Kategori: Ordförandens blogg

Det verkar inte bättre än att vi har en Justitiekansler som är mer intresserad av att skydda rikspolischefen Petra Lundh (som var djupt insyltat i övergreppen mot Karl Hedin) än att ge en medborgare som utsatts för ett exempellöst rättsövergrepp upprättelse.

Vi tvingas då konstaterat att staten i denna viktiga del är korrupt.

Johan Westerholm sammanfattar Hedins stämningsansökan:

”Karl Hedin yrkar att staten är skadeståndsskyldig för:

Olovlig telefonavlyssning: Beslut om hemlig avlyssning saknade laglig grund enligt rättegångsbalken, vilket kränkte Hedins integritet.

Felaktig hantering av bevis: Ett telefonsamtal med Hedins syster återgavs felaktigt, vilket ledde till ogrundad häktning.

Misskötsel av “det trovärdiga vittnet”: Upplysningspersonens uppgifter var otillförlitliga då hon var föremål för bland annat utredning för stämpling till mord, och polisen utsatte henne för otillbörliga påtryckningar.

Ogrundat frihetsberövande: 31 dagar i häkte under svåra förhållanden, baserat på falska grunder.

obefogat åtal: Åklagaren Lars Magnusson väckte åtal trots brist på bevis, och överklagandet saknade grund.

Orättmätigt vapenbeslag: Hedin berövades sina jaktvapen i över tre år, trots frikännande dom.”

Allt är således upplagt för att JK ska ge Karl Hedin upprättelse.
”JK har befogenhet att anmäla försumliga tjänstemän till respektive personalansvarsnämnd samt som särskild åklagare åtala för fel och försumlighet i tjänsten.”

Men…JK menar att hela stämningsansökan ”…skall avslås i sin helhet och inte ens prövas i tingsrätten.

Och anledningen….?
”Genom att JK motsätter sig tingsrättens prövning av stämningsansökan i sin helhet faller myndigheten in bakom bland annat nuvarande rikspolischef Petra Lundh som i sin roll som riksåklagare menade att de eventuella fel som begåtts, som ledde till inte bara de rättsliga övergrepp en olaglig avlyssning innebär, att även häktningen av Hedin samt den omfattande negativa publicitet som Hedin och bolaget fick uppleva om det ens var tjänstefel var så ringa att de inte går att pröva rättsligt.”

”Lundh hade [och har=?] vidare uppfattningen att jaktbrott borde jämföras med grovt narkotikabrott och terrorism. ”Denna inställning till jägare präglade även gripandet av Hedin där den nationella insatsstyrkan kallades in.”

Så hur tror Ni att ett bejakande från JK av stämningen mot staten hade tagits emot på högsta ort? Just det.

”Trots att dessa övergrepp är i strid med Europakonventionen menar JK i sitt svar att det vare sig från Åklagarmyndighetens, Polismyndighetens eller Västmanlands tingsrätts sida har det skett några överträdelser av Karl Hedins rättigheter”

Och de rättsliga och medborgartillvända argumenten för detta?
Saknas helt.

Ergo: JK är uppenbarligen en maktens förlängda arm.
En nickedocka. Medborgarna göre sig icke besvär.
I alla fall inte när mäktiga intressen och personer utmanas.

 

Här är länken till Westerholms artikel:

J.D. Vance tal i München har lett till ”chockvågor” inom den europeiska och svenska mediapolitiska klassen ( = från Kommunister/Vänsterpartiet, Public Service, TV4, DN m.fl. till Moderaterna). Vem kunde tro att den plötsligt och inför hela världen skulle exponeras så tydligt i all sin ynklighet.

Hotet inifrån, som Vance belyser, mot frihet och civil fred är uppenbara och exemplifieras inte minst av det islamistdåd som skedde i samma stad han höll sitt tal i.

Europas steg till baka från frihet, upplysningstänkande, yttrandefrihet och äganderätt – och därmed förmågan att bygga välstånd – är uppenbara. Samtidigt präglas samma klass som tagit dessa steg av en vägran att erkänna sitt ansvar för en oansvarig migrationspolitik och detta på samma gång som man intar en svassande och bugande attityd inför regressiva krafter som islam, vilka dels är en konsekvens av den oansvariga migrationspolitiken, dels förklarar den åtstramade yttrandefriheten.

Låt mig beskriva några av de punkter som den nämnda maktägande mediapolitiska klassen helst hade velat se fortsatt kamouflerade.

1. Domen mot Momikas medhjälpare (och även Momika som självklart hade dömts om han inte mördats) är en stor fet skandal och ett de facto bevis för det svenska rättssystemets kryperi för islam. Den nuvarande hetslagstiftningen, med det löjeväckande missaktningsbegreppet, är i praxis ENDAST till för att göra det muslimska brödraskapet och dess islamistiska svans nöjda – och förstås hålla socialdemokraternas nya kärnväljare på gott humör, så det inte uppstår ”oro” eller rent av våldsamheter i deras led (se inräknad video för en sammanställning av bevisen för detta).

2. Det går inte att tala om ett ”paradigmskifte” med någon som helst trovärdighet förrän man skrotar denna ynkedom till lag, utbildar domare i västerländskt upplysningstänkande, islams regressivt intoleranta ideologi samt återupprättar en yttrandefrihet värd namnet.

3. Vidare har vi en extrem inskränkning av den privata äganderätten i form av ett kafkaartat ”strandskydd” och naturfascistiska inskränkningar av skogsägares och jordbrukares rätt att fritt bruka och vårda sin mark – d.v.s funktionssocialism i sin prydno.

4. Vi har också en från EU propagerad men empiriskt grundlös klimatalarmism som i sina konsekvenser innebär en tsunami av regleringar och kostsamma idiotprojekt som på inget sätt gör oss mer fria eller ökart vårt välstånd. Det är bevisligen tvärtom; vi är med raketfart på väg mot Bakvattnet….

5. Vidare har vi t.o.m. på ”borgerliga” ministrars inrådan (som Paulina Brandberg) infört postmarxistisk antimeritokrati och kollektivistiskt tänkande i form av intersektionalism på högskolor liksom ”jämställdhetsintegrering” som är en fullständig misandrisk och byråkratiserande galenskap (se boken ”Genusdoktrinen” för en redogörelse för detta) etc., m.m. Denna icke-frihetliga och icke-upplysta minister har även tagit fram en politik ”mot rasism” där islamkritiker, stämplas som ”islamofober” (se ovan för att förstå varför.)

6. Lägg till detta att den svenska regeringen ställt upp på både Chat Controll och EU:s censurinstrument Digital Services Act och vi kan inte undgå att finna att både EU och Sverige är inne på ett både auktoritärt och gentemot regressiva krafter sluttande plan.

7. Ingenstans i Europa ser man en motsvarighet till DOGE trots att en förstaårsstudent i ekonomi enkelt kan se att det finns enormt mycket frihetsinskränkande dödkött och regelraseri inom alla europeiska länders offentliga byråkratier. Uppenbarligen lever den nuvarande maktägande klassen i symbios både med byråkratin och regressiva krafter som islam, som man alltmer ser som sina väljarbaser.

Ergo: J.D. Vance har rätt och både Europa och Sverige borde ta varning av det han säger och vidta rättelse.

Här är en video som visar att hetslagstiftning idag i sin praxis endast används för skydda islam och islamister mot kritik.

Och här en video som visar hur ovan nämnda klass skjuter på budbäraren och därmed värnar om den paternalistiska regleringssprutande och klimatalarmistiska byråkrati som man istället ur både välstånds- och frihetssynpunkt borde visa intresse för att demontera.

Den som fortfarande tror att lagstiftningen om ”missaktning” av folkgrupp (men nu också ideologi/religion) är jämlikt verkande mot alla (inklusive judar, kristna och svenskar) och alls inte är en skydddsmekanism för islam och det muslimska brödraskapet måste i ljuset av fakta betraktas som förd bakom ljuset.

Magnus Norell förklarar varför (mina kommentarer mellan citaten):

”Det är uppenbart att ordalydel­­sen i lagen [om hets mot folkgrupp] i sig ger utrymme för olika tolkningar, vilket visar sig inte minst i hur lagen tillämpas och vem som åtalas enligt den. Både Jomshof och Paludan anmäldes för att ha kränkt islam och muslimer (enligt anmälarna och domen i Malmö). Samtidigt har ingen dömts för att ha uttryckt samma sak mot judar under alla de demonstrationer som ägt rum mot Israel och judar sedan den 7 oktober 2023.”

Och vad blev konsekvensen av fallet Jomshof?Jo. Det ”…skicka­des en signal till alla andra [politiker] att säger eller gör man något som av vissa kan upplevas som kränkande eller hatfullt mot islam, kan rättsliga åtgärder inte uteslutas.”

Mission accomplished. ”Låt islam och dess praktiker vara!”

Och detta från ett rättsväsende som är en del av en sekulär stat som i sin tur, i högtidstalen, sägs vara en del av det västerländska upplysningstänkandet. Var någonstans gick det snett? I skyddandet av Socialdemokraternas nya kärnväljare?  Andra skäl?

”I fallet med Paludan är resonemanget också krystat. Det framgår tydligt när man läser domen.”

”Å ena sidan framhålls att brännandet av en bok, eller att offentligt kritisera islam inte i sig är olagligt. Men å andra sidan framhåller rätten att sådan kritik får ”inte klart överskrida gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion.”

Och var går den gränsen? Eller snarare ska ens en domstol ha rätten att sätta en gräns för kritik av ideologier poserande som religioner? Vi talar ju trots allt inte om personagrepp här eller uppvigling till våld (vilket självfallet ska lagföras).

”…vidare säger rätten att Paludan ”uttryckte missaktning mot bland annat muslimer och att hans agerande inte kan ursäktas som kritik mot islam eller som politiskt kampanjarbete”.

”Domslutet är varje teokrats dröm [just det, se ovan] och bidrar kraftfullt till att tysta en viktig debatt och att lämna fältet fritt för allsköns islamistiska aktivister och debattörer.”

”Bränn en koran och kalla islam ”jättedum” och du riskerar rättsliga påföljder, trots att det inte i sig är olagligt. Ett bättre sätt att tysta debatt är svårt att hitta.”

Återigen: mission accomplished men inte av ett islamskt rättsväsendet utan ett svenskt. Hurra för det?

Andra fall:

”Ann-Sofie Hermansson (S) i Göteborg i mars 2018 och anmälan mot riksdagsman Fredrik Kärrholm (M) av riksdags­ledamoten Jamal El-Haj (S) i oktober 2023. I samtliga dessa fall handlar det inte i första hand om att få någon fälld. Syftet är i stället att markera vilket pris det medför att gå emot någon; ”om du kritiserar mig [för att jag t.ex. praktiserar vissa handlingar/beteenden sanktionerade av min icke-upplysningsbaserade religion/ideologi] så kommer det att bli rättssak”.

Någon som har missat mönstret?
Kan inte vara möjligt.

Således hög tid att ändra den djupt problematiska och skevt applicerade prinsessan på ärten- lagstiftningen kring det fjantiga begreppet ”missaktning” på grupp – och nu religionsnivå. Här har vi hamnat djupt ner i det regressiva mörkret. Dags att kravla upp.

”Det är därför hög tid att ändra hetslagstiftningen, annars har vi i praktiken fört in en ny lag mot blasfemi, dessutom enbart gällande islam. Med tanke på Sveriges stolta yttrandefrihetshistoria måste vi väl ändå kunna bättre? Minns att Hjalmar Branting fick fängelse 1889 för hädelse. Vi vill väl inte tillbaka till den tiden?”

Fast, det är tyvärr just dit vi är på väg.

Vad säger Justitieministern? Inte kan det väl vara så att han är passiv för att inte lilla L ska gå i taket (för att inte tala om S!). Bättre då att muslimska brödraskapet för fortsätta ha festdagar för att polisen antas därigenom slippa ”oroligheter”? Inte kan väl yttrandefriheten få gå före ”risken för oroligheter”? Bort det? Frågorna hänger onekligen i luften.

Många väntar på ett svar. Men det lär tyvärr inte komma. Mäktiga krafter är däremot. Således kvarstår skymfen mot den en gång stolta svenska yttrandefrihetstraditionen (före andra världskriget…). Det ända vi kan göra – annat än att föra debatt och rösta rätt i nästa val – är att notera passiviteten hos lagstiftaren i loggboken, inför den framtida historieskrivningen.

Den blir inte vacker (om den tillåts att skrivas…).

Magnus Norells text hittas >>här.

Ett löfte från Tidöpartierna var att stärka den av funktionssocialister och naturfascister (d.v.s. människan anses stå under fåglar och insekter i värdehierarkin) svårt sargade privata äganderätten– en grundbult i ett fritt samhälle.  I den sittande grundlagskommittén fanns tydliga skrivningar om att man skulle agera:

”Skyddet av äganderätten är av central betydelse. Äganderätten är en förutsättning för frihet och marknadsekonomi, och därmed en grund för det samhällssystem som gäller i vårt land. Men även för enskilda är respekten för privat ägande och rådighet över egendom av stor betydelse. Det är därtill självklart i en liberal demokrati som bygger på rättsstatens principer och skydd för mänskliga rättigheter att äganderätten ska vara starkt skyddad.”

Men… så var det där med Socialdemokraterna. Detta parti, som tillsammans med Mp och V varit drivande för att urholka nämnda rätt, vill förstås inte se deras funktionssocialism>>  naggad i kanten.

(M)an är beredd att vika ned sig
Och vad tycks regeringen göra då? Stå på sig eftersom det är en djup skada på en grundläggande mänsklig rättighet som behöver åtgärdas och nu med en majoritet i riksdagen har en chans att bli det?  Nej, man är beredd att vilka ned sig. Varför då?

Jo för att man hänvisar till en ”frivillig överenskommelse” att man behöver tvåtredjedels majoritet i sittande riksdag för att gå vidare med grundlagsändringar. Och vad betyder det i praktiken: jo, att S behöver komma ned på 10-15% i väljarstöd för att frihetliga och medborgartillvända ändringar av grundlagen ska komma till stånd ! Och den minskningen lär dröja. Länge.

Självklart måste Tidöpartierna gå vidare med detta och om, gud förbjude, S skulle komma till makten i nästa val så måste det ju i så fall  tydligt gå ut med att de vill beskära den privata äganderätten (något som de hittills lyckats driva fram i kulisserna).

Historiskt misstag
Det vore ett historiskt misstag av regeringen att inte i denna viktiga fråga slopa den ”frivilliga överenskommelsen (just för att den är frivillig!) och gå vidare enligt tillkännagivande OCH inte minst för att hedra vallöftena.

Allt annat ären smärre katastrof faktiskt, med tanke på hur grundläggande den privata äganderätten är för ett fritt och välståndsskapande samhälle.

Alla måste nu agera efter förmåga
Jag rekommenderar alla agera i denna fråga och sprida detta inlägg och  artkel från Timbro som länkas in nedan och  som visar hur otroligt svagt och fegt regeringen nu tycks vilja agera på Socialdemokraternas villkor.

Här ett exempel på hur det ser ut idag:
”I hans skog bor inga tretåiga hackspettar men väl tjäder. Det är en fågelart vars population är livskraftig – ja, till och med ökande. När tiden för den årliga tjäderjakten infinner sig är det fritt fram för jakträttsinnehavaren att bege sig ut i skogen och jaga den. Ändå kostar tjäderspelplatsen Kristofer Stigen miljonbelopp i förlorade intäkter och förlorat fastighetsvärde [han får inte avverka].

I en utdragen rättsprocess har Kristofer Stigen tagit upp kampen mot svenska staten och Skogsstyrelsen. Den kampen har inte varit framgångsrik. Avverkningsrestriktionerna ligger fast. Någon ersättning har domstolarna inte heller velat ge honom. Nej, den senaste domen innebar till och med domstolen fann att det var Kristofer Stigen som skulle betala svenska staten 235 000 kronor – för Kammarkollegiets rättegångskostnader. ”

Ett exempel av många. (Läs om fler här>>)  Det vi ser är naturfascism och fuktionssocialism i symbios. En sällsynt vedervärdig och medborgarfientlig kombination.  Regeringen har nu möjligheten att bryta upp den.
Det vore oursäktligt att inte ta den.

Hjälp oss att hjälpa regeringen ur dess defaitism!

Här> är länken till den artikel som beskriver problemet och regeringens kommande kapitulation (som ännu kan stoppas!) för Socialdemokraterna.

Väl mött på barrikaderna.

Förord

Denna text har sänts till EpochTimes som svar på en opinionstext av Lotta Gröning. Tyvärr har vi inte, vilket är kutym inom alla seriösa debattredaktioner, fått ett svar på länge från Gröning som ju har upphöjts till chef för debattredaktionen på EpochTimes. I väntan på ett eventuellt svar publicerar vi vårt inlägg här.

Sprid gärna.

//Lotta Gröning skrev i en intressant opinionstext den 12/2-24 att hon hoppas att ”riksdagens samtliga partier tar initiativ till en debatt om hur vår representativa demokrati ska stärkas.” Vi i Medborgarrättsrörelsen hoppas också på det och vi har arbetat för det allt sedan den politiska klassen införde sin egen konstitution på 1970-talet (det fanns aldrig några folkliga krav på ett övergivande av tvåkammarriksdagen, tvärtom de flesta ville bevara den), där man gjorde processen kort med allt vad maktdelning heter i och med enkammarriksdagen (1971) och Regeringsformen (1974) Se här>> för en bakgrund.

”Ingen av de politiker som försvarade grundlagsförslaget vädrade några funderingar kring hur författningsförslaget kunde tänkas uppfattas av eller förankras hos befolkningen. ”Anne Marie Bratt: ”Som ett solidariskt pojkgäng har partiledarna bestämt sig för att de vet bäst.”

Tyvärr ger själva uppsättningen av vår nuvarande konstitution, inklusive valsystemet, inte några goda incitament för radikala grundlagsreformer och det  av främst följande skäl:

1. Valsystemet premierar inte ”verklighetens folk” utan mera partigängare som är lojala till partiledningen och som då har stora möjligheter att komma in i kammaren och där tjänstgöra i dess partibundna ”knapptryckarkompanier”. Partiledningarna själva har därigenom små incitament att minska sin makt.

2. Möjligheten att få in verkligt kompetent folk med t.ex. erfarenhet från näringslivet minskar i och med att partimedlemskapet minskar och därmed urvalet. Allt för självständiga doers tycks heller inte premieras av partiledningarna som månar om kontroll i sin led (se länk ovan). Således premierar inte heller detta förändringar i den grundläggande maktstrukturen.

3. Den ytterst centraliserade maktstruktur som man införde under 1970-talet ger politikerna vid makten stora möjligheter att utan någon extra fördröjning eller överläggning via en andra kammare och en författningsdomstol, driva igenom sina program rätt ner på ”markplanet” utan några ”checks- and balances” som hindrar. Detta underlättas förstås också av att det kommunala självstyret numera är en chimär (14 kap 3 § RF). Detta är förstås en frestelse för de makthavande och något man inte gärna vill lämna ifrån sig trots att det uppenbart är så att politiker gör misstag – ibland stora misstag – och i ett centraliserat system fortplantar sig misstagen ut i hela systemet, vilket är alla centraliserade systems nemesis och en av Montesquieus  viktigaste insikter när han förordade sitt geniala system av maktdelning där ingen del i statssystemet tillåts ha absolut makt.

Vi får inte ge upp

Detta sagt så får vi förstås inte ge upp vår strävan mot en visare konstitution än den vi har inkluderande en andra kammare med geografisk representation och en högre åldersgräns, ett valsystem som vi menar måste gå emot ett mycket större inslag av personval – så att väljarna kan utkräva personligt  ansvar av dem man väljer och de valda inser var deras lojalitet i sista hand ligger  – samt att partierna måste återgå till självfinansiering, vilket i sig kommer båda att premiera en folklig förankring och en reell och aktuell bedömning av partiernas förankring hos medborgarna (vilken annars lätt kan ignoreras med ett stort skattefinansierat partistöd). Dessa förslag och flera har MRRS nyligen delgett regeringen i en promemoria. Det vi hoppas på är att nationens intresse överträffar det kortsiktiga egenintresset hos våra politiska ombud. I verkliga statsmän (av båda könen) finns det en sådan förmåga. Det är en del av själva definitionen av sådana. 1970-talets konstitutionella reformer har inte levererat.  Hög tid för en omstart .

Leif V Erixell
Ordf. Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS)//

Gunnar Myrdal sade en gång i tiden att ”Sverige är ett litet land, här ryms bara en åsikt i taget”. Det är svårt att säga emot det påståendet, särskilt när det gäller stora frågor med en möjlighet att brösta moralisk överlägsenhet – så länge det inte kostar något. Men när det sedan börjar kosta och de ädla som ska räddas, oftast med andras pengar, inte är så ädla längre, vilket de i smutsen neddragna kritikerna (ofta huserande i fördömda alternativa medier) varnat för från början, kommer många i den tongivande eliten ut och vill be om ursäkt; ”vi såg det inte komma” etc., trots att alla fakta fanns på bordet. Samma sak med Metoo – och klimathysterin. Alla relevanta fakta finns redan – och har funnits länge – och de visar entydigt att det inte råder någon klimatkris nu eller inom överblickbar framtid och att inget som klimatet kastar på oss kan få samhället att haverera så länge vi får behålla en säker, pålitlig och billig energi samt förstås en fri vetenskap som kan utveckla ny teknik och möta de utmaningar som ev. kommer (som t.ex. ”holländarna” gjorde när de byggde sina skyddsvallar mot havet.) Adaption är den enda rimliga vägen att gå gentemot naturens ständiga ombytlighet.

Alarmistiskt haveri

Ett typexempel på enfrågepsykosen är när personer idag, som poserar som ”intellektuella”, i klimatets namn begår samma publicistiska haverier som under migrationskrisen. Ta Alex Schulman och vänsterikonen Jens Liljestrand som på olika medier utgjutit sig om den ”apokalyptiska klimatkrisen” efter att ha sett SVT:s ” 30-minuter” med klimatminister Romina Pourmokhtari  (22/2-24). Liljestrand levererar i sin alarmistiska vrede följande drapa:

”En dag i framtiden, när klimatapokalypsen har gjort världen obeboelig för miljarder människor och vår civilisation oåterkalleligen har gått in i en epok av ständigt kristillstånd där svält, krig, epidemier och naturkatastrofer överlappar och avlöser varandra, hoppas jag att någon tittar på ”30 minuter” från den 22 februari 2024”

Liljestrand kan för övrigt i sektmässig gemenskap krama om TV4:s panel (tre personer inom åsiktskorridoren som uttrycker uppfattningar om allt och alla) som den 25/2-24 unisont tyckte att vi ska ha kvar ”flygskammen” trots att Sverige, om man räknar in skogen, redan är CO2 neutralt och att flyget i hela världen inte ger med än ca 2 % av mänskliga CO2-utsläpp (atmosfären innehåller f.ö. 0,4 % CO2 och av dessa har människan bidragit med ca 3 %) vilket fullständigt irrelevant för den globala medeltemperaturen som alltså har gått upp med ca 1 grad C från ca 1850, vilket, förutom att det är mindre än den skillnad vi normalt upplever i temperatur mellan frukost och lunch, förstås bara är positivt, särskilt på våra breddgrader. Alarmisterna tycks på allvar tro att den lilla istiden (ca 1350–1850), som vi kommit ur med svagt stigande temperatur är något slags idealtillstånd vars lämnande anses behöva utlösa panik (”I want you to panic…!” som Greta Thunberg sade i FN), vilket faktiskt är direkt sinnessjukt, för att tala ren svenska. Kylan dödar också mer än värme – särskilt på våra breddgrader. Värdet av att ge medborgare frihet och livskvalitet och hålla affärsresandet igång – och därmed den ekonomiska aktiviteten – överstiger f.ö. vida de minimala utsläpp av den livgivande CO2-molekylen som flyget ger. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson har helt rätt och alarmisterna har som vanligt fel inklusive den patetiska tidigare nämnda TV4-panelen.

Fakta

Global medel är på minus ca 0,26 C sedan 2015 . Ingen ko på isen alltså. Men som prof. Richard Lindzen mycket riktig säger så är global medel egentligen en abstrakt simplifikation. Det som spelar roll är regionalt väder och klimat och det fluktuerar mycket mellan år och platser världen igenom, decennium för decennium: kallare än normalt på några platser, varmare på andra och drar man därifrån  ett medel så säger detta egentligen inget alls av värde om människor livsförhållanden på olika platser på jorden.

Lindzen:
”Faktum är att jorden har dussintals olika klimatregimer. Detta visas i figur 1 som visar Koppens klimatklassificering för perioden 1901–2010. Var och en av dessa representerar olika interaktioner med sina miljöer. Ska vi verkligen tro att var och en av dessa regimer reagerar fastlåsta vid den globala medeltemperaturanomalien? Tvärtom, figur 1 berättar att det vid varje given tidpunkt finns nästan lika många stationer som kyler som värms upp.” (förf. översättning och redigering.)

Vi kan vidare se i figur 2 att gör man en seriös graf, som inte är gjord för att genom val av tidsskala och datatrixande visa en dramatisk uppgång, så finner vi en kurva hos temperaturen som inte visar någon som helst dramatik. Michael Manns famösa ”hockeyklubba”-graf (temperaturen går enligt denna brant uppåt under 1900-talet) är och förblir ett alarmistiskt propagandatrick.

Allt detta är ganska lätt att kolla upp men Liljestrand & Co är så fast i sitt PK-signalerande och vänsteristiska flockbeteende att man bara måste häva ur sig saker som man vet skickar de rätta signalerna i de alarmistiska mediaredaktionerna och dito ryggdunkande kamrater. Liljestrand var en av dem som bett om ursäkt för sina förlöpningar under migrationskrisen (”jag har haft fel om allt”). Men han tycks – ovis av sitt tidigare misstag – ha en oemotståndlig lust att följa med PK-flocken och gärna vara dess galjonsfigur (i hård kamp med Alex Schulman et consortes). Kommer det en ursäkt även kring klimathysterin? Sannolikt men det dröjer nog något år till. Den här PK-pluggen sitter hårt i baken. Inte konstigt att de är så uppblåsta och högröda i ansiktet av en ytterst måttlig, närmast omärklig, anti-alarmism från klimatministern.

Fler relevanta fakta

1. Vad är det som spelar större roll än väder i de olika regionerna för att klara olika klimathändelser? Pålitlig och billig energi förstås. Och vilken är den mest spridda idag och den enda alternativet för de flesta länder och särskilt de fattigaste? Just det; fossil energi. Den är på runt 80 % av världens energikonsumtion och ökar. Gott så, för de fattigaste. Alternativet är att elda ved och kodynga. Opålitliga vindsnurror, elbilar utan grid och känsliga solpaneler är inget alternativ på lång tid ännu. Men detta är förstås en så svår överkurs för Liljestrand & Co att de blir trötta i huvudet. Så de fattigas riddare de gärna vill framstå som så finns de gränser för hur mycket tankemöda man kan lägga ned på en medial positionering.
   .
2. I IPCC:s vetenskapliga delar finns inte någon skrivning om någon överhängande klimatkris överhuvudtaget och det är väl vetenskapen vi ska lyssna till och inte politiska förvridningar av den, får man anta. Även IPCC:s nya chef har spelat ned Liljestrands & Co:s apokalyptiska domedagsvisioner (vilka endast i något mildare grad delas av nära nog hela riksdagens och EU:s nuvarande majoritet).
   .
3. Samtidigt som CO2 nivån gått upp har den förväntade livslängden ökat minst lika dramatiskt, vilket även värdens både befolkning och BNP per capita gjort. Även kostnaden räknat i BNP för klimathänder har minskat över tid. Inga empiriska data kopplade till klimatet visar att denna trend skulle vika nedåt. Jorden har också blivit grönare genom växthusgasen CO2, till förmån för både djurliv och livsmedelsproduktionen.
   .
4. Dödsfall genom klimatkatastrofer har minskat med över 90% sedan början av 1900-talet samtidigt som CO2 ökat i atmosfären (se länk om BNP ovan).
   .
5. IPCCs senaste rapport är en usel produkt ur en strikt vetenskaplig synvinkel eftersom den inte beräknar kostnaderna och fördelarna med alternativ till ”avkolning” och konsekvenserna av detta för fattiga länder.
   .
6. IPCC:s alarmististscenario RCP8.5 som alarmister som SVT:s Erika Bjerström, Björn Wiman i DN m.fl. lutar sig mot är det INGEN seriös klimatforskare som anser vara sannolikt.
   .
7. Inga farliga eller ovanlig trender för klimatet syns i empiriska data från EM-dat eller andra pålitliga statistiska källor. Havsnivåerna ökar inte på något som helst dramatiskt sätt och i Sverige med landhöjning i större delen av landet är det tvärtom en havsnivåsänkning.
   .
8. Verkligt seriösa och högt meriterade klimatforskare som Rickard Lindzen och prof. John Christy, statsmeteorolog i delstaten Alabama, (ungefär 100 gånger mer meriterade än t.ex. agronomen och alarmisten Johan Rockström som dock föredras av våra PK-/alarmistmedier. Ergo…) ser i sin forskning inga som helt spår av en pågående eller kommande ”klimatkris”, än mindre en ”apokalyps”. Bilda dig mer om klimatet här.
   .
9. I äkta vetenskap testar man hypoteser mot empiriska data och om hypoteser och förutsägelser ständigt falsifieras, betraktas teorin bakom som ohållbar. Så dock inte för klimatalarmismen, vilket i sig bevisar att den inte har någonting med vetenskap att göra men desto mer med politik, anti-kapitalism, paternalism, maktlystnad, naturfascism, sekteristisk dogmatik och grön utopism i oskön förening.

Summering

Är det då en realistisk adaptiv klimatpolitik, som kommer att se missriktad ut ”en dag i framtiden” eller är det Jens Liljestrand & Co och deras apokalyptiska tungomålstal? Svaret är förstås att både nu och i framtiden är det Liljestrand, Schulman & Co. Det är garanterat. Jag är till och med, beredd att sätta ett datum: runt 2028 gissar jag på kanske t.o.m tidigare kommer dessa galenpannor med dumstrutar på huvudet att pryda omslag på böcker som tar sina titlar från Richard Lindzens förutsägelse att den nuvarande klimatalarmistiska perioden kommer att framstå som en av de ”mest galna och mentalt störda epokerna i mänsklighetens historia.”