar på länge från Gröning som ju har upphöjts till chef för debattredaktionen på EpochTimes. I väntan på ett eventuellt svar publicerar vi vårt inlägg här.

Sprid gärna.

//Lotta Gröning skrev i en intressant opinionstext den 12/2-24 att hon hoppas att ”riksdagens samtliga partier tar initiativ till en debatt om hur vår representativa demokrati ska stärkas.” Vi i Medborgarrättsrörelsen hoppas också på det och vi har arbetat för det allt sedan den politiska klassen införde sin egen konstitution på 1970-talet (det fanns aldrig några folkliga krav på ett övergivande av tvåkammarriksdagen, tvärtom de flesta ville bevara den), där man gjorde processen kort med allt vad maktdelning heter i och med enkammarriksdagen (1971) och Regeringsformen (1974) Se här>> för en bakgrund.

”Ingen av de politiker som försvarade grundlagsförslaget vädrade några funderingar kring hur författningsförslaget kunde tänkas uppfattas av eller förankras hos befolkningen. ”Anne Marie Bratt: ”Som ett solidariskt pojkgäng har partiledarna bestämt sig för att de vet bäst.”

Tyvärr ger själva uppsättningen av vår nuvarande konstitution, inklusive valsystemet, inte några goda incitament för radikala grundlagsreformer och det  av främst följande skäl:

1. Valsystemet premierar inte ”verklighetens folk” utan mera partigängare som är lojala till partiledningen och som då har stora möjligheter att komma in i kammaren och där tjänstgöra i dess partibundna ”knapptryckarkompanier”. Partiledningarna själva har därigenom små incitament att minska sin makt.

2. Möjligheten att få in verkligt kompetent folk med t.ex. erfarenhet från näringslivet minskar i och med att partimedlemskapet minskar och därmed urvalet. Allt för självständiga doers tycks heller inte premieras av partiledningarna som månar om kontroll i sin led (se länk ovan). Således premierar inte heller detta förändringar i den grundläggande maktstrukturen.

3. Den ytterst centraliserade maktstruktur som man införde under 1970-talet ger politikerna vid makten stora möjligheter att utan någon extra fördröjning eller överläggning via en andra kammare och en författningsdomstol, driva igenom sina program rätt ner på ”markplanet” utan några ”checks- and balances” som hindrar. Detta underlättas förstås också av att det kommunala självstyret numera är en chimär (14 kap 3 § RF). Detta är förstås en frestelse för de makthavande och något man inte gärna vill lämna ifrån sig trots att det uppenbart är så att politiker gör misstag – ibland stora misstag – och i ett centraliserat system fortplantar sig misstagen ut i hela systemet, vilket är alla centraliserade systems nemesis och en av Montesquieus  viktigaste insikter när han förordade sitt geniala system av maktdelning där ingen del i statssystemet tillåts ha absolut makt.

Vi får inte ge upp

Detta sagt så får vi förstås inte ge upp vår strävan mot en visare konstitution än den vi har inkluderande en andra kammare med geografisk representation och en högre åldersgräns, ett valsystem som vi menar måste gå emot ett mycket större inslag av personval – så att väljarna kan utkräva personligt  ansvar av dem man väljer och de valda inser var deras lojalitet i sista hand ligger  – samt att partierna måste återgå till självfinansiering, vilket i sig kommer båda att premiera en folklig förankring och en reell och aktuell bedömning av partiernas förankring hos medborgarna (vilken annars lätt kan ignoreras med ett stort skattefinansierat partistöd). Dessa förslag och flera har MRRS nyligen delgett regeringen i en promemoria. Det vi hoppas på är att nationens intresse överträffar det kortsiktiga egenintresset hos våra politiska ombud. I verkliga statsmän (av båda könen) finns det en sådan förmåga. Det är en del av själva definitionen av sådana. 1970-talets konstitutionella reformer har inte levererat.  Hög tid för en omstart .

Leif V Erixell
Ordf. Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS)//